Kategori: Landsväg

Kort jag & Jonas

Som bekant är den bästa semestern den som inte bokas alltför långt i förväg, den som sker nånstans där det inte är platt, där det finns att se och lära sig, där det är vackert och där man inte måste fixa nånting annat än kanske skicka in lite olja mellan kedjelänkarna i cykeln samt bestämma sig för om man ska ta en frukostcroissant till eller två. Och där man är med de man tycker om förstås och det hade ju jag så klart denna helgen, hela två stycken varav en liten gullig en i magen. I veckan fick jag nog av Västerås och hemmalivet och sa till Jonas att nä nu far vi och han höll med. Här är vår minisemester torsdag till fredag i en geografisk lista. Varsågoda!

➳ I Tällberg bodde vi, nämligen på gamla posthotellet Gyllene Hornet. Enkelt, rent och svalt var det. Skönt med tanke på hettan ute.

➳ På vägen mellan Kullsbjörken och Norra Bertilsbo (nämligen Lindbergsvägen) dog jag vägkärlekdöden. Älskar vägar som först går upp, upp och sedan ner, ner. Långa stigningar. Långa utförskörningar. Och skog. Helt fantastiskt.

➳ I den med svenska mått mycket branta backen upp mot Vidablick gav min gravida cyklistkropp upp. Efter strax över 700 höjdmeter på typ fem mil kändes det inte särskilt beklagligt.

➳ På Fricks Konditori i Rättvik gick vi på bloggdejt med den grymma cyklistfamiljen Helena, Cecilia och Hasse – aka Helena Enqvist, Hasse Gustafsson och Cecilia Nordgren. Det var en cool känsla att äntligen träffa dem jag har följt så länge. Det blev många skratt och jag fick äntligen svaret på varför jag inte klarar av att bära cykelmössa under min S-Works Prevail-hjälm – Helena har nämligen samma problem, med mösskärmen som åker ner över ögonen.

➳ På Dalecarlia avnjöt vi en för liten, dock vegansk (är inte helvegan men köper alltid grönt ute för att främja valfriheten) portion mat till den bländande kvällssolen över Siljan. Okay jag fattar varför de kan ta så ohemult betalt.

➳ Uppe i Fyrklöverns Stugby hängde vi äntligen med min gamla goa vän Sari som jag inte träffat på hur länge som helst. Det är något med Saris sätt som gör att även efter en kort pratstund så känner man att allting blir bra och löser sig. Vi snackade allt från förlossningssmärta till motorcyklar. Gu vad jag uppskattar sånt nu. Graviditets- och barnrelaterade samtal med vettiga, jordnära kvinnor med humorn i behåll. Efteråt tog Sari sin fetpojke till Orsa medan vi fortsatte vidare mot Leksand.

➳ I Leksand var det så hemskt varmt att vi trodde att vi skulle gå åt men vi åt istället. Nämligen en grekisk sallad. Inomhus förstås. Pust.

➳ Vid flottbron (en av Sveriges två enda!) vid Gagnef Kyrkby avnjöt vi en paus, en varsin glass och dagens första fossingdopp nämligen i Dalälven.

➳ I Grängesberg köpte vi en varsin bulle och kaffe på Gulf och åkte sedan runt och tittade lite på det som återstår av det forna gruvsamhällets produktiva glans. Tyvärr hade gruvmuseet stängt men vi promenixade ändå runt i disponentområdet och planerade för framtida besök hit, till det lilla stora samhället i fantastiska Bergslagen. Grängesberg berörde mig djupt. Till skillnad från exempelvis Falun har inte samhället riktigt återhämtat sig från gruvnedläggningen, även om Spendrups finns kvar. Men naturen finns kvar och vem vet, någon gång blomstrar kanske orten igen.

➳ I Malingsbo var jag något utmattad av bilkörningströttman så där satt det fint med dagens andra och sista fossingdopp nämligen i den förnäma Campingtjärn (jepp, den heter så)

➳ Hemvägen toppades ändå av synen på två magnifika älgar på vägen mellan Malingsbo och Baggå (59.911514, 15.477159 för älgspotting). En mammaälg och en fjolårsbäbisälg! Vi försökte närma oss dem lite försiktigt med kameran men vågade ändå inte komma för nära.

