Kategori: Träning

God morgon cyklister och andra! Läget? Fy fan så underbart – solen skiner för andra dagen i rad. Så nöjd. Så innerligt trött på grådasket.

Igår firade jag och min lilletuss hans femmånadersdag genom att företa oss vår första gemensamma joggingtur just i den nu värmande marssolen.

Häng med genom mobilkameran:

Här är min fina smaragdgröna aerovagn Thule Chariot Lite ledigt posandes utanför en random stadsport. Är inte färgen sjukt fin? Är överlag inne på karamellfärg i år som ni kanske märkt.

Och tack tack bästa allvetande #cykeltwitter, kollegan Björn P och förstås Nadja som en gång i tiden fått upp mina ögon för cykelkärrorna! Om jag ser fram emot första cykelturen med vagnen när han är mogen för det?

Fett fin och dessutom av en freudiansk slump matchande med mina gamla gravidtrailgodingar från Haglöfs. Obs ej reklam, tycker bara om skorna så mycket. Hur många mil gick de inte under de tyngsta och fotjävligaste månaderna? Nu får de tjäna ett tag till, med dubbla tunnyllesockor i ty fortfarande svinkallt ute.

Tuss – nu tillräckligt mogen i sin världsuppfattning för att låtas åka framåtvänd. Sjukt smidigt med solskyddet förresten – det tjänar bra som vindskydd med. Om han brydde sig om hur han satt? Njäe. Var däckad som vanligt. Missade hela turen, får skylla sig själv 😜

Och Katja – klädd i en salig blandning av skid-, cykel- och löparkläder och nästan lite in your face hurtiglooking om jag får säga det själv. Nåväl man kan väl inte alltid vara stans hottest (Förlåt för att svengelska på bloggen just nu. Jag kollar ju fortfarande på Mad Men och är väl som det heter inspirerad. Snart är serien slut och då pratar jag normal svenska igen.)

Nu till själva träningen.

Jag hade ju inte sprungit mer än till bussen med standardvagnen på ett tag. Tanken med detta pass var därför att helt enkelt testa vagnen och kroppen ett par-tre km. Och tre km blev det – i gång-/joggintervaller. Mycket brokiga intervaller i en mycket konstig position med ena handen hållandes i brösten. Jag hade ju förstås min gamla goda cykelbehå utan en tanke på att jag nu hade en bra redigare hylla att handskas med. Gammbehån höll helt enkelt inte längre måttet. Skumpande bröst gör ont. Men vad är väl en nybörjartur utan att faila lite?

Det var bara att bita i det sura äpplet och låta turen bli som den blev – en halvgående, halvjoggande lekstuga med aerovagnen. Vilket kanske var lika bra och vi tre fick bonda ordentligt. Måste dock snarast in till stan och köpa en ny behå. Gärna av titan med flossad insida, tack!

Puss.

P.S. Det finns btw ett nyöppnat museum vigt åt just misslyckanden. Kanske borde vi livesända CYKLISTPODDEN därifrån Anna? 

Träna med barn Träning

Glad vid sanatoriet!

Hej cykelvänner!

Så här inför vårens alla turer, läger och lopp kan det vara bra eller helt enkelt roligt att rannsaka sig själv och fundera på – vad är jag för ett slags cyklist? Genom att på ett ärligt och positivt sätt se på sina preferenser, styrkor och svagheter på ett objektivt sätt blir det lättare att satsa på det man tycker är roligt och utveckla det som sätter käppar i ens mentala och fysiska hjul. Jag tänkte berätta vad jag är för en slags cyklist – häng på utmaningen den som törs:

Jag har vardagscyklat året om i många, många år men sportcyklat sedan 2012. Jag började alltså cykla som vuxen med en ganska taskig utgångspunkt – en sjuklig, försummad kropp och ett psyke i botten. Jag behöver påminna mig om det då och då, när jag blir sur på mig själv för att min utveckling som cyklist inte har varit så jämn som hos de med friskare förutsättningar.

Jag är nästan 173 cm lång och väger när jag är i toppform strax under/över 70 kg. Jag skulle behöva väga lite mindre men jag älskar choklad nästan lika mycket som jag älskar cykel (berätta inte det sista för mina framtida sponsorer oki?)

Jag har en kropp i ett stort stretchbehov. Jag måste bli vigare för att bli bättre på att hoppa på/av cykeln i alla lägen. Att stretcha är pisstråkigt men det är ingen ursäkt.

