Kategori: Livsstil

En barnvagnspromenadvänlig öronlappsmössa från Raphis. Deras öronlappsmössor är guld för en annan som fryser om öronen så fort det är under plus femton ute. Och ja, jag erkänner att jag gillar när folks ser att jag är en sådan där cyklistposör.

Något suspekt-looking men för gravidkroppens alla härliga och mindre härliga prövningar rekommenderat hallonbladste från Crearome

Magnesiumspray från Holistic till mina hemska rastlösa ben som kostar mig en förmögenhet varje år bara för jag vill slippa tungmedicineras och testar mig igenom samtliga hemmametoder.

Den med all säkerhet fantastiska barnauppfostranboken Praktika för blivande föräldrar av bl a grymma Agnes Wold (som förresten driver ett av mina favvigaste twitterkonton, följ följ). Jag har turen (och oturen?) att äga ett gäng barnauppfostranböcker av varierande ålder och kvalité och ibland blir man alltså mörkrädd även om man tar råden med en klackspark. Nu kommer jag säkert att trotsa även denna blivande klassiker, men känner ändå på mig att den blir rolig och lärorik att läsa.

En första uppsättning bäbisekipering och det blev en del vinterbäbis-ylligt, ekobomulligt, ljust, puderfärgat, diskret gulligt. Jag tycker att barnkläder får gärna vara färgglada men är emot tryck med ord, ”coola mönster” och annat jox som snor fokusen från barnens redan färgstarka personlighet och medfödda gullighet.

En Ridley Noah! Nä, skojar. All cykelshopping är fönstershopping just nu. Men tids nog så.

Puss från CK Konsumtion.

Lida med stil Livsstil

Måndag vänner!

Igår skrev jag som ni vet ett halvt moralkakigt inlägg om att ständigt hitta på det roliga i det tråkiga. Jösses jag måste varit rejält trött, det värsta jag vet är moralkakor i bloggform. Så förlåt stort. Men nu hörni –

– igår höll det på att inte bli någon rolig utflykt trots den stenhårda regeln att fira varje graviditetsvecka med något spännande. Klockan började bli sent när vi lämnade det glada Hedesunda och vi hade både en tvättid och en sömntid att passa.

Jag var förresten smått öm i stjärten och ryggen efter att ha testat att cykla på en hybrid. Tro’t eller ej så hade jag aldrig sadlat en hybridcykel tidigare. Mitt cykelliv hade ju hittills bestått av antingen oväxlade standardcyklar typ trallor eller sportcyklar. Hade dock varit nyfiken på hur det är att cykla på en snabbare och lättare stadscykel med växlar ett tag. Tur då att Jonas mamma som är ungefär lika lång som jag hade kittat upp sig på en fin hybrid som jag fick testa.

Så hur var upplevelsen då?

Cykeln var det då inget fel på – även om världens kortaste rygg-Katja som vanligt kände att hon satt för utsträckt med armarna. Det kändes också märkligt att cykla på något som liknade en cross men som inte hade bockstyre utan ett styre som var varken mtb-brett eller bockstyre-smalt eller damtralle-bågigt?

Fast mest led jag eftersom jag helt enkelt var för gravid för några smalare och dropigare cyklar. Magen tryckte upp, vikten tryckte ner, ryggen smärtade… nåväl, en kortare tur till affären och tillbaka blev det och ett konstaterande – kanske värt att testa cykeln igen om en månad eller två hehe.

Men nog om cykelförsöket! Stärkta av äppelpajenmedvaniljsåsen begav vi oss hemåt och var på väg att banga utflyktandet men skärpte oss, gav upp att hinna hem i tid till tvätten och hamnade i…

gamla Näs bruk

vid Dalälven den breda!

Gamla Näs bruk visade sig vara en oanad pärla. Bruket, beläget strax utanför avestanära kyrkbyn By anlades en gång som ett dotterbolag till det på den tiden storslagna Horndals bruk. Även själva Näs bruk hade varit storslaget. Brukets kolhus (där man förvarade träkol som man behövde till stångjärnstillverkningen och masugnarna) var på sin tid en av de allra största byggnaderna i hela Norden. Mäktigt va?

Tyvärr finns inte kolhuset kvar i sin helhet. Några murbitar, täckta med slaggrester, står kvar här och var och är täckta med all världens vegetation och djurspillning. Det tog ett tag att hitta till bruksresterna, lite sorgligt gömda och förfallna bakom någon mindre underhållen mekanisk verkstad, även den gömd bakom en sopstation.

