• Katjas cykelkök,  Katjas tips,  Prylar och teknik

    Cykelapptips: Pro Bike Garage

    Glad lördag folks! Ska ut i snön på en stunds konditionsmagi strax – men här får ni ett litet fyndigt apptips från en som älskar smart teknik.

    Pro Bike Garage är en ny stravakompatibel app för dig som vill ha stenkoll på när det är dags att serva din älskling eller byta dess delar. Eller för dig som kanske är ny som cyklist och inte ännu har fått någon ”känsla” för när det är dags.

    Så här funkar appen:

    du bankar in din cykel/dina cyklar och komponenterna – till exempel gafflarna, däcken, kedjan osv.

    Sedan anger du hur du använder dina respektive cyklar – förslagsvis inomhus på trainer, på race eller på vanliga träningar.

    När appen blir kopplad till Strava så läser den av data om tiden cyklarna och delarna används. Sedan får du påminnelser om när det är dags att serva cykeln eller någon särskild cykeldel.

    Fiffigt eller hur?

    Tänk bara på att appen inte riktigt tar hänsyn till de under respektive tur rådande förhållanden. Är du med andra ord en Katja och gärna plågar dina cyklar i #werideitall-förhållanden så bör du kanske se över din cykel liiite oftare än vad appen föreslår. Sunt förnuft råder med andra ord precis som överallt annars i livet.

    Appen är hur som gratis och finns änsålänge för Android. iOS-versionen är på g. Här finns mer info och nedladdningslänken. Puss.

  • Prylar och teknik

    Apptips – snacka cykligare med CyclEmoji

    Obs inget reklaminlägg utan ett gratistips
    från en som gillar ny cyklig teknik. Obs eget ansvar för säkerheten på nätet gäller som vanligt.

    Alla små cykelnördar, se hit – CyclEmoji är en ny app med riktiga cykelemojis, by cyclists for cyclists liksom. Alltså det finns ju ett gäng cykelemojis i mobilernas standardutbud men de är lite begränsade tycker jag. De ba cyklar liksom. Och i och med att damcyklisten är klädd i min icke-favvofärg nr ett lila blir det om än mer begränsat.

    Med CyclEmoji får man fett med fler möjligheter än att mata på i stereotypa kläder. Det finns en emoji för så gott som varje cykligsituation och för så gott som varje cyklisttyp. Emojisarna kör olika grenar, stadscyklar, åker runt med sina barn, bonkar, jagar QOM:s, blir kära, lagar punka, vurpar och mycket mer. Som tjej slipper man dessutom vara klädd i lila utan kan vara grön eller varför inte en bergsget.

    Tio spänn i appstore.

    Tänk på att appen ger tillgång till både stickers och till tangentbordsemojisar så glöm inte att öppna appen, läsa instruktionerna och installera CyclEmoji-tangentbordet (ALLMÄNT → TANGENTBORD → LÄGG TILL NYTT TANGENTBORD → CYCLEMOJI → TILLÅT FULL ÅTKOMST) om du vill kunna cykelkommunicera i alla dina kanaler (sms, Messenger etc.)

    Cykelpuss!

  • #lidamedstil,  Katja älskar vintercykling,  Prylar och teknik

    Cykelbots på isfalt – om teknologi och dagens distanstur

    Hjälmranden är ett säkert tecken
    på att personen du ser framför dig är en cykelbot!

    Lider man med stil så kör man
    med svart silvertejp. Punkt.

    Ge fan i att missmatcha flaskpipen och ramen!

    Jag vet inte hur det är med er, men jag har alltid gillat Transformers, Thron, smarta robotar, ja sådan sci-fi där gränsen suddas ut mellan människa och maskin. Det är en av anledningarna till att jag en gång i tiden vart synthare, börjat läsa teknisk och gillar att vara cyklist – en kan se ut hur högteknologisk som helst utan att de andra höjer på ögonbrynen och gör de det så fattar de ju ingenting ;)

    Tyvärr så är ju inte plånkan bottenlös vilket gör att mina styva, men fortfarande ruggigt kokos-ish kokoshjul är det mest sci-fi-teknologiska jag har… eller är det min Garmin? Eller min crossram? (också kokos, fast officiell belgisk kvalité) Min POC-hjälm? Eller min gemytliga thermosflarre jag fått av Jonas?

