Hej! Är nog läge att dra den sista delen av valborgshelgen nämligen måndagspåhittet dagsvandring. Eller dags och dags, det är inte så att vi gick en hel dag men det skedde mitt på ljusa svettiga dagen i alla fall.

Precis så här het är man när det plötsligt är sjutton plusgrader
men det är förstås fortfarande svinkallt inne i ens huvud
och man är klädd därefter dvs. cirkus fem plagg för mycket.

Vi rattade saaben till Sura, kittade upp oss på lite proviant och lakrits (också proviant i och för sig) och for sedan vidare mot Ramnäs för att gå en del av Bruksleden, nämligen en del av ledens etapp tre, den som typ löper längs med riksväg 66.

Och precis så här är ens fossingar som har gått i lite
för varma skor i över en timme – i en XC-terräng dessutom.
Svullna, illavarslande (den dagen bloggar kan förmedla dofter…)
men extremt himla lyckliga över att få vädras fria!
Förlåt för strumphålet men händer på alla mina sockor och strumpbyxor :'(

Målet var Berget – någon mystisk upphöjning som Jonas hade mtbat till vid något tillfälle. Vi vandrade förstås åt fel håll och det tog oss kanske fyrtio minuter att inse att det inte skulle komma något berg utan snarare tvärtom gå utför. Så vi vände, gick tillbaka, förbi början och sedan åt andra hållet och då kom vi till slut till Berget!

Och precis så här är ens söndagsfejs – mystiskt blundande,
för att det blir fint på foto men mest för att man har glömt holbrooksen i bilen.

Berget var jättefint. Det fanns en ranglig träbänk, ett kors som visade sig vara ett slags friluftskyrka, några turistfornlämningar i form av grillkolbitar här och var och en fantastisk utsikt, både över riksväg 66 och över naturen. Älskar utsikter som kombinerar natur och infra, mvh yrkesstolt.

Gå är per definition jobbigare än
att cykla. Vila är skönt oavsett färggenre!

(foton Jonas)

Så satt vi där en stund och hängde och det kurrade i min ständigt hungriga gravidmage och snacket gick mest om att det kanske inte vore så dumt att någon gång i livet investera i några friluftskläder, fast stiliga och av naturmaterial förstås, och ett par sköna gåskor också. Och sedan drog vi vidare och käkade hamburgare för tre och handlade och levde åter vårt stadsliv men närvandringens goda minne hade ändå tankat oss med massa friluftsenergi!

Bra va, att man kan leva värsta fjällivet i skogen (nästan) next door ändå eller hur?

Puss.

Mellan rundorna

Hej första maj!

Här kommer storyn om lördagen nämligen då vi transporterade vår nya (fast begagnade förstås) bil hem till Västerås från Jonas barndomshem i Hedesunda. Vi håller ju på och samflyttas här. Så lördagen hade ju varit tänkt som en redig röjardag. Planen var att effektivt frakta sig hem, raskt äta en mättande lunch och sedan ägna resten av dagen åt att röja på varsitt håll och sedan fara till återbruket samt hinna frakta vissa av Jonas grejer hem till mig. Värsta planen eller hur?

Men när vi körde ut och råkade stanna vid Sandsnäs – och vi skulle ändå ta de mindre vägarna hem för bilkörningsnöjes skull – så sken solen stark och färgerna var så granna att blotta tanken på att städa och packa hemma i stadslägenheterna kändes med ens outhärdlig.

Först tyst sedan av båda uttalad överenskommelse blev att skita fullständigt i måsten – de hinns väl alltid med en annan dag – och göra det vi är världsbäst på istället. Nämligen livsnjuta och i naturen dagdriva!

Med oss hade vi två bananer, ett äpple, en ask Tutti frutti och lite vatten. Nog skulle vi klara oss på det ett tag nämligen till lunchen på något riktigt spännande ställe. Jag rattade saaben och vi stannade till lite här och var. Det längsta stopet blev i Östa nämligen vid Ingbo källor – inte långt ifrån för den för allmänheten mer bekanta myggmetropolen Tärnsjö.

Ingbo källor passerar man när man vandrar Upplandsleden. Vid källornas början finns en kvarn med tillhörande kvarstuga och annat tillbehör bevarade. Fuktigt och dant är det, murrig känsla in i magen, tur solen värmde upp upplevelsen. Och inte en mygga i sikte yes.

Och de små vattenliven som stack upp ur kvarnutloppet här och var! Både sköra och feta i ett.

Det är på tre ställen som grundvattnet sipprar ut i Ingbo. Sedan sprider det ut sig hit och dit (jag har inte riktigt grejat systemet helt) tills det rinner ut i Dalälven. Stort var flödesområdet i alla fall och blött och det var tur att det hade ordnats med spång att traska runt på och titta ner i källbäcken där det säkert levde ett och annat sjörå.

Detta kort Jonas

Spångestlyckan var total!