Med denna lista kan vår lilla semester te sig som stressig för den icke-äventyrslagda. Men det var den verkligen inte. Vi hann med både sovmorgnar, långa frukostar, tidningsbläddrande och ett gäng promenader. Men viktigast av allt var ändå att vi hade tid för oss och bara oss. Ja tack mer tack.

Hoppas ni också hade en bra långhelg, både ni som var lediga och ni som knegade. Puss!

I väntan på kattungen Kärlek Landsväg Livsstil

Dagens cyklistros går förstås till Hemköp <3

Min vana (ty ett gäng gånger är en vana hette det väl?) trogen tänkte jag fira min graviditetsvecka med en romantisk cykeltur med bäbisfar. Jag hade sovit uselt, ute var det fruktansvärt hett och så hade det brunnit i en industribyggnad så luften i stan var inte sådär jätteparty heller. Jonas som i egenskap av en icke-gravid person hade skickats ut på en längre tur skulle höra av sig vid en viss tid så jag kunde börja cykla mot Borgåsund där vi skulle få det romantiskt läs doppa fötterna i vattnet, socker, kolhydrater, pussar på munnen och klappar på bäbismagen.

Tji fick jag! Väl ute på prärien läs ute ur cityn insåg jag rätt snabbt att detta inte skulle bli cykelturen jag skulle komma ihåg som gemytlig, behaglig eller ens dräglig. Det rådde 27 grader Celsius, det rådde kastvindar och över det rådde ett upprättsittande vindfång till gravid cyklist med hettan som värsta väderfiende nummer ett sedan barnsbena.

Haha alltså som jag led under de ynka milen till lill-industriorten Kolbäck som jag hamnade i efter att i stundens hetta (sorry) tagit fel avfart från femtiosexan jag cyklade på en bit. Som jag förbannade mitt beslut att överhuvudtaget cykla! Tänk vilken skillnad – från de gröna svala siljanskullarna till våra platta, öppna åkrar med dammiga kråkekajor svajandes i vinden.

Väl framme i Kolbäck tog jag in på Hemköp. Det fanns en liten caféhörna, och det fanns vaniljhjärtan två för tio och det fanns mineralvatten och Resorb. Efter att ha handlat dessa skatter satte jag mig ner i caféhörnan och inväntade min man som såg lagom picklad ut efter sina åtta+ mil Galten runt.

Fysisk som en annan är blev jag skönt mellow av lite energi i kroppen. Tårarna som hade uppstått på grund av hettanpaniken hade torkat. Vaniljhjärtan var nybakta och fortfarande varma, med mycket vaniljgegga i. Kaffet var starkt. Jonas var stenhet. En vänlig expedit kom och snackade lite cykel med oss och gav oss en knippe gratis bananer ba så där för synd om två svetton.

Och när jag reste mig upp för att lämna detta vårt dråpligt romantiska ställe så fladdrade det till i magen. Det hade fladdrat till förut, småduttat, småkittlat. Nu var det inte längre kanske. Nu var det en liten hand eller kanske en utsökt liten fossing som skrapade lite inne i min livmoder.

Bäbissparkarna!

Vi som tror på ödet tror även på talet tjugoett. På något sätt hade jag vetat att det var vecka tjugoett det skulle ske. Och tänk att något som började som den jävligaste turen på länge blev till den ljuvligaste morsdagsupplevelsen!

På vägen hem kom regnet. Svala, starka, bestämda droppar som kylde ner och lindade in. I mig fortsatte bäbisen härja och dansa och klappa mig inifrån ibland, och åh som det dansade inne i min själ!

Nu kvällste och choklad. Puss (och storyn om minisemestern kommer imorgon).

