Glad torsdag cyklister!

Kör ni Vätternrundan i år?

Säg vad man vill om Vätternrundan men trettio mil är inte att skoja bort. Inte ens om man heter Katja och är van att skoja om det mesta. För er som är sugna på lite skojtips finns mitt gamla kända 5 myter om Vätternrundan-inlägg. Men nu får ni en näve seriösa tips på hur ni fixar mastodontloppet ”trots” att förberedelserna kanske inte riktigt blivit som ni hade tänkt er.

Så, don’t panic om du…

😱 inte fixat (magen är ju olika hos alla) eller hunnit få i dig ordentligt med mat inför loppet och tänker att oj, tänk om jag bonkar i förtid? Oroa dig inte. Det enda du behöver tänka på är att under loppet, och i god tid (!) få i dig vätska och energi som håller dig flytande. Det gör du genom att ladda upp med en massa bars, snacks etc. och/eller genom att starta i depåerna som det är gott om. Har du lätt att glömma äta eller dricka, sätt ett mentalt dricka varje kvart, mat varje halvtimme (t ex)-påminnelse och håll stenhårt på den även om du inte känner dig hungrig eller törstig.

😱 inte hunnit cykla in din nyinköpta/lånade cykel inför loppet. Det är en tuff en eftersom du kan få ont av fel inställningar men läget är inte hopplöst. Ta med dig (eller köp) ett multiverktyg så att du kan justera:

– sadelhöjden och sadellutningen
– styrstamshöjden
– klossarnas vinkel eller hur långt fram/bak på skon de sitter

Beroende på hur känslig din kropp är så får du kanske finna dig i att stanna ett antal gånger under loppet och justera inställningarna. Gör det gärna i depåerna – så kan du passa på och fika samtidigt. Det kommer att kosta dig tiden, men spara mycket obehag och eventuella skador.

😱 inte hunnit sitta in din nyinköpta/lånade sadel inför loppet. Också en tuff nöt att knäcka. Har du tur så funkar sadeln bra – har du otur så får du hemskt med ont och det är mindre bra. Men don’t panic – känns sadeln obekväm redan dagen innan loppet så får du helt enkelt bege dig till första bästa försäljningstält i startområdet och be dem att mäta dina sittben så du får en sadeln som i alla fall borde passa dig (annars så säljer du den efter loppet). Hinner du inte fixa en ny sista-minuten-sadel så får du vara noga med att variera din position under loppet. Stå upp – sitt ner i bocken – sitt högt upp och så vidare. Och ta med dig en extra portion rövsmörj aka chamois creme. Japp, med på loppet. Snåla inte och lyssna för guds skull inte på dina ”jag behöver då aldrig smörja in något”-kompisar. Den dagen det är en bedrift att vara snustorr om rumpan så vinner de kanske, men nu gör du detta för att slippa ha ont i din rumpa aight?

😱 känner att du inte fått tillräckligt med backträning inför loppet. För det första så är inte Vätternrundan ett särskilt backigt lopp. Tolkningen är förstås personlig – en brant backe för en ter sig som en slakmota för en annan och vice versa – men det kan vara trösterikt att veta att det är fler slakmotor än vad det är stå upp och bända sig uppför-backar. Ta dig tid och kör gärna upp jämte någon annan på din nivå så ni kan peppa varandra.

😱 inte har fått ihop de där hundra milen inför loppet. Är du en frisk person utan större skador så kommer du att fixa biffen oavsett. Räkna med att det kanske tar lite längre tid och gör kanske lite mer ont och du kanske får justera din hastighets-/tidsambition något men kom igen – det är bara ett motionslopp och du är där för att ha roligt, eller hur?

😱 har glömt att packa ner något klädesplagg eller två som kan behövas under loppet. Försök att inte glöm cykelplagget nummer ett – cykelbyxorna (här förklarar Helena varför). Men shit happens alla. I första hand så finns det säkert någon kompis eller annan snäll själ som kan låna ut något plagg. I andra hand så finns det försäljningstält i startområdet. Elna tipsar om vad Craft har i sitt tältutbud för den som inte har med sig regnkläderna; det finns även andra märken och inriktningar representerade. I tredje hand så finns det tidningar innanför tröjan (för vindtätheten och värmen), trädgårdshandskar från närmaste Coop (för de kalla händerna) och plastpåsar (för fötterna).

