Kategori: Landsväg

Glad söndag riders!

Vägfinnarglädje, stigfinnarglädje, cykla vilse-glädje! Oavsett vad man väljer att kalla den känslan som uppstår när man lämnar den bekanta rutten och ger sig ut på nya (villo)vägar så är en sak säker – det är både uppfriskande och befriande att inte köra på i gamla spår. Både i livet och på cykel.

Men hur gör man då, rent praktiskt? Så att det faktiskt blir givande, och inte bara tidsslöseri och något som orsakar frustration snarare än magpirr?

Såvitt man inte har obegränsat med tid, mat och energi eller är väldigt duktig på att läsa av omgivningarna och orientera sig så stavas nycklarna mod, nyfikenhet och planering.

För den med ett större kontrollbehov

Är man en person som gillar planering och inte riktigt går igång på det där med spontant vilsecyklande utan mår bäst av att ha kul inom kontrollens ramar så har man förstår stor glädje av att i förväg leta upp och bereda rutten med hjälp av exempelvis Strava, Garmin Connect eller dylikt verktyg. Med hjälp av Stravas segmentletarfunktion går det dessutom att planera med hjälp av närliggande segment. Fördelen är att de nya segmenten man testar är beprövade av andra (annars hade de inte varit med i segmentkatalogen) och man kan slappna av under cyklingen. Nackdelen är att det ju kanske inte riktigt känns spontant, att redan i förväg veta precis vart den ”nya” vägen kommer att leda och vilka kvalitéer (längd, lutning osv.) den kommer att ha.

Vill man vara riktigt förutseende så tar man med sig en stabil papperskarta över området man ska utforska (Kartbutiken exempelvis har ett bra utbud) eller laddar ner en offlinekarta (t ex Galileo eller en orienteringskarta) i mobilen. Än finns det ställen med dålig eller obefintlig mottagning.

Nya vägar leder till nya vänskaper.

För den spontana men förutseende

Vill man slippa hålla på och prassla med pappers- och digitala kartor i förväg så beger man sig helt enkelt till den platsen varifrån de nya vägarna eller stigarna går. Oftast har man varit och nosat där lite förr men inte riktigt vågar prova. Men nu är det dags och man vågar ta trampet ut i det okända. Med ett fulladdad mobilbatteri (och kanske en extra powerbank i fickan?) För när man väl är ute, i skogen eller på de mindre landsvägarna utanför sin vanliga rutt så är det förstås härligt att bara ”blåsa på” utan att se sig om. Oavsett vilken cykel man sitter på så är det lätt hänt att man koncentrerar sig på de nya omgivningarna och/eller det tekniska och tiden flyger förbi. Rätt som det är hamnar man vid någon mindre känd korsning, ofta mitt ute i skogen. Samtidigt börjar det skymma…

Glöm inte att du alltid, alltid kan vända och cykla samma väg tillbaka som du kom. Ta därför för vana att memorera svängarna (Stora stenen till höger? Torpet med blå knutar till vänster?) så du slipper köra vilse på vägen tillbaka. 

Var inte orolig. Ta fram mobilen. Dels har du Google Maps eller din mobils kartapp. Dels har du det oumbärliga Kartsök och ortnamn (KSO-kartan) från Lantmäteriet. Alldeles gratis, kräver knappt någon mottagning och visar så gott som det mesta inklusive vägbommar och sådana saker som kan hjälpa en att orientera sig.

Ett stycke gravid stigfinnarindivid.

För den smarta daredeviln

Är man en riktigt spontan daredevil som inte orkar hålla på med kartor, appar ”och tjafs” så finns det förstås flera sätt. Antingen så kör man tills man når den nya ”vägens ände” och vänder sedan tillbaka, eller så kör man tills man når något samhälle, en större sjö eller liknande orienteringspunkt för att sedan ta sig hem därifrån på lite större vägar. Fördelen med metoden är att man slipper känna den (digitala) stressen av att det är någonting som piper, någonting som måste kollas upp etc. Nackdelen är att det förstås är farligare, speciellt om man är ensam och cyklar i ett mindre befolkat område.

Hur säker du än är på att klara dig själv ute på vägarna, i skogen eller uppe på fjället – meddela alltid någon närstående eller någon du känner vart du tänker cykla innan du ger dig iväg. Shit happens och gärna när man minst anar det.

