Kategori: Livsstil

Mors! Vem vill inte vakna till ett sådant sms? Hah! Och jag som trodde att jag skulle få vänta till mitten/slutet av mars. Härligt Stenströms – er kan man lita på.

Trots att jag vill rusa ner till Hallsta redan ikväll så får jag ”tyvärr” avvakta till tidigast imorgon. Ikväll är det nämligen poddinspelningsdags för CYKLISTPODDEN och temat blir passande nog cykelmek. Ett ämne som engagerar alla och som känns aktuellt nu när cykelvåren närmar sig med stormsteg.

Men sedan så. Ni kommer att älska min nya cykel. IRL och genom min kameralins. Trots att det inte är någon värstingmodell så vågar jag påstå att den är den kanske snyggaste hardtailen på den svenska marknaden just nu. Med lite extra extra och med cykelkattentouchen på hela kittet så kommer skogen att glänsa som aldrig förr.

Barnsligt uppspelt, jag?

Aldrig.

I övrigt så känns det som att min ytterst märkliga (”bara” halsont och svaghet, inga andra symtom) förkylning börjar lätta lite. Tyvärr inte tillräckligt mycket för att dra på några högre träningsväxlar men så pass mycket att jag inte behöver spendera hela dagen i mysfåtöljen i alla fall. Tänker ändå satsa stenhårt på att ta det lugnt och friskna till ordentligt denna veckan. Så tråkigt att inte kunna vara ute nå längre perioder med min tuss! Inte för att han lider egentligen men ändå. Vi gör ju oss bäst utomhus i det fria. Hon den långa i alla fall.

Det enda aktiva (förutom poddinspelningen då, men då är det mest stämbanden som får jobba) idag blir att ta sig till och från stan och dagens mammabäbishäng. -14 ute, grymt, äkta vinter även här i lagomstan.

Förresten om ni märker att bloggen ser lite annorlunda ut ibland så få inte panik. Leker nämligen med ett nytt wordpresstema som ska bli lite mer pedagogiskt och highlighta fler inlägg som highlightas bör. Känner att det annars är mycket matnyttigt som bara försvinner i flödet vilket är ju synd. Det får dock inte bli plottrigt så tar ett litet tag.

Okay nu vaknar min son så hejdå ni så länge. Puss och ha en glad tisdag.

Livsstil

Tja! Äventyrsmamman här. Upptäckarglädjen är den vackraste melodin och det bästa är att upptäckten tar aldrig slut, både på mikro- och makronivå. För nog är det ändå en gåva jag har mycket glädje av just nu, att kunna se det fina och spännande i det lilla (hur känslomässigt utmattande det än kan vara som jag skrivit om här i antitråkinlägget) och kunna smitta min lilleman med samma inställning. Egentligen behövs inte så mycket för att man ska upptäcka nya världar med en liten bebis. Blir han äldre kommer det dessutom att räcka med att leka Skattkammarön vid närmaste pöl t ex. Men jag får ofta frågor av bekanta mammor om hur jag orkar vara så mycket och länge ute i de råa vinterförhållanden. Receptet är förstås 1/4 den där upptäckarlusten, 1/4 oförmåga att sitta still, 1/4 naturkärleken och 1/4 smarta plagg och prylar. Så här kommer de – den aktiva mammans smarta materiella vänner som underlättar i äventyren. Voilà!

✔ Kängorna. Jag har alltid trivts bra i kängor! Som alternativt kiddo, som gravid vandrare och nu som aktiv i ur-och skur-mamma. Jag alternerar mellan tre par kängor. Ett par rostbruna Hanwags – kända från den magnifika vandringen uppe vid Grövelsjön i gravidvecka 29, ett par svarta Halti för lite extra kalla vinterdagar och ett par riktigt slitna skinndojs med nitar när jag ska vara fiiin på stan. Tipsar alla mammor jag promenixar med om att skaffa kängor. Postnatala fossingar är speciella och ofta väger vi lite mer än ”vanligt”. Så mycket som vi mammorna går dagligen så är det bara dumt att förstöra fötterna i dåliga platta skor.

✔ Täckkjolen i ylle. Min kommer från Ivanhoe och är det mest fantastiska och versatila plagget för det ombytliga vintervädret. Jag har den alltid med mig i väskan. Så enkelt att bara ta på och ta av. Avskyr få urinvägsinfektioner och skit så ett klart måste för långa utedagar. Googla ”överdragskjol” eller ”täckkjol” så får ni massa träffar för de finns i olika utföranden och material fast jag diggar ylle bäst.

