Kategori: Samarbeten

Inlägget innehåller ett samarbete med Cykelkraft

Hallå hej! Igår firade vi bäbisväntans vecka tjugotre med att göra det festligaste vi vet – nämligen härja till det på två hjul. Mtb med sin asjyssta sittställning och en möjlighet till att vara teknisk utan att behöva vara alltför snabb har ju blivit min cykelmelodi här under graviditeten. Det har otvunget blivit en grej att utforska nya stigar och banor så man har lite koll inför framtiden då det är dags att växla upp igen (även om landsvägaren Katja fortfarande har svårt för det där vispandet som hör mtbandet till, får lätt bättre flow på tyngre växlar). Nog snackat, nu till cyklingen!

Igår föll valet på en tävlingsbana nämligen Björnlunken-loppets – den tallbeklädda, rullstensåsiga 1,8-milabanan mellan Alberga och Kungsör (här kan ni nyfikna studera banan i detalj). Björnlunken är ett vårigt lopp där man kan välja mellan att cykla eller att springa eller göra både och. Jag hade helt ärligt aldrig hört talas om tävlingen – men det hade Jonas gjort och jag nappade på idén.

Och tur det för det visade sig vara så otroligt fint och härligt klorofyllfullt att cykla där!

Med undantag för tacksamt korta grusiga transportsträckor så var underlaget precis som man förväntar sig av något som löper längs med och på en rullstensås.

Det var med andra ord gott om partier täckta med just rullande stenar! För det mesta gick det kanoners att studsa över dem med rumpan i vädret men ibland så kärvade det till, som i denna branta backe då jag fick ge mig mitt i. På tal om tekniska backar så är det faktiskt inge dumt att träna dem när man är gravid och inte bör ställa sig upp och mata på alltför mycket (min teknik på CX/landsväg). Nu tränar jag på att sitta ner och trampa fort, fort… och det går faktiskt bättre och bättre för varje gång, även om gravidgravitationen gör sitt förstås.

Förutom rullstenarna och upp-och-ner-terrängen bjöds det på riktigt med annat bröt. Som rötter, små klipphällar, fallna trädstammar att kaninhoppa över…

eller bära över, så elegant det gick med en rätt tung cykel och en bäbiskula i vädret (och just då även liiite i vägen hehe).

Men överlag så flöt det finfint. Banan var med några undantag perfekt för att cykla och inte stanna för många gånger (ogillar stanna, man tappar ju flowet då eller hur?). Och så härligt med singeltrack åttio procent av tiden – det gjorde att jag ”var tvungen” att behålla fokusen hela tiden och kunde alltså tömma orosskallen min på molnen riktigt ordentligt.

På vägen hem var det snällare studsmässigt men inte rumpmässigt. Jag hade lovat mig själv att byta från lånehojens standardsadel till min egen sadel eller en ny skön en men det hade förstås inte hunnits bli av precis som med så mycket annat när man jobbar som en galning och mest vill slipp allt vad mek och ansvar och shopping heter under fritiden.

Så då blev det nog fler stopp på vägen från Kungsör (banans mål) tillbaka till Alberga (banans start) eftersom vi då körde främst grus och jag tvingades sitta ner ordentligt och trampa hårdare så sittbenen ba grät :'( Peppface på ändå så klart ty helt cykelsalig efter den fantastiska stigcyklingen!

Framme vid bilen var det dags att vila sittbenen och montera cyklarna upp på biltaket igen. Jag hade nu fått hem mitt nya cykelhållare från Cykelkraft – nämligen Thule Outride 561 som jag hade sett andra använda men aldrig testat själv. Tidigare hade jag enbart ägt cykelhållare där man sätter upp hela cykeln. Jag slapp ta av framhjulet men upplevde att cykeln aldrig satt riktigt ordentligt. Och satt den ordentligt så lät det ändå en del från framhjulet. Med Thule Outride 561 satt cykeln som berget hela vägen hem och lät inget mer än när vinden ven i ramen och ekrarna! Helt klart en tryggare känsla. Jag hade också varit orolig för att hållaren inte skulle passa mtb-framgaffeln men det var inga som helst problem att fästa den i hållaren. Överlag var cykelhållaren lätt att montera i bilräcket och det kändes rätt tryggt att det fanns ett rejält inbyggt lås att låsa fast cykeln med i hållaren. Helt klart nöjd, kommer nog inte byta tillbaka till min gamla hållare igen.

Ibland kan det vara skönt att inte ha cyklarna på taket – eller så funkar inte bilens räcken nå bra för takmontering. Inne på Cykelkraft finns det gott om olika slags cykelhållare – in och kika med er vetja.

