Kategori: Lida med stil

Det ena utesluter inte det andra – tycker det var länge sen vi diskuterade väsentligheter. Jag och Min Bättre Cykelhälft Anna brukar ofta diskutera bibs – kanske för att båda gillar välsvarvade män i såna? – och hur en bibbralla ska se ut för att liksom uppfattas perfekt.

Många är de exemplen där bibdesignen inte riktigt gjort sig bra i det mediala ljuset. Alla känner väl vid det här laget till polska herrlandslagets röda snoppar (även om jag innerst inne inte alls förstå hur nåt sånt kan anses vara en miss!) och det colombianska damlandslagets cameltoefärgade wtf-design. Senast i raden av still undran-design är det annars somrigt cykliga FDJ-kittet för nästa års säsong:

Kaxigt franskt med vittvitt, eller hur? Men totalt ohållbart i andra värdeförhållanden än typ, somriga Monaco-alpina sådana. Dvs. på vägar som saknar vare sig grus, skit, ler eller annat som kan flyga upp och som normalt tas upp av en mörk – helst svart – insida man på engelska kallar modesty panel. Alltså seriöst, många är de mardrömslika upplevelserna där man har tvingats genomlida flera mil… ja herregud ibland upp till ett helt lopp! – bakom en rumpa vars färg kan betyda att vad som helst kan ha hänt ägaren.

Men vad säger ni om saken?

Hur är en perfekt bib enligt er? Färg? Längd? Länka gärna till nån bild! Och strunt i vad stilreglerna säger – jag vill veta er åsikt, modest som mindre modest.

Puss!

Lida med stil

Säg va man vill, men klädstilen var något bökigare då, det glada året 1936! Nog tänkte man tygkvalité snarare än smidig passform på den tiden. Fast va vet jag, de få gångerna jag vågar mig in i skogen så kan jag ibland se moderna människor cykla snabbt iklädda baggy plagg. Alltid retar det nån landsvägscyklist eller hur? I dagens cykelvideo är det ändock den eländiga terrängen och de läckra bockstyren på antagligen sjukt tunga stålisar som stjäl all show. Tyvärr vet man inte var nånstans tävlingen gick, men jag hade gärna varit med, ser så himla bökigt kämpigt och roligt ut, detta race, blandning av cross och crosscountry. Älskar att de får springa till cyklarna vid starten, ännu ett svårt moment!

Tack AK för tipset.

Cross is boss Lida med stil Mina tips

Som jag säkert berättat så landar det en hel del erbjudandemail i cykelkatten@gmail.com-inkorgen. Oftast tycker jag bort dem utan att ens orka läsa igenom allt – palla göra reklam för dejtingssajter och suspekta kosttillskott och sånt. Jag är dock en hängiven stödjare av estetiskt tilltalande design och form som främjar cykling. Cykellysen finns det gott om på marknaden – riktigt snygga är det ont om. Så när Nordic Design Hub frågade mig om jag ville testa de nya cykelljusen av svenska designtrion Bookman så sa jag sure, vi kör. Fick ett perfekt tillfälle att använda de små söta rackarna när jag skulle till Friskis City och förkylningsyoga häromveckan!

Lysen kom hem i en snygg plastpåse som man fick riva av för att få ut lysen. Det fanns ett gäng färger att välja på men jag är ju touren av mig så det blev som vanligt gult.

Lysen som ser inte speciellt mäktiga ut lyser överraskande starkt – även om de ändå är till för stadskörning snarare än distanskörning där du ska se lika mycket som du vill synas. I paketet ingår en vit och en röd lampa och det finns tre lyslägen att välja på: kontinuerligt blinkande, intermittent blinkande och stadigt. I Sverige får vi ju inte blinka hursomhelst men jag diggde intermittent blinkande och körde på det hela vägen hem ändå. För att tända lysen är det den runda knappisen man trycker på. Knappisen är rätt mastig och lätt att trycka ner och det gillar jag som är frussen om händerna och gärna kör med handskar på.

Med hjälp av ett elastiskt band på varje lyse sätter man fast det vart man än behagar på cykeln. Jag gillade idén med elastiskt band – enklare att hantera än tröggummi som typ, hårdnar när det är kallt. Däremot förstod jag inte varför banden var så stora – lysen satt rätt så löst på min trallas ändå rätt stora styre respektive sadelstolpe.