✔ Gunde-kallingen med vindtät front (googla ”Gunde kalsong” eller ”kalsong vindtät front”). Jag vet inte hur många gånger jag har hyllat detta plagget. Jag har två och de är slitnare än vissa skämten alltså. Eftersom jag gärna bär kjol eller klänning så är en sådan kalling perfa. Jag är både skitsnygg och varm om underredet vilket är ju ett helklart win-win-läge.

✔ Powerbank aka mobil- och kamerabatteriladdare. Det är väl lite typiskt dagens anda att ha med sig en sådan men dels så gillar jag ta kort och dels så vill jag kunna ringa Jonas när jag är ute och lufsar med Ivar. Dessutom åker jag mycket kollektivt och vill kunna kolla upp tåg- och busstider. Powerbanken ger mig en känsla av lite extra trygghet. Och kom inte med Hur gjorde man förr innan mobilen fanns?-snacket nu hehe – förr fanns det telefonkurer att ringa från och papperstidtabeller att ha med sig.

✔ Termosmuggen förstås! Termos är överlag en av mänsklighetens bästa uppfinningar men alltså, orka böka med en gammaldags skruvlockshistoria när det finns grymma termosmuggar som är mycket lättare att öppna och dricka ur på vägen? Kaffe är ju ett av friluftsmammas överlevnadsmedel och det smärtar lite att hela tiden köpa engångspappersmuggar. Så – jag älskar min Stelton (Primus Commuter är också en klassiker) och jo, den håller värmen mycket bra. Så tips – köp en bra rejäl termosmugg och inte någon tunn plastig historia så blir kaffedrickarlivet mycket roligare. Förresten. Tänk att det är vår snart. Det innebär citronvatten i cykelflaskan det.

✔ Hörlurar. Utan musiken slutar jorden snurra. Har vi haft skrikfest kvällen innan så brukar jag hellre vilja lyssna till tystnaden i skogen men musiklyssnarlusten kan komma när som så det är lika bra att ha med sig lurarna. Dessutom vill man ju inte missa CYKLISTPODDEN och garva åt sin egen röst?

✔ Bröstvärmare. Två ovala lappar i mjukaste ylle som håller mina matiga behag varma och torra främst när jag cyklar men även när vi är ute med vagnen och det är mycket kallt. Mina kommer från Minimundus, tack Sofia som tipsat om affären.

✔ Extra mat till min Ivar. En av äventyrsmammans virrigare sidor är att jämt hamna lite för långt hemifrån under turerna. Oftast räcker det med att amma någonstans varmt och skönt (säg något café eller någon idrottshall i Mälardalen där jag inte har ammat haha) men ibland måste det in mer mat. Då är ju flaska guld. För då kan man ju fortsätta och det med en nöjd äventyrsbebis och ett gott föräldrasamvete.

Plus: vikbart light regnponcho de gråare dagarna, ett par småcitrusar, applewatchen för kul kolla hur långt man har gått, dasspapper för _man vet ju aldrig, tugg-Alvedon, någon energibar, mörkrött läppstift ty snyggast till väderbitet äventyrsmammefejs och solbrillorna. 

Puss och vi ses ute i vintervåren 🌿👋

Livsstil

krig åt

gå rikt
krig tå
gikt år
gikt rå
gir åkt
tig kår
råg tik
går tik
grå tik
tåg rik

tråkig

Morgon mina äventyrare.

Jag har insett en sak. Sådär lagom när jag är trettiotvå vintrar gammal. Jag är rätt usel på mycket – huvudräkning, kallprat och att hoppa på crossen från vänstra sidan bland annat. Men uslast av allt är jag ändå på att ha tråkigt.

Jag känner en del som liksom finner sig i att ha tråkigt och som nästan gör det till en del av sin livsstil. Som ba jahäpp nu händer det inget och det är tråkigt men så är det ba för att det är så ibland. Som ba jahäpp nu är det tio minuter kvar till bussen, då står jag väl stilla och väntar, med lite Kent i lurarna då. Som ba jahäpp nu kunde inte kompisen gå ut ikväll, jag blir väl hemma och ser på TV då. Som ba jahäpp, den här vägen är inte så rolig men den är smidig så då cyklar jag väl den och så ett ryck med axlarna på det.

Jag förgås av att ha tråkigt. Begåvad (eller straffad?) med korttidsminnet som en guldfisk, noll respekt för pengar (har aldrig haft nå många ändå så orka samla på sig) och en fantasi som… eh glömde just vad det var som… i alla fall – så fort jag får det lite tråkigt så sätts liksom någon försvarsmekanism in och så gör jag allt i min makt för att få i alla fall liiite kul under tiden. Även om ”tiden” är de tre minuterna jag måste vänta på bussen en regnig dag. Eller de fem minuterna det tar att läsa ett viktigt stycke i en lärobok fast det är mycket roligare att titta ut genom fönstret och drömma bort sig.

