Kategori: Punk

Cykelkatterna ser inte rött
utan anledning

(känner ni igen lille Stjärt btw?
Var och hälsa på hos Frida idag)

Egentligen hatar jag att ens behöva skriva ett inlägg som detta. Jag vill inte skita ner den här platsen. Men det är tyvärr dags att lyfta ett ämne som förekommer ofta men som få pratar om för

Läsarskaran (i kör): DET ÄR JU SÅ JÄVLA TREVLIGT BLOGGKOLLEGORNA EMELLAN

och vem vill förstöra stämningen liksom?

Tillåt mig göra det och tro mig, min stubin är lång.

Det här inlägget handlar om plagiering. Eller på krass svenska stöld. Göteborgs universitet definierar plagiering som följande: Plagiering innebär att man använder någon annans verk utan att ange vem som är upphovsman eller varifrån man har hämtat informationen.

Läsarskaran (förvånat): MEN VARFÖR DRA UPP DET FÖRST NU?

Ja vänta, stjäls det bloggarna emellan?

Vi är ju så himla duktiga på att länka till varann. Och vi inspireras ju av varann!

Tyvärr. Det som hänt under de fem åren jag bloggat är varken länkning eller inspiration. Det finns * som utan att skämmas roffat sig åt från mitt (visserligen icke officiellt-skyddade, men ska det ens behövas i en pytteliten nisch som cykelbloggarna i Sverige utgör?) varumärke. Som stulit min slogan och med en pytteändring angett den som sin egen. Som stulit mina inläggsidéer, helt öppet och utan att länka till innan. Stulit mina instagramidéer, till och med mina uttryck, inläggstitlar etc.

Läsarskaran (viskar till varann tillräckligt högt för att jag ska höra): ÄR HON PARANOID?

Nej, jag är inte paranoid. Under mina år som universitetsstuderande, ingenjör, lärare, föreläsare på flera universitet, frilansare, fotograf och ingenjör har jag lärt mig skillnaden på inspiration och plagiat.

Tro mig – jag ballar inte ur i onödan.

Läsarskaran (rullar ögonen): MEN VARFÖR DRA UPP DET FÖRST NU?

Jo. Så länge någon gullig bloggare med en knapp läsarskara snor en idé eller två så blir jag mest smickrad, om än lätt irriterad. Men när personer som driver rakt igenom kommersiella bloggar tjänar pengs på något de helt eller delvis stulit från andra så grinds det i mina gears.

Det urlakar själva idén med inspirationen. 

Det är just det som hållit på och hänt här ett tag.

Dagligen roar jag Sverige och en hel del utomlands genom att lägga min energi, mitt konstnärskap och min tid på att belysa mitt ämne på mitt sätt. Min blogg är mitt kära barn – och det gläder mig att kunna vara opartisk, fri och utvecklas tillsammans med mina läsare och med mina bloggkollegor.

Min blogg är gratis för läsarna – men det gör den inte till ett obegränsat soppkök för den med lust att koka egna grönsaker utan att först be om receptet.

Läsarskaran (vill se lite blod): HÄNG UT! HÄNG UT!

Knappast.

Men 2017 kommer att bli ett år då jag på allvar börjar skydda min blogg. Det innebär att du som stjäl min konst för att sälja det som ditt eget kommer att ställas till svars på ett eller annat sätt. Jag är seriös.

Jag uppmanar er andra som bloggar, fotar, ritar mm att göra samma sak.

Punga ut för att skydda ert varumärke hos PRV. Registrera era namn. Ifrågasätt när någon ”plötsligt” efterapar er och så ett sött ”samarbete” på det. Känns det som att personen har stulit istället för att ha inspirerats alternativt länkat till ert verk – skriv till personen. Vägrar den erkänna – anmäl till Konsumentverket eller Bildombudsmannen (ja, de granskar även textstölderna). I värsta fall – polisanmäl. Det är tråkigt att behöva göra det – men vad göra när det är tjuvarna som sätter klimatagendan? 

