Kategori: Lida med stil

OBS OBS det blå är inte en sopsäck utan en no logo-regnponcho för sjuttio riksdaler. Sop… ponchon inhandlades för att skydda de icke-vattentäta byxorna men det gick väl inte så bra ändå tyvärr. Nåväl! En kuperad mil i piskande regn är ändå en kuperad mil. 

…eller fan ta utbudet av fulldugliga friluftskläder till personer med gravidmagen som ju till skillnad från rondörmagen inte går att dra in liksom.

Jag menar hur svårt kan det vara att prodda en frilufts-/regnbralla med en klassisk gravidresår som alla andra gravidbrallor har? Craft? Haglöfs? Didriksons? Folkkära rekomärken? Vi gravida vill faktiskt också vara torra och varma när vi är ute och andas in frisk luft så som vi ju rekommenderas.

Nä nu trött.

Den som någonsin lidit av kombot ikappkommen utmattning, graviditetshormoner och långvarig sömnbrist vet hur det har känts för mig nu de senaste dagarna… nätterna… vad var vad?

för jävligt! Hemskt!

Gråtigt.

Härligt och kul i stunderna så klart – och gåbenen verkar starkare än på länge, bäckensmärtan är dessutom puts väck, tack! – men det jävliga vann över mig i detta fallet.

Nu ska jag sova länge, länge och sedan får ni berättelsen om den olycksaliga gravidvandraren.

Tack för Jonas. Han är mitt mörka, goda ljus. Puss och vi hörs!

I väntan på kattungen Lida med stil Min gravidträning

Åh herre. Det slog mig plötsligt – imorgon är sista arbetsdagen innan jag går på semester. Från början hade jag tänkt att tre veckor skulle vara lagom. Och man måste väl spara dagar till man är mammaledig så man kan typ, vara mammaledig mer? Har vissa varit noga med att påpeka till mig. Vart småskrämd, tänk om jag tänker fel? Men hur mycket jag än försöker (fast jag försöker jäkligt lite i ärlighetens namn) så förstår jag mig inte riktigt på alla de där knepen som ekonomiskt sinnade om sig-omkring sig-människor ägnar sig åt. För min del känns det som ett jobb i sig, att hålla på med excelarken och huvudvärka långt före babyns ankomst. En utvilad blivande mor är väl gladare mer än en slutkörd blivande mor i alla fall eller något i den stilen.

Och gudarna ska veta att jag har varit slutkörd. Trots att jag lyckades avvärja väggen i sista sekunden så sitter spåren kvar i form av klaustrofobi- och yrselattacker som gör att jag inte kan köra vissa tunnlar, vägar och annat som har gjort mig skörare än skörast på länge. Nåväl – vi ska inte fastna i de tankarna nu.

Jag kör dock fem veckor från och med lördag. Från tänkta tre till faktiska fem, känns ändå rimligt.

Någon smått ironisk person skrev på #cykeltwitter – pass på, sista semestern på typ femton år.

OMG.

Nu är det en halvsanning – bara för att man har barn så är man inte låst för livet, liksom. Jag är självklart medveten om att ett barn är ett ansvar utan dess like men jag är rätt van vid ansvar av den typen så ser inte det som något börda utan tvärtom som en lättnad – äntligen ett eget barn att skylla på för att ställa upp till höger och till vänster för att man har så svårt att säga nej hehe. De ba kom och käka middag med fem andra par! Man ba sorry, barnet trotsigt barnet vägrar. De ba kom och shoppa kläder! Man ba sorry, barnet trött barnet vägrar. De ba kom och testa nya spåret! Man ba Jonas tar du barnet ikväll? 😽 Typ så. Smart va?

Nä men skämt åsido. Vad händer på semestern då?

Har inte gjort en endaste bestämd plan faktiskt. Carpa järnet som ungdomarna säger. Första veckan är jag ensam ledig så lär hänga än här, än där i stockholmsregionen. Vi har dessutom ett par graviditetsrelaterade besök att avlägga hos vården. Sedan vill jag verkligen dra någonstans och tanken är nordligt och fjälligt ena veckan, sydligt och havigt andra veckan, med något mellanhäng någonstans emellan. Vandring, cykling, tåg, pussas, böcker, fuck off allt ovidkommande, vi är högt över molnen.

Blir i alla fall hemma i Sverige denna gången, vill inte vistas gravid utomlands hur omodernt ängsligt det än låter. Våran vårdapparat är ändå den bästa… hoppas jag i alla fall.

Ikväll ska jag fira med en fet picknick med mina kära kollegor, imorgon hämtar jag äntligen min mtb hos meken och då kan ni ju bara gissa vad som väntar snart.

S E M E S T E R

*glad glad studs studs*

Vilka är era semesterplaner? Puss!

Cykel Lida med stil Livsstil

Originalfotot från Cyclist

Hej! Nu i cykelsäsongens mitt kryllar det av dem på stans och landets vägar och stigar – ben. Våra underbara cyklistben! Här kommer en matig guide till den estetiska benskötselns vassa konst. 