Och innan vi for vidare mot nästa anhalt på vår Gästrikland-Uppland-Västmanland-tour så smakade vi av källvattnet ur de lägligt placerade kåsorna. Vattnet påminde mig om källvattnet från bergssprickekällan inte långt ifrån vårt hus på landet när jag var liten – iskallt och säkert jättejätterent men fortfarande för iskallt för att känna något. Tack ändå naturen! Och ni som gjorde det så fint för oss turisterna förstås.

Vad jag gjorde resten av ledigheten kommer i ett annat inlägg men det börjar på c och på v faktiskt. Puss och hoppas ni hade en underbar helg.

P. S. Det förekommer lite störningar på bloggen just nu. Jag vet att några pingkopplingar o d är strul, kanske strular lite annat också. Tveka inte att meddela mig om ni hittar nåt fel, ska försöka jobba bort felen asap här.

Livsstil Mellan rundorna

En osminkad selfiesanning är bättre

än tio… äh 

Hej från bloggsvikarn. Nädå, har haft varken nån tid eller nån ork eller nån mojo helt enkelt. Lagt dock den lilla biten som vart kvar på att umgås med käraste Nadja och bäbis-Noel som gästat mig från Göteborg, hälsa på min familj i Stockholm, sova uselt i två nätter och därav vara otrevlig mot hela världen men mest mina nära typ (var med andra ord glada att jag inte bloggat <333), sen repa mig och spendera hela lördagen dagdrivandes på Söder med min nu modemedvetna lillebror som fick mutas med en hårvax från Toni&Guy.

Är nu på tåget hem till Västerås och min förkylda Jonas som har varit stoisk och inte bett mig att dra åt helvete trots otrevlig igår som sagt. Tänker be om ursäkt med hjälp av pizza och lakritsgodisar jag köpte under fredagspromenaden. Sedan ska jag däcka och imorgon blir det både jobb, blogg och träning.

Puss och hoppas ni flyter fint.

Livsstil Mellan rundorna

Känner speakern intervjuobjektet så
får hon ställa lite extra kniviga
frågor, eller hur? (SméCrossen 2016, pic Jonas)

Slänga käft är vi i alla fall världsmästare på!
(i Contis nya fina lägenhet, pic jag)

Idag är minsann ingen dussindag – idag är Tonys födelsedag!

Tony är en av mina allra bästa vänner. Hela tvåhundratrettiosex gånger förekommer han som Tony eller Contis* på bloggen, bara en sådan grej.

I fem år har vi känt varann jag och Tony, och gjort en hel del tillsammans. Mest cyklat förstås men också rest, käkat, skrattat, gråtit ihop, gnabbats och även bråkat, surat på varann, förlåtit varann och accepterat varann. Kånkat varandras grejer, skjutsat varann, stöttat varann i vått och torrt och lerigt och skitigt och ishalt.  Somliga säger att vi är superlika medan andra undrar hur så olika typer som vi kan vara sams. Och det är väl kanske där hemlisen ligger. Sams är vi långt ifrån alltid, men vi har då aldrig tråkigt ihop! Varken som polare, som cykel- och lagkamrater eller som kollegor. Jepp, det är tryggt med en bästis några kontorsstolar bort.

Grattis Tony och du vet i vilken låda chokladen ligger.

* Ursprunget till Contis-nicket är lite oklart. Det kan bero på vår väns uppsyn i Contadors Tinkoff-ställ runt 2014. Jag har själv varit med om när cykelfolks skrikit Ey, Contador! efter Tony cykeldefilerandes på den mallorkinska strandpromenaden. Det kan också hittats på av Johan som gärna ger cyklister coola proffsklingande smekisar. Tony själv kanske kommer ihåg och kan berätta..?

Livsstil Mellan rundorna

Lika stark som jag kände mig i förrgår, lika klen och trög kände jag mig igår. Det hade funnits en plan att hoja en timma eller två innan vi for norrut men jag vaknade sjukt tidigt, pigg i huvvet men trötten i kroppen. Ute var det närmare nollan, blåste och snöade. Gravidkroppen vet bäst och igår visste den bäst i att låta bli cyklingen så vi lät bli. Istället tog vi en tidig buss till Uppis, fikade morotskaka, spanade in lite böcker, handlade lite och for sedan vidare mot Tierp och sedan Hedesunda.

Resten av dagen gick åt att vila. Vilket viloproffs jag har blivit! Kommer förstås aldrig nå vissa kompisars (host host coach Tony) slapparkonstnivåer men ändå, att jag klarar av att gå och lägga mig och vila mitt på dagen bara så här liksom. Inte sova kanske – dit är vägen lång tyvärr, hur mycket jag än försöker lära mig somna spontant så går det inte i friskt tillstånd – men bara softa. Så skönt!

På kvällen sken plötsligt solen och trots att det nu var minusgrader så var det ljuvligt att traska ute en sväng innan läs- och sömndags.

Älsk på de lugna men ändå stillsamt upplevelserika dagarna som gårdagens. För få, men just därför extra värdefulla.

Puss!

Livsstil Mellan rundorna