😱 är fortfarande lite orolig inför den där klungcyklingen där man måste ligga nära varandra och sådant som helt förståeligt är otäckt för den som är ny inom cykling. För det första – du måste inte cykla i grupp. Fördelen med att cykla i grupp är förstås att man får vindskydd, hjälps åt och drar. Men du. måste. inte. Du får ligga själv – eller bredvid en kompis – eller kanske träna på att ligga bakom en person som du litar på, så växeldrar ni? Det är helt upp till er – slappna av och cykla på det sättet/de sätten du känner dig trygg med. Hellre det än att spänna sig, panikera och faktiskt utsätta sig själv och andra för fara.

😱 inte hittat något sällskap att cykla med och känner dig ensam. För det första så är du aldrig ensam på ett motionslopp, vare sig det rör sig om en liten lokal tillställning eller ett jättelopp som Vättern runt. Även om det kryllar av organiserade klungor utrustade med sina inbördes regler och en varsin grindvakt som skadeglatt säger åt alla ”snyltare” att ge fanken i just deras klunga så är den stora massan fortfarande en lös sammansättning av spontant bildade klungor (välkommen in!), glada privatkonstellationer (välkommen cykla med oss!) och så alla solitärer som blir tacksamma för att själva få lite sällskap. Så kära medcyklist – du är verkligen inte ensam ♥

Så, det var de det. Jag misstänker att det finns säkert hundra grymma sista-minuten-tips till – och blir tacksam om ni delar med er av dem här i kommentarsfältet eller till era medcyklister. Jag hoppas att ni som kör får en underbar upplevelse och hejar på varenda en av er!

(och japp, tanken med att lägga ut de tipsen redan nu är ju förstås att i största möjliga mån förhindra att ni glömmer de viktigaste sakerna hemma – och att ni hinner sitta en eller två timmar på er nya sadel hehe)

Puss.

Cykel Landsväg Mina tips

Måndag riders!

Tränar man så blir man starkare, det är sedan gammalt. Men stämmer det verkligen för alla som tränar? Jag hör ofta cykelkompisar beklaga sig över att de inte cyklar fortare eller blir bättre på backar trots att de cyklat i si och så många år.

Att man inte blir starkare trots mängdträningen kan bero på ett antal faktorer (om vi bortser från den aktuella cyklistens eventuellt icke-friska tillstånd eller annat som gör att hon inte kan tillgodose sig utvecklingen i samma grad som en frisk cyklist gör):

En av de är hur den faktiska träningen är upplagd, att cyklisten kanske enbart kör på en viss intensitet men aldrig över den, eller att cyklisten kanske aldrig tillåter sig vila mellan intervallerna vilket leder till att själva intervallerna blir mindre effektiva än om hon hade vilat. En annan faktor är återhämtningen mellan träningspassen. Här kan jag varmt rekommendera råden om återhämtning i Stora Cykelboken.

Den tredje faktorn och den som i alla fall jag upplever det skrivs för lite om, är de där relativt korta men ack så viktiga tidssnuttarna strax före och strax efter träningspasset eller loppet.

Ah men ni vet, den där (halv?)timmen det ska packas, kissas, kastas in frukostresterna, pussas på frun, svaras på sista jobbsamtalet och till slut fästa hjälmen på skallen och spurta till träningsstarten med hjärtan i halsen.

Och så den där timmen efter man kommer hem från cyklingen. Trött och tom och dan, vill helst bara lägga sig i soffan, öppna munnen och få maten inkastad dit av någon tyst och snäll. Men i verkligheten – energin måste in, de blöta kläderna ska av, cykeln ska tvättas, den snälla men inte så tysta ska frågas om hur hans dag har varit, och diskmaskinen ska tömmas och det där mailet besvaras.

Är man ett cykelproffs eller för den delen en lyckligt lottad amatörtävlingscyklist eller ambitiös motionär med en eller flera avlönade eller icke avlönade (fruar, föräldrar, sambosar) soigneurs och mekaniker som håller ordning på allt utom själva cyklandet vid sin sida så är det en icke-fråga. Vi andra som visserligen ställer upp för och får hjälp av våra också tävlande cykelkompisar men som tränar och tävlar utan systematiskt praktiskt stöd bör själva ta ansvar för vår viktiga före- och efterrutin.

Hur rutinen är upplagd är det upp till var och en.

Den vanligaste rutinen efter träningen/tävlingen, och den som de flesta verkar tillämpa är

byta om till torrt alt. ta på sig något varmt → direktenergi (något enklare, en bar, en snabb burgare, en öl eller en näve nötter) → cykeltvätt (vid behov) → dusch → måltid (den ”riktiga” maten, en hel lunch, eller en middag) → vila/resten av dagen.