Men vi hittade förstås in, och vi klättrade runt på gamla husgrunder och öppnade torra trädörrar, och vi blundade och fantiserade om hur det måste varit att arbeta vid bruket en gång i tiden. Slitsamt, tufft, fattigt, omgivet av den vackraste naturen, rastbröd och kaffe till forsbruset.

En ensam solros växte bland rostiga järnbitar, omkullvälta trälådor, billiga plastmöbler någon hade helt sonika gjort sig av med, bleckkärl och oljiga trasor.

I den satt ett bi som efter några försiktiga blomskakningar visade sig vara så gott som fastlimmat i nektarn.

Jag plockade så varsamt jag kunde ut biet och lät det återhämta sig i gräset innan det kunde fortsätta färda sin tunga fluffiga kropp mot vidare bisysslor och vi fortsatte hemåt och kvällssolen sken oss rakt in i ögonen.

Som en ensam jättesolros, den där augustikvällssolen.

Puss.

Cykel I väntan på kattungen Livsstil

Ibland undrar jag vad det är som drar i mig. Som gör att jag inte fixar inomhuslivet. Som gör att bara tanken på en hel dag hemma – oavsett om hemma betyder en trång liten lägenhet eller ett stort franskt slott – får det att krypa i skinnet på mig. Vem har planterat det lilla biet som ständigt surrar runt i mitt väsen, som irriterar mig, som får mig att jämt och ständigt gå, springa, cykla, snubbla vilse, göra allt för att undvika den kortaste vägen hem? Hem, som jag älskar att längta till? Är det en sjukdom eller en välsignelse?

Ingen jäkla aning. Nu ska jag göra mig fin för vi ska ut och dricka bärs på stan med ett gäng gamla cykelkompisar, och sen lär det blir hångel på omvägen hem för det är augusti och mina ben är äntligen ok och redo för livet nu när nätterna är svala och snälla mot kärlen.

Puss och ha en underbar lördagskväll.

Livsstil

Hörde jag fredag? Att du gjorde..!
(Pool: Sydfrankrike, cykelbrännan: femdagars, krokodilen: Biltema)

Hej folksis. Har häcken full med jobbet och sånt livets jox så här kommer några korta rader. Rubriken kommer förresten från en rolig tråd om barnkläder i min favvigaste facebookgrupp just nu som är Gravida med BF oktober 2017. BF står för beräknat förlossningsdatum och gruppen är ett fantastiskt exempel på hur fel de har som snackar skit om kvinnliga gemenskap. I vår grupp är det kanske en procent tjafs och tråkigheter (vilket är ungefär fyrtionio procent mindre än i random cykelrelaterad grupp eller säg på Twitter) medan resten är rena rama styrkekramar i cyberformat! Ingenting är heligt, inga frågor är för dumma och ingen dömer någon för någonting.

Men blöjfri alltså. Imorse flyttade jag till slut chamois crème-burken från dess heligaste plats i badrumsskåpet, nämligen i mitten precis i min ögonhöjd (eftersom jag ofta glömmer att packa ner burken när jag ska ut och resa). Sedan samflytten med en hårfager och på köpet skäggig man så har det varit rätt trångt i badrumsskåpet så chamois crèmen har mest varit i vägen och rasat ner mot golvet vid flera tillfällen. Och nuförtiden cyklar jag aldrig så långt att jag behöver varken någon tjockare blöja aka padding eller någon rumpsmörj och så lär det förbli hösten ut… Så jag fick nog och burken fick flytta på sig. Flytten kändes liksom symboliskt på något sätt.

Burken flyttades förresten in i vardagsrummet, upp på hyllan bredvid cykellådan 2.0. Vilket i och för sig är just i mitten av hyllan, och precis i min ögonhöjd.

Ehm.

Strax ska jag hoppa på cykeln nummer ett när man är ett bolldjur nämligen trallisen och veva iväg till ett av våra decentraliserade shoppingområden. Handla strumpbyxor och lax, spana in H&M Baby Exclusive-kollektionen och njuta av sensommarfärgerna på hemvägen är tanken. Ikväll blir det till att tvätta eller i alla fall önska tvätta fönster, städa lite inför släktbesöket imorgon och kanske hinna med att bli förnedrad i Mario Kart innan läggdags.

Fast jag är en kaxig tuffing just nu, svår att klå! Överlevde nämligen vår första föräldraträff igår 👊

P.S. Det är många som har undrat om vi har ett arbetsnamn på barnet vårt. Svaret är – självklart, precis lika självklart som det är något som är enbart vårt och våra närmaste vänners. Lev me’ det, tids nog kommer det att komma ut D.S. och puss och glad fredag.

