Kategori: Träning

Cykelflaskan, kaffepengen, Watch på GPS-läge, extra blöjor. Redo!

Hej!

Länge sedan vi pratade träning så vi gör det nu.

Min träningsrutin just nu knappa tre veckor efter förlossningen är lika simpel som under graviditetens sista skede – jag går mig glad och  i form.

För så här är det ju:

Ivar är ett spädbarn, en fruktansvärt liten varelse i behov av hundraprocentig uppmärksamhet och ständig beredskap. Eftersom han sover relativt gott om nätterna (med ett par-tre avbrott för amning, lite umgänge och blöjbyten förstås) så är han ganska pigg om dagarna och mycket pigg kvällstid. De korta viloperioderna dagtid ägnar jag åt att antingen vila själv med armen om bebiskroppen (mysigast så), försöka kasta i mig lite mat, duscha eller sköta någon hushållssyssla som inte kan vänta tills Jonas kommer hem typ dammsuga upp wienerbullefnas från mattan.

Det finns dock en syssla som gör att Ivar och jag får ut lika mycket motion under längre tid och det är våra barnvagnspromenader. Under tiden vi går sover han gott och andas frisk luft medan jag tränar upp kroppen på ett skonsamt sätt. Dessutom tillfredsställer jag min rastlösa själs behov av framåtrörelse, ser nya platser och en del fint (och fult, beroende på var vi traskar) och hinner till och med fika eller ibland till och med äta lite under tiden… Som cyklist är jag ju van att kunna äta när som helst och i vilken position som helst och utnyttja alla möjliga och omöjliga fikaställen (mackar, golfklubbar, kyrkor osv.) för att få i mig den energi som kroppen behöver.

För att göra promenixandet lite mer träningsmässigt så har jag ett litet mål, eller kanske snarare en fingervisning kring hur långt jag vill gå. I snitt vill jag ligga på 7-10 km/dag. Det betyder inte att jag går en mil varje dag. Det blir snarare så att jag kanske går 15 km ena dagen för att sedan gå 5 km andra dagen. Jag vill verkligen inte hetsa kroppen men just nu i detta vädret har det helt enkelt känts bra att gå långt. Tempot varierar efter dagsformen, destinationerna efter humöret. Under promenaderna passar jag på att göra de där trista knipövningarna man måste igenom som fött barn, eller stretchar benen och ryggen när jag går i backar till exempel.

Jag längtar till Hoppis är lite äldre och lite mindre infektionskänslig så vi kan åka buss och tåg till spännande grannstäder och byar och utforska ihop.

Trots att jag gillar att gå – den efter cyklingen bästa grejen i hela rörelsevärlden liksom! – så är inte min tanke att spendera vintern med att distansvandra varje dag. Tvärtom tänker jag få ner distanserna till förmån för mer inomhusträning så som styrkeövningar (rygg, core, lite armar), monarkpassen och kanske *håller tummarna* en och en annan cykelsväng utomhus helgtid. De förstnämnda har jag börjat med lite smått de dagarna jag får några pigga minuter över men cyklingen får vänta tills läget där nere har blivit okejat av barnmorskan.

Även om cornichonen för det mesta sover när vi är ute och går så får han sin beskärda del av Titta Ivar!-snack och får höra en del låttolkningar. Jag tror stenhårt på att prata med och sjunga för barn redan när de är väldigt små – och Ivar verkar uppskatta det också.

Så – träningsläget är äventyrliga promenader ute och lite övningar på hemmaplan.

Igår blev det en backig mil i den regntunga svettoluften, pust. Idag blir det lugnt – en kortispromenix och så massa ryggstretch på schemat. Och sova sig i form förstås – inatt vart det inte nådigt, om än mycket gosigt… stundtals.

Puss och hoppas ni inte är för deppiga över att den mörka novembern är här. Snart kommer snön och lyser upp världen eller hur?

Puss.

