Kategori: Livsstil

I förrförrgår, i förrgår…

Jag vill blogga. Tänk att blogga från datorn någon gång så man kan åter göra roliga collage, sjyssta tipsgrejer med länkar till häftiga cykelartiklar och sådant. Jag borde blogga. Jag borde redigera podden. Jag hinner inte blogga…

Igår. Circle K-macken i Strängnäs, ca klockan 17.30

Heh, har länge tänkt – när är det min tur att bli en förkyld småbarnsförälder med allt-vad-det-innebär? Det tog hela (bara?) tre månader. Idag på Ivars tremånaders dag så vaknade jag precis sådär vintrigt slaskförkyld som man kan bli när man sover för lite och hänger för mycket på öppna förskolor och på stan med andra morsor, typ (läs: ändå värt). Förkylningen föregicks dessutom av två längre och oväntade panikångestsessioner varav veckans första, den i fredags, kändes mer som ett hjärtattack så jag var på väg att ringa 112 men tack och lov så ebbade den ut efter en halvtimma eller så och då hade Jonas hunnit komma hem. Satans panikångest att fortsätta överrumpla då och då. Nåväl, en är van och beredd men det är ändå otäckt varje gång det sker. Samma kväll kom Nadja och hennes lilla grabb Levi på besök och avlastning så livet blev lite lättsammare och fnittrigare ett helt dygn. Och Jonas fick äntligen cykla av sig ordentligt på isiga vägar – hade så gott som tvingat honom att hoppa på Köping-tjugomilaren med CK Distans. Snacka om trött man idag…

…som förresten är just nu ute i den sörmländska kylan och picklar in ett reservhjul i våran Saab. Eftersom jag är sjuk så fick vi för oss att utforska lite nya småvägar (framtida cykelvägar!) sör om Eskilstuna idag. Det började så fint – med fika för oss och bilamning på fina naturparkeringar för Ivar. Strängnäs skulle bli ett kort mellanstopp… men häpp. då punkade vi. För andra gången i rad denna veckan! Blä. Gamla fälgar eller något.

Så nu hänger jag och Tuss på macken och väntar på att det där reservhjulet är på plats. Tjuvläser tidningar gör vi också. Och smågnäller. Den lilla för att han är liten och den stora för att hon är sjuk och trött och vill hem.

Men vägarna hit, alltså! Sörmland är sannerligen cykeltastic. Lyllos er som får köra årets Basemile, lyllos Eskilstuna och alla dina tre cykelklubbar…

Nu verkar bilen redo att rulla hem i max 80 km/h.

Levernet alltså. Vi hörs.

Idag typ nu alltså cirka 13-snåret

Sjukstuga här hemma! Snornäsan är maffigare än Stefan Löfvens, jag drunknar i mitt eget snor och Hoppis är nyvaccinerad, medtagen och mycket, mycket liten och ynklig. Ligger i min famn och blänger på mig vattnigt med sin pappas ögon. Stackars bebis.

Och stackars mig. Hade ju tänkt att köra ett par-tre kvalitetspass på Monarken denna veckan. Men det är bara att glömma i alla fall fram till slutet av veckan… men i helgen då jävlar blir det utecykling så sant som jag åkt på mjölkstockning två gånger redan!

*hoppas på is och snö*

**hoppas slippa mjölkstockning**

Idag ett blöjbyte senare

Kom på en sak. Visste ni förresten att det är per svensk lag (!) förbjudet att inte hålla i cykelstyret med minst en hand? Blev upplyst om det häromdagen. Kolla här: ”2 § Cyklande och mopedförare skall hålla minst en hand på styret” minsann. Fett bisarrt och seriöst ofta snutisen stoppat någon för det? Alltså man fattar ju att det inte är lämpligt att lookmumnohandsa på en moppe men på en cykel? Dags att uppdatera lagen herr Löfven.

Med vänlig hälsning din mednosing Katja

Livsstil

Livet är hårt – glöm inte hjälmen!