⚔ Vi börjar med den enkla frågan om benrakandets vara eller icke vara. Du hittar nog inget professionell landsvägscyklist som inte rakar spirorna, det gäller förstås även crossies men även de flesta mountainbikers. Men även de flesta amatörer – för det är värt att komma ihåg att cykling är nog världens proffsigaste amatöridrott – rakar benen. Debatten är lika gammal som själva benrakningsvanan och det är inte jag som ska påtala för er om ni ska raka benen eller inte. Särskilt med tanke på att jag inte rakade dem en endaste gång i mitt liv tills jag ansåg mig cyklist dedikerad nog att göra det. Men en sak är säker – det handlar först och främst om hängivenheten och ens eget förhållande till sin passion. Köp den eller förkasta den – voilà.

Många herrnybörjare drar sig från att raka benen ty ”fruntimrigt” (av samma anledning som många herrnybörjare drar sig från att bära tight lycra). För er med det bekymret kan det vara trösterikt att veta – och åberopa för era icke-cyklister till kompisar! – att konditionsidrottare började raka benen långt innan det blev en allmän kvinnogrej. Faktiskt så var det simmarna som började med grejen och redan i början på 1900-talet så gjorde man tester som påvisade att rakade ben gav en klar fördel på exempelvis 400-metersdistanser. Det ni.

⚔ Snåla inte när du köper hyvel och byt den eller bladet ofta! Det ska aldrig ta emot och låta ”skrapigt” när man rakar. Särskilt flerbladiga hyvlar samlar dessutom på en mängd mindre festliga bakterier som du inte vill få in i kroppen.

⚔ Tänk på att ta i liiite mindre när du precis bytt rakhyvel eller satt in ett nytt blad – tar du i lika hårt som med den gamla hyveln/det gamla bladet är risken större att du skär dig.

Är olyckan ändå framme och du har skurit dig? Se till att ha antingen alunstickor (finns för runt 20-30 spänn i var och varannan rakningstillbehörbutik till exempel här) eller alunstift nära till hands – aluniten steriliserar såret och stoppar blödningen. Perfekt att ha med sig på resan också.

⚔ Förvara rakhyveln i en torr miljö i en uppåtstående position, låt den inte bli fuktig, skitas ner och rosta till.

⚔ Även om det låter omständigt – hoppa helst inte över det förberedande skrubbmomentet. Skrubba med en valfri skrubbkräm, det mesta duger även om det bör vara en lite grövre variant än den som man har i ansiktet. Skrubbandet får bort de döda hudcellerna och gör rakningen mer precis. På köpet får du en lite bättre cirkulation i benen, något ingen cyklist bör tacka nej till.

⚔ Använd ett bra rakskum eller en bra rakkräm när du rakar – det förbättrar resultatet och gör hela upplevelsen trevligare.

Är du typen som inte litar på fabrikstillverkad kroppsvård? Här är ett enkelt recept på en DIY-rakkräm:

  • 2/3 dl sheasmör
  • 2/3 dl kokosolja
  • 2/4 dl olivolja
  • (valfritt – ett par droppar eterisk olja för doftens skull)

Blanda ihop – låt smälta i vattenbad – kyl ner i kylskåpet i ca 10 min – vispa upp till en fluffig smet i en burk. Förvara kallt, peta inte i krämen med händerna utan enbart med spatel eller sked.

⚔ Även om det är bättre att raka benen strax före turen/loppet än inte alls – raka dem helst kvällen innan du vill ha dem som lenast. Det beror på att det är på natten när benen svullnar något som hårsäckarna drar sig tillbaka och morgonbenen är lenare. Dessutom är man oftast mindre stressad på kvällen och då är risken för blodiga misstag något mindre.

⚔ Knäna är en svår del. Speciellt när man gjort sina vurpor ett gäng gånger… Knöliga och sticker ut och svåra att raka smidigt. Då kan det vara bra att raka knäna sist av allt. Då har du redan fått in snitsen och blivit varm på handen så att säga.

⚔ Avsluta med att smörja in benen med något fuktgivande. På sommaren gillar jag att smeta på lite svalkande och mentoligt som innehåller aloe vera men det mesta duger så länge det fuktar huden och inte innehåller olja för oljan täpper till porerna.

⚔ Till slut till den stora frågan – hur långt upp bör du raka? Är du en person med lite eller mycket ljus benbehåring så gör det inget om du inte går hela vägen upp så att säga. Har du däremot mycket och/eller synligt hår så är det bäst att raka så högt upp på benen som du kan. Förkasta idén om att anpassa rakningen till byxlängden. Även om du är en riktig perfektionist och håller hårt på byxkantlinjen så åker byxorna ändå upp och ner när du exempelvis trampar eller sätter dig ner. Dessutom är det föga elegant med fluffshortsen, oavsett hur elegant din personlighet är i övrigt.

Så, det var den lilla guiden det. God rakning på er mina herrar och damer. Puss!

Lida med stil Mina tips

Fråga inte varför färgerna är så psykedeliska men här är ett kort
från när vi i lördags gick från havet till bilen och det började regna varmt
mysigt sommarregn och väl i bilen fick jag termoste och wienerbulle!
Bäst va.

