Kategori: Landsväg

God torsdagsmorgon kära läsare! Vet ni vad det är för en dag idag? (förutom att vi är lediga vilket är en fullträff i sig och jo, även en mammaledig person känner av det eftersom hennes bättre hälft är ledig då med)

Det är ju dagen då minst tre braiga cykelsaker händer. Och här kommer dem – i inbördes ordning. För idag ska…

MTB

– jag och Jonas rejsa ihop! Eller ihop och ihop, han kör i herrklassen och jag i damklassen men det blir ju ändå lite ihop virtuellt i alla fall. Jonas är ju sedan ett tag anmäld till Ottarsloppet – ett Cykelvasan-seedande mountainbikelopp på/vid Vendelåsen utanför Uppsala. Jo, det är visst något med oss och åsarna… Hur som. Igår kväll när jag satt och värmedeppade (förlåt förlåt men det är tufft för mitt psyke just nu) så föreslog Jonas att jag också kunde ta och köra. Why not? Det kommer att bli en tuff historia eftersom jag kommer att cykla just när det är som varmast men äsch, jag är så glad över att få cykla så jag bryr mig inte. Ba att ha dubbla vätskeersättningar i flaskan och hälla lite vatten över skallen så. Har ändå inga krav på mig.

LVG MOTION

– roadie-västeråsarna och de besökande få cykla av sig snyggt och säkert under det traditionella Västeråscykeln. Citerar mina egna ord från VCK:s hemsidaVårt natursköna motionslopp Västeråscykeln 2018 genomförs traditionsenligt på Kristihimmelsfärdsdagen som i år är den 10 maj. Start och mål på Bondtorget i Västerås. Det bjuds på tre olika sträckor. Mastergrupper (ledarledda grupper) finns för ett antal olika nivåer. Läs mer om loppet här. Jag och Ivar kommer förbi en sväng på morgonen och fotar på beställning lite mingel och cykling. Ses en sväng där alltså vid nio-snåret och P.S. har ni tur så kanske ni får cykla med Anna eller någon annan av mina ledarvänner som tar hand en av mastergrupperna imorgon D.S.

LVG UCI

– crème de la crème – alltså landsvägsvärldseliten – avgöra om segern i den första etappen i Tour of Uppsala. ToU är ett nystartat lopp av organisationen bakom det anrika Skandisloppet (och herrarnas Scandinavian Race på lördag, heja coach Tony och grabbarna i Valhall). Jag tycker att alla ni som inte har något eget viktigt för er ska ta er till Uppsala imorgon och på fredag och heja på vårt svenska superlandslag som nu kommer att rejsa på hemmaplan efter den grymma vinsten i Gracia Orlová. Tempo och linje imorgon, längre linje på fredag. Kom och heja!

Och följ och heja på landslaget här:

Sara Olsson

Emilia Fahlin

Clara Lundmark

Alexandra Nessmar

Ida Erngren

Alice Andersson

Så, nu kör vi dagen. Låt vindarna och däcktrycket vara med oss och med dem vi hejar på. Puss.

Landsväg MTB Pro

Glad vid sanatoriet!

Hej cykelvänner!

Så här inför vårens alla turer, läger och lopp kan det vara bra eller helt enkelt roligt att rannsaka sig själv och fundera på – vad är jag för ett slags cyklist? Genom att på ett ärligt och positivt sätt se på sina preferenser, styrkor och svagheter på ett objektivt sätt blir det lättare att satsa på det man tycker är roligt och utveckla det som sätter käppar i ens mentala och fysiska hjul. Jag tänkte berätta vad jag är för en slags cyklist – häng på utmaningen den som törs:

Jag har vardagscyklat året om i många, många år men sportcyklat sedan 2012. Jag började alltså cykla som vuxen med en ganska taskig utgångspunkt – en sjuklig, försummad kropp och ett psyke i botten. Jag behöver påminna mig om det då och då, när jag blir sur på mig själv för att min utveckling som cyklist inte har varit så jämn som hos de med friskare förutsättningar.

Jag är nästan 173 cm lång och väger när jag är i toppform strax under/över 70 kg. Jag skulle behöva väga lite mindre men jag älskar choklad nästan lika mycket som jag älskar cykel (berätta inte det sista för mina framtida sponsorer oki?)

