Hur fin är inte den här teckningen föreställandes lilla cykelkatten? Älskar speciellt skärseldslågorna samt fågeln som cyklar farligt nära elden. Fågel Fenix-style – kommer man för nära så är det bara att återuppstå och cykla vidare. Camilla är ett geni som på relativt kort rittid kan åstadkomma nåt så träffande, snyggt och roligt i ett. Cykelkatten tackar och bockar och det gör förstås Katja med. Det är förresten den här bilden, tagen uppe i gardabergen som är förlagan till teckningen.
Livsstil
Hej på årets näst sista dag. Har snott en nyårsblogglista som cirkulerar runt på de stora cykellöst-liv-bloggarna och gjort om den till en cykel-ish sådan. För att det liksom ska vara roligt för er och för mig med förstås. Nog snackat – vi kör!
Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Många saker! Men för att nämna några (cykliga): jag lärde mig köra cross – i ler och snö, uppför, nerför. Jag lärde mig stå på startlinjen i riktiga cykeltävlingar. Jag lärde mig köra sjukt långt utan kisspaus (min blåsa är pyttis). Äta oavsett hastighet eller position i klungan. Hoppa av crossen i farten. Körde min första (och kanske sista på ett bra tag) tempotävling. Stod på pallen. Åt italiensk kanin. Klättrade tjugofemkilometers berg med minst 6 % i lutning. Körde ett SM. Såna saker.
Största insikten?
Att det är tävla jag vill och ska (ingen jätteny insikt men ändå). Att det är i de sammanhangen jag trivs och känner mig sann mot mig själv. I mitt (högst personliga, märk väl) tycke är den moderna motionsloppskulturen något osund. Det är som fet jingelreklam som skriker VI ÄR HÄR BARA FÖR ATT HA KUL KRAVLÖÖÖST men så kommer orden sub och seedning och bäst tid och avhängd där i den lilla, lilla texten som man ser först när man köpt produkten. Och så står jag där i starten och ler mot alla som ler mot mig och vi är tillsammans fast ändå inte för alla vill egentligen tävla lite fast det är inte uttalat och äsch, blir så fel för mig. Fan hoppas ni fattar… Hursom. Så jag kör motionslopp för att snacka skit med kompisar och tömma matdepåer på gott – även om jag förstås vill cykla fort depåerna emellan. Och så gör jag av med min rage när jag tävlar istället. Har så länge jag cyklat velat ha det så men vågade liksom komma ut med det – inte minst inför mig själv – 2014.
Vann du nånting?
Ehm, bommade min enda materiella vinst genom att glömma dyka upp på prisutdelningen på Lidacrossen. Annars, räknas ett par pallplatser som vinst?
Vann annars förtroendet att leda marknadsarbete i min cykelklubb. Känns roligt och fint.
Vilka lopp körde du?
Massor – pallar ni läsa?
KLART NI GÖR. Så om ni gör – börja här där tävlingshistorian börjar. Sex bloggsidor med tävlingsrapporter, voilà.
Men det blev ju ett gäng landsvägs- (främst GP) och crosstävlingar och så ett par roliga motionslopp med glada vänner. Bra blandning, nästa år blir ännu tävlingstätare. Tänker satsa fett innan jag får för mig att skaffa bäbis och hamna smått perifert innan jag gör värsta comebacken som sjukt farlig morsa :P
Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
Sjukt styva hjul till min racer. Trygg, vacker kärlek som håller. Att fler kvinnor vågar tävla. Snälla maila mig om ni tvivlar, lovar att svara på alla era frågor.
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
Inget datum direkt, men den dagen på Mallorca i våras då jag för första gången såg världen i alla dessa färger för jag hade linser och jag kunde inte sluta cykla och se så det blev typ tjugo backiga mil bara sådär. Eller när jag gick till simhallen och för första gången såg hur kaklet såg ut och hur simhallstaket såg ut.
Eller den där kvällen du…
äsch, fuckit.
Vad var din största cykelmässiga framgång?
Att jag blivit både snabbare, starkare och mer teknisk… men GU SÅ TRIST SÅ SÄGER JU ALLA CYKELBLOGGARE. Nä men fan, hängde väl av ett antal folks under både tränings- och tävlingspassen samt lyckades med att inte komma sist på alla tävlingarna jag körde, räknas det?
Vad spenderade du mest pengar på?
Alla resor, helt klart. Det kostar att fara runt, tävla och ha roligt på andra sätt!
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2014?
