Hej folksis.

Som ni har märkt så går bloggen på lite av en sparlåga just nu. Det finns ingen dramatisk anledning bakom men detta händer vid ungefär samma tidpunkt varje år och oftast i samband med semestern. Även om Cykelkatten är en medvetet icke-kommersiell fritidssyssla och jag inte måste leverera någonting så går bloggen i cykler precis som mitt år i stort. Hösten och vintern är de stora välmående- och inspirationsårstiderna, våren överlever jag med hjälp av träningen och tävlandet, sommaren är en för jämnan brokig årstid med ömsom hög ömsom låg aktivitetsnivå.

Vi är fortfarande hemma i Västerås. Jag mår bra fysiskt men tyvärr mindre bra psykiskt. Är otroligt trött om dagarna för nätterna gråter jag igenom och funderar på flyktvägar. Jonas finns här vid min sida och hans kärlek återupplivar mig efter varje gång jag berövas rätten till mitt eget inre liv men jag är tröstlös i stunderna kvävnadsvågorna tumlar runt mig i sitt dunkel.

Allting är egentligen bra. Jag fixar även detta. Det är bara så att jag som så många gånger förr måste klura ut ett sätt att försöka gräva fram lyckan och makten över mitt inre liv igen. Nu är anledningen starkare än någonsin. Nu bor den i min mage, och jag ska göra allt för att den ska alltid, alltid vara och känna sig fri.

Nästa vecka tar vi oss an Jämtlandstriangeln. Det blir nog en bra aktivitet för våra sinnen. Puss och vi hörs snart igen, jag lovar en gladare ton då. Njut av sommaren nu käraste bloggvänner! Var fri.

Mellan rundorna

Bästa ölkaggade gubbs med knäna utåt – I feel you, åh I feel you.
Utmanaren är här – må den största vinkeln vinna!

Nädå. Ni vinner.
Den dagen vinkeln blir för stor slutar jag hoja förstås.

Lova att hoja dubbelt så mycket och åt mig med
under tiden att jag kommer vara borta från scenen.

(kort från gårdagens runda)

Inatt var jag ledsen. Jag led onda tankar och av törst och hunger, sov otroligt lite och vaknade uttorkad, solstingad och om än ännu ledsnare trots att jag hade glada kvällsminnen från gårdagskvällens kompishäng på stan och nattpromenixen hem att tänka tillbaka på. Tyvärr var inte någon större fysisk ansträngning att tänka på så jag slog ifrån mig mtb-cykeltankarna – och i ärlighetens namn var inte cykelsuget speciellt stort ändå denna heta söndagsmorgon.

Jag behövde hitta tillbaka till tryggheten och leendet och är man för trött för att återskapa sig själv så finns det bara ett botemedel – byta miljö och aktivera hjärnan ihop med den som älskar en förstås! Så jag och Jonas gjorde just det. Packade ner oss och våra kameror i bilisen och bestämde lite luddigt en för oss ny destination. Tog oss via småvägarna först till ner Strängnäs för en jätteportion Slagstaglass var. Sedan gasade vi på till Mariefred och praktfulla Gripsholms slott, för att där låta våra kroppar omslutas av de murade väggarnas murriga svalka, låta våra näthinnor fyllas med intryck av de femtusen plus (!) porträtten innanför slottsrummens väggar.

Historien, så brutal, så sann, så mytisk. Gårdspionerna, så fluffiga och tunga i ett. Den borttappade duniga fiskmåsungen inne på slottsgårdens gräsmatta. Blomsterkolorerade sidentapeterna som skulle få självaste Josef Frank att grönska till av avund (alternativt sno idén vilken den gode designern nog gjorde allt ändå). Kungar till höger och adliga fruntimmer till vänster, och så alla diktare och andra diverse personligheter, den ena oklokare än den andra. Penseldragen i porträtten, sällan till hundra procent korrekta, naiva proportioner, men så levande, så bjärta till skillnad från det moderna, ständigt medvetna, konceptuella.

Vi checkade förstås även av det gulligt uppstoppade Lejonet, drog en varsin grymt god pastarätt på cafét nära slottet och styrde kosan hem.

Lärdomarna, bäbispratet, vägarna, kärleken, de målade nunorna, allt skrattet gjorde sitt.

Terapin lyckades. Jag var åter trygg.

Kameran låg kvar i väskan. Jag är nu om möjligt ännu tröttare men livslusten är tillbaka. med en melankolisk touch men så är det vissa dagar. Tänker på allt roligt som väntar mig, oss, tänker på lejonet på Gripsholm, exotiskt, leende, missförstått.

Lejonet på Gripsholm förblir därmed en gåta. Varifrån har det kommit? Varför har det hamnat i en svensk museisamling? Kanske kan forskarna någon gång hitta dokument som gör det möjligt att besvara frågorna. Annars är lejonet dömt att förbli ett mysterium – och ett vittne till hur vi människor inte kan låta bli att omgärda våra föremål med berättelser och förklaringar som i grund och botten har ytterst litet med verkligheten att göra.

(SvD)

Puss och blir mycket rolig cykelblogg i veckan ska ni se!

Kärlek Mellan rundorna

Hej!

