Kategori: Livsstil

Hej folksis! *ställer in skärpan*

Vi tar en liten paus från den allmänna gravidledighetsdagboken. Det är bara att inse – jag är obra på att vara både med mina mått inaktivt ledig och otålig. Det må se ut som att det enda jag gör är glider runt och mår fint fysiskt men det är mest det att jag inte orkar lägga någon energi på att beskriva alla smärtor som sticker mig än hit än dit under de relativt korta stunderna som jag faktiskt är ute och rör på mig.

Nåväl! Idag företog jag och magdjuret oss en liten fotopromenad genom höstsköna Västerås. Fast först Konserthuset-lunch med Tony och Gustaf och så lite cykelhäng på det.

Tony hade precis fått sin nya Merida fixat av Västerås mest celeste mekaniker Thomas på Bianchi Café & Cycles. Det är faktiskt lustigt hur många av oss i cykelgänget som har börjat komplettera med eller övergått till mtb. Mig inklusive. Vad hände liksom? Äsch. Kul är det i alla fall. Blir fler att träna ihop med när det väl är dags.

Efter lunchen fick jag plötsligt mycket långa modell-/giraffben.

Även om de svullna gravidfötterna inte kändes särskilt modell-ish…

Men nog dög de små fyrtioettorna till att sparka lite löv

– rakt ner från bron mot de konstant övergödda svartåänderna. Jag fattar inte hur mycket plats det finns i magarna på dessa ändå rätt blygsamma fåglar. Att de inte spricker?

Jag gick alltså längs med ån och tog sedan SM-backen upp till Blåsbo. Överallt kryllade det av snart övermogna ploppbär (vad heter de egentligen?). Passa på och ploppa nu gott folk, snart är de för mjuka och då blir inte ljudet detsamma.

Falkenbergska kvarnen där jag en gång studentknegade som något slags telefonundersökare lockade med en lunch till vattenfallets brus men mätt och ljudkänslig som jag var blev det ett nej tack.

Färgkontrasterna bjöd på nästan barnslig variation. Här, värsta gröna klorofyllfesten.

Här däremot var höstlövpartyt i full gång.

Fast uppe på soliga Blåsbo påminde de vissna solrosorna och fallfrukten som såg ut som misslyckade kanelbullar om att sommaren inte riktigt gått och lagt sig än.

Nä sommaren den lurade kvar även under de oavsett årstid skumma och smått hotfulla brofästen.

Till slut blev jag omspurtad av två glada hjälmjäntor i min Eftersvettbacke. Anledningen till det fräscha namnet är för att den ettriga lilljäkeln (som är förstås längre och brantare än vad den ser ut på kortet) ligger på hemvägen från Friskis Rocklunda där jag kör både gym och wattintervaller… Även idag bjöd Eftersvettbacken på lite fotgängarsvett. Tur jag var så gott som hemma!

Väl så gott som så gott som hemma var jag tvungen att kika ner genom rutan i vår lilla saabis. Ett märkligt fäste hade blivit installerat sent igår kväll. Ett fäste till det lilla Maxi-Cosi babyskyddet…

åh herregud det kan ju hända när som helst nu..!

🙊

Höstpuss på er!

I väntan på kattungen Livsstil

Hej från hon den blivande hönsmamman här, en osminkad trött en i morgonrock sörplandes på halvljummet kaffe.

Natten var svår och avslutades med en mardröm som innefattade en sax och min mjukiskanin. Det kan bero på det rätt blodiga Twin Peaks-avsnittet vi såg strax innan läggdags. Det kan också bero på att jag känner mig stressad pga. vissa familjegrejer, eller på att jag handlade bäbissax (till naglarna) häromdagen.

Eller nä just fan.

Det måste bero på att jag ju åtgärdades hos frisören igår. Med hjärtat i stressgropen gjorde jag en sådan där teknisk cykelgrej och liksom vågade hoppet – dvs. vågade bestämt säga att jag var missnöjd med mitt kycklinglika utseende.