Lysen levereras med batteri som går att byta ut och kostar under tvåhundralappen per par. Det finns en något dyrare variant som går att ladda via USB-kontakt.

Summa summarum gillar jag mina nya kompisar och hoppas att de lyser upp många turer ner på stan med trallan eller crossen!

Lida med stil Samarbeten

Som ni är vana att se mig –  med gullegull till skadad Dalahäst <3

Sitter och bävar inför ikväll. Och nej, inte är det det faktum att jag tänker gymma för första gången i höst (våren och sommaren inräknade) utan det faktum att jag ska gå och klippa mig av en leg. frisör.

Förstå mig rätt – jag är en fåfäng tjej. Jag gillar att se bra – äsch, ska inte hyckla, bäst – ut och frisyr är liksom en sån grej som ingår i ens looks. Jag mår liksom bra av att va sådär trofésnygg ni vet. Nog så.

Problemet ligger i att jag också är en tjej som ogillar att lägga tid på sånt jag tycker är tråkigt. Frisörbesök är ett sånt tidsslöseri! Sitta där och höra att jag minsann borde sköta mitt hår så som jag sköter min träning och varför vill jag inte se ut som en filmstjärna vill inte alla tjejer det?!

Och ju längre jag drar mig från att gå till frisören desto tovigare och jävligare blir den röda kalufsen som utsätts för

hjälmtryck

hjälmkli

vind

bortglömd kamning (4/7 veckans dagar)

en och en annan död fluga (se: hjälmkli)

frukostrester (mamma säger att man alltid kan se på mig vad jag ätit till frukost eftersom det fastnar på mig).

Så jag vet precis vad som väntar ikväll för så är det varje gång.

Frisörskan kommer att rulla med de välsminkade ögonen. Hon kommer att ta upp mina hårtester och hålla framme dem och med uppgiven suck fråga hur fanken man kan gå så långt som jag med att missköta frisyren. Jag kommer att förklara att jag tyvärr aldrig lärt mig det där med frisyr. Hon kommer att fråga mig var jag brukar ha mittbenan. Jag vet inte riktigt var mittbenan trivs bäst men jag kommer med kvävd röst pipa fram här och peka på nåt ställe mitt i pannan. Hon kommer att förklara att hon tyvärr får klippa av längre än vad jag vill att hon klipper, för att rädda det som räddas kan. Jag kommer att sitta där, tillintetgjord, och sedan kommer jag att lägga ut en summa motsvarande startavgift i cx-cupen på hårdprodukter som jag kommer att använda i prick en vecka innan brorsan kommer på besök och medan jag tittar bort sprutar ut allt innehåll på nallen för nallen ska vara fin.

***

Förresten så får ni gärna tipsa om bra hårprodukter för hår som utsätts för sjukt med slitage! Seriöst, guld värt. Tack!

Lida med stil

Tjenis avdomnad pe…

eh hallojs!

Min vana trogen har jag knappt bloggat i helgen. Har alltså fett med cykelskojs att berätta! Inte ikväll dock. Men liten update ska ni ändå få i form av en sån där dagens outfit!

Dagens outfit då:

Tröja: Yolande marinblå från Café du Cycliste inköpt på Bon Mecanique innan Cykeltwitter Big Meet (låter somPower Big Meet men men) i fredags!
Hjälm: Catlike (vårdar varumärket mitt), ett sista-minuten-inköp på Mallis i våras
Sockor: Rapha classic socks, dubbla, en med hälhål i!
Skor: Oidentifierbara, för mycket lera
Bibs: Veronica Larssons “gamla” (knappt använda) Lotto-bibs som tyvärr inte passade Anna så de blev mina istället!
Väst: Raphas high viz-väst från brevet-kollektionen, herrvariant så åker upp för jämnan, men sjukt snygg
Plats: Nånstans utanför Äs – det syns väl utifrån posen? Fast stället heter alltså så på riktigt.
Pose: Looking at them wee stems så klart, sjukt slut tjej efter ett gäng glada crossmil på variernade underlag.

Härmed är dagens fit outad och ni får återgå till era söndagssysslor.

Puss och vi hörs imorrn!

/Kick-ÄS

Cross is boss Lida med stil