Kategori: Träna med barn

Hej.

Ibland kan jag känna mig smått löjlig.

En fullvuxen, trettiotvåårig kvinna som dag efter dag byter om till ett par nötta cykelbyxor, en sportbehå och två vita (för det mesta) strumpor, sätter sig på en ful vit ergometercykel märkt “GIH Sweden” och svettas så att parketten riskerar lyfta. Med solskenet bolmandes rakt in fönstren. Med termometern visandes +11 grader. I en trång liten tvåa. Tittar på andra lycrasvetton på TV. Stämningen är på topp!

Tycker ni det låter helt i sin ordning?

Det är för att ni är mina läsare och förmodligen ungefär lika funtade i skallen, duh!

Jag erkänner att jag inte alltid erkänner hur ofta och intensivt jag faktiskt tränar för mina “normala” bekantingar (de är inte många, normala bekantingar alltså, men de finns). Hur noga jag är med intervallerna, hur röd och blöt och flåsig jag blir när pulsen stiger. Hur icke-bildskönt det faktiskt är, så långt ifrån de episka naturkulisserna och outsideisfree-hashtaggarna.

Det är ett slitjobb. En vardaglig, praktisk och ganska monoton form av cykling. Pass efter pass vars minne kvarstår enbart i benen. Lite som de riktigt pragmatiska uteintervallerna med klubbens snabba gäng. Man kanske startar och avslutar i finvädret med finkulisserna till men under de tvåochenhalvtimmarna som passet är så tänker man bara åh gud, låt mig överleva detta eller åh gud, fan vad jag älskar fart – beroende när och var i passet man befinner sig.

Fast inomhusköret är snäppet värre. Och extra värst är det nu när det är vår och nästan sommar och det känns som att prick ingen annan än en själv sitter och trampar skiten ur benen inomhus.

Vart vill jag komma? Var är vändpunkten, sensmoralen och peppen?

Det finns ingen vändpunkt, ingen sensmoral, och peppen är…

pepp och pepp. Jag är ingen träningstjej. Jag är en cyklist. Tro mig det är inget koketterande. Tänk om jag var lika pepp

P E P P

på att skita i att just cykla så gott som varenda eviga jävla dag på min ergometercykel?

Men det var i cyklingen som jag en gång i tiden fanns min träningsgrej, min medicin. Och det är väl därför det för mig inte känns det minsta konstigt att passa på att cykla när tillfället ges småbarnsföräldralivets alla hundratals små moment emellan. Och ges de när solen skiner och man borde vara ute så är det bara att gilla läget. Jag får mina utetimmar i alla fall.

Nycyklad.

Efter att ha torkat parketten med en babywipe.

Lika härligt och lika självklart varje gång.

Inte konstigt alls.

Kanske inte ens löjligt, om man skulle ta sig själv på lite mer allvar men det, det om något vore störtlöjligt.

Puss

er Katja med sura ben, skyll på dumma ge-ce-en

Katjas Monark Träna med barn

Hej! En måndagslista i klassisk bloggarstil här, fem saker jag ser fram emot denna veckan. Voilà:

un. att faktiskt se slutet på gårdagens Paris-Roubaix. Självklart bestämde sig förstagångshejaren Ivar för att bli trött och gnällsig just två mil före the epic win så det var bara att hejdåa Johan & Co, stuva in miraklet i vagnen och bege sig ut i våren igen.

Fast Paris-Roubaix känns lite sisådär just idag ♥

deux. att dra ut på minst två joggingturer med mountainvagnen vår, nu är dessutom så gott som alla GC-banor sopade, wii så vi kommer lätt till Rocklunda-terrängen.

Har ni förresten märkt att en ny kategori har dykt upp på bloggen? Under Träna med barn samlas inläggen som handlar om team Katja & Ivar (och så småningom Jonas också) – ett värdefullt erfarenhetsarkiv är meningen i likhet med Min gravidträning-arkivet.

trois. att äntligen få lya ciclistan färdigplåtad inför visningen. Herre som jag har skrubbat nu. Och stylat. Och kommer att fortsätta styla imorgon fram till fotografens ankomst på eftermiddagen. Fan så tråkigt att styla Hemnet-style. Sterilisera hemmet liksom. Kanske köper en Ögon Cacao-tavla och hänger upp lite ironiskt. Nä skojar. Håll i alla fall tummarna för att mitt hem inte ska bli sönderdissad av fotografen i eftermiddag

quatre. att fira mammas lilla bäbis som fyller hela sex månader nästa vecka! Omg! Bommade femmånadersbrevet så får kompensera med ett längre sexmånadersbrev istället. Nya urgulliga 6 mån+ nappar med djurmotiv är i alla fall inköpta. Ett BVC-besök står också på schemat och det är alltid spännande.

cinq. att köra några längre monarkpass eftersom tuss nu sover längre på eftermiddagar så jag har lagt om ordningen något.

Fast jag kom på några till: att se klart Mad Men så jag slipper gå runt som en osalig ande och undra vad som händer näst, att jobba på min bokläsarro som är något vacklande efter mitt livs kanske längsta bokläsarlösa period (säkert tre månader om inte mer? Åh som jag läste den första amningstiden, hur hade jag klarat orken utan böckerna?), att köpa de där Adidas Gazelle jag sneglat på hur länge som helst samt att sälja av lite fler gamla cykelprylar jag inte har någon glädje av just nu. Och njuta av min frenemy våren.

