Kategori: MTB

Fett najs när bokstäverna sammanfaller så en
kan drämma till med värsta ordleken till rubrik aight?

Hursom, nu kör vi ↓

I fredags tog jag mitt pick och pack och styrde kosan mot Stockholm. Tanken var att få till en riktigt soft, cykelkravlös helg och så blev det också!

När lördagssolen började fundera på att kanske gå och lägga sig om nån timme eller två sa jag hej så länge till mamma och lillebror, drog på mig klubbdressen och mina förbaskat för stora (måste åtgärdas!) mtb-skor och tog canyonen ner till Baggeby torg på Lidingö. Där stod ett nytt grym bekantskapt och väntade snyggt kittat i smäcker TeamMagnus-lycra.

Säg hej till Martin gott folk (han nås nog bäst via sin cykliga blogg)

Det bästa med att blogga är ju ändå att man kommer i kontakt med andra likasinnade. För någon vecka skrev Martin som tydligen hade läst min lilla skitblogg ett tag hej hej och så svarade jag hej och så kom vi på att vi skulle cykla mtb ihop och här stod vi och visste inget om varann annat än att vi hade överlevt samma gymnasium och lärt oss att älska cykel.

Det räckte gott och väl! Martin visade sig ha någorlunda förståelse för att jag är en riktig gringo när det kommer till mtb-skills. Så han lät mig helt enkelt provsmaka mig genom Lidingös mtb-utbud – eller del av det i alla fall. Vi cyklade ömsom bredare grusvägar, ömsom lite krångligare partier, diverse abborrbackar upp och ner där jag fick hålla igen för att inte hela tiden töntigt utbrista shit och aj och iiih läskigt, en ville ju va ball och världsvan typ.

Tur det var motsol, fixar liksom inte att ni gottar er i hur
hemskt för stora mina skor är (foto: Martin Söderlund)

Tyvärr finns det inga bildbevis på diverse backförnedringssituationer och sånt men på det stora hela gick det incidentfritt! Det hade säkert gått mindre incidentfritt om jag varit lite modigare men jag måste ändå ge mig själv cred som inte fegade för mycket utan på de mer kritiska elit-partier så att säga. (vettefan om Martin har en annan uppfattning men i så fall får han väl kiss & tell på sin egen blogg haha)

14292399773_0265300b6c_oSläpp blicken från oss om du kan, utsikten är fet (foto: Martin Söderlund)

 

Alltså för er mtb-folks är det kanske lika vanligt som måndagskaffet på jobbet men för en annan som jämt håller sig till landsvägen och upplevt skogen mest till fots hittils är det magi! detta med att cykla rakt inne i naturen. Många av de stigarna vi cyklade på hade jag gått på förut men nu fick jag ett helt nytt perspektiv på tillvaron. Jaså är min lilla skitö så fin egentligen, typ?

Lidingö fick sig en omgång blårange rumpa i kvällssol – Grattis Lidingö!

Rätt så märklig känsla egentligen, denna övergång mellan asfalt och skog och stig och sten och så. Nu har jag säkert cyklat mtb minst tio gånger eller så men har fortfarande inte riktigt vant mig.

Turen avslutades med obligatorisk sockerchock i form av cola till mormorshostebulle <3

och resten av helgen är historia

artipelag ben värmdö glass artipelag boardwalk

en väldigt somrig sådan.

Nu är jag banne mig officiellt mtb-frälst. Hoppas Grannen skrider till verket och köper sig en skogshoj han med så kan vi vara fler som låter oss förföras av skogen mellan landsvägsrundorna.

Tack naturen för den underbara solen och Martin för den magiska mtb-turen. Bäst, va?

Puss.

Cykel MTB

Min fina alupolare vid Gropen

Hej.

Tänka sig, det är redan fredag! Veckan har flugit förbi fort som en övertänd sommarfluga och jag har inte ens hunnit berätta för er om Engelbrektsrundan jag körde helgen som varit. Men det inlägget kommer – ni vet ju att jag är typ sämst på just-in-time-racerapporter.

Egentligen hade jag tänkt att köra Kinnekulle-loppet imorgon. Men redan i måndags bestämde jag mig att nä, jag behöver en prestationslös helg. Alltid ska det hända nåt, ibland måste jag få cykla ifred utan att känna att jag ska vinna någonting. Däremot ska Johan, Tony, Jimpan och ett gäng andra fortfarande dit så ni som är sugna på att följa mina klubbkompisars framgångar kan läsa hos Johan som är världsbäst på snabba updates.

Tänker dock förstås inte försoftas helt och hållet utan styr kosan mot Stockholm ikväll. Med mig kommer jag att ha min otroligt dirty (i ordets mindre dirrrty bemärkelse) skogshoj som förhoppningsvis får känna att den lever ute på Lidingös ökända stigar imorgon. Hoppas förstås hinna tvätta den tills dess…

Och så tänker jag leka med min babybror och sola diverse partier, rösta (på mindre diversa partier) kanske hinna med ett premiärdopp också.

Jag tror på att ibland göra annat för att göra bra ifrån sig på huvudlinjen så att säga.

Vad gör ni i helgen? Någon som ska cykla Granfondot? Pepp eller nervösa?

Puss.

MTB Snack

Hökåsengropensandbacken, ett sandigt as där det är lättare nedför än uppför
eftersom hjulen scrollar så i sanden när man försöker cykla uppför

(märker nu att jag kanske borde bli bättre på det där med att skapa
giffar som följer händelsernas förlopp, men jag var hög på den här låten när jag gjorde den så)

Tjena!