Jag har en kropp i ett stort stretchbehov. Jag måste bli vigare för att bli bättre på att hoppa på/av cykeln i alla lägen. Att stretcha är pisstråkigt men det är ingen ursäkt.

Jag ogillar att jaga tiderna på motionslopp. Motionslopp för mig är just motionslopp – social rides som jag hoppar på för att ha lite nice med likasinnade i ett gäng timmar. Under motionsloppen så är jag den glada omhändertagaren som gärna ligger bredvid de som har det tuffast och ser till att de inte kroknar fysiskt och mentalt.

Hamnar jag i en motionsloppsklunga där någon gapar och styr militant utan någon känsla för cyklisternas olika kvalitéer och behov så blir jag irriterad och lämnar klungan.

Vill jag prestera så tävlar jag istället.

På race är jag – tyvärr om jag får säga det själv, men det hoppas jag bättra på så småningom – en dagsform- och humöråkare som kan hamna i botten ena dagen för att överraska och ta en bra placering andra dagen.

Jag har under många år lidit av att jag inte kunnat träna så bra som jag hade velat på grund av att jag ibland mår så dåligt psykiskt att jag inte klarar av att ens gå upp ur sängen. Men den biten kommer det att bli ändring på har jag bestämt.

På landsvägen gör jag mig bäst i teknisk klungkörning då jag får tänka mycket och cykla aktivt.

Jag gör bra ifrån mig på tekniska GP- och linjelopp i en större klunga.

Jag gillar uppochner-backig terräng men är inte snabbast i de riktigt långa backarna. För tung helt enkelt.

Jag är inte speciellt intresserad av tempocykling även om jag vet att den skulle förbättra mina värden.

Blöt jävlig och glad på väg mot Calobris

Jag presterar bäst i kyligare och gärna htfu-förhållanden.

Mina främsta kvalitéer som cross- och mountainbikecyklist är att jag är orädd, duktig på kurvtagning och finner uppriktig glädje i när det blir brötigt.

Jag är en sådan som behöver tid på mig att studera, spårvalstesta och provköra stigen eller banan innan jag slappnar av och kan stänga av rädslorna och trycka på som det krävs för att komma över hindren.

Jag måste ofta tänka på att växla upp när jag kör i terräng för bättre push.

Jag behöver blir bättre på att hålla jämn och hög fart under längre tid. Träna mer lagtempo bland annat.

Jag blir lätt nervös just sekunderna innan startdags och behöver därför jobba hårt med den mentala avslappningsbiten eftersom jag annars lätt sabbar de ack så viktiga starterna i cross (och snart även mtb).

Min även normalt ibsiga kista är så gott som alltid mycket dålig samma dag jag ska rejsa. Bara att finna sig i det.

Jag behöver varva upp psyket positivt strax innan jag ska prestera – därför gör jag bäst ifrån mig om jag har fått värma upp med stärkande musik.

Jag blir lätt förkyld och får därför absolut inte tumma på några av rutinerna kring uppvärmningen, kläderna före/efter passen och loppen, återhämtningen mm.

Min kropp är sådan som mår bra och blir starkare av återhämtningsdagar.

Min uthållighet och min rygg (!) mår bra av många cyklade mil. Distans är därför ingenting jag vill eller kan vara utan.

Ytan och detaljerna är viktiga för mig. Jag både trivs och cyklar bättre om jag vet att både jag och cykeln är top notch looking.

Gravid och studsig uppe på Hedesunda-åsen

Mitt hjärta dansar mest om jag får cykla i vackra omgivningar. Därför måste jag varva ”torra” teknik- och fartpass med rena njutningsturer för balansen.

Ja hörni. Mer kan förstås sägas men vi nöjer oss här.

Tänk på att detta är mina personliga ”mjukare” iakttagelser. Jag kan varmt rekommendera att göra ett konditionstest på något proffsigt ställe (googla ”konditionstest” eller ”cykeltest”) för torrare sanningar. Och nej – man behöver inte vara proffs eller ens vilja tävla för att göra ett sådant test – berättar man om sina ambitioner för testledaren så anpassar hen diskussionen och tipsen därefter. Helt klart värt för alla som vill utvecklas och få lite handfasta träningstid.

Var är du för ett slags cyklist? Berätta så blir jag glad.

