Kategori: Livsstil

ABS-plast – lika beständigt som behändigt, såvitt som för hushålls- som industriprodukter! Läs mer här och glöm för guds skull inte lyssna på en av mina favvolåtar, när vi ändå pratar naturresurser.

eller:

Jag tar störst avstånd* från alla kampanjer som gång på gång på gång uppmuntrar kvinnor (för jo, 90 % av alla dem som deltar i såna kampanjer är kvinnor) att på Internet lägga ut halvnäck bilder på sig själva till allmän beskådan i syfte att bevisa (för vem då?) att man duger

duger duger duger

fast man…”

vilket ju självklart går ut på att spä på samhällets utseendefixering ännu mera.

Nu är det så att jag absolut inte skuldbelägger/dumförklarar nån som helst person som deltar i kampanjer som myfababs el vad den nu heter – jag förstår ju att det är med gott i tanke sånt görs. Jag blir bara så ledsen när jag ser mina sociala medier fyllas med nästintill ursäktande – i bästa fall förklarande! – texter där kvinnor, vars utseende jag inte ägnat en tanke åt annat än att de som personer utstrålar styrka och coolhet, förklarar att de ändå tycker om sig själva som de är fast de inte ser ut som idealet (?)

och jag vill bara skrika

NI ÄR BÄST SOM NI ÄR GE FAN ATT LÄGGA ER VÄRDEFULLA TID PÅ ATT YTTERLIGARE BEVISA ATT IDEALET ÄR DET SOM SÄTTER AGENDAN EFTERSOM VI TYDLIGEN MÅSTE KLÄ AV OSS OCH TÄNKA PÅ VÅRT YTTRE ÄNNU EN JÄVLA GÅNG SOM OM VI INTE GJORT DET NOG I VÅRA DAR

ehm så ungefär.

Puss!

Love you.

* och taggar därför förstås mitt inlägg med
hashtaggen så att sökningen leder
till en mysig kemisk formel istället för ännu en näck
kvinnokropp för sånt matas vi med minutligen ändå

Kärlek Livsstil

Igår utspelade sig en något hetsig diskussion på Twitter. Tänker inte återberätta den, läs och döm själva, men en vet din plats flicka lilla-doftande mening grinded my gears så pass mycket att jag tänkte diskutera den här på bloggen:

Och så de fortsatta antydningarna till att fotografernas arbete – till skillnad från en bloggares insats – är på riktigt, värt att stämplas och säljas, till skillnad från bloggarnas amatörverksamheter som syftar till att göda bloggarnas ego. I bästa fall “spelar vi i samma liga” (citat), i värsta fall så ingår man i sällskapet av “självupptagna bloggers” (citat) som hindrar fotograferna från att “få ut sina bilder och samtidigt kanske få lite uppmärksamhet själva” (citat).

I slutändan handlar det om att jag inte anser det värt att deala om/köpa en bild av en stämpelgalen fotograf för att publicera det i ett flyktigt blogginlägg. Vilket anses så himla arrogant. Tänka sig, att en amatörbloggare som öppet står upp för sina åsikter, det är hybris, det är sjukt, det är så himla terrible.

Usch.

Men så här är det folks, och det berättar jag i egenskap av – om än för tillfället kameralös – fotograf, bloggare och person som har trots att jag är kvinna och ung, bestämt mig för att öppet värdesätta mitt arbete och min fritid så pass högt att jag kan välja och vraka vad jag tackar jag och nej till.

Läs och begrunda innan ni brusar upp.

Det finns olika typer av fotografi, det vet ni om. Det finns bröllopsfotografi, barnfotografi, interiörfotografi och så actionfotografi. Man kan också indela fotografi i beställd och spontan. Bröllopsfotografi är typiskt beställjobb. Actionfotografi kan däremot både vara beställjobb och spontannöje – beroende på om jag har bett fotografen eller inte att fota mig. Är vi överens? Bra. Vidare. Precis som att ingen bett mig att blogga men jag gör det ändå så är det samma med spontanfotografi. Sån himla eloge till alla de som i ur och skur tar ut sin dyra utrustning och lägger sin värdefulla tid på att fota oss randoms idrottandes. En spontanfotograf är en äkta eldsjäl – en som ger oss sin tid och skapar oss minnen.

Bland alla fotografer i världen så är det just spontana amatörfotografer jag hyser störst respekt för – precis som jag hyser störst respekt för eldsjälar till amatörbloggare som dag ut och in matar oss med allt spännande cykligt och personligt. Hade jag varit en cykeltidning med budget, inkomst o d så hade jag lagt typ halva budgeten på att betala för snygga action- och cykellivsstilsbilder. Självklart hade jag betalt mer till de nya och ännu oupptäckta. Och självklart hade jag inte tagit med dem vars bilder inte motsvarar min estetiska affärsidé.