Innan ni läser vidare så måste jag ba försäkra er om att jag inte kommer att lämna landsvägen som min paradgren.

Nu läser vi vidare och

JO DET ÄR SKETAFÖRBASKAT KUL ATT KÖRA MTB tillsammans med andra!

eller annan, i det här fallet Valle!

i fredags cyklade ju jag och Valle MTB ihop för första gången
och fy så roligt!

dels så går det förbaskat mycket fortare eftersom man liksom triggar varann lite

dels så vågar man mer av samma anledning

dels så skrattar man mycket mer

så kan man ta bilder på varann

och dela på en banan
eller kanske en cykelkaka

alltså ingen nyhet för er som redan cyklar MTB hop mer era polers eller klubben – men jag köpte ju min hoj mest som enkatjaträningsverktyg för väderförhållanden ej lämpliga för asfaltsnötning. Så det hade aldrig slagit mig att jag faktiskt kan cykla på hojen för dess egen skull liksom, inte bara som nåt tillbehör.

från början hade jag tänkt att sälja MTB:n och köpa cyclocross istället

nu börjar jag tveka. kanske stryka det där istället och byta ut det till ett också?

bara jag blir duktigare på att peta in linser i mina ögon samt lär mig att det faktiskt är tre klingor på min cykel så kommer jag bli en jäkel i skogen känner jag.

(mellan landsvägsrundorna, förstås)

Tack Valle <333

MTB

Fett med fredagskänsla!

Kolla liksom:

ett. Om ett gäng timmar ska jag och den här mannen ↓

Valle alltså, fin kompis och självklar medlem i Periferigruppen, cykla MTB ihop! Valle har nämligen kittat upp sig på en skogscykel och jag är väldigt glad för det. Precis som jag är Valle främst en asfaltsnötare men ser MTB som en skön omväxling så vi är lite på samma nivå. Jag har utarbetat en liten runda som jag hoppas ger oss lagom med adrenalina.

två. Ikväll kommer min bästa Nadja från Göteborg och våldgästar mig över natten! Det kommer att gå vilt till, minst två koppar te med citron i och säker en chokladkaka/skalle.

tre. Imorgon lovas superbt väder vilket ju självklart gynnar någon härlig fikatur med klubben. Har fan cykeltränat hela veckan, dags att lalla runt lite för själens skull.

fyra. Imorgon är det även dags för eventet jag och Contis peppat för ett bra tag – elektroniskmusikfest på Fotografiska! Vilket ju betyder fett med kaffe innan, bekväma dojs och dans hela natten lång, typ så här ↓

fem. (vågar jag ens nämna det, peppar peppar) mitt knä mår helt okej just nu och gjorde det under hela intervallpasset igår! Tro’t eller ej men det kan bero på att jag (i egen hög person) mekat lite extra med rosen igår…

sex. Nyheten om att Vacchi blir programledare för Eurosports nya cykelshow Home of Cycling som börjar 6 maj! Det är förstås ett tramp i rätt riktning och jag hoppas på många grymma pr0-cyklissor och -cyklister som gäster i studion – för dem finns det gott om även på hemmaplan!

sju. (för alla goda ting är sju) det är FREEEDAG!

Ska ni gö nåt skojs i helgen?

PUSS ♥

Mellan rundorna Mina tips MTB Snack

det bästa med att fota i motljus att det uppstår fett snygga effekter
som t ex denna rosa bläck bredvid ”gudastrålarna”

Så har det blivit april och om än vårigare därute. Änderna vid ån-vid-jobbet svullar järnet på smulorna de snälla stadsmedborgarna undvar dem på sina lunchpromenader. Dammet strör sig över möblemanget som en annan manna som blitt synligare med det episka ljuset. Männen kommer till jobbet i kortärmade pikéer. Blommorna… förynglar sig och det gör de nordiska djurarterna på zoot med. Barnen äter glass på pinne.

Katja vill mest under

(som i under täcket, alltså)

Och bort

(som i in i dimman av ett slag vansligt att beskriva på ett s k hälsofrämjande blogg).

Försöker ta mig genom de ljusaste timmarna med hjälp av mörka persienner, stora mängder mörk choklad, massa koppar te samt jobb, jobb, jobb. Vid sex-sju-tiden finns det hopp för solnedgång och då tar jag ut min cykel. Igår kväll pallade jag inte träffa övriga cykelmänniskor och då passade ju det bra att rehabba knäet genom enslig skogskörning på min älskade Canyon.

I skogen är det skuggigt, fuktigt och framför allt tomt på människor som prompt ska påpeka hur härligt det är med våren. Istället kan man se risig post-vinter-räv (som jag såg igår) och kanske någon häst iförd ryttare långt vid horisonten. Skogen kramar om mig, dess stigar och krusidulliga rötter vaggar mig till lite mer vårvänlig mood och plötsligt finner jag mig i att huka ner mig och spela in en åh så underbart det är med den våriga naturen-video för min Facebook-sida och faktiskt mena det.

Jag hittar ett gäng gamla vikingastigar uppe på favvoåsen, den bakom motorbanan, och cyklar upp och ner och sen upp och ner igen. Stör mig på hästbajs, på att jag fryser lite om munnen men är i övrigt harmonisk. Så håller jag på, och sedan åker jag förbi Ica Ettan och köper än mer choklad.

Idag är en ny ljus vårig dag.

(eller alltså, nu är det natt, men för effektens skull skrev jag dag. Imorgon ska jag till Mallis förresten så vårångesten polar ihop sig med lättare stänk av resfeber. åh min röriga skalle… Gnattis!)

Puss.

 

MTB