Har gjort en liten lista åt er här:
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och. Jag vet inte om det har med stigande åldern att göra men jag har blivit lite mer slacker rent psykiskt. Alltså, tar inte lika hårt på saker som förut. Samtidigt så har jag blivit lite försiktigare med glädje också, vilket är ju lite mindre kul. Men jag tror jag var mest glad. Det hände en massa känslomässiga grejs som gjorde mig både hög och glad och låg och ledsen. Men jag är naiv och lite godtrogen sådär, tror allt ont för med sig nåt gott etc. Så i slutändan – lite pop-vemodig sådär men ändå glad.
Vad önskar du att du gjort mer?
Tävlat. Alla ni som tävlar vet att det är först när formen blir någorlunda – dvs. i slutet av säsongen – som man känner att fan, det är nu säsongen borde börja, det är nu jag känner mig stark och klarar av det och det! Men fan heller. Där står man igen, nästa år och undrar vad man överhuvudtaget pysslar med. Hah.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Packat och framför allt packat upp. Fy satan va en lessnar på all logistik kring cykelresandet. Har blivit av med ett antal kära saker i år – säkert för att de helt enkelt hamnat “mellan väskorna”. Fast ehm. Mössan är återfunnen. Jepp, i en random väska.
Årets bästa cykelköp?
Crossen och trainern självklart! Fast trainern var i och för sig en present. Från Katja till Katja, alltså. Räknas inte som konsumtion då visst?
Var du kär i år?
Om jag var. Men var du?
Årets finaste cykelväg?
Hm, många. Men okejdå topp tre: ett. Formentorvägen två. Någon av de fina vindalsstigningarna vid Garda tre. Siljan runt, glad att jag körde det hop med Grannen och Anna
Årets hemskaste cykelminne?
Alingsåscrossen och Göteborgscrossen (alltså ej SM men dan efter), helt klart. Var brutalt förkyld båda gångerna. Jo, vet bättre till nästa säsong och tänker inte ställa upp om jag inte mår kalas, slutar bara illa annars. Och förstås de första dagarna i Garda då allt med hyrcykeln (och således min onda rygg) strulade och jag hade ont och var miserabel. Fast mest den gången jag ledde ett distanspass och några av gubbsen gick på varandras hjul och en hamnade på sjukhuset med brutna revben. Usch.
Den maträtt du åt oftast 2014?
Gröt, alla gånger. Och stekta eller kokta ägg förstås. Mastodontfrukost är min melodi.
Något du önskade dig och fick?
Önskade mig spänning, fick mig spänning upp över öronen och lite till #17forever
Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Åt middag hemma hos mina föräldrar och drack sedan skumpa, tjuvrökte och dansade till sena timmen till gamla gothhits på ett litet hemligt ställe i Gamla Stan tillsammans med Sebban! Råkar ju fylla år på Nyårsafton så.
Hur tänker du fira in 2015?
Med ett no-sugar-löfte. NÄ SKOJAR FÖRSTÅS. Drar till Lidingö imorgon, åker pulka, äter massa mat med päronen och brorsan och sedan drar jag och Tony och kanske några till och dansar oss trötta Under Bron är planen. Ses vi där?
Vad fick dig att må bra?
Alla fantastiska påhitt med mina vänner. Men också alla stunder vi bara hängde och snackade. Alla saker jag gjorde med min lillebror. Musiken. Alla våra tävlingsresor, jag Tony och Johan. Choklad. Alla nya bekantskaper – inte minst tack vare allt tävlande. Nya lärdomar i mitt jobb, så tacksam jag är för dem jag jobbar med i mina projekt. Att ni läste och kommenterade, hjälpte till, brydde er, fan hjälpte mig med resor och saker och pepp och ris och allt, seriöst så himla fett att vi är så många som gillar cykel ihop.
Vad fick dig att må dåligt?
Smygrasismen i samhället, ett enligt mig påtagligare vardagsproblem än att SD kom in i riksdagen. Alla de personerna som varit misunsamma, psykande och bittra och på ett eller annat sätt förstört min mojo under de cykelpassen jag hade oturen att hamna med dem. Och så all känslomässigt trubbel, förstås. Men – true love never runs smooth och inte mer med den saken.
Vem saknade du?
Peter <3 men också min morbror som jag inte sett på många år, och så alla kompisar som jag inte hinner träffa för att de antingen bor annorstädes eller för att det helt enkelt inte blir av.
Vad har du för planer inför 2015?
När det gäller tävling så har jag faktiskt gjort ett eget inlägg om det. Men annars – tänker fortsätta leva loppan. Skratta, resa, läsa, dansa, dricka mina IC:s, äta min choklad och självklart leverera min festliga cykelblogg. Alltid retar det nån! ;)
Undrar ni nåt mer om mitt 2014? Fråga på!