Stentuff eller inte, det är alltid skönare att ta sig an Hinder och fara™ om man har lite sjysst backup i form av punkagrejer, extra energi och extra kläder (särskilt nu i höstatider). Var inte lat – packa ner regnjackan, kanske ett par extra sockor. Stoppa ner lite första hjälpen-prylar i fickan. Ta med dubbelt så många bars och energidrycktabs. Glöm inte extra lampor, även om det är mitt i sommaren. Det värsta (eller bästa?) som händer är att man får med sig grejerna hem igen. Krisar det sig och vägen hem blir mycket längre än vad du har räknat med så har du i alla fall gott och torrt under tiden du navigerar i det okända.

Att våga ihop med andra <3

Och sist men inte minst. Ensam är fri och gudarna ska veta vilka solitärer vi cyklisterna kan vara men det är ändå en god idé att vara minst två när man ska leta nya vägar och stigar. Särskilt om man cyklar offroad och känner på sig att det nya kan bli tekniskt eller om väderförhållanden är taskiga. Dels av säkerhetsskäl och dels för att det är roligare att dela upplevelsen. Känner du ingen som är sugen på att leta lite ny stig – fråga i en cykelgrupp på nätet. Jag lovar – det finns alltid någon annan därute som vill leta äventyr. Och ju mer jag cyklar desto fler nya vägar hittar jag. Det gäller bara att våga! Puss.

Hur gör ni när ni ska hitta nya vägar och stigar? Vilka hjälpmedel använder ni?

P.S. Diskussionen och tipsen fortsätter i de grymma facebookgrupperna Vi som älskar landsvägscykling och Vi som älskar mountainbike. Gå med och ta del av den samlade cykelkunskapen vettja.

Cykel Landsväg Mina tips MTB

Glad torsdag cyklister!

Kör ni Vätternrundan i år?

Säg vad man vill om Vätternrundan men trettio mil är inte att skoja bort. Inte ens om man heter Katja och är van att skoja om det mesta. För er som är sugna på lite skojtips finns mitt gamla kända 5 myter om Vätternrundan-inlägg. Men nu får ni en näve seriösa tips på hur ni fixar mastodontloppet ”trots” att förberedelserna kanske inte riktigt blivit som ni hade tänkt er.

Så, don’t panic om du…

😱 inte fixat (magen är ju olika hos alla) eller hunnit få i dig ordentligt med mat inför loppet och tänker att oj, tänk om jag bonkar i förtid? Oroa dig inte. Det enda du behöver tänka på är att under loppet, och i god tid (!) få i dig vätska och energi som håller dig flytande. Det gör du genom att ladda upp med en massa bars, snacks etc. och/eller genom att starta i depåerna som det är gott om. Har du lätt att glömma äta eller dricka, sätt ett mentalt dricka varje kvart, mat varje halvtimme (t ex)-påminnelse och håll stenhårt på den även om du inte känner dig hungrig eller törstig.

😱 inte hunnit cykla in din nyinköpta/lånade cykel inför loppet. Det är en tuff en eftersom du kan få ont av fel inställningar men läget är inte hopplöst. Ta med dig (eller köp) ett multiverktyg så att du kan justera:

– sadelhöjden och sadellutningen
– styrstamshöjden
– klossarnas vinkel eller hur långt fram/bak på skon de sitter

Beroende på hur känslig din kropp är så får du kanske finna dig i att stanna ett antal gånger under loppet och justera inställningarna. Gör det gärna i depåerna – så kan du passa på och fika samtidigt. Det kommer att kosta dig tiden, men spara mycket obehag och eventuella skador.

😱 inte hunnit sitta in din nyinköpta/lånade sadel inför loppet. Också en tuff nöt att knäcka. Har du tur så funkar sadeln bra – har du otur så får du hemskt med ont och det är mindre bra. Men don’t panic – känns sadeln obekväm redan dagen innan loppet så får du helt enkelt bege dig till första bästa försäljningstält i startområdet och be dem att mäta dina sittben så du får en sadeln som i alla fall borde passa dig (annars så säljer du den efter loppet). Hinner du inte fixa en ny sista-minuten-sadel så får du vara noga med att variera din position under loppet. Stå upp – sitt ner i bocken – sitt högt upp och så vidare. Och ta med dig en extra portion rövsmörj aka chamois creme. Japp, med på loppet. Snåla inte och lyssna för guds skull inte på dina ”jag behöver då aldrig smörja in något”-kompisar. Den dagen det är en bedrift att vara snustorr om rumpan så vinner de kanske, men nu gör du detta för att slippa ha ont i din rumpa aight?

😱 känner att du inte fått tillräckligt med backträning inför loppet. För det första så är inte Vätternrundan ett särskilt backigt lopp. Tolkningen är förstås personlig – en brant backe för en ter sig som en slakmota för en annan och vice versa – men det kan vara trösterikt att veta att det är fler slakmotor än vad det är stå upp och bända sig uppför-backar. Ta dig tid och kör gärna upp jämte någon annan på din nivå så ni kan peppa varandra.