(och visst syns det på cykeln att det inte fegas runt på den?)

alla kort Jonas Wiking

Tack älskade Jonas för idén, tack gänget bakom Björnlunken för en grym (och riktigt bra utmärkt) bana att träna på, tack kroppen min som är snäll mot mig och tack min älskade unge i magen som gör sin mamma så lycklig och full av energi och en vi fixar allt bara vi får i oss lite kaffe och en bit choklad på det-känsla.

Puss och här är Strava för ni måste ju förstås cykla den också för så härlig (trots fullkomlig avsaknad av nallar längs med banan) 🐾

Min gravidträning MTB Samarbeten

29919827555_296e877ebb_o

Hej från spanaren dikeshopparen!

För ett tag sedan frågade cykelkraft.se om jag ville testa någon av deras produkter. Okej sa jag och valde ut det jag hade känt ett riktigt behov av – ett par till utseendet enkla och klassiska, lätta cykelglasögon med fotokromatiska linser att köra cross med. De som såg vettigast ut kom från Shimano så då fick det bli ett par shimanosar.

Varför fotokromatiska då? Jo! Det är ju faktiskt höst och man vet liksom aldrig riktigt hur vädret ser ut från timme till timme. Ena sekunden kan det vara soligt, andra sekunden kan det börja regna. Jag som heltidsarbetar börjar dessutom ofta mina pass sent på dagen vilket gör att det mörknar under tiden jag tränar. Och kör man mycket i skogen som en annan så törs man inte riktigt cykla utan glasögon. Onda pinnar och elaka grenar hotar snärta ögona ur en. Jag är säkert sist på bollen men har ändå kommit på att fotokromatiska linser – alltså sådana som blir mörkare ju ljusare det är ute och vice versa – är en rätt så smart grej.

img_5573

Valde därför ut dessa brills – Shimano EQX2-PH (ett PR-tips till Shimano – ni kanske kan börja döpa era produkter till något mer… minnesvänligt?). Nu är jag som sagt ingen Shimano-kännare men jag gillar dem. De är enkla och snygga och tar inte över ansiktet – om man nu inte vill framhäva just glasögonen. Skalmarna är mjuka och är lätta att stoppa in dels i hjälmgluggarna och dels bakom nacken. Förutom de fotokromatiska linserna får man även en uppsättning gula kontrasthöjande linser och ett par klassiska mörkare. Mycket för pengarna alltså. Den enda nackdelen är att glasögonen är något för stora för mitt ansikte. Trots att näsklämman går att justera så sitter hela bågen något för löst. Förmodligen beror det på att glasögonen är en ”herrmodell”, brukar ha samma problem med Oakleys sportbrillor. Att bågen sitter lösare är ingen big deal när man kör landsväg men lite småjobbigt på studsigt underlag.

Så min slutsats – Shimano EQX2-PH är ett par grymt prisvärda cykelglasögon för en allsidig användning men för er med lite bredare ansikte än mitt. Ska gå förbi optikern och be dem att böja till skalmarna lite för jag vill verkligen kunna använda glasögonen utan att småirritera mig på passformen.

 ✍ Inlägget är ett samarbete med cykelkraft.se.

Lida med stil Samarbeten

19865817545_0a3134162d_k

Hej. Kompression är en sån sak som jag alltid varit nyfiken på men aldrig vågat fråga om. Jag måste erkänna att jag inte alltid varit positivt inställd till kompressionsplagg. För det första är de oftast rätt så bjärta och grälla och bärs omatchande i helt opassande sammanhang, till exempel som långsockor till annars perfekt korta cykelbyxor. Namnen på kläderna är käcka och annonseras ut av tvättäkta trailer guys. Dessutom finns det kompressionssimmössor. Ja, på riktigt asså. Simmössor! Vad är det man önskar komprimera då? Nog skrattat. Efter att jag både läst på om kompressionens välgörande återhämtningseffekt och blivit påtjatad av min kompis om hur bra det vore för mina onda (åderbråck, nattliga myror i benen, restless legs etc.) ben att kanske testa stödstrumpor bestämde jag mig för att bli seriöst nyfiken på kompression.

Därför passade det som handen i handsken att det fanns en möjlighet att testa ett par kompressionstights av märket Rehband från nätbutiken Sportsmart. Jag brukar jämt banga såna erbjudanden eftersom a) inte värt mödan och b) orka men Rehband-tightsen var

simpla
svarta

och hette inget klämkäckt heller så jag nappade. Tightsen levererades snabbt och jag hoppade in i dem på direkten. Sedan dess har jag mer eller mindre bott i dem före och efter träningspassen. Jag orkar inte grotta ner mig i detaljerna kring mekanismerna men känslan är ruggigt skön, det typ pirrar lite och drar ihop sig (?), lite som när man duschar benen kalla efter träningen eller när man har ett par ruggigt tighta nylonstrumpbyxor på sig. Benen känns faktiskt fräschare dagen efter. Tightsen utsattes för två ruggigt hårda test, dels bilresan och återhämtningen under/efter Dalsland Runt och dels under de två dygnslånga bilkörningspassen Frankrike t/r häromveckan. Mina ben hatar långa bilresor men denna gången behövde jag inte stanna och sträcka på dem lika ofta. Enda stället där det gjorde verkligt ont var sittbenen, men där hjälper ingen kompression… eller? Tightsen har en liten nyckelficka fram och är figursydda. Enda nackdelen är att de är lite för korta uppe i midjan – som bredhöftad tjej önskar jag lite högre skärning så att tightsen inte glider ner lika lätt.