Hoppetuss Träning

Shit alltså. Att man blir så trött av lite gymmande! Helt picklad alltså. Mest dagen efter alltså idag. Men även direkt efter. Säkert för att jag gymmar rätt sällan typ en gång i veckan nu i (teoretiskt) varmare tider, för att jag är en gravid rackare och för att styrketräningen har den effekten på mig överlag. Igår gjorde jag veckans hittills första gympass och det gjorde min rygg och axlarna gott, så gott. I omklädningsrummet upptäckte jag en lös papperstjuga i fickan vilket räcker för det godaste vi har på Kristiansborg där jag bor – räkchips från Gröna Woken. Så en påse räkchips fick det bli. Och ett glas havremjölk min favvodryck nummer ett. En rätt bisarr kombination om man tänker efter men jag gillar knasiga smaker ihop. Ligga på golvet, stirra upp i taket, njuta av chipsknastret i munnen. Så skönt. Sånt man får göra när man är vuxen liksom, utan att någon tvingar en att göra läxor.

Puss.

Cykelgym Min gravidträning Träning

En mobilsnap från bäbiskuleperspektivet.

Hej.

Just nu under graviditeten så passar jag som jag berättat tidigare att träna sånt jag i vanliga fall skiter i inte riktigt tänker på att träna för tråkigt om än nödvändigt (även om jag har blivit mycket mycket bättre på det under de senaste två åren vilket har gett grymma cykelstyrkeresultat). Jag har dessutom ett viktigt bak-i-huvudet-mål – att bibehålla tillräckligt mycket styrka och smidighet för att inte hamna i skadeträsket igen när det väl är dags att återuppta den cykelspecifika träningen. Och för att förstås vara en rörlig morsa som orkar härja, leka och äventyra med bäbis men det är ju en självklarhet.

Därför styrketränar jag nu med en nyfunnen glädje. Igår tränade jag dessutom på ett lite gymmigare gym än det vanliga F&S-gymmet nämligen Actic på Kristiansborgsbadet. Har ett klippkort där så lika bra att utnyttja. Alltså Friskis är grymt fräscht och rent och trevligt etc. men det är så himla snällt och reko där med träning ska aldrig handla om prestation utan bara om glädje-lappar på klädskåpen att det är lite svårt att känna sig riktigt farlig därinne. På Actic däremot är det lite råare, lite fulare, lite mer metall, lite mer svart skinn och yeah liksom. Alltså jag vet att det är en himla löjlig grej det men jag tror det finns de som håller med mig. Jag kommer ändå alltid vara en F&S:are 4life men det är kul att vidga sina gymvyer med jämna mellanrum. Så jag vidgade gymvyerna igår och testade minst tre för mig nya maskiner. Varav en riktigt otäck en där armarna fick vinklas i helt omöjliga vinklar innan man kunde påbörja själva övningen.

Tittade under träningen på alla duktiga cyklister som svettades inne i spinningsalen en glasruta bort. Och på alla babysimföräldrar en annan glasruta bort. Drack kallt härligt vatten ur min träningsbidon och ute härjade aprilsnön.

Idag kan jag fortfarande röra på armarna men känningarna är på väg. Imorgon blir en stel dag men då står utomhuscykling på schemat och vem behöver överkroppen då? *blinkar tydligt*

Puss!

P.S. Har förresten av en tjejkompis fått kritik om att det är mycket graviditet i bloggen just nu. Farhågorna uttrycktes över risken för läsarbortfall. Så är inte fallet utan tvärtom, tack för omtanken. Cykelkatten har aldrig varit en renodlad träningsblogg utan en icke-kommersiell, personlig blogg med cyklingen och träningen som den röda tråden. Och sedan är det bara att gilla läget – kvinnor blir gravida ibland. Märkligt att ingen uttrycker samma omtanke om ens bloggs läsarbestånd när man är sjuk eller bortrest och offline i en månad. Att författa en personlig blogg utan att nämna det största som händer en just nu och påverkar det mesta av ens vardag vore helt omöjligt (jag försökte ju i början där men blev nästan deppig av att smyga runt). Och varför skulle jag ens vilja göra det? 

