Hej. Jag hade tänkt att blogga värsta naturäventyrsinlägget med värsta fina titeln och värsta snirkliga orden i men det blir fan inget bloggande nu för jag måste fly min lägenhet. Jag har nämligen fått nya grannar och man kan ju undra vad i helskotta de gör här och inte ute på något idylliskt torp eftersom de renoverar konstant. Vardagskvällarna, helgerna – jämt slipas det och borras och väsnas så inåt..!

Alltså jag respekterar att vissa ser bostadsrenoveringar som ett kanoners sätt att relaxa på men kan de inte sätta upp en lapp eller något med tiderna för sina attacker så en hinner fly fältet läs bo hemma hos Jonas eller lägga sig i något tomt vindskydd ute på Björnön och sova bort en timme eller sju?

Arga lappen är ett faktum och nu drar jag ut och kommer inte hem förrän sent och då jäklar blir det dörrknackning jehovas-style om de inte lugnat ner sig.

Det blir förstås en sagoblogg lite senare fram. Ty sagofint, det var det med råge.

Puss.

Livsstil

Hej folksis, läget då?

Just nu känner jag mig

skönt blasé

Inte för att jag någonsin varit en som har koll på det där med storhelgerna och annat kalendariskt (eller heter det kalendrigt?) men sedan jag har blivit gravid – eller snarare insett att jag är gravid, för det tar ett tag att sjunka in kan jag lova er! – så är det på något sätt ännu mindre intressant med vad kalendern visar. De enda dagarna jag håller stenkoll på är förstås onsdagarna för det är då mina gravvisveckorna börjar. Sedan försöker jag ha koll på mina barnmorske- och ultraljudtider men där är det svårare för dem har även Jonas koll på. Och så fort jag inte är ensam om att behöva ha koll på någonting så släpper jag liksom ansvaret. Samma sak under cyklingen eller bilkörningen. Cyklar eller kör jag själv så hittar jag lätt och kommer sedan ihåg de nya vägarna. Så fort jag inte är ensam utan kör med någon annan som kan så släpper jag undermedvetet ansvaret och när turen är slut så vet jag knappt var vi har varit! Knäppt men så funkar det. Jag har förstås inget som helst dåligt samvete för att jag inte kommer ihåg diverse datum på fritiden. Snittar man 2-5 möten och typ 20 spontana samtal om dagen på jobbet samt har en ansvarsposition i åtta projekt samtidigt så är skallen i behov av annat än att komma ihåg saker i det privata också. Speciellt om man fortfarande inte kan sitt eget telefonnummer ty så gott som sifferblind. Tur det finns kalendrar, papper, pennor, sms-påminnelser, mobiler och pojkvänner <3

oskönt nervös

Nästa vecka är det dags för Studieförsök nr 2. Jag är en mallig försökskanin så jag kallar mina ultraljudtillfällen för Studieförsök. Jag och bäbis är med i en rädda framtida barn-studie så våra ultraljud är rätt torra tillfällen då det mäts och antecknas och där krångliga begrepp haglar över mina tårdränkta moderskinder. Studieförsöket nr 1 var så vackert och mäktigt att jag darrade och febrades kvällen ut. Sedan blev jag lugnare men nu är det samma känsla igen. All oron, all förväntan, sedan oron igen. På det sättet ogillar jag det välsignade tillståndet. Aldrig får man vara viss och ifred. Nu längtar jag till att barnet börjar sparka så jag slipper vara orolig varje gång magen inte småvärker som den annars gör.

snygg

Jag må känna mig urtråkig som är naturligt mörkblond istället för onaturligt eldröd men jäklar va håret mår bra! Det gör det säkert för jag cyklar lite mindre nu också. Färre turer är lika med färre hjälmsvettillfällen. Resten kan ni räkna ut själva. Och huden, helt fantastisk. Peppar peppan. Graviditeten är ett långt projekt, kommer säkert att åka på diverse åkommor längre fram. Men en måste ju njuta när tillfället ges aight?

träningssugen

Träningssuget är som kaffesuget. Försvinner aldrig. Eller okej, imorse när jag cyklade till jobbet med den våta regnsnön sökandes innanför kjolen så var kanske inte träningen det jag tänkte på. Men annars så! Förra veckan blev inte särskilt lyckad träningsmässigt då jag var mest sjuk. Mest promenader. Söndagscyklingen blev lyckad, igår var jag tvungen att vila. Idag är jag dock pigg nog att gymma så gym får det bli. Är vädret fint imorgon så cyklar jag på morgonen. Torsdag blir det definitivt cykling och någon gång i helgen med.

bilfri

Gammpassaten blev såld igår! Det var både skönt och småsorgligt förstås för jag gillade ju gammpassaten. Killen som köpte bilen fick med sig Turbärsburken (som legat i passaten lika länge som den har existerat, ungefär), en engångsgrill och ett gäng festliga blandskivor med raggartema. Rulla fint nu SYD och ge fan i att paja det första du gör för då skäms jag lite. Utan SYD är jag bilfri ett tag till. Rogivande, till nästa gång man behöver frakta något tungt eller fara långt. Men det är sedan det, får bli en ny bil då.

cornichonsugen 24/6

Joråsåatt.

Puss på er och hoppas ni mår bra denna tisdag!

Bilderna till inlägget är förstås
målade av den fantastiska
Fat Cat Art-mästaren för det är precis så jag känner
mig nu när jag är gravid.
Som en expanderande, fluffig, rödlätt sak mitt i livets konst.

