Kategori: Livsstil

Alltid nytränad i lya ciclista

Gärna nykraschad (men alltid redo för fest) i lya ciclista

Oftast i kär i livet, mer sällan kär i städningen i lya ciclista

Med gångavstånd till stan är denna trivsamma lägenhet belägen. Lägenheten renoverades 2010 och har en tilltalande planlösning med ljus hall, vardagsrum med stort fönsterparti, renoverat kök, rymligt sovrum och helkaklat badrum. Genomgående parkettgolv och målade väggar samt bra förvaringsutrymmen. Nära Mälardalens högskola samt påfart till E18. (ur mäklarbeskrivningen)

Fan hörru Bomansgatan. Bomansgatan-uppe-på-backen, Bomansgatan-bakom-Gröna Woken, Bomansgatan-där-typ-alla-man-känner-har-bott-någon-gång, Bomansgatan-den-där-gatan-nära-högskolan.

Om en vecka bor vi, jag inte här längre. Min lilla, nätta, eleganta lya ciclista.

Det var i slutet av januari tvåtusentretton, nästan exakt tre månader efter jag hade begravt min Peter som jag, Grannen och Valle flyttade in mitt bråte. Till hjälp hade vi Grannens företagslastbil och Saris lilla pickup jag fick låna i en vecka att köra småpryttlarna i.

Köpaffären var hastig. Jag stod inte ut med att bo kvar på det en gång så festglada Klockartorpet. Gå runt och tänka och minnas, ett hålögt spöke i de tomma rummen som påminde om livet som inte längre var ett liv. Bomansgatan var det närmaste stan jag hade råd med, med maxlån och lite hjälp från min far.

Den nya lägenheten välkomnade mig. Ljus och charmig, gammaldags men smakfullt renoverad – tillräckligt mycket för en som ville trivas hemma utan att spendera alltför mycket tid eller pengar på att hemmafixa. En sådan som jag.

Då jag flyttat många, många gånger i mitt liv och kommer nog att fortsätta flytta har jag någonstans börjat se mina hem som geografiska bekantskaper snarare än geografiska platser. Lya ciclistan har sedan starten varit min fina bundsförvant.

Dess tjocka fyrtiotalsväggar har inrymt mycket och många – glädje, skratt, vänner, cyklar, vänners cyklar, vänners vänner, förälskelse, smärta, blod, gott käk, musik, sång och skrivande. Bland annat den här lilla bloggen har skötts ifrån denna lägga i hela fem år.

(hade jag haft ett glas rödtjut i handen så hade jag skålat med mig själv nu)

(varför med mig själv är för att Jonas nattar le bébé)

Det var här jag blev tävlingscyklist, sedan mountainbiker, sedan crossie (just i den ordningen, även om mtbn användes enbart till att vintercykla/crossa med i början). Det var här jag gjorde och kände massa fel men också massa rätt. Det var här jag tröttnade på att leva med konstant oro och ont i magen och bestämde mig för att för första gången i livet ta till mig ordentligt med mod och vända på skutan.

Men icke att förglömma det enkla – framför allt så trivdes jag här. I min anspråkslösa vrå i världen. På platsen där jag har varit helt och hållet mig själv. Katja med datorn in på toaletten, i fluffig morgonrock och med en chokladfläck i mungipan.

Nog är det många minnen som kära lya ciclista har bjudit på genom åren. De starkaste tillhör dock inte enbart mig utan delas med två till – varav en kanske inte riiiktigt kommer att minnas så mycket annat än i sina celler, möjligen i sitt undermedvetande.

För ni vet ju. Någon gång i början på januari förra året så gick det riktigt hett till på Bomansgatan.

Och nu är det tre människor som flyttar mot en större framtid för sig själva och sina cyklar. Hejdå Bomansgatan, vi kommer att minnas dig med värme.

Om vi fortfarande håller sams efter all städning och allt visnings- och flyttfix det vill säga. Hah och pust.

Nu ska jag ut och cykla och tänka ut vad vårt nya plejs ska heta. Lya ciclista 2.0 eller något nytt? Kom gärna med idéer. Puss!

P.S. Vill ni snoka runt i lya ciclistans visningsversion så ligger den ute på Hemnet. Kom och köp!

Kärlek Livsstil

Hej. Extra dålig bloggare just nu. Bråda dagar här hemma! Mycket som ska hinnas göra (hinna göras?) inför flytten. Två visningar denna vecka som kräver städning. Packningen och annat fix samtidigt som tussis ska få ro och röra sig tryggt mitt i hemmet som förändras för var dag.

Samtidigt utspelar sig våren utanför hemmets en gång så tjocka vinterväggar, tränger sig in mer och mer och väggarna är snart ett minne blott.