    Nä! Det måste ändå vara mina budgetvärmesulor från Kjell & Co. En behöver inte läst så mycket fysik för att fatta den simpla mekanismen som värmer på slingorna i sulorna men det högteknologiska är ändå att känslan av varma fossingar gör att hela jag mår så mycket bättre. För när jag undanröjt problemet med mina akillestår så är det fritt fram, så känns det i alla fall!

    Överhuvudtaget är vintercyklingen det perfekta tillfället att spåra när det kommer till kittet. Sällan är min hashtag #lidamedstil – att optimera sitt kit utan att för den delen förlora i elegansen – så pass passande som nu.

    (obs snorstalaktiter ingår i begreppet red. anm)

    Shit, skulle ju egentligen skriva en passrapport till er, om dagens tur – min första riktiga, längre distanstur efter förkylningen! Jag hade ju cyklat ett par turer innan men de vart liksom halvdana. Men efter att Martin ändå kunde få en någorlunda kvalité på värden under onsdagens laktat- och VO2-maxtesten – värden som hade varit helt fucked up om jag fortfarande var sjuk – så kände jag att det var fritt fram idag. Det blev en isig, härlig runda i ett mindre men lika glatt för det, sällskap. Johan uppviglade, några till anslöt. Det vart Skultuna – Ramnäs – Surahammar – Hallstahammar och 70 km under 3+ timmar.

    Av någon jäkla anledning – säkert för att jag är klen och måste kämpa lite extra just nu – så hade jag en skyhög puls rakt igenom passet. Jag märkte dock inte riktigt av det förrän i slutet då jag blev riktigt, riktigt trött men det blir jag väl nästan alltid ändå efter ett distanspass.

    Nåväl! Imorgon kommer jag att köra lugnt och gulligt med den högsta golvvärmen på och tuggandes på en kanelbulle.

    Men nu har jag brått – min älskade randonnör har bara ett par mil kvar av sin Köping-brevet så det är hög tid för mig att åka och hämta honom. Ni som har tråkigt kan alltid studera rutten min på Strava. Puss!

  • Between the rides,  Livsstil,  Prylar och teknik

    Min julklapp sportif.

    Hej och alla prylhaters kan sluta läsa här men jag bara måste visa upp min träningsvänligaste julklapp – min nya guldiga Apple Watch – så fin mot det gröna eller hur?

    Den första utgåvan av Apple Watch – den som hette Series 1 – väckte ett rejält habegär hos mig som varit utan träningsklocka lite för länge men var osugen på en plastig hurtbullevariant. Jag gick till affären och undersökte klockan men då den saknade en inbyggd GPS-mottagare och förmågan att logga saker utan mobilen i närheten (för senare överföring) så fick det bli ett nej tack för den där gången.

    Men så släpptes Series 2 och hade det mesta jag begärde av en vardagsklocka sportif – GPS, pulsmätare, vattentålighet, loggning frikopplad från mobilen och ett stöd för tredjepartsappar som Strava, Clue, SL:s app med flera braiga.

    Jag önskade mig en i julklapp men trodde aldrig att jag faktiskt skulle få den men så iih! fick jag den ändå av Jonas <3

    Självklart är inte klockan någon ersättare för min cykeldator men det är inte tanken heller. Den är ett snyggt verktyg för den övriga träningen som löpning, simning och styrketräning samt ett hjälpmedel för en lite högre organiseringsgrad i min planeringsberoende skalle helt enkelt. Och vem vet, kanske ger jag mig ut på en no Garmin no rules-runda någon gång. Och då är det ju ändå bra att kunna tjuvstravalogga ändå hehe.