Ah men grattis då tänker ni. Hashtag #carpeminute på dig då tänker ni.

Fast det är inte riktigt  nyttigt och käckt som man kan tro. Det är faktiskt ofta rätt så förvirrande.

Det är till exempel ganska kostsamt (och inte alltid så hälsosamt) att alltid ha en chokladbit nära för tråååkigt att dricka kaffe blankt. Då kan man lika gärna avstå?

Samma när det kommer till fritiden. Fatta vad rik jag hade kunnat vara nu om inte så gott som typ 80-90 % av min inkomst gått och går åt de evinnerliga påhitten som kort- och långresorna, diverse utflykterna, cykeläventyren etc. ”vardagskonsumtion”? Men fatta så brutalt understimulerad och uttråkad jag hade varit. Och inte ens en promille så kunnig på kulturgeografi hehe.

Och fatta vad ännu rikare jag hade kunnat vara om jag istället för att (strö)handla efter principen Åh jäklars va sugen på finska piroger jag vart nu! (stor)handlade efter veckomatsedel och förnuft? Men det är ju så tråååkigt att äta bara för att bli mätt?

Hade jag inte börjat rita häftiga saker i snön med en pinne under tråktiden jag väntar på bussen så hade jag nog inte missat den.

Hade jag inte börjat tänka dreglande tankar på en mastig smörgåstårta under en begravning för att ha något att se fram emot efter det tråkiga mässandet i kyrkan så hade jag kanske sörjt ordentligt då och inte två år senare och när alla andra hade gått vidare.

Hade jag inte käkat Turmat och lekt tempostyre med gåstolen mellan värkarna under det annars rätt så monotont smärtsamma förlossningsarbetet så hade värkmonitorn suttit kvar och de hade satt in ryggbedövningen och värkstimuleringen tidigare och födandet hade kanske inte gjort så fruktansvärt ont så länge. Men man kan väl inte ha tråkigt under tiden man föder barn? Barn handlar väl om roligt?

Och hade jag inte lekt radioprogram med mig själv (antitråkighetstricket sedan barndomen, man är både programledare, intervjuobjektet och framför låtarna) under tiden jag cyklade på Hallstavägen – en väg så platt och ibland så outhärdligt tråkig att den förtjänar ett eget inlägg – så hade jag kanske noterat den mötande klungan, vinkat hej tillbaka och därmed undvikit att bli klassad som en dryg tosing som dessutom pratar med sig själv.

Ja hörni. Egentligen vore det säkert bra att kanske bättra på sin tråkighetsuthållighet. Att inte dra igång fantasin och hamna i andra världar så fort den riktiga världen inte stimulerar. Att inte hela tiden se ett kungarike av färg med små bevingade andar som bebor det där andra knappt noterar den dammiga blomsterrabatten bredvid stationens papperskorg. Och sedan inte kunna somna på morgontåget för att sagan byggs upp i huvudet.

Att utan ansträngning se det fina och spännande i det lilla är absolut en gåva. Men den har sitt pris. För det är verklighetsfrånvänt. Det är allt annat än jordnära. Det gör fallet ner mot verklighetens djävulskap mycket hårdare. Det är flummigt och oresonabelt och det gör att jag förmodligen aldrig någonsin kommer att finna ro för världen är just tråkig ibland, det är liksom halva poängen…

Fast vänta nu, vilken av världarna? 🎨

Livsstil

Gomorron folks!

Glad fredag!

Kväller i stugorna!

Imorse låg jag och lyssnade till det som skedde ute och kom på mig själv med att tänka på lite nya fågelläten. För att vara fågelfobiker nummer ett i världen är jag ändå intresserad av de små monstrens läten och vissa var banne mig ruggigt våriga.

Sedan gick vi ut och nysnön föll i drivor och barnvagnsföret var trööögt och man ba nähäpp, inte är det riktigt vintervår än här i det gamla sjöbottenriket. Tji fick ni era fjäderflygfän.