😱 inte har fått ihop de där hundra milen inför loppet. Är du en frisk person utan större skador så kommer du att fixa biffen oavsett. Räkna med att det kanske tar lite längre tid och gör kanske lite mer ont och du kanske får justera din hastighets-/tidsambition något men kom igen – det är bara ett motionslopp och du är där för att ha roligt, eller hur?

😱 har glömt att packa ner något klädesplagg eller två som kan behövas under loppet. Försök att inte glöm cykelplagget nummer ett – cykelbyxorna (här förklarar Helena varför). Men shit happens alla. I första hand så finns det säkert någon kompis eller annan snäll själ som kan låna ut något plagg. I andra hand så finns det försäljningstält i startområdet. Elna tipsar om vad Craft har i sitt tältutbud för den som inte har med sig regnkläderna; det finns även andra märken och inriktningar representerade. I tredje hand så finns det tidningar innanför tröjan (för vindtätheten och värmen), trädgårdshandskar från närmaste Coop (för de kalla händerna) och plastpåsar (för fötterna).

😱 är fortfarande lite orolig inför den där klungcyklingen där man måste ligga nära varandra och sådant som helt förståeligt är otäckt för den som är ny inom cykling. För det första – du måste inte cykla i grupp. Fördelen med att cykla i grupp är förstås att man får vindskydd, hjälps åt och drar. Men du. måste. inte. Du får ligga själv – eller bredvid en kompis – eller kanske träna på att ligga bakom en person som du litar på, så växeldrar ni? Det är helt upp till er – slappna av och cykla på det sättet/de sätten du känner dig trygg med. Hellre det än att spänna sig, panikera och faktiskt utsätta sig själv och andra för fara.

😱 inte hittat något sällskap att cykla med och känner dig ensam. För det första så är du aldrig ensam på ett motionslopp, vare sig det rör sig om en liten lokal tillställning eller ett jättelopp som Vättern runt. Även om det kryllar av organiserade klungor utrustade med sina inbördes regler och en varsin grindvakt som skadeglatt säger åt alla ”snyltare” att ge fanken i just deras klunga så är den stora massan fortfarande en lös sammansättning av spontant bildade klungor (välkommen in!), glada privatkonstellationer (välkommen cykla med oss!) och så alla solitärer som blir tacksamma för att själva få lite sällskap. Så kära medcyklist – du är verkligen inte ensam ♥

Så, det var de det. Jag misstänker att det finns säkert hundra grymma sista-minuten-tips till – och blir tacksam om ni delar med er av dem här i kommentarsfältet eller till era medcyklister. Jag hoppas att ni som kör får en underbar upplevelse och hejar på varenda en av er!

(och japp, tanken med att lägga ut de tipsen redan nu är ju förstås att i största möjliga mån förhindra att ni glömmer de viktigaste sakerna hemma – och att ni hinner sitta en eller två timmar på er nya sadel hehe)

Puss.

Cykel Landsväg Mina tips

Kort jag & Jonas

Som bekant är den bästa semestern den som inte bokas alltför långt i förväg, den som sker nånstans där det inte är platt, där det finns att se och lära sig, där det är vackert och där man inte måste fixa nånting annat än kanske skicka in lite olja mellan kedjelänkarna i cykeln samt bestämma sig för om man ska ta en frukostcroissant till eller två. Och där man är med de man tycker om förstås och det hade ju jag så klart denna helgen, hela två stycken varav en liten gullig en i magen. I veckan fick jag nog av Västerås och hemmalivet och sa till Jonas att nä nu far vi och han höll med. Här är vår minisemester torsdag till fredag i en geografisk lista. Varsågoda!

➳ I Tällberg bodde vi, nämligen på gamla posthotellet Gyllene Hornet. Enkelt, rent och svalt var det. Skönt med tanke på hettan ute.

➳ På vägen mellan Kullsbjörken och Norra Bertilsbo (nämligen Lindbergsvägen) dog jag vägkärlekdöden. Älskar vägar som först går upp, upp och sedan ner, ner. Långa stigningar. Långa utförskörningar. Och skog. Helt fantastiskt.

➳ I den med svenska mått mycket branta backen upp mot Vidablick gav min gravida cyklistkropp upp. Efter strax över 700 höjdmeter på typ fem mil kändes det inte särskilt beklagligt.