    Tack älskade Jonas och puss på er

    MVH tjejen som hellre står över frisörbesök i ett år än står över den sjyssta tekniken

  • Prylar och teknik,  Snack

    Dumskallen och racerdilemmat

    katjaskök

    Ungefär så här städat i lyaciclistan imorse.

    God morgon vänner. Och vilken morgon också – den andra supersoliga i raden av två och vi hoppas att det fortsätter så eller hur? Snart är det nämligen helg och jag håller alla mina tummar och tår att jag får mig mina två ack så efterlängtade distansdagar. Om än lugna. Om än kortare. Bara jag får komma ut. På en riktig cykel. Mitt på den ljusa dagen. Frysa än här än där, kämpa mot vindpustarna, smårysa åt den oundvikliga nacksvetten… Njuta! Göra det jag är menad att göra!

    Igår var jag i Stockholm och härjade på jobbet och sedan med familjen. Blev alltså ingen träning och gott det, behövde vila efter postförkylningens tredagarsrage. Skallen fick däremot ingen vila och inte inatt heller – jag hade nämligen äntligen spikat min bokidé (sitter på typ hundra stumpar men är värdelös på att sätta ihop något vettigt sammanhängande, det är problemet ungefär) och blev så glad av det faktumet att jag självklart inte sov alls inatt utan klottrade och småskrev dispositionen och tänkte ut karaktärerna, först på datorn och sedan i huvudet. Och sedan så levde jag in mig så mycket i den ena karaktären att jag glömde att jag var jag… Eh. Ibland hatar jag min skalle. Den är som en burk proppfull med intryck och impulser som hela tiden interagerar och partajar och drar i mig och ba Katja kom igeeen tääänk kääänn gööör! Allting är cirka lika viktigt därinne. Allting är lika stimulerande. Köpt en ny klänning jag ska ha på mig på jobbet och charma alla? Usel sömn. Kul fest imorgon? Noll sömn. En provocerande nyhetsartikel? Noll sömn. Tävling imorgon? Noll sömn. En skrividé? Noll sömn. Tåggrannen har en röd klänning? Ba att glömma blunda. Resa? Noll sömn i flera dagar. Kär? Ojoj, don’t even go there! Etc. Fast det finns fan inget romantiskt med det hela, bara en jävla slöseri med sömnen och energin. Jag är så himla avis på alla de som kan ta det lugnt och slappna av mellan varven. Typ somna på tåget, eller på flyget. Komma fram utvilad. Eller däcka framför teven, vilken avundsvärd egenskap.

    Ah men fan Katja, nu har jag svävat iväg igen. Skulle ju egentligen berätta för er om mitt lilla ilandsdilemma. Jo, jag har ju liksom hittat en riktigt superfet racer till ett kanonpris i Göteborg. Ringde och bokade och den står och väntar på mig och så. För att kunna bekosta den racern så måste jag sälja min nuvarande racer (vilket jag ju vill eftersom den geometrin är lite för kompakt för mig), min alu-Cube CX och lägga till ett antal lax på det. Och det är väl så jag brukar göra. Men så är jag ju liksom sugen på en ny (som i bättre begagnad) mtb också. Men den har jag ju verkligen inte råd med om jag investerar i den nya racern. Och min nuvarande Rose är ju liksom helt ok. Med de hemmabyggda AK-hjulen så är den till och med mer än ok, även tävlingsmässigt sett.

    Så nu sitter jag och våndas och villrådas här. Den erkänt fåfänga pro-racerrösten viskar att landsvägssäsongen är lång och andrahandsvärdet på den nya cykeln är fin… Den lugnare men ändå tydliga pro-mtb-rösten påminner mig om den eländiga skogsterrängens alla härliga lockelser. Och så är det ju bra att hålla tekniken uppe inför CX-säsongen.

    Hur hade ni resonerat? Vilken av rösterna hade ni lyssnat på?