Kategori: Träna med barn

Hej. Häromdagen när jag gick ännu en av dessa kvällspromenader då min mycket förkylda kropp bara skrek Vila! Sova! men Plutten inte ville vila någonannanstans än i vagnen (det händer allt mer sällan men det händer fortfarande) så slog det mig, när promenadendorfinerna kickat in

en vacker, stolt tanke

ett slags försoningstanke

en insikt som sköljde över mig

likt en plötslig midsommarskur

Jäklar vad jag kan nu, tänkte jag. Jäklar, vad jag skärpt mig, tänkte jag. Tänk vad denna period av renässans, överlevnad, spädbarnsvård – ja kalla den vad man vill – har gett mig för superkrafter. Gjort mig harder, stronger och i längden även faster

Här är några exempel på dessa:

💎 Jag har blivit ett ess på planering och ordning. Allt pickel med nappflaskor, blöjor, kläder, nappar +tusen till babyprylar är tröttsamt – så klart. Men det är ingen större skillnad på det picklet från cykelprylspicklet även om jag är en less is more-cykelfilosof av mig. En babys behov lämnar inget åt slarvet. Det har smittat av sig till cykelpicklet. Jag planerar, packar och förbereder mycket mer klokt och snabbt

💎 Jag har blivit mycket mer effektiv när jag tränar. Tidsbristen och den ständiga tröttheten är mina största utmaningar och visst kan jag blunda och föreställa mig lyxen att sova ut, träna och vila ostört en hel helg… eller ens en dag etc. men samtidigt – kom igen, jag är inte först i världen med att ha småbarn och kan Henrik Ö, Maria, Elin, Linkan, Super-Jenny m fl coola päroncyklister så kan jag! Det är ju liksom en sport i sig att få ut det mesta möjliga ur den lilla tiden man har (och att hinna återhämta sig). En sport jag omfamnar med glädje.

💎 Jag har på riktigt blivit nolltolerant mot bullshit. Förr kunde jag till exempel av ren artighet tacka ja till saker jag egentligen inte trivdes med riktigt, eller lägga min tid på att bry mig om det egentligen ointressanta, eller stötta och hålla kvar vid människor som bara tar men aldrig ger osv. Men nu måste jag leva som jag lär min baby. Och jag lär att vara god på riktigt. Inte som i söt och neutral, utan som i empatisk och medveten. I det ingår att lägga tid på det goda och visa bullshiten röven. Det är underbart nice att praktisera detta. Tack farmor, mormor, tack AL. Lämna alla tomma sammanhang. Hänga – on- och offbike med de genuina. Vara stolt över mig själv. Inte låta de avundsjuka och misunsamma komma åt mig.  Och få tusen gånger mer energi över att lägga kärlek på de människorna och de sysslorna som förtjänar den.

💎 Jag är mindre feg. Det är bra märkligt. Jag trodde helt ärligt att jag skulle bli cykelfegare i och med mammaskapet (vilket jag uttryckte till Fredric i Cykelpappa-poddavsnittet). Men så har det inte blivit. Visst, jag är mer medveten – om omgivningen, trafiken od (tänker t ex skaffa en ringklocka och en liten spegel till pendlarhojen när jag ska cykla med Ivar) men om jag tvekar mer inför hindren och diagonalrötterna när jag cykeltränar? Hell no. När fokusen väl finns där är handen säker.

💎 Jag har äntligen en cool liten tempomage som jag gärna behåller ett tag tills den bestämmer sig för att ge sig av 🕶🌝✨

💎 Jag har mycket mindre ryggstrul i och med att kroppen är liksom mer uttöjd nu. Blir inte längre alltför trött i ländryggen även efter många timmar i dropad sittställning… wii!

💎 Jag har för första gången på många år bättre (!!!) syn! Är fortfarande i chock över att jag nu drar -3.00 istället för -3.75. Det gör en stor skillnad särskilt i mörkret. Hoppas utvecklingen håller i sig.

💎 Jag är en mycket mer miljömedveten cyklist. Att ha barn får en att tänka än mer på framtiden – barnets och barnens framtid. Jag är stolt över att Cykelkatten har gått från en typisk n+1-blogg till att förespråka n=konstant och cyklig cirkulation. Behöver jag inte så köper jag inte och köper jag så tänker jag begagnat i första hand och en hållbar investering värd att spara till i andra hand.

💎 Jag är så mycket mer i nuet! Innan jag fick barn trodde jag ändå att jag var rätt duktig på det där med nuet. Nu vet jag att jag kanske ändå inte alltid var det ändå. Trots att jag är fortfarande en hopplös dagdrömmare med koncentrationssvårigheter och ett huvud full av akuta idéer så är jag bra mycket mer chill och tänker en sak i taget. Det gör att allting känns både lugnare och mer intensivt. Inte minst cykelupplevelsen. Det är fantastiskt.