Nu – kaffe och en bit choklad!

Cross is boss Landsväg MTB Träning

Glad söndag riders!

Vägfinnarglädje, stigfinnarglädje, cykla vilse-glädje! Oavsett vad man väljer att kalla den känslan som uppstår när man lämnar den bekanta rutten och ger sig ut på nya (villo)vägar så är en sak säker – det är både uppfriskande och befriande att inte köra på i gamla spår. Både i livet och på cykel.

Men hur gör man då, rent praktiskt? Så att det faktiskt blir givande, och inte bara tidsslöseri och något som orsakar frustration snarare än magpirr?

Såvitt man inte har obegränsat med tid, mat och energi eller är väldigt duktig på att läsa av omgivningarna och orientera sig så stavas nycklarna mod, nyfikenhet och planering.

För den med ett större kontrollbehov

Är man en person som gillar planering och inte riktigt går igång på det där med spontant vilsecyklande utan mår bäst av att ha kul inom kontrollens ramar så har man förstår stor glädje av att i förväg leta upp och bereda rutten med hjälp av exempelvis Strava, Garmin Connect eller dylikt verktyg. Med hjälp av Stravas segmentletarfunktion går det dessutom att planera med hjälp av närliggande segment. Fördelen är att de nya segmenten man testar är beprövade av andra (annars hade de inte varit med i segmentkatalogen) och man kan slappna av under cyklingen. Nackdelen är att det ju kanske inte riktigt känns spontant, att redan i förväg veta precis vart den “nya” vägen kommer att leda och vilka kvalitéer (längd, lutning osv.) den kommer att ha.

Vill man vara riktigt förutseende så tar man med sig en stabil papperskarta över området man ska utforska (Kartbutiken exempelvis har ett bra utbud) eller laddar ner en offlinekarta (t ex Galileo eller en orienteringskarta) i mobilen. Än finns det ställen med dålig eller obefintlig mottagning.

Nya vägar leder till nya vänskaper.

För den spontana men förutseende

Vill man slippa hålla på och prassla med pappers- och digitala kartor i förväg så beger man sig helt enkelt till den platsen varifrån de nya vägarna eller stigarna går. Oftast har man varit och nosat där lite förr men inte riktigt vågar prova. Men nu är det dags och man vågar ta trampet ut i det okända. Med ett fulladdad mobilbatteri (och kanske en extra powerbank i fickan?) För när man väl är ute, i skogen eller på de mindre landsvägarna utanför sin vanliga rutt så är det förstås härligt att bara “blåsa på” utan att se sig om. Oavsett vilken cykel man sitter på så är det lätt hänt att man koncentrerar sig på de nya omgivningarna och/eller det tekniska och tiden flyger förbi. Rätt som det är hamnar man vid någon mindre känd korsning, ofta mitt ute i skogen. Samtidigt börjar det skymma…

Glöm inte att du alltid, alltid kan vända och cykla samma väg tillbaka som du kom. Ta därför för vana att memorera svängarna (Stora stenen till höger? Torpet med blå knutar till vänster?) så du slipper köra vilse på vägen tillbaka. 

Var inte orolig. Ta fram mobilen. Dels har du Google Maps eller din mobils kartapp. Dels har du det oumbärliga Kartsök och ortnamn (KSO-kartan) från Lantmäteriet. Alldeles gratis, kräver knappt någon mottagning och visar så gott som det mesta inklusive vägbommar och sådana saker som kan hjälpa en att orientera sig.

Ett stycke gravid stigfinnarindivid.

För den smarta daredeviln

Är man en riktigt spontan daredevil som inte orkar hålla på med kartor, appar “och tjafs” så finns det förstås flera sätt. Antingen så kör man tills man når den nya “vägens ände” och vänder sedan tillbaka, eller så kör man tills man når något samhälle, en större sjö eller liknande orienteringspunkt för att sedan ta sig hem därifrån på lite större vägar. Fördelen med metoden är att man slipper känna den (digitala) stressen av att det är någonting som piper, någonting som måste kollas upp etc. Nackdelen är att det förstås är farligare, speciellt om man är ensam och cyklar i ett mindre befolkat område.