I väntan på kattungen Min gravidträning Träning

Måndag riders!

Tränar man så blir man starkare, det är sedan gammalt. Men stämmer det verkligen för alla som tränar? Jag hör ofta cykelkompisar beklaga sig över att de inte cyklar fortare eller blir bättre på backar trots att de cyklat i si och så många år.

Att man inte blir starkare trots mängdträningen kan bero på ett antal faktorer (om vi bortser från den aktuella cyklistens eventuellt icke-friska tillstånd eller annat som gör att hon inte kan tillgodose sig utvecklingen i samma grad som en frisk cyklist gör):

En av de är hur den faktiska träningen är upplagd, att cyklisten kanske enbart kör på en viss intensitet men aldrig över den, eller att cyklisten kanske aldrig tillåter sig vila mellan intervallerna vilket leder till att själva intervallerna blir mindre effektiva än om hon hade vilat. En annan faktor är återhämtningen mellan träningspassen. Här kan jag varmt rekommendera råden om återhämtning i Stora Cykelboken.

Den tredje faktorn och den som i alla fall jag upplever det skrivs för lite om, är de där relativt korta men ack så viktiga tidssnuttarna strax före och strax efter träningspasset eller loppet.

Ah men ni vet, den där (halv?)timmen det ska packas, kissas, kastas in frukostresterna, pussas på frun, svaras på sista jobbsamtalet och till slut fästa hjälmen på skallen och spurta till träningsstarten med hjärtan i halsen.

Och så den där timmen efter man kommer hem från cyklingen. Trött och tom och dan, vill helst bara lägga sig i soffan, öppna munnen och få maten inkastad dit av någon tyst och snäll. Men i verkligheten – energin måste in, de blöta kläderna ska av, cykeln ska tvättas, den snälla men inte så tysta ska frågas om hur hans dag har varit, och diskmaskinen ska tömmas och det där mailet besvaras.

Är man ett cykelproffs eller för den delen en lyckligt lottad amatörtävlingscyklist eller ambitiös motionär med en eller flera avlönade eller icke avlönade (fruar, föräldrar, sambosar) soigneurs och mekaniker som håller ordning på allt utom själva cyklandet vid sin sida så är det en icke-fråga. Vi andra som visserligen ställer upp för och får hjälp av våra också tävlande cykelkompisar men som tränar och tävlar utan systematiskt praktiskt stöd bör själva ta ansvar för vår viktiga före- och efterrutin.

Hur rutinen är upplagd är det upp till var och en.

Den vanligaste rutinen efter träningen/tävlingen, och den som de flesta verkar tillämpa är

byta om till torrt alt. ta på sig något varmt → direktenergi (något enklare, en bar, en snabb burgare, en öl eller en näve nötter) → cykeltvätt (vid behov) → dusch → måltid (den ”riktiga” maten, en hel lunch, eller en middag) → vila/resten av dagen.

Rutinen före träningen/tävlingen är svårare att beskriva i generella termer. Det beror förstås att fler bitar ska klaffa för ett lyckat pass och särskilt ett lyckat race. Cykeln måste vara startklar, den eventuella nummerlappen ska sitta på plats. Det ska hinnas värmas upp, men också kissas och ätas en sista banan. Nyckeln till bilen ska lämnas till Johan som redan tävlat färdigt för att Tony som startar direkt efter oss damerna, ska kunna byta om till torrt medan jag duschar efter mitt lopp. Bakdäcket ska pumpas lite till för min rutin är att alltid släppa ut lite luft innan starten. Cykeldatorn ska startas om för att kolla att ingen dum uppdatering sätter igång vid racestarten etc etc etc. Hur många små men tillsammans superviktiga moment som helst ju!