➳ På Fricks Konditori i Rättvik gick vi på bloggdejt med den grymma cyklistfamiljen Helena, Cecilia och Hasse – aka Helena Enqvist, Hasse Gustafsson och Cecilia Nordgren. Det var en cool känsla att äntligen träffa dem jag har följt så länge. Det blev många skratt och jag fick äntligen svaret på varför jag inte klarar av att bära cykelmössa under min S-Works Prevail-hjälm – Helena har nämligen samma problem, med mösskärmen som åker ner över ögonen.

➳ På Dalecarlia avnjöt vi en för liten, dock vegansk (är inte helvegan men köper alltid grönt ute för att främja valfriheten) portion mat till den bländande kvällssolen över Siljan. Okay jag fattar varför de kan ta så ohemult betalt.

➳ Uppe i Fyrklöverns Stugby hängde vi äntligen med min gamla goa vän Sari som jag inte träffat på hur länge som helst. Det är något med Saris sätt som gör att även efter en kort pratstund så känner man att allting blir bra och löser sig. Vi snackade allt från förlossningssmärta till motorcyklar. Gu vad jag uppskattar sånt nu. Graviditets- och barnrelaterade samtal med vettiga, jordnära kvinnor med humorn i behåll. Efteråt tog Sari sin fetpojke till Orsa medan vi fortsatte vidare mot Leksand.

➳ I Leksand var det så hemskt varmt att vi trodde att vi skulle gå åt men vi åt istället. Nämligen en grekisk sallad. Inomhus förstås. Pust.

➳ Vid flottbron (en av Sveriges två enda!) vid Gagnef Kyrkby avnjöt vi en paus, en varsin glass och dagens första fossingdopp nämligen i Dalälven.

➳ I Grängesberg köpte vi en varsin bulle och kaffe på Gulf och åkte sedan runt och tittade lite på det som återstår av det forna gruvsamhällets produktiva glans. Tyvärr hade gruvmuseet stängt men vi promenixade ändå runt i disponentområdet och planerade för framtida besök hit, till det lilla stora samhället i fantastiska Bergslagen. Grängesberg berörde mig djupt. Till skillnad från exempelvis Falun har inte samhället riktigt återhämtat sig från gruvnedläggningen, även om Spendrups finns kvar. Men naturen finns kvar och vem vet, någon gång blomstrar kanske orten igen.

➳ I Malingsbo var jag något utmattad av bilkörningströttman så där satt det fint med dagens andra och sista fossingdopp nämligen i den förnäma Campingtjärn (jepp, den heter så)

➳ Hemvägen toppades ändå av synen på två magnifika älgar på vägen mellan Malingsbo och Baggå (59.911514, 15.477159 för älgspotting). En mammaälg och en fjolårsbäbisälg! Vi försökte närma oss dem lite försiktigt med kameran men vågade ändå inte komma för nära.

Med denna lista kan vår lilla semester te sig som stressig för den icke-äventyrslagda. Men det var den verkligen inte. Vi hann med både sovmorgnar, långa frukostar, tidningsbläddrande och ett gäng promenader. Men viktigast av allt var ändå att vi hade tid för oss och bara oss. Ja tack mer tack.

Hoppas ni också hade en bra långhelg, både ni som var lediga och ni som knegade. Puss!

I väntan på kattungen Kärlek Landsväg Livsstil

Dagens cyklistros går förstås till Hemköp <3

Min vana (ty ett gäng gånger är en vana hette det väl?) trogen tänkte jag fira min graviditetsvecka med en romantisk cykeltur med bäbisfar. Jag hade sovit uselt, ute var det fruktansvärt hett och så hade det brunnit i en industribyggnad så luften i stan var inte sådär jätteparty heller. Jonas som i egenskap av en icke-gravid person hade skickats ut på en längre tur skulle höra av sig vid en viss tid så jag kunde börja cykla mot Borgåsund där vi skulle få det romantiskt läs doppa fötterna i vattnet, socker, kolhydrater, pussar på munnen och klappar på bäbismagen.

Tji fick jag! Väl ute på prärien läs ute ur cityn insåg jag rätt snabbt att detta inte skulle bli cykelturen jag skulle komma ihåg som gemytlig, behaglig eller ens dräglig. Det rådde 27 grader Celsius, det rådde kastvindar och över det rådde ett upprättsittande vindfång till gravid cyklist med hettan som värsta väderfiende nummer ett sedan barnsbena.

Haha alltså som jag led under de ynka milen till lill-industriorten Kolbäck som jag hamnade i efter att i stundens hetta (sorry) tagit fel avfart från femtiosexan jag cyklade på en bit. Som jag förbannade mitt beslut att överhuvudtaget cykla! Tänk vilken skillnad – från de gröna svala siljanskullarna till våra platta, öppna åkrar med dammiga kråkekajor svajandes i vinden.