Vi må vara en liten nisch – men våra verk är inte mindre viktiga för det. Vi gör mycket gott. Vare sig vi vill det eller inte, vare sig vi utger oss för att vara det eller är omedvetna om det så är vi förebilder.

Man ser upp till förebilder. Man man stjäl inte från dem. Låt oss skydda den sportsliga stämningen oss bloggarna emellan. Puss och det går inte att kommentera på detta inlägg.

Kärlek Power to the readers Punk

Comments closed

o

Kropp ett: Som kaka – kvällsgott utan pretentioner! Fast utan fläsk för mig tack. 

#kroppkakepositiv

009

Kropp två: Våra kära himlakroppar. Till och med vargarna och tröjtillverkarna har insett vilka kroppar som är roligast.

#vargtröjepositiv

442063

Kropp tre: En viss grymming Göran som även är en död kropp tyvärr, men dog antagligen lycklig får man hoppas :'(

#GöranKroppPositiv

1-v8o1chlu-_i1lh2sjj0r6q

Här ihop med Bob Dylan

Kropp fyra: Den som är så komplex och ljuvlig och sitter på gitarren

#BobDylanMansPositiv

slott6

Slotssoffan med obetydligt kroppsslitage

Kropp fem: Ett socken i Skåne – känt för sitt Rosendals slott som är känt för sina slottssaker man kan betala för att titta på!

#SlottsPositiv

botanico

Kropp sex: Ett mått på ett vins fyllighet och upplevelsen av frukt. Mina favvoboxisar just nu är Botànico (hur snygg är inte boxen?), Adobe och Ecologica.

#rötjutpositiv4ever

Puss!

Punk

DSCF1428

Varför finns det tio (med svenska mått) feta europriser till elitherrarna men bara ett materialpris (eller ett antal klart billigare materialpriser, framgår inte?) till elitdamerna i Tre Berg-tävlingen?

Varför får ”motionären” (dvs. herrmotionären) en Bianchi-cykel medan ”den snabbaste tjejen” (vilket jag antar är den snabbaste kvinnliga motionären) enbart 300 euro? Vad jag kan åminnas räcker inte 300 euro till ett cykelinköp.

Varför är herrelitens Swe Cup-avslutning förlagd på en lördag och är ett fullskaligt linjelopp –

med (med svenska mått) höga priser

medan damernas är förlagd till en fredag kväll (vilket innebär att de flesta måste ta ledigt/åka tidigare från jobbet med allt mentalt och ekonomiskt bök det innebär) och utgörs av ett GP (OBS inget ont om GP men ni fattar – varför inte samma)?

med jämfört med de för herrarna betydligt lägre priser? (damettan får 200 euro medan herrettan får 2000 euro)?

Hur är det möjligt?

När Emma Johansson precis tagit ännu en OS-silvermedalj i landsvägscykling?

När damklungorna blir större och större, och damlagen blir fler och fler även bland amatörerna? (tro mig, för jag är ute och tävlar)

När Jenny Rissveds – ihop med Ida Jansson – är färska MTB-världsmästare inom sin respektive klass?

När vi i Sverige står värd för den högsta klassens UCI-proffs världscuptävling – i Vårgårda nu på söndag?

Vad är det för bild av Sverige vill vi visa upp för de cyklisterna som kommer hit –

– en bild av ett land där våra mest lovande cyklister får ta ledigt från jobbet och från plugget och där de mest lovande cyklisternas morot blir ungefär så stor att de har råd att… ta ledigt från jobbet den dagen?

Jag förstår ingenting, för det finns inga rimliga förklaringar andra än de mycket föråldrade och ur den onda cirkeln uppstådda.

(för källor, PM mm – bara att
börja rota i indTA, SCF:s tävlingssystem
och läsa de upprörda rösterna
i så gott som samtliga cykelklubbarnas
tävlingsgrupper på FB m fl medier)

Cykel Punk

IMG_1613

Katj0 under IRL-Touren 2012 – ett underbart minne.