Hur säker du än är på att klara dig själv ute på vägarna, i skogen eller uppe på fjället – meddela alltid någon närstående eller någon du känner vart du tänker cykla innan du ger dig iväg. Shit happens och gärna när man minst anar det.

Stentuff eller inte, det är alltid skönare att ta sig an Hinder och fara™ om man har lite sjysst backup i form av punkagrejer, extra energi och extra kläder (särskilt nu i höstatider). Var inte lat – packa ner regnjackan, kanske ett par extra sockor. Stoppa ner lite första hjälpen-prylar i fickan. Ta med dubbelt så många bars och energidrycktabs. Glöm inte extra lampor, även om det är mitt i sommaren. Det värsta (eller bästa?) som händer är att man får med sig grejerna hem igen. Krisar det sig och vägen hem blir mycket längre än vad du har räknat med så har du i alla fall gott och torrt under tiden du navigerar i det okända.

Att våga ihop med andra <3

Och sist men inte minst. Ensam är fri och gudarna ska veta vilka solitärer vi cyklisterna kan vara men det är ändå en god idé att vara minst två när man ska leta nya vägar och stigar. Särskilt om man cyklar offroad och känner på sig att det nya kan bli tekniskt eller om väderförhållanden är taskiga. Dels av säkerhetsskäl och dels för att det är roligare att dela upplevelsen. Känner du ingen som är sugen på att leta lite ny stig – fråga i en cykelgrupp på nätet. Jag lovar – det finns alltid någon annan därute som vill leta äventyr. Och ju mer jag cyklar desto fler nya vägar hittar jag. Det gäller bara att våga! Puss.

Hur gör ni när ni ska hitta nya vägar och stigar? Vilka hjälpmedel använder ni?

P.S. Diskussionen och tipsen fortsätter i de grymma facebookgrupperna Vi som älskar landsvägscykling och Vi som älskar mountainbike. Gå med och ta del av den samlade cykelkunskapen vettja.

Landsväg Mina tips MTB

Glad torsdag cyklister!

Kör ni Vätternrundan i år?

Säg vad man vill om Vätternrundan men trettio mil är inte att skoja bort. Inte ens om man heter Katja och är van att skoja om det mesta. För er som är sugna på lite skojtips finns mitt gamla kända 5 myter om Vätternrundan-inlägg. Men nu får ni en näve seriösa tips på hur ni fixar mastodontloppet “trots” att förberedelserna kanske inte riktigt blivit som ni hade tänkt er.

Så, don’t panic om du…

😱 inte fixat (magen är ju olika hos alla) eller hunnit få i dig ordentligt med mat inför loppet och tänker att oj, tänk om jag bonkar i förtid? Oroa dig inte. Det enda du behöver tänka på är att under loppet, och i god tid (!) få i dig vätska och energi som håller dig flytande. Det gör du genom att ladda upp med en massa bars, snacks etc. och/eller genom att starta i depåerna som det är gott om. Har du lätt att glömma äta eller dricka, sätt ett mentalt dricka varje kvart, mat varje halvtimme (t ex)-påminnelse och håll stenhårt på den även om du inte känner dig hungrig eller törstig.

😱 inte hunnit cykla in din nyinköpta/lånade cykel inför loppet. Det är en tuff en eftersom du kan få ont av fel inställningar men läget är inte hopplöst. Ta med dig (eller köp) ett multiverktyg så att du kan justera:

– sadelhöjden och sadellutningen
– styrstamshöjden
– klossarnas vinkel eller hur långt fram/bak på skon de sitter

Beroende på hur känslig din kropp är så får du kanske finna dig i att stanna ett antal gånger under loppet och justera inställningarna. Gör det gärna i depåerna – så kan du passa på och fika samtidigt. Det kommer att kosta dig tiden, men spara mycket obehag och eventuella skador.

😱 inte hunnit sitta in din nyinköpta/lånade sadel inför loppet. Också en tuff nöt att knäcka. Har du tur så funkar sadeln bra – har du otur så får du hemskt med ont och det är mindre bra. Men don’t panic – känns sadeln obekväm redan dagen innan loppet så får du helt enkelt bege dig till första bästa försäljningstält i startområdet och be dem att mäta dina sittben så du får en sadeln som i alla fall borde passa dig (annars så säljer du den efter loppet). Hinner du inte fixa en ny sista-minuten-sadel så får du vara noga med att variera din position under loppet. Stå upp – sitt ner i bocken – sitt högt upp och så vidare. Och ta med dig en extra portion rövsmörj aka chamois creme. Japp, med på loppet. Snåla inte och lyssna för guds skull inte på dina “jag behöver då aldrig smörja in något”-kompisar. Den dagen det är en bedrift att vara snustorr om rumpan så vinner de kanske, men nu gör du detta för att slippa ha ont i din rumpa aight?