Här sitter jag, min gulliga lilla bäbismage och min gulliga lillebror och gungar i X2000 till Stockholm efter en ruggigt och fullspäckad helg i Göteborg!

Första gravidveckosöndagen sedan veckostarterna justerades från onsdag till söndag som jag inte firar med att cykla – får helt enkelt kompensera stort under nästa helg då det är midsommar och ren kärleks- och cykeltid för mig och Jonas. Har ändå inte varit fy skam att spendera helgen i kanalernas stad ihop med bästa brorsan.

Ni kommer förstås att få ett riktigt recapinlägg om helgen. Vi har haft det hur flott som helst trots att vi båda plågades i hettan som jävligt nog hemsökte staden just när vi var på besök.

Men X2000 är ett lika hurtigt som skakigt tågelände, kameran är inte tömd på innehållet än och vi har fina vyer genom bistrovagnens fönsterrutor. Hörs när jag är hemma, håll er flytande så länge. Puss!

Mellan rundorna

Hej. Idag har jag:

√ lyckats utelåsa mig själv från både källaren och lägenheten… fråga inte hur men säger då, tur jag har världens snällaste granne <3

√ röjt hemma (det röjs mycket nu i och med min och Jonas hopflytt)

√ gått en i mitt tycke lite väl svettig men vad göra åt före-åskan-hettan som råder nu, stavgångspromenix på den syremättade Björnön. Med Tonys hardcorestavar som har vandrat Pyrenéerna och sådant, det ni! Min ländrygg krånglar men fem backiga gruskilometer fixar den fortfarande. Bäst att passa på medan man kan, ser inte fram emot tiden utan min favvovardagssyssla nummer ett :'(

√ kört iväg sisådär hundra titlar till Myrorna Västerås. Är för det mesta pocketlektyr av den lättsammare sorten (jag har mina perioder) och jag hoppas att böckerna kommer att glädja många semesterfirare i år.

√ tagit mig till jobbet…

…och här är jag nu och ska i lugn och ro knega ett gäng timmar innan det är dags för senlunch med en kompis och resten av dagen. Imorgon blir det mtb på ett nytt spännande ställe och jag lovar att det blir bilder den här gången.

Puss och ha en underbar lördag!

Mellan rundorna

Lila delar flåsig som salig stigfarare.

…trodde jag att det var måndag hela dagen. Precis som i filmen Måndag hela veckan typ? Trodde det var gravidhjärnan tills minst tre kollegor till erkände att de trodde samma sak.

…köpte jag tre par urläckra trosor i den stolta storleken 44-46. Hög midja för babykulan och fett med spets – är man en bredhöftad femme fatale i sitt bästa tillstånd så är man!

…tog jag bort länken till min blogg från ett gäng allmänna portalers hälso- och sportkategorier. Det behöver inte kännas så för alla, men för mig har det länge känts avigt att folks ska hitta min blogg genom att söka på kategorier där sjuttio procent av bloggarna är kroppsfixerade och som förklädda till ”hälso-/fitspiration” uppmanar till självspäkning, ätstörningar och dylikt jag inte vill sätta Cykelkatten i samma sammanhang med. Har dock tipsat ett gäng portaler om att instifta en cykel- respektive äventyrarkategori. En svarade ja, vi fixar’t snart <3

…hängde jag med lillebror och mamma som är bruna och fina efter en veckas semester på en medelhavsö

…åt jag en skrovlunch med en gammal kär kollega. Som jag saknat hennes vassa hjärna och goa humör

…grattade jag en annan kollega till bäbismagen lilla och petade lite på den. Blir själv påpetad då och då. Mysigt och gulligt när det känns rätt, mer mänsklig värme åt folket!

…sörjde jag bilderna från tisdagens mtb-tur på Upplandsleden. Korten som min älskade fotograf råkat formatera bort från kameran :'( nåväl, får väl ordkonstnära om turen istället

…åkte jag tåg x 3 gånger, buss x 1 gång, spårvagn x 2 gånger och tunnelbana x 4 gånger. Välkomna till min pendlarvardag! (gnäller inte, hinner ju läsa massor klokt och mindre klokt och blogga och sådant under tiden)

…längtade jag ändå lite ut till krångelikrångliga stigar och grusvägar som aldrig tar slut

…funderade jag på vilken bild som skulle få representera cyklisten Katja i den kommande intervjun i en cykeltidning nära dig.

…beställde jag en riktigt läcker cyklig sak men vilken får ni se sedan *nana nana na*

…åt jag minst en croissant men ville ha tre eller fem till. Älskar att mina gravidcravings är alltid åt livets goda-hållet. Är i och för sig hela grejen men cravings kanske?

Idag är vi i Hedesunda och Gävle, jag distansjobbar nu och sedan ska vi på Jonas kusins studenten. Hoppas hinna blogga om tisdagens mtb-äventyr på tåget hem ikväll. Hur som – hörs

och kul att så många gillade, kommenterade i diverse kanaler och blev pepp av gårdagens tävlingsinlägg. Glad att någon blev glad liksom, och tveka aldrig komma in med era funderingar, farhågor och erfarenheter. Tillsammans gör vi cykelsporten roligare, mer inkluderande och bättre för alla! Puss.

Cykel Kärlek Livsstil Mellan rundorna