Väl framme i Kolbäck tog jag in på Hemköp. Det fanns en liten caféhörna, och det fanns vaniljhjärtan två för tio och det fanns mineralvatten och Resorb. Efter att ha handlat dessa skatter satte jag mig ner i caféhörnan och inväntade min man som såg lagom picklad ut efter sina åtta+ mil Galten runt.

Fysisk som en annan är blev jag skönt mellow av lite energi i kroppen. Tårarna som hade uppstått på grund av hettanpaniken hade torkat. Vaniljhjärtan var nybakta och fortfarande varma, med mycket vaniljgegga i. Kaffet var starkt. Jonas var stenhet. En vänlig expedit kom och snackade lite cykel med oss och gav oss en knippe gratis bananer ba så där för synd om två svetton.

Och när jag reste mig upp för att lämna detta vårt dråpligt romantiska ställe så fladdrade det till i magen. Det hade fladdrat till förut, småduttat, småkittlat. Nu var det inte längre kanske. Nu var det en liten hand eller kanske en utsökt liten fossing som skrapade lite inne i min livmoder.

Bäbissparkarna!

Vi som tror på ödet tror även på talet tjugoett. På något sätt hade jag vetat att det var vecka tjugoett det skulle ske. Och tänk att något som började som den jävligaste turen på länge blev till den ljuvligaste morsdagsupplevelsen!

På vägen hem kom regnet. Svala, starka, bestämda droppar som kylde ner och lindade in. I mig fortsatte bäbisen härja och dansa och klappa mig inifrån ibland, och åh som det dansade inne i min själ!

Nu kvällste och choklad. Puss (och storyn om minisemestern kommer imorgon).

I väntan på kattungen Kärlek Landsväg Lida med stil Livsstil

Hej. Gårdagen alltså, vilken himlans jäkla dag också. Först, så många timmars väntan. Var för en gångs skull glad för den stora arbetsbördan på mitt skrivbord, allt gick tiden fortare då.

Sedan, stunden av ren och skär lycka, skräckblandad förtjusning, den största lättnaden kombinerat med insikten om det största allvaret. Gick jag… eller dansade jag, eller sprang jag tillbaka till jobbet sedan? Andfådd lät jag i alla fall i luren fick jag höra. Några sms till bästisarna. Hjärteögon.

Framme på jobbet, märklig stämning, förstod ingenting, tuggade i mig en bit kanellängd som fanns kvar i fikarummet kvar från fredagsfikat. Jobbchatten med kollegan i Stockholm, har du inte hört vad som hänt i Stockholm? Då läste jag och tänkte fy nej men hallå och sedan var det bara att greppa luren och börja ringa. Och andas. Och försöka bestämma sig för hur man skulle må denna märkliga dagen, men sedan ge upp, fara hem, spendera resten av kvällen i soffan, däckad av alla känslorna.

Desto skönare blev det att komma ut och cykla imorse! Jag hade skrivit upp mig på att leda den lugna VCK-gruppen och det visade sig vara precis rätt och lagom för mig. Vi vart en mindre, tight klunga med idel starka cyklister. Vi fick både underbara gratismil med vinden i ryggen och några lite kämpigare stunder då klungarbetet intensifierades. Och jag fick mig min efterlängtade hästläpp med blåbärsfyllning på Markan i Strömsholm. Dagens kulinariska höjdpunkt, att en simpel munk kan vara så förbaskat gott alltså!

På tal om höjdpunkter, åh som jag värdesätter mina cykelstunder, både de korta och lite kämpigare som torsdagens ytterst trötta timme bara för att få komma ut och andas och de längre och piggare som dagens gruppcykling. Jag tror inte att de som försöker avråda en från att cykla riktigt förstår – att cykla är ju som att andas! Den dagen min graviditet sätter ett tillfälligt stopp för cyklingen kommer jag utan att fälla en tår acceptera det för det är naturens fantastiska gång. Redan nu är kroppen så klok att den vet precis hur reglera min fart, min distans och överlag om jag ska cykla eller inte, den aktuella dagen. Hur coolt är inte det liksom?

Nu gäller soffan, teet, två sorters choklad (mörk med blåbärssmak och vit med mangosmak) och så blunda lite. Jonas kör trettiomilaren med CK Distans-gänget idag.

Puss och hoppas att ni har fått komma ut idag ni också!

English: Yesterday was strange. Both fantastic and horrible. Love, hope, fear, despair and love again, all of it within a matter of a few hours. Such a relief to come out and ride today! 

Landsväg Västerås CK