I väntan på kattungen Kärlek Livsstil

En osminkad selfiesanning är bättre

än tio… äh 

Hej från bloggsvikarn. Nädå, har haft varken nån tid eller nån ork eller nån mojo helt enkelt. Lagt dock den lilla biten som vart kvar på att umgås med käraste Nadja och bäbis-Noel som gästat mig från Göteborg, hälsa på min familj i Stockholm, sova uselt i två nätter och därav vara otrevlig mot hela världen men mest mina nära typ (var med andra ord glada att jag inte bloggat <333), sen repa mig och spendera hela lördagen dagdrivandes på Söder med min nu modemedvetna lillebror som fick mutas med en hårvax från Toni&Guy.

Är nu på tåget hem till Västerås och min förkylda Jonas som har varit stoisk och inte bett mig att dra åt helvete trots otrevlig igår som sagt. Tänker be om ursäkt med hjälp av pizza och lakritsgodisar jag köpte under fredagspromenaden. Sedan ska jag däcka och imorgon blir det både jobb, blogg och träning.

Puss och hoppas ni flyter fint.

Livsstil Mellan rundorna

Fatta Breaking Bad om det stod
Removes grease, gunk and crime istället?

Hej.

Det är alltid trögt att komma igång men när man väl gör’t då jäklar! Jag verkar vara inne i en riktig rensningsrage-period just nu. Igår kväll bestämde jag mig för att det fick vara nog med att vara sjuk, kavlade upp them Barbour-ärmarna och dammsög den goda passaten. Ikväll kommer nämligen en potentiell köpare och snälla – håll tummarna för att åket blir sålt. Det är en grymt trevlig bil och jag känner mig alltid cool när jag rattar den (och var inte vi lagledarduon Birjer & Katja coolast i följebilsklungan under Scandinavian Race då åket fick leka följebil?) men är man en blivande mor så vill man ha en lite modernare bil. Känns liksom bättre psykiskt då. Hur som! Jag dammsög bilen och tvättade den ren invändigt. Nös fram till midnatt men så värt för bilen skiner nu.

Sedan blev jag av med mina underbara tävlingshjul :'( som bäste AK hade handbyggt åt mig. Hade egentligen tänkt låta dem ligga och vänta på min racecomeback men när en cykelkompis annonserade ut hjulbehovet så slog det mig att herre, hellre hon får dem att träna/tävla på än att de ska ligga och förtorka i min källare. När det väl är dags för comebacken så får AK bygga ett par nya, ännu fränare hjul helt enkelt!

Efter hjulförsäljningen vattnade jag mina martyrer till blommor och såg mig omkring i mitt kombinerade vardagsrum/cykelrum. Nu var det inte många tävlingsprylar kvar hemma. Racern är såld och tränar för Vättern i Stockholm. Hjulen tillhör en femtioåring som kickar de flesta tjugoårings asses på asfalten. Ena hjälmen sitter på en cool stockholmsbrutta. Storlek S-kläderna är returnerade (tack öppet köp!) och inga nya tävlingskläder är beställda. Kvar stod jag med en ultegrakassett i handen. Den hade suttit på bakhjulet. Jag gick in i mitt lilla kök. Omsorgsfullt sänkte jag ner kassetten i en plastback och sprutade med Limon Velo. En underbart god citrusdoft spred sig i det lilla utrymmet. Alla rengöringsmedel borde dofta naturliga paradisfrukter!

Kikade sedan i mina verktygslådor. Så många till synes onödiga men för varje cyklist oumbärliga (även när vi inte använder dem) prylar. Diverse små kopplingar. Omaka styrpluggar. Udda avdragare. Ett trasigt (men går nog att laga) växelreglage. De tingen är inte till salu och inte till bortskänkning. För även om tävlingsbenen vilar så slår tävlingshjärtat. Och de riktiga mekaniska sakerna som blänker och låter är de bästa leksakerna för både stora och små eller hur?

Puss.

Cykel I väntan på kattungen Livsstil

Känner speakern intervjuobjektet så
får hon ställa lite extra kniviga
frågor, eller hur? (SméCrossen 2016, pic Jonas)

Slänga käft är vi i alla fall världsmästare på!
(i Contis nya fina lägenhet, pic jag)

Idag är minsann ingen dussindag – idag är Tonys födelsedag!

Tony är en av mina allra bästa vänner. Hela tvåhundratrettiosex gånger förekommer han som Tony eller Contis* på bloggen, bara en sådan grej.

I fem år har vi känt varann jag och Tony, och gjort en hel del tillsammans. Mest cyklat förstås men också rest, käkat, skrattat, gråtit ihop, gnabbats och även bråkat, surat på varann, förlåtit varann och accepterat varann. Kånkat varandras grejer, skjutsat varann, stöttat varann i vått och torrt och lerigt och skitigt och ishalt.  Somliga säger att vi är superlika medan andra undrar hur så olika typer som vi kan vara sams. Och det är väl kanske där hemlisen ligger. Sams är vi långt ifrån alltid, men vi har då aldrig tråkigt ihop! Varken som polare, som cykel- och lagkamrater eller som kollegor. Jepp, det är tryggt med en bästis några kontorsstolar bort.

Grattis Tony och du vet i vilken låda chokladen ligger.

* Ursprunget till Contis-nicket är lite oklart. Det kan bero på vår väns uppsyn i Contadors Tinkoff-ställ runt 2014. Jag har själv varit med om när cykelfolks skrikit Ey, Contador! efter Tony cykeldefilerandes på den mallorkinska strandpromenaden. Det kan också hittats på av Johan som gärna ger cyklister coola proffsklingande smekisar. Tony själv kanske kommer ihåg och kan berätta..?

Livsstil Mellan rundorna