Nu är inte Cykelkatten en kommersiell tidning. Det är ett fritidsprojekt av mig Katja_85 som kombinerar träningsdagbok med lite extraextra om min stora passion. Oftast orkar jag inte ens tacka ja till diverse bloggrelaterade uppdrag eftersom jag just håller bloggen på hobbynivå. Det betyder dock inte att jag inte värderar mitt bloggande väldigt högt. Att inte göra det vore ju mest dumt mot alla läsare – det är ju ändå ni som läser det jag skriver! Ju mindre jag värderar mitt skrivande/bloggande – desto sämre resultat. Tänk om jag började se ner på mitt bloggande alt. se det som nån vag mellanmjölkssyssla – hur skoj vore det för er i så fall? Nja. Halvskoj. Mest oskoj.

För att en blogg – eller överhuvudtaget en produkt – ska sticka ut från mängden och tillföra nåt utöver standardutbudet – måste den ha något eget, unikt. Nu är man ju aldrig superduperunik, vi är för många människor på denna jord för att vara det – men jag försöker på nåt sätt ha ett koncept och i det konceptet ingår att enbart posta sånt som motsvarar mina krav på estetiskt värde, eftersom det är så jag är och eftersom jag bloggar om cykel och cykelsporten är i bästa fall den idrottsliga estetikens högborg – enligt mig.

Som publicist vet jag att det formatet som min blogg har bådar för rätt fin kortkvalité men inte mer än så. 800 i bredd gör ingen hifi-fotograf kåt men tillåter ändå det grafiska ta rätt så stor plats – i flyktiga bloggsyften. Det är alltså fett ovärt att få tag på extremt högupplösta bilder (om man nu ser en bilds värde i hur högupplöst det är). Alltså är det inte värt för mig att gå back på att köpa extremt högupplösta bilder för att sedan komprimera dem för att blogga en racerapport, hur otroligt spännande den rapporten må än vara. Den dagen jag bestämmer mig för att skriva för en tidning med grafiskt format som uppfyller mina krav – då jäklar ska det köpas.

Än så länge har jag ett betalningssätt. Och det är plats på min blogg, i mina texter, i mina läsares synfält. Om en fotograf snällt lånar sin bild till mig genom så betalar jag genom att sprida den tack vare mina ord. Fotografen garanteras att jag inramar dennes bild så fint jag mäktar – och anger förstås källa, tackar och kanske lägger in i extra länk. Men för att jag ska fortsätta ha mitt läsarunderlag som gör att fotografens arbete syns så måste jag hålla hårt i mitt koncept (se avsnittet ovan om skoj/halvskoj). Därför får inte alla fotografers bilder plats på Cykelkatten. Och eftersom jag inte har tid att deala med stämpelgalna fotografer om att plocka bort deras stämplar mot gratisplats på min blogg så får det helt enkelt vara. Jag menar, det finns ju Facebook och Twitter och Instagram och där gillar jag och delar gärna även stämplade bilder. Men så länge det outtalade samarbetet mellan mig och fotografer är gratis bloggplats mot gratis bild ser jag ingen anledning till att inte enbart publicera sånt som faller mig i smaken.

Inte nog med det – jag uppmanar alla er, speciellt nya, unga och kvinnliga bloggare – att se över och fundera på vilket material ni presenterar på bloggen. Får ni ut nåt av det? Gör ni gratis reklam för dem som tjänar feta cash på att synas hos er medan ni i bästa fall får… ja, vad får ni egentligen? Vad är värt och mindre värt? Sätt krav. Diktera villkor. Ni är drottningar och kungar över ert eget cyberspace.

En sak är garanterad – de fotograferna jag väljer att ha med/länka till på bloggen gör de enligt mig bästa bilderna. Med eller utan hemska stämpel som förstör fotoidén.

/en vars blogg är listad som en av de mest länkade på Bloggportalen – just för att det inte går att inte länka till alla fantastiska människor som uträttar fantastiska saker! ♥

Livsstil Punk

Som den självupptagna (twittercitat, fast mina päron skulle nog hålla med) bloggare jag är så tänkte jag köra ett litet samlingsinlägg för er som inte kan få nog av att spammas av skitbloggen min. Vad folks än tror om mitt ego så är det ändå cykel som är mitt stora intresse så i princip all min offentliga sociala närvaro handlar mer eller mindre om att ta del av och sprida intressant cykelinformation.

Twitter.

En stor inspirationskälla är förstås Twitter. Trots att jag försöker hålla mitt flöde så cykelexklusivt som möjligt slinker ibland en och en annan filosofisk diskussion in. Oftast handlar det om att jag klämmer ur mig en (h)ärlig åsikt som inte är riktigt PK utan lite sådär antijante. Sen är diskot igång. Hursom – Cykeltwitter ftw! Klicka här för att följa mig.

Spotify.

Förutom Twitter är Spotify en viktig kanal för att få ut mina tankar. Jag kryddar ofta mina inlägg med låtar. Om cykel är min stora passion så är musiken mitt överlevnadsverktyg, så enkelt är det. Ni hittar mig genom att söka på Lyckokatten (mitt gamla nick). Välkomna att prenumerera på mina spinninglistor förresten, grymt att köra fyror/trappan/åttor till.