(jag är alltså normalt personen som knappt vågar använda rabattkuponger på Ica ”för att inte vara besvärlig” så ni fattar vilken grej det var för mig)

Efter två timmars gnuggande och hårhärjande till så blev det till slut skitbra. Jag känner mig jättefin. Ovanligt ljus men sådär sval – kommer vara så fint till mitt senaste paxplagg Classic Jersey II i färgen mörkblå (äntligen är de tillbaka!). Nu gäller det bara att hålla uppe vanan med att kamma håret och kanske inte vänta två år till med nästa besök. Och följa cykelfrisör-Elins grymma hårvårdstips så klart!

Saken behövde firas. Egentligen hade jag och coach Tony tänkt sticka till Specialized Concept Store i Stockholm för att hämta hans nya Tarmac-ram men ramhämtningen löste sig på ett annat sätt. Så vi bestämde oss för glass istället. Det blev att dela på en rejäl bunke Ben & Jerry’s (den med kakbitar) på fyra glada galningar. Glad att se kompisarna/kollegorna, glad att få skratta så vi nästan kissade på oss. Gott med glass i magen! Gott att få slappna av och förtränga dagens orostankar och sorgeämnen.

Sedan kom Jonas och var magnifik fin som nycyklad. Nycyklade män alltså, det bästa.

Och sedan blev det promenix hem till hemlagade hamburgare, googla babyskydd till bilen, kolla på Twin Peaks, få ett nytt anfall förvärkar (?) och gonatt på det.

Idag ska jag ut i det fina vädret och gå med eller utan stavar har jag tänkt. Får jag ihop några kilometer så är jag glad. Jäklars vad kroppen gör ont nu… men gå, det måste jag, det är för vackert ute för att inte gå.

Puss!

P. S. Jag hoppas att ni står ut med mina många rätt cykellösa inlägg i dessa höggravida tider. Fast jag litar på er, ni har ändå varit med alla mina ziljoner förkylningar, halsflussar, depperioder, krascher och diverse andra livets bonkningar. Den här gången finns det i alla fall en riktigt rolig anledning eller hur? <3

I väntan på kattungen Livsstil

Morgon läsare!

Hade som tanke att ledighetsblogga igår men det sket sig då dagen blev knasig och slutade i en tårindränkt däckning.

Men vi backar skivan.

Igår var alltså min första dag av mammaledigheten! Jag hade vetat med mig att det skulle bli en psykologisk utmaning för mig sällan klarar av att vara ångestbefriad under ledighet ”arbetstid” på grund av ovana (arbetsnarkomani), skuldkänslor inför de som jobbar (uppväxtgrej) och lathetsångest (rastlöshets-/cyklistgrej?)

Igår vaknade jag dock fullt bestämt att inte låta ledighetsångesten ta makt över min dag! Planen var följande: att äta lugn frulle – ta det lugnt (luddigt begrepp men vad gör normala lugna människor, typ tittar på teve?) – bege mig till stan för att handla ett par smågrejer och ljusa upp/klippa upp håret hos frisören – sedan sätta mig ner på bibblan med datorn och skriva lite på bokidén jag har just nu.

Det där med friseringen skulle bli min lilla före-mammaskap-present till mig. På något sätt kändes det okey att lägga den dyra penningen på lite fåfänga, särskilt ned tanke på att det gått minst två år sedan det senaste besöket (gick och klippte mig när jag och Jonas började träffas). Vem vet när jag får sköta om mitt yttre nästa gång liksom?

Promenaden ner på stan tog lite tid. Jag hade börjat få något som liknade förvärkar (tror jag? Aldrig fött barn så dunno) i söndags, igår stack det också rejält i nedre delen av magen och så ischias-ish lårsmärtor på det… nåväl – vädret var barnsligt kul, ljummet regn, superblåst, höstlövvirvlar, härj! så humöret var på topp och jag gick och småsjöng för mig själv mellan småvärkarna.

På något sätt kändes det så rätt att min kropps förberedelser skulle starta just nu, i det vilda och kyliga liksom!