Spana in Sportsmarts utbud av kompressionskläder om ni är intresserade av stilrena, diskreta kompressionsplagg för både dam, herr, överkropp och annat.

Samarbeten

Som jag säkert berättat så landar det en hel del erbjudandemail i cykelkatten@gmail.com-inkorgen. Oftast tycker jag bort dem utan att ens orka läsa igenom allt – palla göra reklam för dejtingssajter och suspekta kosttillskott och sånt. Jag är dock en hängiven stödjare av estetiskt tilltalande design och form som främjar cykling. Cykellysen finns det gott om på marknaden – riktigt snygga är det ont om. Så när Nordic Design Hub frågade mig om jag ville testa de nya cykelljusen av svenska designtrion Bookman så sa jag sure, vi kör. Fick ett perfekt tillfälle att använda de små söta rackarna när jag skulle till Friskis City och förkylningsyoga häromveckan!

Lysen kom hem i en snygg plastpåse som man fick riva av för att få ut lysen. Det fanns ett gäng färger att välja på men jag är ju touren av mig så det blev som vanligt gult.

Lysen som ser inte speciellt mäktiga ut lyser överraskande starkt – även om de ändå är till för stadskörning snarare än distanskörning där du ska se lika mycket som du vill synas. I paketet ingår en vit och en röd lampa och det finns tre lyslägen att välja på: kontinuerligt blinkande, intermittent blinkande och stadigt. I Sverige får vi ju inte blinka hursomhelst men jag diggde intermittent blinkande och körde på det hela vägen hem ändå. För att tända lysen är det den runda knappisen man trycker på. Knappisen är rätt mastig och lätt att trycka ner och det gillar jag som är frussen om händerna och gärna kör med handskar på.

Med hjälp av ett elastiskt band på varje lyse sätter man fast det vart man än behagar på cykeln. Jag gillade idén med elastiskt band – enklare att hantera än tröggummi som typ, hårdnar när det är kallt. Däremot förstod jag inte varför banden var så stora – lysen satt rätt så löst på min trallas ändå rätt stora styre respektive sadelstolpe.

Lysen levereras med batteri som går att byta ut och kostar under tvåhundralappen per par. Det finns en något dyrare variant som går att ladda via USB-kontakt.

Summa summarum gillar jag mina nya kompisar och hoppas att de lyser upp många turer ner på stan med trallan eller crossen!

Lida med stil Samarbeten

Hej. Jag om någon vet att man som nybörjare sitter på en massa frågor. Googlar man så får man tusentals träffar men sällan en samlad bild. Därför har  jag i samarbete med Bikester gjort en liten funktionsfokuserad lathund för dig som är ny på detta med cross och vill slippa frysa alternativt svettas ihjäl när du utövar höstens roligaste sport. Som vanligt gäller – har ni egna idéer eller önskar bestrida mina – berätta så lär vi oss tillsammans!

Dress

Du som har kollat på crosstävlingar live eller på teve vet säkert att fladdrigt och baggy går fett bort i leran! Bortsett från stilmässiga fördelar så handlar det helt enkelt om att det ska vara så smidigt att röra sig och springa under crossandet. Är kläderna för löst sittande så riskerar de att i värsta fall fastna i cykeln (t ex när du hoppar av/på alt. bär cykeln) och orsaka onödiga vurpor och faktiskt även klädrispor. Skinsuit, kroppsstrumpa, tempodress – kärt barn har många namn men ja, den smidigaste dressen för cross sitter tajt och saknar onödigheter som fickor och sömmar. Du kan säkert köpa en crossdress via din klubb men den kan kosta en del. Därför kan du som ny helt enkelt se till att klä dig i tajtsittande bibs och tröja. Racefit gäller så du kan lätt använda samma kläder som du har till landsvägscykling, inklusive arm- och benvärmare som du brukar ha på dina kyligare racerturer.

Med ett litet tillägg – ärmlöst underställ.