Hej. Fick igår ett återfall. Post-Göteborg-förkylningen hade inte alls släppt utan antog liksom en annan form igår så efter världens snigelpromenad hem då benen knappt bar mig var det bara att acceptera fallet, duscha sig ren fån dagens måsten och däcka i väntan på mat och kärlek från Jonas. Blev först lite deppig – herregud antingen en normal vecka utan en endaste inplanerad jobbresa eller dylikt stressigt, redo att lägga på friluft, träning och något annat vettigt kvällstid och så är jag sjuk igen :'( – men sögs rätt fort in i boken jag läser nu. Boken, som är så djävulskt bra skriven att det inte går att vara deppig utan man vill nästan vara sjuk så länge man läser den i alla fall!

Med andra ord blir det väldigt lugnt idag med. Trots att vädret tigger och ber om att man ska göra utesaker så blir det en diss. Jag ska stoiskt hålla mig inomhus i liggande ställning, äta kanelgifflar och #lidamedstil. Planen är förstås att krya tillräckligt för att få ut något friluftigt av resten av veckan i alla fall.

I helgen är det Västerås Cityfestival så fly stan och köra mtb någonstans långt, långt ifrån civilisationen är en plan. Egentligen är jag fortfarande sugen på att dra till Högbo och köra alla de stigarna jag skulle ha kört om jag varit frisk i helgen men vi får se, kanske tar något närmare hemma denna gången. Även min än så länge petita (förutom när jag putar med den skoliosunge-style) bäbismage växer sig allt större för varje dag. Det gör mig rätt så medveten om att det inte är alltför många någorlunda tekniska cykelturer kvar innan jag får finna mig i att ”bara” rulla. Vilket är absolut ingenting jag är ledsen över, äntligen softa junk miles med gott samvete liksom, men det gäller liksom ändå att passa på och cykla stig så länge kroppen tillåter det.

Det som måste ske nu är dock att laga cykeln. Antingen så är kedjan för uttöjd eller så är drevet shletet (eller något annat, finns alltid en möjlighet till när det kommer till cykelstrul!) men det som sker är att kedjan inte lossnar från drevet när man växlar ner till lilla klingan. Det händer inte varje gång men tillräckligt ofta. Resultatet är att det blir totalstopp och rätt obehagligt millisekunderna innan man lyckas klicka ur. Eftersom jag självklart inte vill utsätta mig för några risker så låter jag bli helt i att gå ner på lillklingan vilket gör backarbetet i bästa fall kämpigt och i värsta fall omöjligt. Så här har vi en sak som måste fixas om det ska bli något stigcyklande i helgen.

För övrigt har jag och Jonas redan nu börjat diskutera (läs: gnabbas) om vilket slags cykel som är bäst lämpad för distans (ah men femton mil plus ni vet) med bäbis. Vi borde kanske välja vilket slags barnvagn vi ska ha också? Barnvagnar verkar så himla omständigt och framför allt dyrt. Nästan som snygga hojar med bäbisanpassning. Eller ännu dyrare? Fy fanken vilken djungel fast lite spännande ändå. Kanske lika bra att vänta in i det sista med att köpa något sådant ifall man ångrar sig och återköpstiden är slut, typ.

Nä slutbabblat nu – nu har ni kanonkoll på statusen min liksom. Snart kommer det ett inlägg om helgens mtb-körning i Hedesunda, ska bara få lite ordning på bilderna. Puss!

Cykel I väntan på kattungen Lida med stil Min gravidträning

Hej kompisar. Livet är ibland en elak en – igår däckade det mig i en förkylning som tyvärr inte verkar bli bättre idag. Ligger hemma, är trist och inne i halsen utspelar sig ett mindre krig. Har borstat mina gosedjur, ätit en gårdagens wienerbulle och småbläddrar i en rockbiografi (varför vill jag alltid läsa rockbiografier just när jag är sjuk eller övertrött?). Lär ju somna om snart. Törs inte äta några mediciner heller för lilla bäbisen min.

Utanför utspelar sig sommaren, landsvägs-SM – grattis grymma Lisa Nordén till tempo-guldet! – och MTB-masters VM  – grattis grymma Maria  Sedemark till VM-guldet. Även den icke-tävlande världen gör sig redo för alla midsommarhelgens cykelfrestelser – det ryktas om midsommarnatturer ner till magiska bryggor (heja Annas cykelromantiska fantasi!), glada MTB-turer på aftondagen och annat skoj.

Om det blir någon cykling för min del den här veckan återstår att se. Just nu är jag så mosig i huvudet och utmattad av alla måsten och ska och kan du och kom ihåg du att jag inte ens orkar bry mig avsevärt. Det får bli som det blir – cyklingen och det aktiva kommer att finnas kvar men jag är glad om jag får ligga ner i Jonas knä tätt mot magen och titta ut över vattnet här hemma i stan eller uppe i vår kära södra Norrland och känna att avståndet till alla måsten, det är geografiskt långt det, ni når inte oss.

Puss och vi hörs kära läsare, berätta gärna om era helgplaner så blir jag glad.

Lida med stil