Hej läsare.

På söndag – på nyårsafton alltså – fyller jag 32. Är väl inget att fira egentligen men vi kan väl uppmärksamma det lite här med en lagomt seriös lista på ett urval visste du att-saker ni troligtvis inte vet om mig. Så voilà, under dessa 32 år har jag bland annat…

  1. Klättrat ihop med Wolfen runt/i/på/under gamla Gasverket vid Ropsten nattetid för att ”häftigt och farligt”
  2. Krossat lite halvt omedvetet en tjejs hjärta så att hennes syrras dövstumma kille hotade mig (på sms) – vågar mig än idag knappt till Jakan
  3. Skrivit en lärobok i tysk grammatik när jag gick i åttan. Den användes av min dåvarande lärare!
  4. Varit kolsvarthårig ett bra tag. Kanske dags igen?
  5. Hållit en riktig predikan för flera hundra pers
  6. Satt ett hårspänne i Görans Perssons ”hår” (bildbevis finns i någon tidning från typ, 2001?)
  7. Extraknäckt som privatlärare i matte. Var tydligen bättre på att lära ut än på att lära mig själv
  8. Kört på en ekorre :’(
  9. Varit den mest postfestillamående tjejen på hela GC:s flygplats typ 2009. Inte en papperskorg säker
  10. Vunnit 600 kr på Bingolotto, fortfarande min största turgrej i livet
  11. Varit småkär i en Ride of Hope-klungledare i en hel vecka och snokade järnet på hans Facebook. Han hade ett så vackert ungerskt namn
  12. Lajvat en vampyrgrävling (!) i en iskall tom silo en iskall vinternatt. Det var hemskt. Fast värst var att åka hem och vänta på tåget på Östermalmstorg klockan åtta på morgonen, fortfarande klädd och sminkad som en vampyrgrävling #idiot
  13. Bott på många, många ställen i Stockholm först som asylsökande, sedan som vanlig reko fattig invandrare ihop med min familj.
  14. Pryat på en leksaksaffär i Arlandastad
  15. Blivit jagad av en psykotisk brud från parallellklassen på Vasa. Det var på Plattan och fan va fort jag sprang
  16. Blivit jagad av en tjur på landet i Karelska näset som barn. Trodde det var ute med mig men så kom den räddande järnvägskorsningen besten inte vågade sig över. Hah
  17. Varit kär i Farbror Joakim, Napoleon och Mowgli som barn
  18. Haft mina teckningar utställda lite här och var bla på ett statligt museum – förr i tiden, långt innan jag började cykla och slutade göra annat à la han i Krafterk
  19. Drömt som liten om att bli sjöman. Det är iofs ingen riktig gärning men ändå.
  20. Bott hos en vilt främmande hippie-ish familj i Tyskland som 11-åring
  21. Varit en dansdjävul på Stockholms synt- och gothklubbar på 2000-talet. Nu är gamla Kolingsborg rivet.
  22. Skrivit en manual till nybörjande supporttekniker på ett webbhotell. Obs glömde mycket sedan, jäkla WordPress som gör allt åt en
  23. Ristat in ”Katja mamma” (eller ”Katja och mamma”, minns inte exakt) i ett av Eiffeltornets räcken högst uppe. Med penna. Flåt.
  24. Köpt min första sportcykel på avbetalning eftersom prick noll kronor på sparkontot då
  25. Varit Sveriges kanske enda markarbetsledare utan körkort utan överallt på cykel! (rätta mig snälla, säg att vi var/är fler)
  26. Gått genom isen när jag var typ nio eller tio. Min barndomskompis Anja som då var med drog upp mig. Avslöjade självklart inget till mina överbeskyddande där hemma
  27. Skickat Grannens gamla Audi till bilhimmelen
  28. Drivit minst en modeblogg, minst en fotoblogg och minst en snacka-livet-på-ett-humoristiskt-och-romantiskt-sätt-blogg innan jag började cykla och insåg att det fattades en blogg som kombinerade alla dessa saker och startade en
  29. Skött om en storslagen kvinnlig gris som en del i sommarjobbet som djurskötare på Elfviks Gård på Lidingö. Fick bland annat vattenslangduscha grisen sval när det var hett <3
  30. Plankat in på ett par-tre festivaler, hehe
  31. Ätit isglass under förlossningens krystningsfas. Hade inget val, hon förlösande tanten ba Ääät nu. I början av förlossningen mumsade jag och Jonas på Turmat (den med couscous) *tips tips*
  32. Varit ihop med en världmästare i curling (2010, mixed team). I lågstadiet. Det ni!