Underställ

Trots att crosspassen är korta och intensiva så kan det ändå kännas kallt och blåsa rätt rejält till exempel ute på gärden. Det är skönt att känna sig varm och torr. Är det riktigt rått ute räcker sällan sportbehå plus tunn cykeltröja. Jag föredrar att komplettera med tättsittande ärmlöst underställ som både värmer och för bort fukten från överkroppen. Gillar man färg så har Cube en snygg variant i blått, annars finns det en hel del klassiskt vita/svarta varianter som denna sömfria från X-Bionic (2).

Skor och trampor

Till skillnad från landsvägshojande där du (förhoppningsvis) sitter kvar på cykeln under mesta delen av träningspasset/loppet så är cx en aktivitet som kräver mycket mer än styvhet och aerodynamisk passform. Vid val av skor är det alltså smart att tänka att de uppfyller de kriterier för att du ska smidigt och tryggt kunna:

– cykla med rejäl kraftöverföring

– studsa och springa

– gegga ner dig och bli blöt.

Dessutom ska du inte behöva bry dig om skorna under körningen – de ska helt enkelt sitta där. Därför ogillar jag faktiskt lite mina annars snygga och sköna Riata – kardborrespännen spänns av lite väl lätt. Jag rekommenderar alltså skor men minst ett klickfäste, som till exempel dessa skönheter från Mavic (3) eller Giros stilrena variant. Komplettera skorna med mtb-pedaler som är lätta att komma i/ur och som är lättare att göra rena från sand/lera/gräs – vanligast är spd-klickisar eller äggvispar.

Sockor

För varmare dagar funkar dessa pigga snyggingar (5) från crossdarlingen Cannondale riktigt bra. Eller varför inte dessa klassiska – och lite varmare – från Mavic. Tyvärr så är det inte speciellt ofta dagarna är varma. Det vanligaste scenariot är att man blir först blöt, sen kall, sen ännu mer blöt och sen ännu kallare och så riskerar man bli sjuk. Därför är det värt att investera i sköna värmande sockor – helst av ylle om ni frågar mig. Craft har en enkel, trevlig variant i yllemesh som passar fint under vardagsträningen. Endura har en egen variant i merinoull.

Handskar

Tillhör du dem som svettas mycket om händerna? Välkommen till min klubb. Oavsett så är det skönt att hålla händerna varma och torra i ett par mysiga handskar med bra grepp. Bered dig på att förbruka ett antal par om du tänker ägna sig åt cross men satsa ändå på kvalité. Sånt som sitter nära kroppen måste den skydda! Eftersom kombinationen kyla och väta är vanligt under crossäsongen är det ingen dum idé att satsa på ett par handskar som skyddar både från det kombot men låter ändå händerna andas. Exempel på ”hårdhudade” men ändå genomsläppliga handskar är Enduras Roubaix, Full Monty (6) (snygga i oliv) samt Pocs förstärkta varianter.

Värmetröja och värmebyxor

Oavsett hur svettig du blir under själva passet så måste du börja och avsluta varm och torr. Därför är en värmetröja ett oumbärligt plagg. Värmetröjan kan egentligen vara vilken långärmad och vindtät tröja som helst – men jag föredrar flossade (=mysiga) tröjor med bakfickor så jag får plats med litet verktyg, nån sista-minuten-energibar och en vattenflaska. Vill du matcha din klubbdress så gör du bäst i att skaffa tröja via din cykelklubb. Annars har Vaude (1) en riktigt mysig variant. Tänk på att förvara tröjan på ett torrt ställe under tiden du tränar så slipper du lirka på dig ett blött kallt plagg efteråt. Regnar det så kan det vara värt att ha på sig regnjacka – med fördel den som du använder till landsvägscykling! Återigen gäller ju tajtare – desto mindre risk att fastna i cykel eller natur.

Börjar du tävla i cross så kan det vara smart att komplettera med ett par lätta, värmande byxor med blixtlås på sidorna. Du får uppvärmda ben och slipper krångla när du ska ta av dem strax före start.

Huvudbonad

Förutom den självklara hjälmen – som ska sitta perfekt dvs. varken för löst eller för tajt – så kan det vara en idé att skydda huvudet med antingen keps, öronskydd eller tunnare mössa. En simpel keps i snygga färger, som till exempel denna från Shimano (4) kan faktiskt tillföra mer värme än vad man kan tro. Dessutom ser det alltid lite mer pr0 ut med keps än utan, bara en sån sak. Är man som jag dvs. extremt köldkänslig om öronen kan en tunn mössa vara en bra idé. Craft har en prisvärd variant i olika glada färger. Har man mycket hår eller vill lämna plats åt cykelflätan så kan pannband vara på sin plats. GripGrab och Protective har båda stilrena svarta modeller som torde passa de flesta skallar och flyter fint ihop med de mörkare hjälmarna.

Lycka till och ju mer du crossar desto mer du kommer att lära dig vad som funkar för just dig och ingen annan!

Inlägget är ett samarbete med Bikester.

Cross is boss Lida med stil Samarbeten