Idag har det offentliggjorts att årets upplaga av Tour de France även kommer att sändas av TV4, dvs. inte bara av svenska Eurosport. Det är alltså för första gången någonsin (eller på jävligt länge i alla fall, rätta mig någon som har koll) som Touren kommer att sändas i flera svenska tevemedier parallellt. Petter Barrling kommer att kommentera. Till sin hjälp har Petter expertkommentatorn Gabriella Ekström – mångsysslaren sportif som har hunnit med att vara sportdirektör, bevaka ett gäng storlopp åt diverse cykelmedierna, skriva ett gäng urnördiga cykelböcker och själv cykla ungefär hur många mil som helst runtom i världen.

Hur borde nyheten tas emot?

Tänk vilken lyx – istället för två kommentatorer så får vi fyra.
Nytt blod och allt liksom. Inte behöva punga ut cash för Eurosport om man inte är superduperfan
liksom heller. Bara slå på vanliga teven. Och intresset för sporten – tänk att fler får in cykel i sina hem.

Fatta inte bara FOTBOLL GOLF PARADISE HOTEL ULLARED

Hur positivt som helst!

Har den gjort det?

Fan så heller – i alla fall inte på nätet.

De flesta kommentarerna jag läser i diverse facebookgrupper och på andra ställen är att MEN HALLÅ BUHUU HUR BLIR DET MD VACCHI OCH ADAMSSON DÅRÅÅÅ 

eller

NEJ TOUREN BLIR ALDRIG SIG LIK UTAN VACCHI OCH ADAMSSON SÅ STÄNG NER TV4IDÉN FÖR 

JAG

JAAAG

TÄNKER INTE ENS SLÅ PÅ TEVEN OM INTE VACCHI OCH ADAMSSON KLONAR SIG!

eller

DÅ TITTAR JAG INTE PÅ TOUREN I ÅR!

(helt seriöst det fanns en sån också)

som skulle Eurosport-sändningen plötsligt försvinna.

och då tänker jag GMFG folks,

DUDES

(för 99 – om inte 100 % av alla TV4-Touren-haters är dudes, vad jag har sett i alla fall) – misströsta inte!

Sverige är inte världens endaste land.

Det finns fler!

Runtom i hela världen sitter cykelfantasterna och tittar på Touren. Ljudlöst eller med kommentatorshjälp. I vissa länder är det till och med så att Touren sänds både på TV och på radio

HELT SANT!

och det finns länder där cykelfantasterna aldrig hört talas om Vacchi och Adamsson

och där Touren ändå är POPULÄRT och omtyckt!

vissa väljer att helt strunta i TV och själva åka till Touren och titta på

utan TV alltså :O

Och till slut – tro’t eller inte – så finns det länder där de som expertkommenterar cykel är kvinnor.

Och ändå finns tävlingen kvar!

Det går alltså om man vill.

Nu förringar jag inte Vacchi och Adamsson. Roberto är en gudabenådad förmåga och jag bugar djupt inför hans insats för den svenska cykelrapporteringen, hans personliga engagemang i välgörenhetsfrågor samt hans andra kvalitéer som människa. Adamsson är också grym, inget att säga om den saken.

Men precis som både Eddy Merckx och Marianne Vos kan vara grymma samtidigt

precis som Tour de France och AVIVA Womens Tour (och La Course by Le Tour) kan existera samtidigt

(fast kanske inte på svenska Eurosport då trots att världens högst rankade svenska cyklist kör den, plus två svenska proffs till)

så tro mig –

flera tourensändningar kan existera samtidigt!

Det kommer att funka.

Ingen vinodlare kommer att komma till skada – och Eurosport kommer inte att konka. Var inte oroliga.

Puss!

P.S. Sedan var det förstås lite klantigt av SCF:s hemsidefolks
att uttrycka sig som att det var första gången
Touren öht skulle sändas i svensk tv – men det har de ju rättat nu.

Tänk om lika många gladdes åt att Sveriges
mesta cykelförfattare skulle börja kommentera!

Punk

katja fedorova

På nåt sätt kändes ett coolt raybanfoto

som helrätt foto för detta inlägg.

Känner mig så Depeche Mode, uppe på ett berg och allt.

Hej folks. Igår fick jag mig en tankeställare som jag tänkte dryfta med er.