I väntan på kattungen Kärlek Landsväg Lida med stil Livsstil

Hej. Gårdagen alltså, vilken himlans jäkla dag också. Först, så många timmars väntan. Var för en gångs skull glad för den stora arbetsbördan på mitt skrivbord, allt gick tiden fortare då.

Sedan, stunden av ren och skär lycka, skräckblandad förtjusning, den största lättnaden kombinerat med insikten om det största allvaret. Gick jag… eller dansade jag, eller sprang jag tillbaka till jobbet sedan? Andfådd lät jag i alla fall i luren fick jag höra. Några sms till bästisarna. Hjärteögon.

Framme på jobbet, märklig stämning, förstod ingenting, tuggade i mig en bit kanellängd som fanns kvar i fikarummet kvar från fredagsfikat. Jobbchatten med kollegan i Stockholm, har du inte hört vad som hänt i Stockholm? Då läste jag och tänkte fy nej men hallå och sedan var det bara att greppa luren och börja ringa. Och andas. Och försöka bestämma sig för hur man skulle må denna märkliga dagen, men sedan ge upp, fara hem, spendera resten av kvällen i soffan, däckad av alla känslorna.

Desto skönare blev det att komma ut och cykla imorse! Jag hade skrivit upp mig på att leda den lugna VCK-gruppen och det visade sig vara precis rätt och lagom för mig. Vi vart en mindre, tight klunga med idel starka cyklister. Vi fick både underbara gratismil med vinden i ryggen och några lite kämpigare stunder då klungarbetet intensifierades. Och jag fick mig min efterlängtade hästläpp med blåbärsfyllning på Markan i Strömsholm. Dagens kulinariska höjdpunkt, att en simpel munk kan vara så förbaskat gott alltså!

På tal om höjdpunkter, åh som jag värdesätter mina cykelstunder, både de korta och lite kämpigare som torsdagens ytterst trötta timme bara för att få komma ut och andas och de längre och piggare som dagens gruppcykling. Jag tror inte att de som försöker avråda en från att cykla riktigt förstår – att cykla är ju som att andas! Den dagen min graviditet sätter ett tillfälligt stopp för cyklingen kommer jag utan att fälla en tår acceptera det för det är naturens fantastiska gång. Redan nu är kroppen så klok att den vet precis hur reglera min fart, min distans och överlag om jag ska cykla eller inte, den aktuella dagen. Hur coolt är inte det liksom?

Nu gäller soffan, teet, två sorters choklad (mörk med blåbärssmak och vit med mangosmak) och så blunda lite. Jonas kör trettiomilaren med CK Distans-gänget idag.

Puss och hoppas att ni har fått komma ut idag ni också!

English: Yesterday was strange. Both fantastic and horrible. Love, hope, fear, despair and love again, all of it within a matter of a few hours. Such a relief to come out and ride today! 

Landsväg Västerås CK

Hej. Fler och fler syns vi ute på vägarna – landsvägscyklisterna. Både för att det är vår, men också för att det är allt fler som har upptäckt tjusningen i världens bästa sport™. Som gruppcykelledare sedan ett gäng år tillbaka möter jag en hel del nya cyklister. Tipsen till de nya är många men här är tre grundläggande träningsråd som jag tror starkt på att följa om man är ny. Som en bas, liksom. Varsågoda och superduperlycka till!

ett. Träna på att cykla genom staden. Förlägg gärna dina rundor så att de både börjar och slutar i staden. Även om vi känner oss som friast och säkrast just ute på de (relativt) övrigtrafik-fria landsvägarna så är det i stan, med alla dess stoppljus, medtrafikanter etc. “hinder” som du lär dig att automatisera de viktiga momenten som

  • klicka i/ur pedalerna
  • hålla ständig uppmärksamhet över omgivningen
  • vara snabb av och på cykeln
  • respekt för de skiftande förhållanden

två. Träna på att ligga i klunga. Under dina år som cyklist så kommer du att få höra ungefär lika många råd som du kommer att möta cyklister i klungorna du cyklar i. Oavsett vad du väljer att göra med de råden så finns det en enda viktig sak du måste göra om du vill bli en säker klungcyklist och det är förstås träna, träna, träna på att ligga i klungan. Ingen klunga är den andra lik – så ju oftare du cyklar i grupp, desto bättre blir du på att:

  • hitta och ta din plats i klungan
  • anpassa ditt tempo efter klungans
  • äta och dricka under färden
  • känna igen trötthetssignalerna och lägga sig bak och vila då
  • kommunicera med dina medcyklister, muntligt och med hjälp av tecken

tre. Träna på att acceptera att tröttheten är en del av cyklingen. Tränar man så blir man trött. Är inget konstigt med det. Under cyklingen kommer tröttheten ofta smygandes. Man kan känna sig hur pigg som helst i två timmar och sedan pang! så är bonken ett faktum. Många tar tröttheten som ett missvisande tecken på att man är för klen, för oduglig för att köra i klunga och ger upp. Mitt råd är att du får inte ge upp. Tvärtom – den peppen och det motståndet som du får av att cykla i en grupp gör att du växer mycket fortare än om du fortsätter köra på egen hand. Lär dig att

  • bli trött ibland
  • känna igen trötthetssignalerna i god tid och sluta ligga framme och dra utan vila
  • bli avhängd ibland. Ta det aldrig personligt. Nästa gång hänger du med längre!
  • acceptera att du är starkare ena dagen och svagare andra
  • ta med dig mer energi än vad du förbrukar ifall att.
  • dricka och äta när du känner för det. Lyssna på all del aldrig på kompisen som “klarar sig på frukosten i fem timmar”. Vi människor är olika byggda!

Lycka till nu ute på vägarna och glöm inte att gå med i din närmaste cykelklubb – den bästa investeringen i din cykling. Puss!

Landsväg Mina tips

Alltså ibland undrar jag om allt står rätt till inne i blondhuvvet mitt. Eller så är det helt enkelt så att jag har för mycket att tänka på när jag jobbar och då missas vissa självklara saker på fritiden? Som att imorse faktiskt ta och titta ut genom fönstret innan jag begav mig till Berget för att spana in vilka som skulle dyka upp på klubbcyklingpremiären. Jag hade ju läst att det skulle bli blåsigt, kallt på morgonen men upp till +9 på em och klädde mig därefter. För vårig svalka och vind, alltså.

Ute regnade det och hade regnat länge så det var blött på vägarna. Redan på väg till samlingen blev jag blöt om rumpan. Men trots vätan var det inte särskilt kallt så jag tänkte att äsch, det löser sig. Uppe på Berget hade en stadig klunga om 14-16 (räknade aldrig) stronga cykelpers samlats för att köra premiärturen – kul! Det bestämdes att alla oavsett nivå skulle köra ihop. Och inte var det några nybörjare med i klungan heller så det gick bra.

Men när jag väl börjat frysa hade jag svårt att få upp värmen igen och blev orolig. Hade jag inte varit gravid så hade jag kanske “räddat” träningen med att sticka och köra några rage-intervaller och sedan spurta hem, men nu måste sparlåga och försiktighet råda.

Så när jag skorna hade blivit till små sjöar med iskallt vatten och när både jag och cykeln blev täckta med en blöt lergrusblandning så gjorde jag något jag inte kan komma på att kaxiga allväderscyklisten Katja någonsin gjort tidigare – jag släppte och vände hem. Nog att cykeltvätten och den heta duschen tog en nära inpå lika lång tid som själva turen – men det kändes skönt att ha gjort det rätta.

Nu ligger jag här i soffan med fossingarna tryckta mot Jonas och dricker hallonte och äter chokladbitar till.

Är ändå glad som tog mig ut idag. För oavsett platsen man är på i livet så är det inget som lugnar en cyklistsjäl mer än att få rulla ut benen, om än en kortis.

Puss!

English: Today’s ride came out to be a short one. Normally, I couldn’t care less about the rainy cold weather, but in these pregnant times I’ve not only myself to think about. Still glad I was out and did some miles today!

I väntan på kattungen Landsväg