Sedan gick det utför. Då ”min” salong inte hade någon drop in-tid tog jag in på en annan, förvisso rätt ansenlig salong och bad om en klassisk lugn blondering typ ”naturligt blond”. Något gick dock snett så efter en timmes förvisso mysig färgning, nyansering och schamponering så hade personen i spegeln brunt hår med dassigt grå slingnuanser i. Hej Katja tjugo år äldre och tio år deppigare liksom! Fasan var enorm. Jag ville gråta men kved ändå fram att nej nej, gör mig blond! med kalla nyanser ja men blond!

Frisören medgav att det kanske blivit en liten miss och jag fick behandlas en timme till. Personen i spegeln hade nu äntligen blont hår. Men inte ”naturligt blont” som jag brukar ha och hade önskat mig, utan typ…

vitt med lite gult och lite rött-blont?

:’(

Jag var dock så hemskt trött på att sitta därinne så jag betalde för mig och gick. Försökte roa mig med lite häng i bokaffären och sen i sminkaffären men varje gång jag såg mig själv i spegeln så kom tårarna och känslan av orättvisan. Trots att både Jonas och mina kompisar jag hade skickat selfies med färgen till försäkrade mig om att jo, jag såg bra ut med denna… nyans så var självkänslan krossad för dagen.

Jag gick hem, duschade, fick ingen mer ro, hade ont, hjärtat var idel gnäll, allt var skit. Det är något med håret alltså. Jag bryr mig sällan om en trasig strumpbyxa, eller om mina avbitna naglar. Men när håret blir hemskt..! Speciellt när man halvt skämmandes lagt ut en rejäl penning. Och när man redan lider taskig hårkvalité av all hjälmanvändning.

Som ett plåster på såret lyckades jag dock sova inatt, om än med små gnäll varje gång jag skulle upp och gravidkissa och såg mig själv i spegeln.

Idag är min ledighetsdag två och dagens utmaning är om än värre än gårdagens ”finna mig i att vara ledig på arbetstid”-challenge. Jag ska gå tillbaka till salongen och kräva (läs: be snällt med en mumlande röst för det är så sjukt läskigt att reklamera saker IRL) att de åtgärdar min nyans.

Jag må vara skör som en liten kyckling och orolig som en panelhöna nu under dessa sista dagar som höggravid – men jag tänker inte se ur som något av dessa små fjärderfän!

Ledighetsutmaningen fortsätter. Bäbis – ta och kom, allt roligare att vara lediga ihop.

Puss!

I väntan på kattungen Livsstil

En barnvagnspromenadvänlig öronlappsmössa från Raphis. Deras öronlappsmössor är guld för en annan som fryser om öronen så fort det är under plus femton ute. Och ja, jag erkänner att jag gillar när folks ser att jag är en sådan där cyklistposör.

Något suspekt-looking men för gravidkroppens alla härliga och mindre härliga prövningar rekommenderat hallonbladste från Crearome

Magnesiumspray från Holistic till mina hemska rastlösa ben som kostar mig en förmögenhet varje år bara för jag vill slippa tungmedicineras och testar mig igenom samtliga hemmametoder.

Den med all säkerhet fantastiska barnauppfostranboken Praktika för blivande föräldrar av bl a grymma Agnes Wold (som förresten driver ett av mina favvigaste twitterkonton, följ följ). Jag har turen (och oturen?) att äga ett gäng barnauppfostranböcker av varierande ålder och kvalité och ibland blir man alltså mörkrädd även om man tar råden med en klackspark. Nu kommer jag säkert att trotsa även denna blivande klassiker, men känner ändå på mig att den blir rolig och lärorik att läsa.

En första uppsättning bäbisekipering och det blev en del vinterbäbis-ylligt, ekobomulligt, ljust, puderfärgat, diskret gulligt. Jag tycker att barnkläder får gärna vara färgglada men är emot tryck med ord, ”coola mönster” och annat jox som snor fokusen från barnens redan färgstarka personlighet och medfödda gullighet.