Listan kan förstås fortsätta i all evighet men vi slutar här vid 32. Sluta aldrig äventyra men skona ekorrarna! Puss och gratta mig på söndag den som orkar.

Livsstil Mellan rundorna

Vi kryddar inlägget med en lagomt vardaglig musmatta anno 2013.
Motivationen står dock sig än idag! 

Hej. Det är inte ofta som jag tar det beigea ordet ”vardag” i min mun men denna vecka kan inte beskrivas som annat än vardaglig – även om det är ruskigt festivt stundvis, inte minst med tanke på all den underbara snön som inte vill sluta falla på oss här i gurkstan!

Just nu är Ivar inne i en öknings-/medvetandeuppbyggnadsperiod där han behöver mig och min uppmärksamhet cirka dygnet runt – förutom när han sover (och gärna då också). Till och med när han snuttar  vilket sker ungefär all hans vakna tid – så vill han ha min fokus och håller stenkoll på mig så jag inte får för mig att titta bort, kolla mobilen, läsa eller göra något annat än att beundra hans dinerande. Att jag ens lyckas skriva detta inlägg är ett under haha! Lika bra att säga upp alla digitala tidningsprenumerationer… när hinna ha koll på omvärlden när jag har en hel bebisvärld att ha koll på i min famn?

Den enda ”luckan” jag har hemma (förutom på kvällen då Jonas är hemma men det är även då Hoppis är som mest orolig, snuttig och needy) är på förmiddagarna då babyn är utsövd, mätt och mild. Det är då man får pressa in alla aktiviteterna typ Monarken, lunchen, svara på mailen, kanske kolla upp vilket datum det är.

Det kan förstås vara lite frustrerande och låsande timvis och det händer att jag saknar att ha någon släkting boendes här i stan som kan avlasta mig någon gång dagtid (Jonas gör så gott han kan men någon måste ju jobba också) samtidigt som jag vet att det är en kort period och tycker ändå att det är rätt coolt att den lilla människan är så glad åt mitt sällskap. Tids nog är han stor nog att hänga hos sina släktingar annorstädes. Det går så fort!

Turligt är åka barnvagn/vara ute grejen med stort G. Hoppetuss är en riktig social i ur och skur-bebis och trivs hur bra som helst i vagnen, i bilen samt hängandes med mig på stans caféer, hemma hos folk och i naturen. Han blir lugn och glad så fort han får sin yllekrage på sig. Jag längtar till våren då han är mentalt mogen nog att åka framåtvänd i en joggingvagn och hänga med mig på mamma-baby-jympa! Jag funderar på hur ha råd med allt roligt även om det blir begagnat. En joggingvagn, en lastcykel (typ Bullitt), en ny MTB till mor och så flytta till större på det… 😩

Nu till varför det känns vardagligt. Jo! Det för jag är krasslig sedan i söndags och därav smått inaktiv och därför deppig. Jag vill ju vara ute och härja med Tuss och träna inomhus på Monarken! Istället tar vi småååå kooorta promenader och sitter hemma och kollar igenom SVT Plays dokumentärutbud och väntar tills jag blir frisk. Men det varken bryter ut helt eller blir helt bra heller. SÅ tråkigt men det är typ första gången jag är sjuk sedan vi plussade så ska väl inte klaga.