Puss.
God morgon!
Sitter på stockholmståget. Ute är det mjukt med vit snö, hade roligt med min odubbade bromslösa damtralla på vägen till stationen imorse. Lyckades hålla mig på hjulen, blöt fläck under min stol här på tåget av all snö. Skönt mör i benen efter tre dagars klockrent benmos (finfin tretimmars dub igår igen). Ikväll eller imorgon hämtas trainern som blir min enda kontakt med cykel under julhelgen. Däremot så har jag tänkt försöka mig på Festive 500 under de mellandagarna jag inte är bortrest eller har andra måsten. Oavsett så har jag tänkt spendera dem cyklandes på ett eller annat sätt – men helst utomhus förstås. Tur det finns fler som har samma planer så en alltid har sällskap, kul att så många här i Västerås börjat vintercykla på allvar. Nä nu är det strax Sumpan, dags att hoppa av! Hörs sen.
Ska ni köra nåt i mellandagarna?
Puss!
(mobilbloggarn)
Häng med upp!
Jag har av flera kompisar och läsare, fått frågan om vad jag har för tävlingsplaner inför 2015. Vad blir min satsning? Jag har med flit dröjt med svaret till efter tävlingssäsongens slut och sen dröjt lite till för att låta 2014-årstävlingsförsök lägga sig till ro i skallen. Men nu är vi snart inne i 2015 så det är dags.
Det fina med att vara amatörtävlingscyklist är att man får välja. I och med att jag än så länge är för usel för ett lag så har jag bara mig själv att köra för. Jag får ta vems rulle jag vill och blir jag avhängd så ringer inte Wiggle och hotar med att dra tebax bibsen. Jag är helt enkelt en fri egofågel med inga högre syften andra än att ha jävligt kul och knarka adrenalin i de disciplinerna där jag tror mig ha en chans att ta placeringar. Jag är övertygad om att det är enda vägen till toppen – min personliga topp alltså. Och så råkar jag dessutom vara en sammanbiten flicka som drivs av svårigheter snarare än slätan.
För ett par år sedan föll jag pladask för cyclocross som publiksport. Det var alltså innan jag ens drömde om att själv ratta en cross – av nån anledning satt jag fast i landsvägsskorna. Det skaffades en nöjesmountainbike och så kollades det på alla crosslopp som gick att få tag på. I höstas köpte jag Johans gamla cross och resten är historia full av än lyteskomik än grymma mentala och fysiska segrar över nybörjarkroppen och nybörjarpsyket.
2015 kommer bli mitt andra tävlingsår men egentligen mitt första riktiga tävlingsår som jag ser det. Nu har jag ändå gjort ett antal starter och även om varje start är en ny start så är jag inte längre lika vilsen och nervös och jag vet hur jag sätter fast tröjan med säkerhetsnålar (tack Henrik som en gång tipsat mig om det!) för att tröjkanten inte ska hamna strax under brösten en minut in i tävlingen (och så tänker jag förstås investera i en dammodell till våren).
2015 kommer jag att i första hand satsa på CX-cupen och i andra hand på ett antal landsvägstävlingar, främst GP-lopp men kanske ett par linjelopp med. Jag tänker förstås träna för att minimera avblåsnings- och förnedringsrisken på landsväg men landsvägssäsongen kommer att tjäna främst som en förberedelse för crossäsongen. Min målsättning för både landsväg och cross – ta placeringar. Plocka tjej efter tjej. Utmana mig själv och töja mina egna gränser (och en och en annan sena misstänker jag, men sånt får en på köpet). Jag är kapabel. Jag körde sjukt starkt på Vårgårdafondot. Jag kom verkligen inte sist på CX SM. Jag kan.
Det känns skönt. Mindre press under landsvägssäsongen – fint formtoppad till crossäsongen. Typ så – men sen ger jag ju alltid hundra procent på varje enskild tävling oavsett disciplin, förutsett att jag är kry, glad (eller superduperförbannad) och fått mig en chokladbit till morgonkaffet. Men crosstekniken kommer inte ligga och söla sig under sommaren är det tänkt. Utan teknikträning då med.
Skoj va?
FETT SKOJ.
Ni är självklart med på resan. Jag står för showen, ni för applåderna och de ruttna äggen, när det behövs – litar på er.
Så va säger ni folks, visst kommer vi att ha ett skitkul tävlingsår 2015? :D Berätta gärna om vad ni siktar på 2015, om det inte är för hemligt förstås. Puss!