😱 känner att du inte fått tillräckligt med backträning inför loppet. För det första så är inte Vätternrundan ett särskilt backigt lopp. Tolkningen är förstås personlig – en brant backe för en ter sig som en slakmota för en annan och vice versa – men det kan vara trösterikt att veta att det är fler slakmotor än vad det är stå upp och bända sig uppför-backar. Ta dig tid och kör gärna upp jämte någon annan på din nivå så ni kan peppa varandra.

😱 inte har fått ihop de där hundra milen inför loppet. Är du en frisk person utan större skador så kommer du att fixa biffen oavsett. Räkna med att det kanske tar lite längre tid och gör kanske lite mer ont och du kanske får justera din hastighets-/tidsambition något men kom igen – det är bara ett motionslopp och du är där för att ha roligt, eller hur?

😱 har glömt att packa ner något klädesplagg eller två som kan behövas under loppet. Försök att inte glöm cykelplagget nummer ett – cykelbyxorna (här förklarar Helena varför). Men shit happens alla. I första hand så finns det säkert någon kompis eller annan snäll själ som kan låna ut något plagg. I andra hand så finns det försäljningstält i startområdet. Elna tipsar om vad Craft har i sitt tältutbud för den som inte har med sig regnkläderna; det finns även andra märken och inriktningar representerade. I tredje hand så finns det tidningar innanför tröjan (för vindtätheten och värmen), trädgårdshandskar från närmaste Coop (för de kalla händerna) och plastpåsar (för fötterna).

😱 är fortfarande lite orolig inför den där klungcyklingen där man måste ligga nära varandra och sådant som helt förståeligt är otäckt för den som är ny inom cykling. För det första – du måste inte cykla i grupp. Fördelen med att cykla i grupp är förstås att man får vindskydd, hjälps åt och drar. Men du. måste. inte. Du får ligga själv – eller bredvid en kompis – eller kanske träna på att ligga bakom en person som du litar på, så växeldrar ni? Det är helt upp till er – slappna av och cykla på det sättet/de sätten du känner dig trygg med. Hellre det än att spänna sig, panikera och faktiskt utsätta sig själv och andra för fara.

😱 inte hittat något sällskap att cykla med och känner dig ensam. För det första så är du aldrig ensam på ett motionslopp, vare sig det rör sig om en liten lokal tillställning eller ett jättelopp som Vättern runt. Även om det kryllar av organiserade klungor utrustade med sina inbördes regler och en varsin grindvakt som skadeglatt säger åt alla “snyltare” att ge fanken i just deras klunga så är den stora massan fortfarande en lös sammansättning av spontant bildade klungor (välkommen in!), glada privatkonstellationer (välkommen cykla med oss!) och så alla solitärer som blir tacksamma för att själva få lite sällskap. Så kära medcyklist – du är verkligen inte ensam ♥

Så, det var de det. Jag misstänker att det finns säkert hundra grymma sista-minuten-tips till – och blir tacksam om ni delar med er av dem här i kommentarsfältet eller till era medcyklister. Jag hoppas att ni som kör får en underbar upplevelse och hejar på varenda en av er!

(och japp, tanken med att lägga ut de tipsen redan nu är ju förstås att i största möjliga mån förhindra att ni glömmer de viktigaste sakerna hemma – och att ni hinner sitta en eller två timmar på er nya sadel hehe)

Puss.

Landsväg Mina tips

Kort jag & Jonas

Som bekant är den bästa semestern den som inte bokas alltför långt i förväg, den som sker nånstans där det inte är platt, där det finns att se och lära sig, där det är vackert och där man inte måste fixa nånting annat än kanske skicka in lite olja mellan kedjelänkarna i cykeln samt bestämma sig för om man ska ta en frukostcroissant till eller två. Och där man är med de man tycker om förstås och det hade ju jag så klart denna helgen, hela två stycken varav en liten gullig en i magen. I veckan fick jag nog av Västerås och hemmalivet och sa till Jonas att nä nu far vi och han höll med. Här är vår minisemester torsdag till fredag i en geografisk lista. Varsågoda!

