Kategori: Om cykel

Hej. Häromdagen när jag gick ännu en av dessa kvällspromenader då min mycket förkylda kropp bara skrek Vila! Sova! men Plutten inte ville vila någonannanstans än i vagnen (det händer allt mer sällan men det händer fortfarande) så slog det mig, när promenadendorfinerna kickat in

en vacker, stolt tanke

ett slags försoningstanke

en insikt som sköljde över mig

likt en plötslig midsommarskur

Jäklar vad jag kan nu, tänkte jag. Jäklar, vad jag skärpt mig, tänkte jag. Tänk vad denna period av renässans, överlevnad, spädbarnsvård – ja kalla den vad man vill – har gett mig för superkrafter. Gjort mig harder, stronger och i längden även faster

Här är några exempel på dessa:

💎 Jag har blivit ett ess på planering och ordning. Allt pickel med nappflaskor, blöjor, kläder, nappar +tusen till babyprylar är tröttsamt – så klart. Men det är ingen större skillnad på det picklet från cykelprylspicklet även om jag är en less is more-cykelfilosof av mig. En babys behov lämnar inget åt slarvet. Det har smittat av sig till cykelpicklet. Jag planerar, packar och förbereder mycket mer klokt och snabbt

💎 Jag har blivit mycket mer effektiv när jag tränar. Tidsbristen och den ständiga tröttheten är mina största utmaningar och visst kan jag blunda och föreställa mig lyxen att sova ut, träna och vila ostört en hel helg… eller ens en dag etc. men samtidigt – kom igen, jag är inte först i världen med att ha småbarn och kan Henrik Ö, Maria, Elin, Linkan, Super-Jenny m fl coola päroncyklister så kan jag! Det är ju liksom en sport i sig att få ut det mesta möjliga ur den lilla tiden man har (och att hinna återhämta sig). En sport jag omfamnar med glädje.

💎 Jag har på riktigt blivit nolltolerant mot bullshit. Förr kunde jag till exempel av ren artighet tacka ja till saker jag egentligen inte trivdes med riktigt, eller lägga min tid på att bry mig om det egentligen ointressanta, eller stötta och hålla kvar vid människor som bara tar men aldrig ger osv. Men nu måste jag leva som jag lär min baby. Och jag lär att vara god på riktigt. Inte som i söt och neutral, utan som i empatisk och medveten. I det ingår att lägga tid på det goda och visa bullshiten röven. Det är underbart nice att praktisera detta. Tack farmor, mormor, tack AL. Lämna alla tomma sammanhang. Hänga – on- och offbike med de genuina. Vara stolt över mig själv. Inte låta de avundsjuka och misunsamma komma åt mig.  Och få tusen gånger mer energi över att lägga kärlek på de människorna och de sysslorna som förtjänar den.

💎 Jag är mindre feg. Det är bra märkligt. Jag trodde helt ärligt att jag skulle bli cykelfegare i och med mammaskapet (vilket jag uttryckte till Fredric i Cykelpappa-poddavsnittet). Men så har det inte blivit. Visst, jag är mer medveten – om omgivningen, trafiken od (tänker t ex skaffa en ringklocka och en liten spegel till pendlarhojen när jag ska cykla med Ivar) men om jag tvekar mer inför hindren och diagonalrötterna när jag cykeltränar? Hell no. När fokusen väl finns där är handen säker.

💎 Jag har äntligen en cool liten tempomage som jag gärna behåller ett tag tills den bestämmer sig för att ge sig av 🕶🌝✨

💎 Jag har mycket mindre ryggstrul i och med att kroppen är liksom mer uttöjd nu. Blir inte längre alltför trött i ländryggen även efter många timmar i dropad sittställning… wii!

💎 Jag har för första gången på många år bättre (!!!) syn! Är fortfarande i chock över att jag nu drar -3.00 istället för -3.75. Det gör en stor skillnad särskilt i mörkret. Hoppas utvecklingen håller i sig.

💎 Jag är en mycket mer miljömedveten cyklist. Att ha barn får en att tänka än mer på framtiden – barnets och barnens framtid. Jag är stolt över att Cykelkatten har gått från en typisk n+1-blogg till att förespråka n=konstant och cyklig cirkulation. Behöver jag inte så köper jag inte och köper jag så tänker jag begagnat i första hand och en hållbar investering värd att spara till i andra hand.

💎 Jag är så mycket mer i nuet! Innan jag fick barn trodde jag ändå att jag var rätt duktig på det där med nuet. Nu vet jag att jag kanske ändå inte alltid var det ändå. Trots att jag är fortfarande en hopplös dagdrömmare med koncentrationssvårigheter och ett huvud full av akuta idéer så är jag bra mycket mer chill och tänker en sak i taget. Det gör att allting känns både lugnare och mer intensivt. Inte minst cykelupplevelsen. Det är fantastiskt.

