Kategori: Träning

Det finns få tillfällen då man inte har användning av en musette 

Alltså springa i fel skor (kanske dags att investera i ett par riktiga löparskor duh?) och puttandes på ett gäng kilos ekipage är
jobbigt. Speciellt när en inte är någon löpare och när precis allt är kontaminerat av pollen.

Folks – spring inte i sönderälskade plattsulade motionsskor…

Hade jag tävlat i år så hade jag förstås aldrig fått för mig att paja mina cykelben genom att springa längre än ett par kilometer så här mitt i säsongen.

Nej jag springer inte med utsläppt hår men det är bra skönt att släppa ut och ventilera det under pausen

Men inte tävlar jag i år utan tränar för att komma ut och komma i form 2.0 och då är löpning kanoners!

Så ba att bita ihop, är ju bra träning när det är tungt etc

Föredrar att hålla i vagnen med bara en hand när jag springer

Fast idag var det som sagt rejält tufft. Gav upp att springa hela tiden utan satsade på joggintervaller istället. För ont i fötterna av skorna helt enkelt. Kanske dumt att överhuvudtaget springa på asfalten med dem men men.

Eftersom vi hade flyttat måste jag utarbeta en ny runda. Den jag testade idag var backig men som sagt lite väl asfaltig. Vi bor nu dock närmare friluftsområdet Rocklunda så ska försöka förlägga mina framtida rundor på dess grusiga motionsspår.

Men visst hade jag ett fint tak mest hela tiden? Tur att kameran inte är pollenkänslig, för mig var allt en grön massa

En som stormtrivdes var förstås den här varma sömntutan till babyn. Åh så mjuk i sin kofta iih! Jag må idag ha varit den slöaste joggerskan på GC-banan men också den stoltaste.

Snart blir det till att packa för helgens cykling och kalas. Puss och ha en glad fredag 🌿

Träna med barn Träning

Somliga cyklar i trasiga skor. Säg vad beror det på?

Hej folksis.

Kortet ↑ får symbolisera att det mesta av min cykelspecifika träning har i år skett inomhus för nu har vi alltså levt strax över tre månader av detta året 2018. Ett helt kvartal byråkratiskt uttryckt. Tänkte det vore kul att titta på min träning under det första kvartalet. Normalt sett loggar ju jag och stravar all träningen (förutom jobbpendlingen, rama motionen osv – ni kan läsa om hur jag räknar och loggar här) men detta året är ju speciellt på så sätt att jag inte sätter någon som helst prestationspress på mig själv och i det ingår att med flit hålla inne med siffrorna när och om jag orkar logga. Så det blir mest ord ok. Vi kör.

Min träning har bestått av

→ korta inomhusintervaller på Monarken (främst HIIT) à 25-30 min/pass ca 1-3 ggr/v

→ några längre men ändock rätt korta utomhuspass på den dubbade crossen à 1-2 timmar/pass ca 1-2 ggr/v

→ ett mtb-pass som knappt räknas som mountainbiketräning eftersom jag mest körde på asfalt/grus för att kolla inställningar

→ ett gäng joggingpass med multisportvagnen à 5 km/pass ca 1 ggr/v

→ fyra skidpass uppe i Hedesunda à 5-10 km/pass

→ ett simpass i bassäng à 500 m/pass

→ då-och-då-rygg- och coreövningar *slarver*

Min motion har bestått av

dagliga promenader främst med barnvagnen à 5-15 km/promenad. Eller motion schmotion, herregud. Jag älskar våra promenader och är fortfarande bra restriktiv med multisportvagnen – enbart kortare löpturer – just för att ha så många underbara klassiska titta-på-varann-promenadtimmar i benen och i hjärtat.

Vad jag har saknat träningsmässigt

→ distans ofc. Har inte kört ett enda någonting-pass över två timmar. På vardagar är jag ensam med Ivar dagtid och på helgerna har jag sällan velat vara borta längre stunder från familjen ändå just för vi inte haft så mycket kvalitetstid ihop på vardagar (Jonas tänker lika). Nu med ljusets intåg i vardagen och en något piggare familj blir det mer av den varan. På egen hand och snart även med lille tuss i cykelkärran. Men räkna nog ändå inte med några episka distanser Mallis runt-style i år. Allt har sin tid och i år är kortare och intensivare min cykelmelodi.

Vad har varit roligast

→ att upptäcka att mina vintertekniska skills är inte bara sämre utan till och med bättre än förr (kanske för att jag inte har någon tid att förlora på mesandet just nu hehe). De flesta utomhusturer har ju varit på mycket isiga och brötiga underlag och jag lät cykeln dansa under mig! Så skoj. Fast jag längtar till torra stigar och grusvägar ändå så klart.

Och så träna ihop med min bäbis så klart. En helt klart surrealistisk känsla typ vänta nu… är jag ute och springer med min son i vagnen? *lätt svimning*

Vad har varit svårast

→ ja inte är det jippie jag skriker inför varje gång jag ska upp på den stumma monarken och svettas inomhus. Fast nä, det är mer okay än någonsin tidigare faktiskt. Svårast är nog ändå att få ihop träningslogistiken när man är egentligen för trött för annat än ligga som en kanelsnäcka i Jonas famn och stilla gråta med en kolaskruv (från Coop i stan, de är färskast där) i munnen. Men man vet ju – alla i hushållet blir gladare om mor är nytränad, så är det bara.

Vad har varit tråkigast

→ S t r e t c h a. Tristaste jäkla träningsbisysslan i hela världen. Och självklart är det just där jag brister. Stel som en canyonram ungefär. Skärpning Katja!