Det är både behagligt och samtidigt omöjligt att gömma sig inomhus några längre stunder. Utomhus söker jag små och större vardagsretreats för mig och min bebis så att han lär känna världen i ett lugnt tempo. För så mycket det finns att se, så många sensationer för en som upplever allting för första gången och jag vill inte att det ”bara” sker i förbigående. Jag vill ge det tiden och rummet att ske. Det är viktigt. Det får kosta precis hur mycket tid och trötta fötter som helst.

Minst en rejäl promenad om dagen, finns det något härligare än att åka vagn och titta ut på världen? En måltid vid Mälaren med mandarinänder och ekorrar som sällskap. En kortistågresa med sövande utsikt över ljusgröna ängar med tunnbenta rådjur vid horisonten. Kaffekvarnsurret på det lilla bageriet. Att hålla i en riktig pappersbok. Rulltrappans ledbelysning i glada färger. Doften av mammas bakverk, smaka lite. Ljudet av ett propellerplan. Att sitta uppe i vagnen med suffletten nere och ta in omgivningen. Vi stannar upp, i parken, i skogen, mitt i staden. Den urladdade spruckna mobilen (som jag bloggar från just nu), fixartankarna, stressen ligger och skräpar nere i skötväskan ihop med en halväten bar och halsduken som inte längre behövs.

– – –

Idag har jag så trötta ben. Körde rätt tufft på Monarken igår, sedan någon mil promenad mm i solen och värmen i Enköping, årets första familjepicknick i Örsundsbro, lägenhetsfixet… Ikväll är det första visningen. Idag ska det bli mycket varmt här i stan och jag vill helst bada isvak (finns det is kvar ute på Mälaren, nån som vet?) men får nog inte det. Så det blir till att köra ett utomhuspass gruppmammaträning och så en omgång Monarkcykel då. Längtar till imorgon och till helgen för utomhuscyklingen!

Nu vaknar Ivar. Puss!

Livsstil

Skitmåndag! *andas djupt tre gånger*

De nätta (ingen lätt sak när man har ett par ständigt trötta och svullna 41:or) italienska skorna jag köpte – och gick i! – i Uppsala i fredags är hopplöst för små idag. Fattar noll. Jag hade inga problem att gå i dem i värmen i fredags? Men idag går det inte. Får prova igen med strumpbyxorna i. Bajs. Har just nu inga andra vårskor som inte är sportiga och jag vantrivs med att se sportig ut när jag inte sportar. Mammaekonomin gråter och fötterna likaså. Lyllos någon på Tradera snart.

Mammaträningen utomhus jag skulle börja med idag sket sig också på grund av jackbyte. Stressad som jag var glömde jag förstås plånkan i den icke-sportiga jackan så nästan framme vid bussen så var det bara att vända hem igen. Ingen idé att ens försöka hinna till 10.00 till fots.

Blä! Lätt att jag tar ut ilskan på Monarken i eftermiddag.

Sitter nu på en paradalkisbänk i den lilla ”parken” utanför Lågprishotellet vid E18 och skriver detta medan Tuss, piffig som han alltid är och med en ny 6 mån+ napp, tuppsar järnet i barnvagnen.

Tänker på helgen som varit, underbar och intensiv, och blir lite gladare.

Vi har hängt så fint, jag, Plutten, lillebror, Jonas och andra.

Tänk att en tolvåring kan vara så fantastisk med barn. Men så är inte min lillebror vilken tolvåring som helst. Aldrig har jag träffat på någon med ett så gott, empatiskt och nyfiket inre. Trots alla svårigheterna som brorsan fått övervinna är han en trygg, positiv och liksom självtillräcklig individ som finner sig i vilket läge som helst och som gör det han tycker om utan att riktigt bry sig om andras tyckanden, även om han artigt nog lyssnar på andras åsikter om dittan och dattan. Filma talgoxar? Skoj. Programmera syntar? Skoj. Plocka isär en teve och sätta ihop det igen? Skoj. Cykla lite MTB? Skoj. Leka Ivar trött? Skoj. Skatta dig lycklig Tuss! Med en nära morbror som John kommer du att aldrig någonsin ha tråkigt under din uppväxt.

Vi har ätit massa mat. Fikat massa gott. Bytt till sommardäck på bilen. Sjungit oss hela på låtar till Ivar. Gått oss fotblöta i naturen. Bekänt hemlisar. Fått sexmånaderspresenter både av mor- och farföräldrar. Skypat med gammelfarmor. Lyssnat på fågelläten.

Känt våren smeka våra kinder

pyttesmå äppliga

lite större väderbitna

och skäggiga.