Glad midsommar på er kära vänner. Föräldrar som barn, för alla är vi det innerst inne och vill leka.

Själv ska jag fortsätta krya mig och mina grabbar, äta tonvis med pärer (med skärgårdssill till förstås) och läsa mina vänners cykel-SM-rapporter

Puss!

Om cykel Träna med barn

Alltså vet ni en till (av många ty lättretad person här) sak som grinds my shiny gears?

Folks som ba

MEN DET ÄR VÄL BARA ATT…

om cykliga saker och ting. Dessa folks är (förstås) vanliga i sociala medier, typ cykelgrupper. Men även IRL. Du känner igen dem genom ett följande ansiktsuttryck 🙄.

Exempel ett

Någon: Hej jag vill gärna bli bättre på att cykla i klunga. Har ni några tips?

Och jag svär, minst 20 % av svaren kommer att vara typ men det är bara ut och cykla med klunga då

och så exempel två

Någon: Hej vad tycker ni om de här byxorna? Jag tycker de skär in i låren, vad tycker ni, ska jag köpa nya eller kommer de att töja sig?

Och då jävlar är de där och direkt men det är väl bara att cykla, vem bryr sig (och gärna det där ”vi cyklar väl för att det är KUL”-tillägget på det, som är KUL PÅ CYKEL en lagstadgad definition som är lika för alla)

plus tusen exempel till +++

Blir så himla sugen på att hänga av alla dessa bara-sägare på bästa Katja-sätt (med en slängkyss och två vickar på rumpan, alltså).

Varför?

Jo, för de är så himla icke-ödmjuka och icke-konstruktiva. Typ har svårt att sätta sig in i någon annans sits? Glömt hur svårt sakerna kan vara innan man kan dem? Om man någonsin kan dem? Glömt att alla inte är superfit, supergooglare, superduper-allting? Glömt hur mycket hårt arbete, hur många mil i benen, hur många små och stora fails det tar innan man inte längre tänker på momentet utan just ”bara kör”? Glömt att en av anledningarna till oredan i G/C-trafiken är just att så många tror att det är ”bara” att cykla utan att ha lärt sig tekniken och trafikreglerna? Om till och med proffsen har tränare? Skulle vi amatörer vara befriade från de komplexa bitarna bara (!) för att vi inte får lön för cyklingen?

Sedan kan jag bli lite extra irriterad på de som tillämpar ”bara” på frågorna om kläder, stil, sportslig etikett, traditionerna etc. Tänker så här. Okay, du är okunnig och/eller saknar intresse i det hela. Förmodligen kan du fett lite eller noll om sportens historia, bryr dig inte om tekniken eller nyheterna och ser cykling som en motionsgren typ ”träningsglädje på två hjul”. Fine. Du måste inte vara nördig. Du kan enkelt gilla att cykla. Det gör typ nästan alla andra med. Det är gott nog. Jag ser så på löpning, simning och längdskidåkning. Sporterna jag gillar att utöva men som jag har rätt lite kunskaper om och koll på. Frivilligt. Men då säger jag inte det är väl bara att springa till någon löpare som undrar om skorna verkligen är snörade sitte rätt. Utan håller trutisen och lär mig/skrollar vidare istället. Särskilt (!) om jag tycker att frågan är onödig eller löjlig. Då riktas ju den inte till mig, eller hur?

Kan inte vi enas om att låta bli att komma och tycka att någonting är bara när vi själva inte kan något om saken? Även om vi inte förstår varför någon annan kan tycka att en fråga är viktig eller rolig?

Snälla snälla?

Det är bara onödigt, blottar okunskapen på ett osmickrande sätt och tillför precis ingenting positivt till #cykelgemenskapen. Bara irritation och förvirring.

Onödigt tusan eller hur?

Puss.

Om cykel

Hej från det äntligen äntligen ä n t l i g e n lite svalare, blåsigare Västerås! Jag andas äntligen ut, mitt huvud klarnar till, trycket över bröstet släpper något och livet känns direkt mycket lättare, grönare och skönare. Till helgen lovas några regnstänk – snälla snälla! Det blir till att stighoja och gå på kalas och då får det inte vara sådär hemskt hett som det har varit de senaste två veckorna.

Sitter på bussen på väg hem efter ett härligt mammahäng ute på Björnön. Terrängpromenix i (på?) en av Västerås finaste lungor och lunch på Björnögården. Lagom sociala bebbar och nöjda morsor, check.