Alltså jag fixar inte det. Vad? Jo – jag kan inte förmå mig att klappa mig själv på axeln och skriva om hur stark och snabb och grym jag är (när jag väl är alltså) – herre vad skrytsam jag skulle känna mig.

Helt ärligt får jag fortfarande en tudelad del wow modig hen är ?/shit att hen har så lite självdistans ?-känsla av jäklars me #beastmode me killed that 5k ikväll!-inläggen i mina sociala medier-flöden. Jag skyller på den känslan på min uppväxt; det är helt ok att berätta saker man har gjort men man framhäver aldrig sig själv för att inte få den andre att känna sig ”sämre”. Snarare tvärtom. Så fort någon i min familj berättar något häftigt en har gjort så försöker man med allt för att släta över sin prestation och säger saker i stil med Äsch, men du då, som gjort det och det häftigt! Mitt är väl inget i jämförelse! Och så säger den andra parten Jorå, för du… och så sitter man och hyllar varann in i det oändliga. Rätt så peppt faktiskt ändå i mitt tycke men rätt så omodernt har jag förstått. Och kanske till och med dumt av en träningsbloggare som ju faktiskt bloggar om sina idrottsprestationer?

När jag läser om mina inlägg om mina hittills-prestationer genomsyras de av så mycket tacksamhet och ödmjukhet att det nästan blir för mycket. Ibland känns det nästan som att jag ber om ursäkt för att jag har åstadkommit. Ibland känns det som att jag inte riktigt värderar min prestation lika högt som de andras (vilka de andras nu är). Och ibland är det helt enkelt så att jag undermedvetet lyssnat för mycket på janterösterna som i hoppet om att få sig själva att må bättre pikar en så många gånger att man till slut inte tror sig gjort ett skit. Rösterna som aldrig grattar en när man lägger upp ett inlägg om att man kommit trea i ett skittufft lopp men som gärna ”artigt” påpekar att det minsann inte var så många som kom bakom en. Rösterna, som under en tuff intervall frågar hur det kommer sig att man sitter så högt på cykeln? så att en plötsligt känner sig fel och som följd av det, tappar kraften. De rösterna är ynkliga, de är få men de hörs, år efter år och det krävs tjockare hud än min för att inte påverkas av dem. Vilket är ju så himla dumt – för de grymma, feta, underbara rösterna som peppar en och tror på en är fler. Många fler. De är i majoritet. Jag spar varenda en av dem i mitt hjärtas inkorg.

Varför har jag så svårt att tro att någon är intresserad av hur det faktiskt går för mig?

Och när jag tänker efter så är det nog enbart till de goda rösterna jag ska i fortsättningen rikta min tacksamhet. De rösterna är värda min stolthet över mig själv. De rösterna är goda nog att unna någon hennes glädje. Eller hur?

Så!

Även om jag alltid kommer att återberätta mina lopp, race och övrig prestationer med självdistans och en viss humor (för sådan är jag född) så lovar jag härmed mig själv att efter varje prestation stanna upp, andas ut och tillåta mig själv känna en viss mått av stolthet. Och blogga om det. Och inte känna sig skrytsam eller ännu värre – inte värd min glädje – för det.

Ah men som efter jag vunnit crosscupen i mastersklassen.

Jag skriver om min inställning 2015

Den [vinnarpriset, statyetten] gör mig försiktigt glad. Min vinst kan ses med olika ögon – men för mig står den för hur mycket jag tycker om den roligaste sporten som är så mycket mer än bara sport.

till min inställning 2016

Den [vinnarpriset, statyetten] gör mig väldigt glad. Min vinst står för hur mycket jag tycker om den roligaste sporten och hur jävla ont det kommer att göra i benen nästa höst för då jävlar är jag värd ge mig själv och kanske förhoppningsvis någon annan däng i elitklassen.

som värsta motivationaltypen hell yeah!

Hurdana är ni? Har ni lätt för att känna stolthet och våga stå för era prestationer, eller är ni också mästare på att nedvärdera dessa?

Kärlek Punk