Glad midsommar på er kära vänner. Föräldrar som barn, för alla är vi det innerst inne och vill leka.

Själv ska jag fortsätta krya mig och mina grabbar, äta tonvis med pärer (med skärgårdssill till förstås) och läsa mina vänners cykel-SM-rapporter

Puss!

Om cykel Träna med barn

Det finns få tillfällen då man inte har användning av en musette 

Alltså springa i fel skor (kanske dags att investera i ett par riktiga löparskor duh?) och puttandes på ett gäng kilos ekipage är
jobbigt. Speciellt när en inte är någon löpare och när precis allt är kontaminerat av pollen.

Folks – spring inte i sönderälskade plattsulade motionsskor…

Hade jag tävlat i år så hade jag förstås aldrig fått för mig att paja mina cykelben genom att springa längre än ett par kilometer så här mitt i säsongen.

Nej jag springer inte med utsläppt hår men det är bra skönt att släppa ut och ventilera det under pausen

Men inte tävlar jag i år utan tränar för att komma ut och komma i form 2.0 och då är löpning kanoners!

Så ba att bita ihop, är ju bra träning när det är tungt etc

Föredrar att hålla i vagnen med bara en hand när jag springer

Fast idag var det som sagt rejält tufft. Gav upp att springa hela tiden utan satsade på joggintervaller istället. För ont i fötterna av skorna helt enkelt. Kanske dumt att överhuvudtaget springa på asfalten med dem men men.

Eftersom vi hade flyttat måste jag utarbeta en ny runda. Den jag testade idag var backig men som sagt lite väl asfaltig. Vi bor nu dock närmare friluftsområdet Rocklunda så ska försöka förlägga mina framtida rundor på dess grusiga motionsspår.

Men visst hade jag ett fint tak mest hela tiden? Tur att kameran inte är pollenkänslig, för mig var allt en grön massa

En som stormtrivdes var förstås den här varma sömntutan till babyn. Åh så mjuk i sin kofta iih! Jag må idag ha varit den slöaste joggerskan på GC-banan men också den stoltaste.

Snart blir det till att packa för helgens cykling och kalas. Puss och ha en glad fredag 🌿

Träna med barn Träning

Hej.

Ibland kan jag känna mig smått löjlig.

En fullvuxen, trettiotvåårig kvinna som dag efter dag byter om till ett par nötta cykelbyxor, en sportbehå och två vita (för det mesta) strumpor, sätter sig på en ful vit ergometercykel märkt “GIH Sweden” och svettas så att parketten riskerar lyfta. Med solskenet bolmandes rakt in fönstren. Med termometern visandes +11 grader. I en trång liten tvåa. Tittar på andra lycrasvetton på TV. Stämningen är på topp!

Tycker ni det låter helt i sin ordning?

Det är för att ni är mina läsare och förmodligen ungefär lika funtade i skallen, duh!

Jag erkänner att jag inte alltid erkänner hur ofta och intensivt jag faktiskt tränar för mina “normala” bekantingar (de är inte många, normala bekantingar alltså, men de finns). Hur noga jag är med intervallerna, hur röd och blöt och flåsig jag blir när pulsen stiger. Hur icke-bildskönt det faktiskt är, så långt ifrån de episka naturkulisserna och outsideisfree-hashtaggarna.

Det är ett slitjobb. En vardaglig, praktisk och ganska monoton form av cykling. Pass efter pass vars minne kvarstår enbart i benen. Lite som de riktigt pragmatiska uteintervallerna med klubbens snabba gäng. Man kanske startar och avslutar i finvädret med finkulisserna till men under de tvåochenhalvtimmarna som passet är så tänker man bara åh gud, låt mig överleva detta eller åh gud, fan vad jag älskar fart – beroende när och var i passet man befinner sig.

Fast inomhusköret är snäppet värre. Och extra värst är det nu när det är vår och nästan sommar och det känns som att prick ingen annan än en själv sitter och trampar skiten ur benen inomhus.

Vart vill jag komma? Var är vändpunkten, sensmoralen och peppen?

Det finns ingen vändpunkt, ingen sensmoral, och peppen är…

pepp och pepp. Jag är ingen träningstjej. Jag är en cyklist. Tro mig det är inget koketterande. Tänk om jag var lika pepp

P E P P

på att skita i att just cykla så gott som varenda eviga jävla dag på min ergometercykel?

