• #lidamedstil,  Mellan rundorna

    Cykelabstinensanalysen (min empiriska studie)

    Först

    – drabbas av lätt panik, såhär ett par dagar in i eländet

    – googla träningsabstinens men bli idiotförklarad av alla hurtiga tipsare som tror att “lär dig knyppling” kan bota avsaknaden av sysslan med stort C

    (förlåt alla knypplare, ni känner säkert samma under de perioderna

    ni inte får knyppla)

    – känna dig misslyckad som artist. Oavsett hur bra och fint och nice allting annat i livet är för tillfället.

    – möta missförstånd från de som ser träning som något som är kul men som man kan klara sig utan liksom

    – känna dig ensam. Mycket ensam.

    – självömka lite… och så lite till. Såja.

    moll.

    – nätfönstershoppa cykelkit och prylar (och kanske råka klicka hem något ändå)

    – skrapa bort rost från cykeldatorn

    – gå dina närmaste på nerver

    – ha lite lätt huvudvärk utan bestämt ursprung. Koncentrationssvårigheter. Minnesförluster.

    – känna dig lite småful. Småslapp. Småglåmig.

    – plåga dina närmaste lite till

    – nicka när andra säger att det inte är någon fara, att du är strax tillbaka på banan igen men tänka innerst inne att nä, det är kört. Jag kommer aldrig att få cykla igen. Jag. Är. Körd.

    – äventyra relationen med dina närmaste

    – bita dig i naglarna. Peta dig i näsan. Studera snoret.

    – bli religiös för om inga sablars ingefära- och nosspraykurer funkar, borde inte någon av gudarna kunna göra det då?

    – pausa Strava Premium 😭

    – avfölja 80% av cykelkonton de lyllosostarna ska inte ha mig som följare! CYKLAPÅNIGÖRDET UTAN MIG HAH! 

    *bröl*

    – byta efternamn till Fomo

    – söka patent på hashtaggen #nobikesnolikes

    för ingen, ingen lider av cykelbrist lika mycket som jag,

    hörde ni det?

    – och förnamn till Pita. Som i Pain In The Ass alltså.

    – få plötsligt gott om egentid då dina närmaste åker på spontansemester utan att meddela dig för de pallar inte ditt gnäll längre

    – sedan plötsligt äntligen må bättre

    – träna

    TRÄNA

    TRÄ Ä Ä NA

    la la la

    – känna hur djup kärleken är för allt levande, ner till den minsta lilla snigeln, har ni sett färgerna? Åh shit så fiiint allting är

    all smiles :)))

    – gömma undan inlägg som detta för att ta fram först när abstinensen är framme nästa gång

    (→ kategorin Guider och tips folks)

    We’re all unique folks. Förutom när det kommer till träningsabstinensen.

    Idag ska jag äntligen cykla – om än lugnt om än försiktigt bla bla – efter en ganska så ruffig magsjukeperiod. Skoj för mig! Puss och må väl.

  • Mellan rundorna

    Det måste vara möjligt att spela tonen C så att folk bryter samman

    Det var mig självaste fan.

    Jag har åkt dit på vinterkräksjuka. Den nedrigaste sorten, med smärta och illamående i alla kroppens fibrer. Inte en bit käk får jag behålla och inte är jag särskilt sugen på att äta heller.

    Sinnet är en enda mjölksyrad slöja. Fan på ordet mjölksyra (ett av träningsvärldens topp fem hemskaste ord? Snälla ersätt med något aptitligare), fan på när det faktiskt känns som att synen, hjärnan, smaken, allting har fått sig en släng av mjölksyran.

    Ligger i sängen och halvdåsar. Enda lyckan är väl att höra mina grabbar ha sin dag så fint i rummen bortanför min trista sängvist. Lugnt leker de och småsnackar med varandra, självklart till tonerna av barnvisorna ur Ivars musikböcker han kan inte vara utan. Hjärtat håller sig friskt av att höra så mycket kärlek. Ivar min Ivar, mammas lilla äpplis.

    När syran släpper taget om sinnen och jag orkar vara rastlös läser jag Po Tidholms norrlandsessäer. Om fjällen, om modernitetens intåg i det gamla samhället, om feelgoodturismen som ser det den vill se och lämnar det nödgade utanför. Och om jazzen förstås.