Nu är jag varken en proffsig soigneur eller en alltför ordningssam person heller för den delen så jag tänker inte diktera några rutiner här. Men ju längre jag cyklar – tränar, kör träningslopp, tävlar – desto mer inser jag hur mycket mina före- och efterrutiner faktiskt betyder. Dels för det rent fysiska – får jag exempelvis inte på mig något varmt och torrt direkt efter ett kallt pass så riskerar jag en förkylning och kan inte träna på ett tag. Dels för det psykiska – ron i själen över att allting är förberett, fixat och det är bara cyklingen som återstår gör att jag kan träna mer effektivt än om jag är stressad och har glömt vattenflaskan hemma på hallgolvet.

Därför uppmanar jag både er och mig själv att försöka få ordning på dessa viktiga beståndsbitar. Att skriva ner dem på en griffeltavla hemma eller i mobilens anteckningsapp är ett sätt att alltid komma ihåg ordningen. Att (om möjligheten finns) inte boka för mycket grejer nära inpå samt direkt efter en träning/tävling är också viktigt. Och sist men inte minst så kan man försöka att ta hjälp av dem man lever, samåker, tränar och tävlar med och tillsammans utarbeta en rutin som ökar effektiviteten.

Nu vart det ett långt inlägg men jag hoppas att den kommer till någons glädje.

Puss och hur funkar det för er? Har ni ordning på era före- och efterrutiner? Hur ser era rutiner ut?

Cykel Mina tips Träning

Älsk på min vardagsylletröja
från Rapha – ett kanoners reafynd!

Usch så uselt jag mår efter ett par dagar utan större fysisk ansträngning! Vardagsmotion som att cykla eller gå till och från jobbet i all ära – men det är på intet sätt ett substitut för vardagsmotionen och den riktiga träningen. Det formligen värker och ilar i kroppen, särskilt ryggen, axlarna, benen om de inte får sig sin dagliga omgång någonting.

Den här veckan är en brokig en. Efter en visserligen glad och solig, men inte alltför pigg helg med taskig sömn och en heldäckad sjuk pojkvän så har jag känt vaga men ettriga förkylningskänningar. I måndags la jag istället tiden efter jobbet på att hänga med en tjejkompis jag inte sett på länge – tänk att jag har tid till att bara hänga med folks nu (eh konstigt kanske men tränar man för att tävla på elitnivå så är det tyvärr ingen självklarhet att hänga med vänner när det är hashtag intervalltisdag egentligen)!

Igår var jag ledsen hela morgonen, jobbade sedan till olidligt sent och nästintill kröp hem för att göra några ryggövningar på golvet, laga pasta till mig och Jonas som är fortfarande sjuk, och däcka på det. Det låter jobbigt och det var det – det är tur jag älskar mitt samhällsbyggaryrke så mycket att jag klarar av jobba så pass mycket som jag gör vissa dagar utan att gå undan. Men det måste förstås balanseras det också så idag slutar jag tidigt (läs: normaltid för alla icke-arbetsnarkomaner) och drar och tränar. Ute är det kallt och ruggigt och ser ut att bli mörkt tidigt så det blir ingen cykel utan inomhusträning med syftet att ge hela kroppen en fin genomkörare.

Imorgon far jag till Eskilstuna för att jobba och hänga med kollegorna där nere, beroende på tiden för hemgång så blir det Monark eller en rejäl långpromis – kanske med stavarna (mitt nya påhitt, mer om det sedan). Och sedan är det fredag och helg och då blir det cykel cykel cykel. Längtar jag eller längtar jag?

Sväng förresten förbi den här lilla dagboken imorgon förmiddag. Kommer att berätta en fin grej för er som jag ruvat på ett tag här och som nog förklarar ursäkta röran vi bygger om-stämningen här på bloggen. Puss så länge mina bästa cykelbloggsläsare!

English: This week’s training – not so much of a routine, but now the things seem to lighten up. Gym today, Monark tomorrow and cycling the resten of the weekend.

Träning