Rutinen före träningen/tävlingen är svårare att beskriva i generella termer. Det beror förstås att fler bitar ska klaffa för ett lyckat pass och särskilt ett lyckat race. Cykeln måste vara startklar, den eventuella nummerlappen ska sitta på plats. Det ska hinnas värmas upp, men också kissas och ätas en sista banan. Nyckeln till bilen ska lämnas till Johan som redan tävlat färdigt för att Tony som startar direkt efter oss damerna, ska kunna byta om till torrt medan jag duschar efter mitt lopp. Bakdäcket ska pumpas lite till för min rutin är att alltid släppa ut lite luft innan starten. Cykeldatorn ska startas om för att kolla att ingen dum uppdatering sätter igång vid racestarten etc etc etc. Hur många små men tillsammans superviktiga moment som helst ju!

Nu är jag varken en proffsig soigneur eller en alltför ordningssam person heller för den delen så jag tänker inte diktera några rutiner här. Men ju längre jag cyklar – tränar, kör träningslopp, tävlar – desto mer inser jag hur mycket mina före- och efterrutiner faktiskt betyder. Dels för det rent fysiska – får jag exempelvis inte på mig något varmt och torrt direkt efter ett kallt pass så riskerar jag en förkylning och kan inte träna på ett tag. Dels för det psykiska – ron i själen över att allting är förberett, fixat och det är bara cyklingen som återstår gör att jag kan träna mer effektivt än om jag är stressad och har glömt vattenflaskan hemma på hallgolvet.

Därför uppmanar jag både er och mig själv att försöka få ordning på dessa viktiga beståndsbitar. Att skriva ner dem på en griffeltavla hemma eller i mobilens anteckningsapp är ett sätt att alltid komma ihåg ordningen. Att (om möjligheten finns) inte boka för mycket grejer nära inpå samt direkt efter en träning/tävling är också viktigt. Och sist men inte minst så kan man försöka att ta hjälp av dem man lever, samåker, tränar och tävlar med och tillsammans utarbeta en rutin som ökar effektiviteten.

Nu vart det ett långt inlägg men jag hoppas att den kommer till någons glädje.

Puss och hur funkar det för er? Har ni ordning på era före- och efterrutiner? Hur ser era rutiner ut?

Cykel Mina tips Träning

Hej. Fler och fler syns vi ute på vägarna – landsvägscyklisterna. Både för att det är vår, men också för att det är allt fler som har upptäckt tjusningen i världens bästa sport™. Som gruppcykelledare sedan ett gäng år tillbaka möter jag en hel del nya cyklister. Tipsen till de nya är många men här är tre grundläggande träningsråd som jag tror starkt på att följa om man är ny. Som en bas, liksom. Varsågoda och superduperlycka till!

ett. Träna på att cykla genom staden. Förlägg gärna dina rundor så att de både börjar och slutar i staden. Även om vi känner oss som friast och säkrast just ute på de (relativt) övrigtrafik-fria landsvägarna så är det i stan, med alla dess stoppljus, medtrafikanter etc. ”hinder” som du lär dig att automatisera de viktiga momenten som

  • klicka i/ur pedalerna
  • hålla ständig uppmärksamhet över omgivningen
  • vara snabb av och på cykeln
  • respekt för de skiftande förhållanden

två. Träna på att ligga i klunga. Under dina år som cyklist så kommer du att få höra ungefär lika många råd som du kommer att möta cyklister i klungorna du cyklar i. Oavsett vad du väljer att göra med de råden så finns det en enda viktig sak du måste göra om du vill bli en säker klungcyklist och det är förstås träna, träna, träna på att ligga i klungan. Ingen klunga är den andra lik – så ju oftare du cyklar i grupp, desto bättre blir du på att:

  • hitta och ta din plats i klungan
  • anpassa ditt tempo efter klungans
  • äta och dricka under färden
  • känna igen trötthetssignalerna och lägga sig bak och vila då
  • kommunicera med dina medcyklister, muntligt och med hjälp av tecken

tre. Träna på att acceptera att tröttheten är en del av cyklingen. Tränar man så blir man trött. Är inget konstigt med det. Under cyklingen kommer tröttheten ofta smygandes. Man kan känna sig hur pigg som helst i två timmar och sedan pang! så är bonken ett faktum. Många tar tröttheten som ett missvisande tecken på att man är för klen, för oduglig för att köra i klunga och ger upp. Mitt råd är att du får inte ge upp. Tvärtom – den peppen och det motståndet som du får av att cykla i en grupp gör att du växer mycket fortare än om du fortsätter köra på egen hand. Lär dig att

  • bli trött ibland
  • känna igen trötthetssignalerna i god tid och sluta ligga framme och dra utan vila
  • bli avhängd ibland. Ta det aldrig personligt. Nästa gång hänger du med längre!
  • acceptera att du är starkare ena dagen och svagare andra
  • ta med dig mer energi än vad du förbrukar ifall att.
  • dricka och äta när du känner för det. Lyssna på all del aldrig på kompisen som ”klarar sig på frukosten i fem timmar”. Vi människor är olika byggda!