Snacka om hej dagbok-stuk på bloggen just nu. Jag längtar till att göra maffiga (och kanske datorskrivna och -illustrerade?) cykeltemade inlägg men var sak tar sin tid.

Har faktiskt ett gäng roliga cykliga saker på gång. Men vad dessa blir får ni också veta inom sin tid (typiskt bloggare att säga så). Hoppas bara jag hinner med dem…

Nu ska jag stretcha mina knän som av någon anledning far illa av barnvagnspushandet och stämma mammadejttid inför imorgon. Vem vet – kanske är jag helt friskis då och kan roa min bebis med en halvtimma monarkkörning till glad musik! Har fått ett gäng tips på korta intensiva pass som jag tänker beta igenom och ”recensera” här på bloggen men det när jag blir frisk.

Hah, nu ska jag sluta babbla. Ser ni hur det blir när jag får en liten lucka? Open the flood gates liksom.

Puss!

Hoppetuss Livsstil

Hej söndag!

Shit alltså nuförtiden är man inte kaxig när det gäller bloggandet (eller toagåandet, ätandet, läsandet, med sina vänner pratandet…) – hundra påbörjade inlägg och ändå uppdateras bloggen sällan! Nåväl. Det är Farbror Blöjstjärt som styr och jag är glatt hans lydiga mammaslav. Som hämnd tänker jag tvinga honom att ta cykelposekort på mig när han är gammal nog att hålla i en kamera… moaha!

Här kommer sammanfattningen av veckan. Tänker förresten börja med de där små veckoplaneringsinläggen igen – bra att strukturera upp… (OBS inget löfte, kan inte lova någonting just nu)

Så, veckan! Rolig och aktiv och social. Och vintrig. I alla fall fram till torsdagen då allting bara smälte bort…

I måndags tog vi bussen ut till Vallby och hängde (hur länge då? Tiden bara försvann) med Agneta, hennes man Erik och deras glada hund Charlie. Agneta hade jag lärt känna för mååånga år sedan under en pedagogikkurs vi läste ihop – så roligt att bekantskapen har kvarstått. Ivar förresten, han sov mest, åt ibland och var söt i sin hoodie med kattmotiv. Efteråt tog vi en bra omväg hem och jag njöt av vintern som äntligen hade nått staden!

I tisdags var vi på en ”blind” mammadejt med en trevlig tjej från Gävle. Denna dagen var det ruggigt och blåsigt ute men vi gick en bra sväng ändå – hon var nämligen ny i stan och jag ville visa henne lite av den delen hon inte hade sett ännu. Efteråt skarvade jag och Ivar på en bit till ut till postuthämtningsstället där jag skulle hämta paketet från Boob innehållandes en och en annan läcker amningsklänning plus lite annat.

I onsdags träffade vi en till mamma och hennes lilla grabb. Denna dejt var inte riktigt blind – vi hade träffats via gemensamma vänner förr. Vi gick en rejäl promis i det vintriga och avslutade med att fika kaka/amma våra små på för stunden folktomma caféet Kalle på spången. Så roligt med en lika teknik- och träningsintresserad mammaperson. Plus att hon lärde mig byta blöja direkt i vagnen. Så. Pro! *stolt* På kvällen hängde vi hemma hos coach Tony. Faschinerande med alla tävlingscyklar och rörliga cykeldelar tyckte min son som var på skrikhumör men tystnade så fort vi befann oss i monarkrummet *stolt igen*

I torsdags tog jag paus i mammadejtandet och gick på lunchdejt med Jonas istället. Hoppis hade bjudit på ett gäng tuffa magknipkvällar och vi vuxna hade knappt hunnit se på varandra så det behövdes. Sedan gick jag och Ivar resten av dagens promenad i total tystnad, med enbart regnet smattrandes mot vagnens regnskydd. Så romantiskt. Tyckte jag i alla fall, barnet sov.