Instagram.

Nästa kanal är Instagram. Trots att jag försöker blogga så ofta jag hinner så hinner jag inte alltid det. Instagram är lite ruffigare, lite mer behind the scenes lixxom, låtcitat hit, vardagscyniskanmärkning à la kränkt cyklist dit, lite mer mänsklig sida av varumärket typ. La instagrammande på is ett tag men har återupptagit det, ändå skoj. Jag heter Cykelkatten och min mjukispanda heter Santana. Bara att följa, vad heter du?

Pinterest.

Pinterest är ett samlingsverktyg jag använder lite för sällan trots att jag älskar det. Tycker alla ni som gillar ögongodis ska bli med där – om inte för att spana in mina pins så för att gå med i massa roliga cykelgrupper fyllda med kuriosa, konst, foto, ja allt sånt intressant! Jag heter otippat nog Cykelkatten och är mest där och spanar in rakade ådriga ben och spinkiga mods. Adda mig så addar jag er!

Facebook.

Ingen självupptagen cykelblogg utan egen facebooksida! Jag vet att många bloggers postar reklam för sina bloggar på sina privata tidslinjer men jag tycker nog lite för synd om mina vänner, alla är liksom inte lika cykelgalna som jag, så jag håller mitt privata flöde skilt från mitt bloggrelaterade dito. Men gillar man min facebooksida så får man grymma uppdateringar, tar del av kuriosa, videos, roliga inslag samt en och en annan känga eller kanske kärleksförklaring till Grannen eller någon annan av mina grymma vänner. Gilla idag!

Strava.

Eftersom jag först och främst är cyklist så är det ändå Strava som avslöjar mest om mig. Nu loggar jag enbart träning dvs. aldrig pendling promenader och sånt men är ni verkligen intresserade av mitt idrottsliv så är det ändå Strava som gäller. Följ mig här!

Tja, det är nog de offentliga kanalerna det.

Jag hoppas ni hittar nåt som ni gillar. Jag garanterar bara en sak – rå sexig kompromisslös kvalité med cykel som röd tråd.

och en gnutta humor förstås.

Alltid retar det nån :D

Puss!

Livsstil

God morgon!

Har ni sovit gott? Det gjorde jag, trots att jag försummat gymmet igår. Gym och Katja and inte like Vos and victory som ni kanske förstått… men nog om det *flyr ämnet*

Idag är det i alla fall tisdag och teknikpass på Badcrossen står på schemat! Ute är det liksom milt och skönt och så ligger badcrossen bara ett stenkast från varm choklad hemma hos mig.

Och då får nya favvotröjan grisa ner sig igen, typ (inte så jättelerigt ute på Badcrossen, mest gräs men ramlar man så).

Glömde ju berätta om själva affären förresten! Hade fått nys om den dagen innan och hann slinka förbi den strax innan tweetmeeten med cykelfolks på Le Mond. Och vilket bemötande, underbart! Personalen kände igen mig och såg verkligen till att jag trivdes och att jag fick rejäl beslutsångest, fanns ju så mycket snyggt. Och tyvärr, rätt så dyrt. Men nu efter att ha slitkört och tvättat tröjan två gånger så kan jag säga att det verkar som att kvalitén motsvarar priset. Jag är ju som ni vet ingen storshoppare utan sliter mina kläder in i det sista. Vad jag vet så har i alla fall Rapha livstidslagningsgaranti (har tre treårgamla plagg som väntar på att skickas till London), hoppas Café du Cycliste har det också. För oss som inte har sygåvan är det guld värt.

Nä, nu tar vi an oss denna tisdag.

Puss!

Livsstil

Jag älskar roliga sällskapsspel. Spelar egentligen för lite! Det många av er inte vet om mig är att jag är en f d scrabblefantast med ett par SM o d turneringar på samvetet :P Älskar Scrabble fortfarande men det är tyvärr lite för tidskrävande för att jag ska hinna med både det och cykling (Scrabble kräver träning flera timmar varje dag typ för att bli så pass bra att man kan hävda sig bland de bästa i Sverige. Jag har viss potential dock varken tid eller ork, typ.) Hursom! Mitt sällskapsspelshjärta blir glatt av det här! Ett ursnyggt och riktigt spännande spel för, av och om cyklister. Perfekt för kalla ocykliga kvällar eller när man ska få sina kompisar att förstå hur detta med tävlingscykling funkar egentligen.

Spelet Cycling Party ligger ännu i kickstarterskede men om vi är några som bidrar så finns kanske spelet till salu inom en inte alltför avlägsen framtid. Kul grej! Ett tips är dock att lämna ett meddelande till skaparna att de får gärna inkludera ett gäng damlag när de ändå håller på och skapar ett spel till för alla. Ger man minst $25 så får man välja namn på cyklisterna i spelet. Jag har svårt att se någon Katja bland herrlagen… Ni fattar. Puss!

Livsstil