En Ridley Noah! Nä, skojar. All cykelshopping är fönstershopping just nu. Men tids nog så.

Puss från CK Konsumtion.

Lida med stil Livsstil

Måndag vänner!

Igår skrev jag som ni vet ett halvt moralkakigt inlägg om att ständigt hitta på det roliga i det tråkiga. Jösses jag måste varit rejält trött, det värsta jag vet är moralkakor i bloggform. Så förlåt stort. Men nu hörni –

– igår höll det på att inte bli någon rolig utflykt trots den stenhårda regeln att fira varje graviditetsvecka med något spännande. Klockan började bli sent när vi lämnade det glada Hedesunda och vi hade både en tvättid och en sömntid att passa.

Jag var förresten smått öm i stjärten och ryggen efter att ha testat att cykla på en hybrid. Tro’t eller ej så hade jag aldrig sadlat en hybridcykel tidigare. Mitt cykelliv hade ju hittills bestått av antingen oväxlade standardcyklar typ trallor eller sportcyklar. Hade dock varit nyfiken på hur det är att cykla på en snabbare och lättare stadscykel med växlar ett tag. Tur då att Jonas mamma som är ungefär lika lång som jag hade kittat upp sig på en fin hybrid som jag fick testa.

Så hur var upplevelsen då?

Cykeln var det då inget fel på – även om världens kortaste rygg-Katja som vanligt kände att hon satt för utsträckt med armarna. Det kändes också märkligt att cykla på något som liknade en cross men som inte hade bockstyre utan ett styre som var varken mtb-brett eller bockstyre-smalt eller damtralle-bågigt?

Fast mest led jag eftersom jag helt enkelt var för gravid för några smalare och dropigare cyklar. Magen tryckte upp, vikten tryckte ner, ryggen smärtade… nåväl, en kortare tur till affären och tillbaka blev det och ett konstaterande – kanske värt att testa cykeln igen om en månad eller två hehe.

Men nog om cykelförsöket! Stärkta av äppelpajenmedvaniljsåsen begav vi oss hemåt och var på väg att banga utflyktandet men skärpte oss, gav upp att hinna hem i tid till tvätten och hamnade i…

gamla Näs bruk

vid Dalälven den breda!

Gamla Näs bruk visade sig vara en oanad pärla. Bruket, beläget strax utanför avestanära kyrkbyn By anlades en gång som ett dotterbolag till det på den tiden storslagna Horndals bruk. Även själva Näs bruk hade varit storslaget. Brukets kolhus (där man förvarade träkol som man behövde till stångjärnstillverkningen och masugnarna) var på sin tid en av de allra största byggnaderna i hela Norden. Mäktigt va?

Tyvärr finns inte kolhuset kvar i sin helhet. Några murbitar, täckta med slaggrester, står kvar här och var och är täckta med all världens vegetation och djurspillning. Det tog ett tag att hitta till bruksresterna, lite sorgligt gömda och förfallna bakom någon mindre underhållen mekanisk verkstad, även den gömd bakom en sopstation.

Men vi hittade förstås in, och vi klättrade runt på gamla husgrunder och öppnade torra trädörrar, och vi blundade och fantiserade om hur det måste varit att arbeta vid bruket en gång i tiden. Slitsamt, tufft, fattigt, omgivet av den vackraste naturen, rastbröd och kaffe till forsbruset.

En ensam solros växte bland rostiga järnbitar, omkullvälta trälådor, billiga plastmöbler någon hade helt sonika gjort sig av med, bleckkärl och oljiga trasor.

I den satt ett bi som efter några försiktiga blomskakningar visade sig vara så gott som fastlimmat i nektarn.

Jag plockade så varsamt jag kunde ut biet och lät det återhämta sig i gräset innan det kunde fortsätta färda sin tunga fluffiga kropp mot vidare bisysslor och vi fortsatte hemåt och kvällssolen sken oss rakt in i ögonen.

Som en ensam jättesolros, den där augustikvällssolen.

Puss.

Cykel I väntan på kattungen Livsstil