Tyvärr blev det ingen löpning för min del. WED/RLS slog till med full kraft så det blev ingen sömn alls natten till lördag och sömn på dubbla doser magnesium och smärtstillande resten av helgen. Benen gjorde så ont att jag knappt kunde gå i trappen. Men så är det ibland, förhoppningsvis dröjer det ett tag till nästa peak.

Men nu är det dags att ta tag i denna veckan. Måndagsmorgonen kan ju gå och dra något gammalt över sig, resten av dagen ska bli bra! Jag ska gå en egen powerwalk, bjuda coach Tony på födelsedagslunch, köra något bra monarkpass och börja packa så smått. I veckan har vi två lägenhetsvisningar, wohoo!

Ivar ska få sig ett sexmånadersbrev också. Och i veckan ska jag äntligen börja cykla ute kvällstid, GMFG!

Puss.

Kärlek Livsstil

God morgon! Tror ni att jag slängt på ett digitalt rosa skimmer över bilden? Nope, det är kvällsljuset som är så just nu. Persikoljuset! Apelsinkrokantljuset! Nougatljuset! Smaka på solen-ljuset!

Jag ska strax ut och omfamna ljuset och den kvarliggande vintern (minus minus minus här uppe i Gästrikland där vi är idag) och skida någon mil. Men ville visa upp er den fina intervjun i VLT (plus de andra MittMedia-tidningarna som eventuellt har med artikeln, har inte riktigt kollen där). Tänk att det har gått hela tre år sedan den förra passionerad cyklist bloggar-intervjun jag gjorde med tidningen. Då bredde jag ut mig om cykel cykel cykel på tre sidor. Denna intervju av den något intimare sorten även om cyklingen är förstås med eftersom jag helt enkelt har det som religi… host, livsstil. Men lite surrealistiskt var det ändå att hålla i trycksaken och läsa att jag faktiskt hade blivit

m a m m a.

Fränaste titeln av alla jag någonsin haft om jag får säga det själv! ✌

Vill ni läsa intervjun om i sin helhet så finns den nu digitalt här.

Nu ska jag ut i spåret och sedan ska vi åka och se konst! Puss och ha en underbar gul fredag.

Kärlek Livsstil Om cykel Träna med barn

Hej cykelvänner! Tisdagssnack här.

Fast först – tack för responsen på gårdagens inlägg hörni. Jag känner mig modig. Grunden är lagd, byggnationen är igång. Tids nog är huset uppe med solvarma, skinande väggar, huset som vakar tryggt och godmodigt ut över dalen. Där kommer vi att sitta med nycyklade ben och dricka vårt te och må vi.

Status nu:

Ligger nu och vilar en kortis under tiden Miraklet (som lillebror kallar Ivar) snusar i sin sängsis.

Filar på detta inlägget och på Cykelkattens CV som snart kommer upp på bloggen – ett steg i min modighet är att våga stå upp för och ta skäligt betalt för när jag i mina olika roller bidrar med mina kunskaper, idéer och erfarenheter till ett färggladare, sjysstare och roligare Cykelsverige.

Status innan:

Vi har varit ute på en rejäl repa – först en livsstilsintervju och fotografering med en tidning. Vi pratade mitt paradämne #cykelkärlek och jag avslöjade lite framtidsplaner. Lovar att berätta när storyn är ute. Sedan körde vi en sjysst promenix ute i blåsten. Alltså vädret just nu kan inte bestämma sig. Är det vinter? Är det vår? Rått och jävligt är det i alla fall, brr.

Multisportvagnen:

Igår byggde jag och Ivar – japp just så, klart Miraklet hjälpte till att hålla verktygen åt morsan – till slut ihop charioten (vart aldrig av i helgen, för skoj med lillebrorbesöket och annat). Är mycket pepp på en första repa med den imorgon. Kommer att bli svårt att hålla mig i skinnet och inte ”förspringa” mig så jag får ont någonstans. Men så. Spännande! Så fort det blir barmark så kommer jag att cykla med vagnen.

Mountainbiken:

Which brings me to the subject – cykel. Stenströms ringde. Ikväll ska vi äntligen hämta hem min rosa skönhet – min specialmoddade Trek Procaliber 6. Är det inte för brutalt halt i helgen så tänker jag provskitaner den på bästa katjamanér redan på lördag. Oavsett så lovar jag en otäckt snygg fotosession med den.

CYKLISTPODDEN:

Which brings me to tisdagssnacket’s last subject: i veckan är det poddags igen! Denna gången med en mycket härlig gäst som kommer att prata MTB, kombot cykel + föräldraskap med mera roligt och viktigt. Ser ni förresten att det går att lyssna på CYKLISTPODDEN direkt i webbläsaren här inne i bloggen? Ba att klicka på play.

Så. Strax vaknar Miraklet upp, bäst jag avslutar. Puss på er!

Cyklistpodden Kärlek Livsstil