Jag ogillar att jaga tiderna på motionslopp. Motionslopp för mig är just motionslopp – social rides som jag hoppar på för att ha lite nice med likasinnade i ett gäng timmar. Under motionsloppen så är jag den glada omhändertagaren som gärna ligger bredvid de som har det tuffast och ser till att de inte kroknar fysiskt och mentalt.

Hamnar jag i en motionsloppsklunga där någon gapar och styr militant utan någon känsla för cyklisternas olika kvalitéer och behov så blir jag irriterad och lämnar klungan.

Vill jag prestera så tävlar jag istället.

På race är jag – tyvärr om jag får säga det själv, men det hoppas jag bättra på så småningom – en dagsform- och humöråkare som kan hamna i botten ena dagen för att överraska och ta en bra placering andra dagen.

Jag har under många år lidit av att jag inte kunnat träna så bra som jag hade velat på grund av att jag ibland mår så dåligt psykiskt att jag inte klarar av att ens gå upp ur sängen. Men den biten kommer det att bli ändring på har jag bestämt.

På landsvägen gör jag mig bäst i teknisk klungkörning då jag får tänka mycket och cykla aktivt.

Jag gör bra ifrån mig på tekniska GP- och linjelopp i en större klunga.

Jag gillar uppochner-backig terräng men är inte snabbast i de riktigt långa backarna. För tung helt enkelt.

Jag är inte speciellt intresserad av tempocykling även om jag vet att den skulle förbättra mina värden.

Blöt jävlig och glad på väg mot Calobris

Jag presterar bäst i kyligare och gärna htfu-förhållanden.

Mina främsta kvalitéer som cross- och mountainbikecyklist är att jag är orädd, duktig på kurvtagning och finner uppriktig glädje i när det blir brötigt.

Jag är en sådan som behöver tid på mig att studera, spårvalstesta och provköra stigen eller banan innan jag slappnar av och kan stänga av rädslorna och trycka på som det krävs för att komma över hindren.

Jag måste ofta tänka på att växla upp när jag kör i terräng för bättre push.

Jag behöver blir bättre på att hålla jämn och hög fart under längre tid. Träna mer lagtempo bland annat.

Jag blir lätt nervös just sekunderna innan startdags och behöver därför jobba hårt med den mentala avslappningsbiten eftersom jag annars lätt sabbar de ack så viktiga starterna i cross (och snart även mtb).

Min även normalt ibsiga kista är så gott som alltid mycket dålig samma dag jag ska rejsa. Bara att finna sig i det.

Jag behöver varva upp psyket positivt strax innan jag ska prestera – därför gör jag bäst ifrån mig om jag har fått värma upp med stärkande musik.

Jag blir lätt förkyld och får därför absolut inte tumma på några av rutinerna kring uppvärmningen, kläderna före/efter passen och loppen, återhämtningen mm.

Min kropp är sådan som mår bra och blir starkare av återhämtningsdagar.

Min uthållighet och min rygg (!) mår bra av många cyklade mil. Distans är därför ingenting jag vill eller kan vara utan.

Ytan och detaljerna är viktiga för mig. Jag både trivs och cyklar bättre om jag vet att både jag och cykeln är top notch looking.

Gravid och studsig uppe på Hedesunda-åsen

Mitt hjärta dansar mest om jag får cykla i vackra omgivningar. Därför måste jag varva ”torra” teknik- och fartpass med rena njutningsturer för balansen.

Ja hörni. Mer kan förstås sägas men vi nöjer oss här.

Tänk på att detta är mina personliga ”mjukare” iakttagelser. Jag kan varmt rekommendera att göra ett konditionstest på något proffsigt ställe (googla ”konditionstest” eller ”cykeltest”) för torrare sanningar. Och nej – man behöver inte vara proffs eller ens vilja tävla för att göra ett sådant test – berättar man om sina ambitioner för testledaren så anpassar hen diskussionen och tipsen därefter. Helt klart värt för alla som vill utvecklas och få lite handfasta träningstid.

Var är du för ett slags cyklist? Berätta så blir jag glad.

Nu – kaffe och en bit choklad!

Cross is boss Landsväg MTB Träning

Fredag riders!

Jag har plågat mig igenom en tröskelintervallsession (tröskel = tråkträning, speciellt inomhus men fett nödvändigt och ständigt något jag behöver förbättra)

Min sötsura son hade ännu en gång fått stå ut med ett svetto till mor och hämnades genom att dra mig i håret – rätt åt ma

Resten av dagen ska vi göra lite blandade saker som till exempel laga god mat till ikväll då vi får hit en mycket speciell person <333, ge cyklistryggen vad den tål med ett gäng övningar, hänga på BVC och självklart – unboxxxa och sätta ihop vår nya aeromultisportvagn.