Lycka till nu ute på vägarna och glöm inte att gå med i din närmaste cykelklubb – den bästa investeringen i din cykling. Puss!

Landsväg Mina tips

Hej god morgon glad måndag och så!

Hur har er helg varit? Min har varit hur bra som helst – hade ju lillebror på besök och så hade vi ett peppt uppstartsmöte för nästa höstens stora blårange-evenemang – förutom panikångestattacken på grund av stressen igår kväll. Fett jävla onödigt men något jag tyvärr fått lära mig leva med så ingen stor grej egentligen även om det känns så i stunden.

Annat som i stunden känns som det aldrig kommer att lösa sig är vår regerings mycket snack-lite verkstad-inställning till att verkligen underlätta för människor att resa miljövänligt. Det statligt ägda SJ tänker nämligen modernisera sin tågflotta – och bland annat köpa in nya snabbtåg för miljardbelopp. Men några planer på att erbjuda cykelplatser (alltså, vi snackar enstaka platser, på nåder alltså!) finns det tyvärr inte ens i tanken:

Och när jag frågar varför så får jag följande svar:

vilket är det mest intetsägande och osakliga svaret ever typ. Vem räknas till resenär då? Uppenbarligen enbart de som tar så lite plats som möjligt för så hög kostnad som möjligt (om ni undrar om regionaltågen så är det ett nein där med). Planeten tackar er SJ – som trots alla studier (här är en av dem) om att möjligheten att ta med sig cykel på tåget gör att betydligt fler väljer tåg – ändå väljer att maximera den kortsiktiga vinsten istället.

Nog om världens tråkerier. Här kommer ett par positiva klickisar istället:

ett. Min kära vän Anna – friluftsälskaren och äventyrspassionistan som gjort ett gäng succégästinlägg här på CK – har efter år av påtryckningar äntligen dragit igång sin egen blogg. Och vilken också! Få pennor flyter så fritt och poetiskt som hennes, läs det här ba:

Och då sa Jonatahan, att klubben borde göra svarta kläder som var stilrena. Helsvarta.

”Med en rosa rand på?”, föreslog Henrik.

”Ja”, sa Jonathan, och då förstod jag att han cyklat Dalsland Runt, och vi pratade gemensamma bekanta och började drömma oss bort till äventyrens sommarcykelturer, och Henrik hade dagens stiligaste kompislapp.

Alltså genialt eller? In och läs Annas blogg Grön cyklist – bokmärk den – kommentera den – få henne att fortsätta så slipper jag vara den som tjatar.

två. Kommer ni ihåg Sophieemmy-bloggen? Det var min favvotävlingsblogg av två elitsatsande cyklisten som verkligen skrev hur det var att tävla i cykel. Sophie Sundström är ett nytt och välkommet tillskott i vårt lag CK Valhall Damelit och Emmy Andersson har gått och blivit en i det belgiska laget De Sprinters Malderen och med en ny blogg. Jag diggar Emmys cykelmotto Jag älskar att cykla men jag tränar inte för att det är kul utan för att bli bäst på tävlingar, för det är kul och jag ser fram emot många roliga poster om livet som tävlingscyklist i Belgien! Här är Emmys nya blogg.

Och jag då? Jovars! Den här veckan är jag något mindre sugen på blodapelsiner men bra mycket mer på ratatouille vilket är både märkligt och inte egentligen. Jag tänker hinna med minst några cykelpass inne eller ute och så simma och gymma en sväng på det. Så rörigt i skallen, är inte van att träna ”för att må bra” men det verkar vara det som gäller just nu vilket är en utmaning i sig hehe. Vi har dessutom två lägenhetsvisningar att gå på, ena lägenheten är lite för modern för min smak men läget är kanoners så man kanske kan stå ut med moderniteterna ändå ett tag.

Och till slut ni kära läsare – som jag tycker bör hålla lite extra koll på Cykelkatten den kommande tiden. Vem vet, det kommer kanske en rolig tävling snart.

Puss!

English: Some words about how I’m doing, about Swedish Railway’s refusal to allow bikes on trains, about two good blogs and about me longing for cycling and ratatouille. 

Annas äventyr Cykel Infra Livsstil Mina tips