Men det var i cyklingen som jag en gång i tiden fanns min träningsgrej, min medicin. Och det är väl därför det för mig inte känns det minsta konstigt att passa på att cykla när tillfället ges småbarnsföräldralivets alla hundratals små moment emellan. Och ges de när solen skiner och man borde vara ute så är det bara att gilla läget. Jag får mina utetimmar i alla fall.

Nycyklad.

Efter att ha torkat parketten med en babywipe.

Lika härligt och lika självklart varje gång.

Inte konstigt alls.

Kanske inte ens löjligt, om man skulle ta sig själv på lite mer allvar men det, det om något vore störtlöjligt.

Puss

er Katja med sura ben, skyll på dumma ge-ce-en

Katjas Monark Träna med barn

Hej! En måndagslista i klassisk bloggarstil här, fem saker jag ser fram emot denna veckan. Voilà:

un. att faktiskt se slutet på gårdagens Paris-Roubaix. Självklart bestämde sig förstagångshejaren Ivar för att bli trött och gnällsig just två mil före the epic win så det var bara att hejdåa Johan & Co, stuva in miraklet i vagnen och bege sig ut i våren igen.

Fast Paris-Roubaix känns lite sisådär just idag ♥

deux. att dra ut på minst två joggingturer med mountainvagnen vår, nu är dessutom så gott som alla GC-banor sopade, wii så vi kommer lätt till Rocklunda-terrängen.

Har ni förresten märkt att en ny kategori har dykt upp på bloggen? Under Träna med barn samlas inläggen som handlar om team Katja & Ivar (och så småningom Jonas också) – ett värdefullt erfarenhetsarkiv är meningen i likhet med Min gravidträning-arkivet.

trois. att äntligen få lya ciclistan färdigplåtad inför visningen. Herre som jag har skrubbat nu. Och stylat. Och kommer att fortsätta styla imorgon fram till fotografens ankomst på eftermiddagen. Fan så tråkigt att styla Hemnet-style. Sterilisera hemmet liksom. Kanske köper en Ögon Cacao-tavla och hänger upp lite ironiskt. Nä skojar. Håll i alla fall tummarna för att mitt hem inte ska bli sönderdissad av fotografen i eftermiddag

quatre. att fira mammas lilla bäbis som fyller hela sex månader nästa vecka! Omg! Bommade femmånadersbrevet så får kompensera med ett längre sexmånadersbrev istället. Nya urgulliga 6 mån+ nappar med djurmotiv är i alla fall inköpta. Ett BVC-besök står också på schemat och det är alltid spännande.

cinq. att köra några längre monarkpass eftersom tuss nu sover längre på eftermiddagar så jag har lagt om ordningen något.

Fast jag kom på några till: att se klart Mad Men så jag slipper gå runt som en osalig ande och undra vad som händer näst, att jobba på min bokläsarro som är något vacklande efter mitt livs kanske längsta bokläsarlösa period (säkert tre månader om inte mer? Åh som jag läste den första amningstiden, hur hade jag klarat orken utan böckerna?), att köpa de där Adidas Gazelle jag sneglat på hur länge som helst samt att sälja av lite fler gamla cykelprylar jag inte har någon glädje av just nu. Och njuta av min frenemy våren.

Puss och nu kör vi veckan!

Om cykel Träna med barn

God morgon! Tror ni att jag slängt på ett digitalt rosa skimmer över bilden? Nope, det är kvällsljuset som är så just nu. Persikoljuset! Apelsinkrokantljuset! Nougatljuset! Smaka på solen-ljuset!

Jag ska strax ut och omfamna ljuset och den kvarliggande vintern (minus minus minus här uppe i Gästrikland där vi är idag) och skida någon mil. Men ville visa upp er den fina intervjun i VLT (plus de andra MittMedia-tidningarna som eventuellt har med artikeln, har inte riktigt kollen där). Tänk att det har gått hela tre år sedan den förra passionerad cyklist bloggar-intervjun jag gjorde med tidningen. Då bredde jag ut mig om cykel cykel cykel på tre sidor. Denna intervju av den något intimare sorten även om cyklingen är förstås med eftersom jag helt enkelt har det som religi… host, livsstil. Men lite surrealistiskt var det ändå att hålla i trycksaken och läsa att jag faktiskt hade blivit

m a m m a.

Fränaste titeln av alla jag någonsin haft om jag får säga det själv! ✌

Vill ni läsa intervjun om i sin helhet så finns den nu digitalt här.

Nu ska jag ut i spåret och sedan ska vi åka och se konst! Puss och ha en underbar gul fredag.

Kärlek Livsstil Om cykel Träna med barn