Men först – en banan och en kopp kaffe tack. Glad fredag på er!

Katjas Monark Träning

Tja!

Fett glad och fett mör efter ett bra gäng hill repeats precis som efter varje monarksession nuförtiden. Eller alltså, man är väl alltid rätt mör efter monarksessionerna, men nu när jag har så pass ont om tid att träna så ser jag verkligen till att möra ner de där benen riktigt ordentligt.

Tidsbristen har oväntat nog blivit en av mina mentala sparringpartners.

Under dessa snart fem månader som mammaledig har jag inte haft barnvakt dagtid en endaste vardag (förutom när jag måste till läkaren och sånt viktigt, då tar förstås Jonas Ivar) vilket har gjort att jag blivit en QOM på att trycka in träningen där jag kan. Och på att inte hålla på och vela som förr – ”ska jag köra light eller köra ordentligt?”. Det finns ju helt enkelt ingen tid till att vela. Den sifferlösa mysträningen är ingenting för mig, det må vara härligt men jag har aldrig känt att det är seriöst att träna på känsla om man vill åt seriösa resultat (även om jag är noga med att inte ”siffra ner” mina lugna och rena nöjespass). När jag väl tränar vill jag se hur det går och det svart på vitt. Och särskilt nu när varje träningspass räknas. Var och en blir salig på sitt – jag trivs med att kontrollera träningsförloppet. Att se pulskurvan arta sig. Att ställa in motståndet noggrant. Siffrorna ljuger inte och gör de det så är det ändå sig själv man jämför sig med.

Märkligt nog blir jag inte stressad av tidsbristen (även om jag då och då missar en busshållplats när jag författar mina blogginlägg haha). Tvärtom så sporrar det mig. Inte på så sätt att jag tänker bevisa att det ”minsann går vad det än kostar” (vill liksom inte minnas min mammaledighet som en kamp) utan på så sätt att jag känner mig stolt och glad som tränar smart och tillämpar en del spännande träningslära. Och tänk så roligt det blir att i sommar och i höst skörda frukterna av träningen.

Nu blir det lunch med coach Tony och sedan ska jag äntligen lära mig att rikta hjul ordentligt.

Mycket ordentligt i detta inlägget. Men det är så vi sportar det här i lya ciclista. Puss!

Träning

Hej.

Jag har ett speciellt förhållande med simning. Det har alltid varit en av mina gladaste sysslor i hela världen – från barndomssomrarnas plaskande i grannbyns näckrosesjö och seriös träning i storbassängen i stan till vuxenlivets alla sköna badstunder i diverse spännande vatten. Jag längtar så till att dela min simglädje med lilletuss när jag anser att han är redo att få ut någonting av större vatten än den trygga hemmabadet (eller diskhon där han tvättas för det mesta hehe).

Under tiden har jag återupptagit mina solosimningar på mitt kära funkisbad Kristiansborg – stället där min tvillingfisk lillebror knipit ett gäng stolta simborgarmärken btw. Dessa solosimningar är av stort värde både för mitt psyke (avslappning), för min småbarnsmammarygg (stretchning) och för cyklisten i mig.

Simning i lagom (!) mängder är ju nämligen en superbra komplementträning för cyklister:

🌊 det är svalt och skönt för kroppen att anstränga sig i det blöta

🌊 den bjuder på en stunds koncentration på tekniken och muskelkontrollen

🌊 den låter hela kroppen att sträckas ut, ett slags aktiv stretching under vattenytan

🌊 den går att lägga upp både som ett lugnt stretchpass och som det jag körde igår – ett hårdare intervallpass där man får riktigt flåsa av sig. Det är ett effektivt sätt för ökning av ens syreupptagningsförmåga.

Och för att helt enkelt svettas av sig – kör man tillräckligt hårt så känner man på hur det är att svettas under vattnet.

Oavsett din simstil och -teknik kan du lägga upp passet som vilket intervallpass som helst egentligen. Tänk bara på att pulsen inte blir lika hög som på torra land pga. vattentrycket så deppa inte ihop om du inte kommer upp i dina vanliga värden.

Proffsvärldens inofficiella simmande cyklister-ambassadör Richie Porte har förresten ett gäng bra upplägg om någon är sugen på att testa lite nya vattenbanor.

Puss och simma lugnt denna marsmåndag! Och berätta om era upplägg, om ni också simmar. Splosh!

Mina tips Träning