Jag har varit en dålig bloggirl den här veckan, sorry. Tyvärr är jag inne i en av mina sömnlöshetsperioder vilket gör att jag är lite åt det halvdöa hållet dagtid. Hur tidigt eller sent jag än lägger mig så varvar hjärnan upp vid tretidens mat- och blöjbyterepa och sedan är det kört. När jag väl stiger upp vid sjusnåret så är jag tröttare än när jag la mig. Lägg på en hel dag ståhej med en mycket aktiv fyramånaders med bra tidig tandsprickning (!) plus annat ärendejox på det så förstår ni varför jag inte är så kreativ i skallen och flink i fingrarna när jag väl får en ledig stund över. Det är okay. Sömnlösheten kommer och går, det blir nog bättre snart. Det viktigaste är att Hoppis sover fint och är pigg och glad när han är uppe, resten löser sig.

Jag hade tänkt att på allvar ta tag i styrketräningen på lokal men det kom av sig i och med sömnbristen. Att rådäcka vid nio har varit typ enda alternativet för att orka vara en någorlunda fungerande person och en värdig mamma dagtid.

Jag har då istället passat på att njuta av dagsljuset under våra utetimmar. Trots det grådassiga vädret har jag och Ivar lyckats gå ett gäng finfina mil både själva och med sällskap – och snacka om styrke- och balansträning att dra upp vagnekipaget uppför björnöfemmans isiga brantbackar eller hur Frida?

Ryggen och magen har fått sig några omgångar spontana övningar och det har dugt så.

Ja hörni. Bara detta inlägg har tagit mig en hel dag att skriva. I mobilen. Som vanligt. En sak i taget…

nåväl. Det har i ärligehetens namn varit lite skönt att vara rätt icke-kreativ den här veckan. Nästa blir en salig blandning av poddinspelning(ar?) och en poddsändning, kanske kommer jag iväg på de där gymträningarna och så ska jag fortsätta med den där andra träningen som sker inne i hjärnan och i hjärtat.

Men först är det helg med mina älskade grabbar och så förhoppningsvis lite cykel på det. Och sömn.

Nu blir det kvällste och studera boken ”Tråkiga vykort” jag inhandlat på Myroena för tjugofem kronor. Puss.

Livsstil

Hej folksis! Howyoudoin? Jag är tyvärr lite krasslig vilket är surt ty jag hade velat gymma på lokal idag. Får istället säkra med att hålla mig på (hemma)mattan och undvika några större fysiska utsvävningar. Jag är ändå inte speciellt bitter, är liksom min tredje krasslighet på över ettochetthalvt år så gör följande saker:

☕ leker med min son, herregud vilken succé tittutleken är egentligen. Den som kom på den måste varit ett lekgeni

☕ har spelat in podd med Anna! (och Ivar, tack för ditt tålamod) Alltså alla borde spela in podd. Själva inspelningen är nästan det roligaste. Det är nästan så att de bästa fraserna kommer innan man hunnit trycka på den röda inspelningsknappen. Och så är det noga med kaffe och goda tilltugg till förstås – det är ju minst lika mycket för vår skull som vi gör detta. Anna är förresten fantastisk. Pondus och humor och ödmjukhet i ett. Jag ska förstås försöka mixa ihop kalaset så snart som möjligt och lägga upp. Tittut-leken prioriteras, ni vet

☕ försöker bestämma mig för vilken MTB – för jo, den enda nya cykeln i år blir en mountainbike – jag kan se mig cykla på i sommar. Jag har fastnat för ett par modeller och troligtvis blir det en Trek. Har alltid gillat det märket och deras geometri passar mig fint. Finns en bra deal på en sjysst Trek just nu. Det blir ingen dyr historia eftersom det finns annat att lägga pengar på i år men jag ämnar försöka bli rätt snabb på den oavsett

☕ fortsätta beta av Mad Men, käka choklad och ba må bra. Jag har ärligt talat aldrig mått så bra… och så lugnt som jag gör nu (har ju bara tagit 32 år) Vilket gör det rätt enkelt att som i gårdagens inlägg i allmänna ordalag öppet skratta åt mina diverse tillkortakommanden och fysiska formdippar istället för att ängsligt redovisa det minskade midjemåttet för att bevisa något för mig själv och andra. Att driva med sig själv är överlag en bra metod för att minimera risken för kroppsångest – tips tips. Vi som är lästa av många som tränar har där ett särskilt ansvar tycker jag. Men om ni prompt vill veta midjemåttet – tänk Mad Men-Joan om hon vore cyklist. Och på tal om Joan så är det snart dags att bli rödhårig igen…

…och på tal om tillkortakommanden så kommer ni att älska vårt kommande CYKLISTPODDEN-avsnitt. Och älska er själva och cykling ännu mer efter det.

Nä nu pippar Don Draper med en ny brud igen, måste slita mig från bloggen och fortsätta kolla så jag inte missar något viktigt här.

Krya mig och puss på er.

Cyklistpodden Livsstil