→ Vara sådär utdraget halsont-svag i kroppen-sjuk som jag var i hela två veckor för ett par veckor sedan. Snacka om demotivational

Och summa summarum…

så har årets första kvartal inneburit typ 60 % rörelse/motion och 40 % specifik träning. Eller någonting i den stilen. Jag är både lycklig (Ivar Jonas vänner <333) och mår dåligt (annat privat) och alla som har någonsin mått dåligt vet hur mycket energi omåendet kräver av en dygnet runt, även om man är stark, van vid att hantera sådant sedan många år tillbaka etc etc. Men om jag får sammanfatta träningskänslan så har det varit som att liksom både återfå sin gamla styrka men ändå lära sig att träna på nytt eftersom kroppen inte riktigt känns och beter sig som den gjorde före bebådelsen. Förutom den där ta i för kung och fosterland-biten. Där är den precis likadan vilket ju bådar gott inför de kommande utmaningarna.

Over and out som man sa på den gamla bloggtiden, nu ska jag städa lya ciclistan inför fotograferingen och så blir det #intervalltorsdag på Monarken senare idag. Dubbla pass med andra ord hell yeah. Puss!

English: Here is my training in the first quarter of 2018: ~60 % motion/non-specific exercise and ~40 % cycling specific-exercise.

Lida med stil Om cykel Träning

Trots att jag har med mig cykeln upp hit till Jonas hemmahoods så har det ändå blivit skidåkning istället. Det är fortfarande mycket kallt, det råder isigt klisterföre med en del barr och jox ner från träden men vad gör det och mammakroppen mår just nu bra av att få sig rejält med rörelse både uppe och nere och i mitten. Min ständiga Akilles häl ryggen jobba igen – vilket lägger en bra grund för sommarens kommande cykeleskapader. Och så gäller det ju att passa på – skidor är ju förbaskat kul tycker jag, min andra favvosport efter cyklingen ju!

Turen började dock med en liten fadäs. Finn ett fel stort fel på kortet och skratta hjärtligt och länge* (svaret hittar du i slutet av inlägget)

Inga mobilsnaps i hela världen kan förstås göra ett soligt frostparadis rättvisa. Vill samla upp all snön och göra morotskakefrosting på den!

Fast man ska inte äta snö bla bla.

Körde strax under en mil i raskt tempo, avbruten enbart av de snöfria korsande vägarna jag fick tipptappa över försiktigt. Sedan åkte vi och grillade korv och drack Norrlands. Och så blev det en konstrunda på det. Med sötaste kulturmannen världen skådat!

Puss och kids…

* ge fan i att försöka komma in i skidorna med era vintercykelskor. Det tog mig en kvart svett och svordomar innan jag kom på att titta under skorna och insåg att pjäxorna, de låg kvar hemma de! Tur man har en pojkvän och en bil och jo, det var pinsamt att ringa…

Lida med stil Träning

Just så! Det är liksom vår fast det är vinter, eller är det tvärtom? Äsch, vackert som skogen är det ute i alla fall. Så jag tränade i skogen i helgen. Och tro’t eller inte – helt cykellöst. Istället blev det att åter ställa sig på mina gamla och smått repiga Salomons för att utöva favoritvintersporten nummer två. Skidåkningen förstås.

Jag hade inte stått på skidor på över två år. Om inte längre till och med.

Och så hade jag ju burit på och fött den här gullebäääbisen (som för övrigt sov sig så gott, så gott i marssolen)

Skulle jag orka skida på något vettigt sätt?

Fanns det någon bålstyrka att staka med?

Skulle kondisläget bjuda på något som helst trevlig upplevelse eller bara en kamp?

Tro’t eller inte så gick det över förväntan! Igår körde jag ett gäng varv i ett bergochdalbaneliknande spår (IF Hedesundas 1,5 km) som fick mig att svettas varmt uppför (kunde till och med småjogga uppför vissa backar), småsvettas kallt neråt (men jag satte backarna fint!) och staka mig genom sträckorna mellan backarna. Tyvärr gick jag kull och gjorde något av sälen på ett ställe där jag missbedömde kurvan men det hör väl till comebacken liksom?

Idag tränade jag mest pannbenet genom att köra en bit på gamla banvallen (17 km-spåret) i mindre behaglig sid- och motvind. Och det var ju precis det som efterfrågades – en stunds fullständig koncentration och avkoppling i ett.

Jag är så nöjd! Visst är tekniken minst sagt ringrostig och samma gäller kondisen och skidorna. Visst sket sig mobil-Strava-loggningen pga. dålig signal och störde perfektionisten i mig haha. Men det är faktiskt rätt så skitsamma just nu. Bålstyrkan fanns där, benen fanns där, jag fick njuta av underbar natur, skida av av mig, andas av mig, sjunga av mig inombords.

Och så gott som dessa två äpplen till kinderna smakade efteråt! 🍎🍎

Träning

Hej åh som vi behövde det –

Ivar att sova ut efter en för den lilla kroppsisen påfrestande vaccinationsdag med feber mm ynk igår

och jag efter att ha tröstat Ivar och mig själv (fy fan vad jag blir ledsen av att se på när han mår dåligt) igår

– dagens hårda HIIT-repa på metallkungen min. Hade jag vetat att lill-sjusovaren skulle vara utslagen i över en timme så hade jag kört ett längre pass men nu blev det kort men desto mer intensivt. Benen var tröga och syrade efter förrgårdagens löpning och gårdagens superlångpromenad i snön. Lyckades ändå komma upp i rätt fina pulsvärden och en härligt jobbig ansträningsnivå under trappintervallerna. Något annat som kändes härligt var sällskapet. Rosa lack och mattsvarta detaljer och den där sänkleksaken från Crankbrothers, ojoj. Gissa om jag är sugen på att premiära skönheten i helgen?

Puss och nu ska vi iväg på ett jobbmöte.

Katjas Monark MTB Träning