Tänker nu på tisdagens pass. En spontan, enkel och varken lång eller alltför ansträngande historia. Jag skulle ut och rulla stig. Valle hängde på. Så roligt! Inte cyklat med Valle på över ett år ungefär. Lätta/medelsvåra stigar. För det mesta bra flyt men förstås också ett antal svårare partier jag måste träna på för att klara eller bli bättre på. Efteråt – lite häng med Tony och Johan och så några ord med Cissi och Elin som hade kört ett klubbpass på landsvägen. Kvällssol. Glada färger.

Precis som vilket sommarkvällspass som helst eller hur?

Fast inte för mig (eller förmodligen någon annan heltidssmåbarnsförälder heller). När tiden är knapp, planeringen minutiös och orkenfördelningen högst osjälvisk så finns det inga ”vanliga” pass eller turer.

Varje träning, varje motionering är en liten fest – lite mer än vanligt! En gåva. En oas. Sker det i ett fint sällskap är det extra festligt. Jag gillar den känslan. Även före jag fick barn såg jag till att varje litet ”skitpass” skulle ha något extra som gjorde det minnesvärt – en ny låtlista (om inomhus), kanske cykla förbi något nytt spännande ställe (om utomhus) etc. Just nu krävs det inte mycket än att helt enkelt –

cykla.

Puss.

Om cykel

Att möta upp Tony och Johan och se att de
råkar matcha så fint – mjau tillfredsställande

Hej morgon det finns ett gäng cykelsaker jag tycker är rätt tillfredsställande (googla satisfying videos ni som inte förstår vad jag menar hehe) och här är de:

🍋 att lägga in nya cyklar under My Gear på Strava

🍋 att polera överröret blank (eller perfekt sammets ifall man kör på matt lack) och föra med handen fram och tillbaka

🍋 att få till en perfekt styrlindning

🍋 att se på när bidonsen sakta fylls på med färskt iskallt glaciärvatten direkt ur berget

🍋 när cykeldatorn säger att varvet är klart strax utanför porten och man vet att det blir en runda…

🍋 …som dessutom inte innehåller några decimaler

🍋 när man är mitt i en lagtempointervall på landsvägen och inser hur perfekt rotationen är just nu och bara ryser av wattmyset och syran

🍋 att dra på sig det nya kitet och knappt känna skarvarna mellan huden och tyget och alla bitar ba sitter purrrfekt

🍋 att klicka ut en perfekt klick rövsmörj och känna hur det mentoliga svalkar ner fingret

🍋 när man kör om någon evinnerlig motståndare i ett svårare tekniskt parti

🍋 att växla ner sömlöst

🍋 att ligga och mata på en nyasfalterad helt tyst väg

🍋 att högtryckstvätta cyclocrossen efter racet och se dess färg framträda

🍋 att raka benen, parti för parti – utan stress

🍋 att efter en stökig stig komma ut på ett fuktigt, svart och tyst jordparti och man hör inget

bara naturens tystnad

🍋 kolfiberfälgar utan logga

🍋 åsynen av solbrända seniga lår trampar uppför

🍋 de första varma duschstrålarna efter ett lerigt jävligt kyligt osomrigt pass

🍋 att blunda och känna hur värmen från den somriga afterbikeölen sprider sig i hela kroppen

🍋 när hindret bara sitter där utan att man har ens reflekterat över det och efteråt man ba wow

I’m the world’s greatest

🍋 att spela på repeat hur superproffsen kör nedför jättedrop och sånt kul och det ser så smooth ut

Fler tillfredsställande / satistfying saker? Hjälp mig att komma på.

Puss och nu ska jag komma igång med dagen – glad som har fått cykla så nice igår kväll.

Om cykel

God morgon från sommarljuva Hedesunda, södra Norrland (mycket viktigt enligt min norrlandsbesatte nollåtta till lillebror). Just nu råder det totalt patriarkat här i Jonas föräldrars hus som vi får låna medan de är på semester – det är Jonas, Johnny, Ivar och så jag då. Vi kom upp rätt sent igår kväll och har hittills hunnit med att äta korv, dricka Norrlands, tvätta cyklarna och busa runt lilletuss som njuter av att äntligen få vara en sommarbebis.

Jag vet att ni suktar efter racerapporten från Ottarsloppets succén/fiaskot men den får ni vänta lite på oki? För nu spritter det i benen allas. För idag blir det Högbo och Högbo är lika med

mtb (ni hittar mig på de lite mer tekniska banorna)

glass

mys

soppbuffé

och så alla gulliga djuren förstås.

Hörs ikväll, då blir det mer blogg – idag är det ju faktiskt den officiella Cykelns Dag och då kan man ju inte få för mycket cykel. Hoppas ni också gör något cykligt idag. Är ni också uppe i Högbo – säg hej hej när ni kör ikapp eller om mej.

Puss.

P.S. Vill ni veta vad jag tänker om Cykelns dag så finns det en kortisintervju med mig på cykla.se. D.S.

Om cykel