Livsstil Mellan rundorna

Lunchhjälmfien ≤ 75 cm från cykeln

Men fanken snacka om antiklimax – skulle blogga ett roligt bildinlägg men har som vanligt glömt minneskortet i någon utav väskorna så nu är jag bildlös och tråkig.

Jag är trots det glad och andas väl. Äntligen är det mitt slags väder ute. Inte särskilt varmt men soligt och fina, guldiga sensommarfärger. Bästa cykelvädret om jag får bestämma. Jag vill vara ute hela tiden! Önskar jag vore lite piggare bara, att jobba tar numer mycket mer på krafterna än vanligt.

SMACK ikväll!

På tal om det fina cykelvädret – för första gången (någonsin? Rätta mig om jag har fel) körs en omgång av världens bästa träningstävlingsserie för unga som vuxna SMACK i grannstaden Enköping och det ikväll. Läs mer här, föranmäl er eller kom som ni är. Längtar verkligen till jag kan köra SMACK igen! Ett kanonupplägg för småbarnsföräldrar också tror jag eftersom tävlingarna är korta och avstånden likaså.

😬 imorgon

På tal om föräldraskap så är jag lika delar nervös som förväntansfull inför det första föräldragruppsträffen imorgon. Trots att det inte syns utåt eftersom jag har tränat mycket på att klara det utåt så är varje socialt tillfälle, särskilt i en större grupp människor jag inte känner, en stor utmaning för mig. Jag har aldrig lärt mig att ta en självklar plats i en grupp och föredrar att umgås en och en med människor för då är det bara en persons uttryck, känslor mm som går in i mig ofiltrerat och som jag måste förhålla mig till och framför allt vila ifrån efteråt. Jag är helt enkelt en ambivert person tror jag? Festfixaren som helst står i skuggan, håller sedan tal för gästerna och gör succé, går och lägger sig först av alla och ligger i ett mörkt rum i fosterställning och kippar efter energi dagen efter. Eller cyklar ensam på öde vägar i timmarna sex… Jonas min är nog mer åt det klassiskt introverta hållet. Vilket kalaspar hehe! Lite Mats kamp över oss. Nåväl. Vi är nu så gott som vuxna och inte alls livrädda för de andra paren och vi fixar det tillsammans och är det tråkigt och jobbigt så är det väl ba att dra därifrån och inget mer med det.

Tre braiga cykelrelaterade grejer

Har inte så mycket mer att berätta idag egentligen så avslutar med tre braiga cykelrelaterade grejer:

Grej 1: Programmet Kalles sex liv har ett avsnitt om paret Lina och Per som har sålt allt för att cykla jorden runt. Kalles program är alltid ett nöje – särskilt när det handlar om cykel, eller hur? Glöm förresten inte att spana in Pers och Linas instakonto för lite casual bikechic i exotiska miljöer. Hur lyckas de se så fräscha ut efter så mycket cykling?

Grej 2: Ida Jansson och ett gäng till deltar trots allt i årets MTB-VM. Det sönderdiskuterade och infekterade avtalsbråket i all ära men det vi vill se nu är bra cykel så låt oss heja på dem som faktiskt deltar! Här är hela truppen.

Grej 3:  ”I, for instance, hate this root. Its on a short, steep climb with no run up and I can’t get enough speed up in order to weight the bike properly and get over it. But that isn’t why I hate it. The reason it makes my stomach turn is because a more experienced rider tried to help me and another rider to tackle it, and I gave up (my friend managed to do it, of course). And now whenever I ride past it (or walk up it – I’m still nowhere near seeing how I will ever get over it while actually on a bike) I just remember feeling ashamed of myself.  I’m also convinced everyone on that ride remembers me as the one who gave up (though in reality they’ve probably forgotten all about it).” – sannaste citatet ur denna boken som jag tror kan vara bra att läsa för alla cyklister som förr eller senare måste deala med ångesten (pga. ett misslyckande eller en krasch kanske?) för vet ni folks – shit happens oss alla. Låt oss hantera det istället för att fastna i det.

och sist men inte minst…

så har jag äntligen kittat upp mig på en sporty preppy barnvagnspromenadmössa. Ynglar man av sig höstetid så gäller det att vara tät om örona små speciellt om man heter Katja och fryser om öronen även när det är +15 ute. Denna från gammelkompisen Rapha blev det och den sitter helt perfekt och matchar självklart.

Puss.

Livsstil