➳ I Tällberg bodde vi, nämligen på gamla posthotellet Gyllene Hornet. Enkelt, rent och svalt var det. Skönt med tanke på hettan ute.

➳ På vägen mellan Kullsbjörken och Norra Bertilsbo (nämligen Lindbergsvägen) dog jag vägkärlekdöden. Älskar vägar som först går upp, upp och sedan ner, ner. Långa stigningar. Långa utförskörningar. Och skog. Helt fantastiskt.

➳ I den med svenska mått mycket branta backen upp mot Vidablick gav min gravida cyklistkropp upp. Efter strax över 700 höjdmeter på typ fem mil kändes det inte särskilt beklagligt.

➳ På Fricks Konditori i Rättvik gick vi på bloggdejt med den grymma cyklistfamiljen Helena, Cecilia och Hasse – aka Helena Enqvist, Hasse Gustafsson och Cecilia Nordgren. Det var en cool känsla att äntligen träffa dem jag har följt så länge. Det blev många skratt och jag fick äntligen svaret på varför jag inte klarar av att bära cykelmössa under min S-Works Prevail-hjälm – Helena har nämligen samma problem, med mösskärmen som åker ner över ögonen.

➳ På Dalecarlia avnjöt vi en för liten, dock vegansk (är inte helvegan men köper alltid grönt ute för att främja valfriheten) portion mat till den bländande kvällssolen över Siljan. Okay jag fattar varför de kan ta så ohemult betalt.

➳ Uppe i Fyrklöverns Stugby hängde vi äntligen med min gamla goa vän Sari som jag inte träffat på hur länge som helst. Det är något med Saris sätt som gör att även efter en kort pratstund så känner man att allting blir bra och löser sig. Vi snackade allt från förlossningssmärta till motorcyklar. Gu vad jag uppskattar sånt nu. Graviditets- och barnrelaterade samtal med vettiga, jordnära kvinnor med humorn i behåll. Efteråt tog Sari sin fetpojke till Orsa medan vi fortsatte vidare mot Leksand.

➳ I Leksand var det så hemskt varmt att vi trodde att vi skulle gå åt men vi åt istället. Nämligen en grekisk sallad. Inomhus förstås. Pust.

➳ Vid flottbron (en av Sveriges två enda!) vid Gagnef Kyrkby avnjöt vi en paus, en varsin glass och dagens första fossingdopp nämligen i Dalälven.

➳ I Grängesberg köpte vi en varsin bulle och kaffe på Gulf och åkte sedan runt och tittade lite på det som återstår av det forna gruvsamhällets produktiva glans. Tyvärr hade gruvmuseet stängt men vi promenixade ändå runt i disponentområdet och planerade för framtida besök hit, till det lilla stora samhället i fantastiska Bergslagen. Grängesberg berörde mig djupt. Till skillnad från exempelvis Falun har inte samhället riktigt återhämtat sig från gruvnedläggningen, även om Spendrups finns kvar. Men naturen finns kvar och vem vet, någon gång blomstrar kanske orten igen.

➳ I Malingsbo var jag något utmattad av bilkörningströttman så där satt det fint med dagens andra och sista fossingdopp nämligen i den förnäma Campingtjärn (jepp, den heter så)

➳ Hemvägen toppades ändå av synen på två magnifika älgar på vägen mellan Malingsbo och Baggå (59.911514, 15.477159 för älgspotting). En mammaälg och en fjolårsbäbisälg! Vi försökte närma oss dem lite försiktigt med kameran men vågade ändå inte komma för nära.

Med denna lista kan vår lilla semester te sig som stressig för den icke-äventyrslagda. Men det var den verkligen inte. Vi hann med både sovmorgnar, långa frukostar, tidningsbläddrande och ett gäng promenader. Men viktigast av allt var ändå att vi hade tid för oss och bara oss. Ja tack mer tack.

Hoppas ni också hade en bra långhelg, både ni som var lediga och ni som knegade. Puss!

I väntan på kattungen Kärlek Landsväg Livsstil