Puss och nu kör vi veckan!

Om cykel Träna med barn

God morgon! Tror ni att jag slängt på ett digitalt rosa skimmer över bilden? Nope, det är kvällsljuset som är så just nu. Persikoljuset! Apelsinkrokantljuset! Nougatljuset! Smaka på solen-ljuset!

Jag ska strax ut och omfamna ljuset och den kvarliggande vintern (minus minus minus här uppe i Gästrikland där vi är idag) och skida någon mil. Men ville visa upp er den fina intervjun i VLT (plus de andra MittMedia-tidningarna som eventuellt har med artikeln, har inte riktigt kollen där). Tänk att det har gått hela tre år sedan den förra passionerad cyklist bloggar-intervjun jag gjorde med tidningen. Då bredde jag ut mig om cykel cykel cykel på tre sidor. Denna intervju av den något intimare sorten även om cyklingen är förstås med eftersom jag helt enkelt har det som religi… host, livsstil. Men lite surrealistiskt var det ändå att hålla i trycksaken och läsa att jag faktiskt hade blivit

m a m m a.

Fränaste titeln av alla jag någonsin haft om jag får säga det själv! ✌

Vill ni läsa intervjun om i sin helhet så finns den nu digitalt här.

Nu ska jag ut i spåret och sedan ska vi åka och se konst! Puss och ha en underbar gul fredag.

Kärlek Livsstil Om cykel Träna med barn

Hej och vad roligt att cykelbloggskolan gick hem. Har fått ett antal kommentarer i de olika kanalerna från folks som tack vare inlägget funderar på att starta nya respektive återuppta  sina gamla cykelbloggar – eller andra kreativa kanaler. Skitskoj! Tillsammans blir vi starka och gör internet lite mindre yta och lite mer genuint intresse.

Idag har jag inte orkat storblogga utan hängt med den grymmaste mammagruppen i stan <3 aka vår mammagrupp som bildats tack vare Rulla vagn (ännu ett exempel på Internets sociala förträfflighet), lekt med min bäbis och spelat in en vlogg om hur det är att blogga – eller skriva eller whatevs kreativt? – före vs. efter att man fått barn. För nog är det skillnad?

Har druckit rosé har jag också gjort förresten. För våren, för solen och för humorn. Det får ni se i videon.

Puss och gillar ni videon så får ni berätta det!

Träna med barn

God morgon cyklister och andra! Läget? Fy fan så underbart – solen skiner för andra dagen i rad. Så nöjd. Så innerligt trött på grådasket.

Igår firade jag och min lilletuss hans femmånadersdag genom att företa oss vår första gemensamma joggingtur just i den nu värmande marssolen.

Häng med genom mobilkameran:

Här är min fina smaragdgröna aerovagn Thule Chariot Lite ledigt posandes utanför en random stadsport. Är inte färgen sjukt fin? Är överlag inne på karamellfärg i år som ni kanske märkt.

Och tack tack bästa allvetande #cykeltwitter, kollegan Björn P och förstås Nadja som en gång i tiden fått upp mina ögon för cykelkärrorna! Om jag ser fram emot första cykelturen med vagnen när han är mogen för det?

Fett fin och dessutom av en freudiansk slump matchande med mina gamla gravidtrailgodingar från Haglöfs. Obs ej reklam, tycker bara om skorna så mycket. Hur många mil gick de inte under de tyngsta och fotjävligaste månaderna? Nu får de tjäna ett tag till, med dubbla tunnyllesockor i ty fortfarande svinkallt ute.

Tuss – nu tillräckligt mogen i sin världsuppfattning för att låtas åka framåtvänd. Sjukt smidigt med solskyddet förresten – det tjänar bra som vindskydd med. Om han brydde sig om hur han satt? Njäe. Var däckad som vanligt. Missade hela turen, får skylla sig själv 😜

Och Katja – klädd i en salig blandning av skid-, cykel- och löparkläder och nästan lite in your face hurtiglooking om jag får säga det själv. Nåväl man kan väl inte alltid vara stans hottest (Förlåt för att svengelska på bloggen just nu. Jag kollar ju fortfarande på Mad Men och är väl som det heter inspirerad. Snart är serien slut och då pratar jag normal svenska igen.)

Nu till själva träningen.

Jag hade ju inte sprungit mer än till bussen med standardvagnen på ett tag. Tanken med detta pass var därför att helt enkelt testa vagnen och kroppen ett par-tre km. Och tre km blev det – i gång-/joggintervaller. Mycket brokiga intervaller i en mycket konstig position med ena handen hållandes i brösten. Jag hade ju förstås min gamla goda cykelbehå utan en tanke på att jag nu hade en bra redigare hylla att handskas med. Gammbehån höll helt enkelt inte längre måttet. Skumpande bröst gör ont. Men vad är väl en nybörjartur utan att faila lite?

Det var bara att bita i det sura äpplet och låta turen bli som den blev – en halvgående, halvjoggande lekstuga med aerovagnen. Vilket kanske var lika bra och vi tre fick bonda ordentligt. Måste dock snarast in till stan och köpa en ny behå. Gärna av titan med flossad insida, tack!

Puss.

P.S. Det finns btw ett nyöppnat museum vigt åt just misslyckanden. Kanske borde vi livesända CYKLISTPODDEN därifrån Anna? 

Träna med barn Träning