I fredags skulle jag egentligen ta bussen ut till Skultuna för att fika The Räkmacka och sedan gå hem (rätt långt men man kan ju amma emellan där). Men så blev det lunch på stan och psykologisnack med coach Tony istället – och ett gäng k så långt bort från Black Friday-kommersen som möjligt.

Fy fan vad jag älskar att hänga med mitt barn. Han är rolig, krävande, klok, filosofisk, sjukt söt – en riktig komplett människa med ett eget humör.

I helgen blev det släkthäng… och ont om sömn ty pigg från fyra på natten-bebis två nätter i rad. Häpp. I alla fall någon i den här familjen som är duktig på att gå upp tidigt.

Vi hörs snart igen. Ska försöka slutföra lite viktiga och struntiga inlägg. Gilla förresten Cykelkattens FB-sida så länge. Förr brydde jag mig inte så mycket om den men nu är det bra många som kommenterar där (och på Insta och på Twitter och i div grupper och på mail och typ överallt utom just på bloggen era små latmaskar ♥️) istället för här på bloggen. Och ni vill väl inte missa snacket? Puss!

Hoppetuss Livsstil

Hur långt blir äventyret?

Det vet man aldrig – bäst att vara väl förberedd på mörkret.

Som aktiv bebisförälder under de mörka årstiderna får man finna sig i att vara ute med vagnen i ur och skur och rätt ofta när det är mörkt eller halvmörkt ute. Särskilt om ens namn stavas Katja och man har ett litet bi i kroppen som rastlöst surrar Ut och gå! Gå långt! mest hela tiden…

Oavsett var vi är ute och traskar – i skogen, i stan, på gator eller på landsvägar – så måste vi synas bra. Det vet jag som allväderscyklist och som bilist. Fy fanken så läskigt när man kör bil och så väller det ut någon person helt svartklädd med noll synlighet ut på vägen! Mardrömmen ju.

Reflexer är sällan vackert. Är man en någorlunda stilmedveten cyklist så är man allergisk mot fladdriga varselkläder à la de där Tack för att du cyklar (trots att vi inte bygger några cykelvägar och prioriterar bilismen)-västarna kommunerna brukar bjussa pendlarcyklisterna på. En annan som dessutom jobbar i byggbranschen är lagom mätt på neonfärger och varselplagg som uppfyller normerna enligt bla bla. Vägrar. Vill vara snygg. Tajt. Inte fladdrig. Inte för neonig. *stampar trotsigt i snöslasket med kängan*

Lösningen här är följande:

💡 köpt en relativt ljus barnvagn med reflexer på underredet. Emmaljunga är kloka på det viset även om fler varselstripes hade behövts

💡 köpt ett regn-/snöskydd med breda reflexränder

💡 hängande reflexer på barnvagnen. Inte för många och för skojiga (man är väl inte någon julgran) men ett par fina på de strategiskt valda ställen. Jag kör dessa från Lindex

💡lampor – vanliga, klassiska små cykellampor – på sidorna och framme på vagnen. Jag kör simpla små från Clas Ohlson.

💡 för extra mycket synlighet har jag alltid minst fyra reflexband i skötväskan som jag trär på barnvagnens fyra ”ben” vid behov

💡barnvagnsföraren måste synas också. Nu har jag bland annat ett par välreflekterande terrängskor från Halti som jag köpt med bland annat synligheten i åtanke.

💡 är egentligen en självklarhet och har inget med utstyrseln att göra – men det gäller att gå på rätt sida vägen. Vilket ironiskt är lättare på landsväg än i stan då typ alla tvingas samsas på de trånga GC-banorna men man kan i alla fall försöka tänka på var man går.

Det går säkert att trimma synligheten ytterligare. Det är upp till var och en hur mycket man väljer att illuminera sitt ekipage. Oavsett så är det viktigt att inte glömma att synas väl. Hur lätt glömt det än är.

Hur väl syns ni?

Puss!

P.S. Spana förresten in Métier. Rätt läckra synliga cykelkläder eller hur? 

Lida med stil Livsstil