    Drömmer om ett liv långt bort från städernas röra, vet att jag älskar både och. Vill se det jag vill se. Är mig själv i staden, är mig själv där borta med. Men tydligen inte tillräckligt mycket. Så här är jag.

    Planerar att bli frisk till helgen. Tänker cykla. Tänker gå på bröllop på söndag.

    Tänker skriva glatt och vettigt, om cykel och om aktivt mammande igen.

    Fan på kräksjukan.

    Inläggsrubriken kommer från Jan Johansson, så sant som det är sagt – och hur sagt också! 

     

  • Mellan rundorna

    So much music so little time I’m so sorry

    Hej. Strax efter jag hade tryckt av mitt hoppfulla inlägg om 2019 och gjort mig redo för en hejdundrande bloggvår så fick jag ett hemskt besked; en historia som inte är min att berätta men som ändå rispade upp mig och frös sedan ner mig i stycken. Sedan dess har jag inte kunnat förmå mig att blogga en rad. Fram till nu. Vill ändå att ni får en liten förklaring.

    Men jo cykelbloggen, jag har tränat. Inte så ofta som jag hade tänkt från början men i alla fall. I fredags snörde jag dock på mig mina skönaste sneakers och dansade bort natten på ett underbart litet venue i södra Stockholm. Det var skönt att få vara lycklig i sällskap av andra likasinnade.

    Annars har jag mest hållit i min Ivar, jobbat, varit och pendlat mellan sorg och hopp. Låt oss stanna vid hoppet.

    Puss.

  • Mellan rundorna

    Ledighetens sista dagar

    Hej.

    Suger ut musten ur mina sista ledighetsdagar. Har rationaliserat bort de flesta måsten (dammet syns ändå inte så här års) så att jag kan vara med Plutten så mycket som möjligt. Vi leker, ritar, läser, gosar, fikar, promenerar, tittar. Så ofta jag får borrar jag in näsan i paradisgläntan mellan Pluttens nacke och rygg. Under de sekunderna är jag fullkomligt orosfri och trygg. Om kvällarna är han en gräddbulle i min famn.

    Hittills i år har jag hunnit med två intervallpass – ett i tisdags och ett igår. Det känns nice även om jag är mitt inne i en jobbigare WED/RLS-period så benen hinner inte återhämta sig riktigt som de ska. Men det är som det är, när jag börjar jobba kommer jag att förlägga de flesta tuffare passen till morgontid och då brukar benen sköta sig bättre nattetid.

    Igår när jag åkte hem från cyklingen föll mjuk, maffig snö ner över staden.  Idag har allting smält och det är grått och blött och +4 men känns som -2 istället. Men vi är inte de som är de liksom. Så fort Plutten har vaknat så kittar vi upp oss för både regn och fartvind och drar ut på lunch och häng med baby Anna – alltför long time no see.

    I helgen blir det mer pluttid, mer träning och inte en dagsljustimma till spillo. Le, pussas, vitaminiseras för att orka vara starkare än någonsin när förvåren väl drar igång på måndag.

    Ta hand om er. Puss.

  • Ivar min Ivar,  Mellan rundorna

    Mälarhäng, pizza och bikelife på årets första dag

    Började med att se klart Freddie Mercury-dokkisen på Play och promenixa sedan mig och Plutten ända ner till Öster Mälarstrand

    för Mälarhavets skönhet och den blåa nyårsdagens nästan våriga klarhet.

    Vi fikade på Öhrmans och styrde skutan mot nya äventyr medan vi väntade på Jonas

    som hade tagit nattens vargtimmaskifte och hade snackat om pizza länge så pizza blev det, mm

    Nu glider jag runt i min klassiska hemmauniform

    och bygger storslagna kitplaner för Rapha-presentkortet som jag fick igår och HUR GULLIGT inslaget är inte det? 😍

    Och om en timme ska jag dra årets första (inomhus)cykelrepa. Heh, Freddie har visst nästlat in sig i badrummet med men är tydligen inne i ett av mina major Queen-återfall

    Blir en bra första januari tvåtusennitton det.

    Har ni haft ett bra firande? Puss!