Hej kompisar. Livet är ibland en elak en – igår däckade det mig i en förkylning som tyvärr inte verkar bli bättre idag. Ligger hemma, är trist och inne i halsen utspelar sig ett mindre krig. Har borstat mina gosedjur, ätit en gårdagens wienerbulle och småbläddrar i en rockbiografi (varför vill jag alltid läsa rockbiografier just när jag är sjuk eller övertrött?). Lär ju somna om snart. Törs inte äta några mediciner heller för lilla bäbisen min.

Utanför utspelar sig sommaren, landsvägs-SM – grattis grymma Lisa Nordén till tempo-guldet! – och MTB-masters VM  – grattis grymma Maria  Sedemark till VM-guldet. Även den icke-tävlande världen gör sig redo för alla midsommarhelgens cykelfrestelser – det ryktas om midsommarnatturer ner till magiska bryggor (heja Annas cykelromantiska fantasi!), glada MTB-turer på aftondagen och annat skoj.

Om det blir någon cykling för min del den här veckan återstår att se. Just nu är jag så mosig i huvudet och utmattad av alla måsten och ska och kan du och kom ihåg du att jag inte ens orkar bry mig avsevärt. Det får bli som det blir – cyklingen och det aktiva kommer att finnas kvar men jag är glad om jag får ligga ner i Jonas knä tätt mot magen och titta ut över vattnet här hemma i stan eller uppe i vår kära södra Norrland och känna att avståndet till alla måsten, det är geografiskt långt det, ni når inte oss.

Puss och vi hörs kära läsare, berätta gärna om era helgplaner så blir jag glad.

Lida med stil

Dagens cyklistros går förstås till Hemköp <3

Min vana (ty ett gäng gånger är en vana hette det väl?) trogen tänkte jag fira min graviditetsvecka med en romantisk cykeltur med bäbisfar. Jag hade sovit uselt, ute var det fruktansvärt hett och så hade det brunnit i en industribyggnad så luften i stan var inte sådär jätteparty heller. Jonas som i egenskap av en icke-gravid person hade skickats ut på en längre tur skulle höra av sig vid en viss tid så jag kunde börja cykla mot Borgåsund där vi skulle få det romantiskt läs doppa fötterna i vattnet, socker, kolhydrater, pussar på munnen och klappar på bäbismagen.

Tji fick jag! Väl ute på prärien läs ute ur cityn insåg jag rätt snabbt att detta inte skulle bli cykelturen jag skulle komma ihåg som gemytlig, behaglig eller ens dräglig. Det rådde 27 grader Celsius, det rådde kastvindar och över det rådde ett upprättsittande vindfång till gravid cyklist med hettan som värsta väderfiende nummer ett sedan barnsbena.

Haha alltså som jag led under de ynka milen till lill-industriorten Kolbäck som jag hamnade i efter att i stundens hetta (sorry) tagit fel avfart från femtiosexan jag cyklade på en bit. Som jag förbannade mitt beslut att överhuvudtaget cykla! Tänk vilken skillnad – från de gröna svala siljanskullarna till våra platta, öppna åkrar med dammiga kråkekajor svajandes i vinden.

Väl framme i Kolbäck tog jag in på Hemköp. Det fanns en liten caféhörna, och det fanns vaniljhjärtan två för tio och det fanns mineralvatten och Resorb. Efter att ha handlat dessa skatter satte jag mig ner i caféhörnan och inväntade min man som såg lagom picklad ut efter sina åtta+ mil Galten runt.

Fysisk som en annan är blev jag skönt mellow av lite energi i kroppen. Tårarna som hade uppstått på grund av hettanpaniken hade torkat. Vaniljhjärtan var nybakta och fortfarande varma, med mycket vaniljgegga i. Kaffet var starkt. Jonas var stenhet. En vänlig expedit kom och snackade lite cykel med oss och gav oss en knippe gratis bananer ba så där för synd om två svetton.

Och när jag reste mig upp för att lämna detta vårt dråpligt romantiska ställe så fladdrade det till i magen. Det hade fladdrat till förut, småduttat, småkittlat. Nu var det inte längre kanske. Nu var det en liten hand eller kanske en utsökt liten fossing som skrapade lite inne i min livmoder.

Bäbissparkarna!

Vi som tror på ödet tror även på talet tjugoett. På något sätt hade jag vetat att det var vecka tjugoett det skulle ske. Och tänk att något som började som den jävligaste turen på länge blev till den ljuvligaste morsdagsupplevelsen!

På vägen hem kom regnet. Svala, starka, bestämda droppar som kylde ner och lindade in. I mig fortsatte bäbisen härja och dansa och klappa mig inifrån ibland, och åh som det dansade inne i min själ!

Nu kvällste och choklad. Puss (och storyn om minisemestern kommer imorgon).

I väntan på kattungen Kärlek Landsväg Lida med stil Livsstil

Titta vad jag har blivit med!

Jajamen, min första någonsin stadshjälm (även Katjor blir vuxna någon gång)! Något jag letat efter ett tag men inte hittat ty det mesta är sådär sportigt och fint när man tränar men kanske inte när man stadscyklar.

Hjälmen är en collab mellan den kultiga glasögon- och hjälmtillverkaren Carrera och cykelklassikern Brooks. Remmen man får med i kartongen är till för att antingen hålla ihop hjälmen när man transporterar den eller för att skydda byxbenet från att fastna i kedjan. En ganska onödig sak för mig som inte bär byxor till vardags så får ge bort till någon byxperson men kul idé.

Jag provade den här snyggingen för något år sedan och fastnade direkt för precis min stil – enkel, elegant och inte modernt sportig någonstans. Puss.

Modellen bär storlek S/M

Lida med stil

Notera de uppknäppta vintertightsen.
Ett hett gravidcykelklädtips helt klart.
Fler kommer snart!

(bilden är gårdagens så klart, idag gäller morgonrocken)

Hej och välkommen till lya ciclista sjukstugan. Jag är hemma med halsont och har mycket tråkigt. Att vara hemma dagtid utan att ha gjort något före eller ska göra något efter är typ det tråkigaste som finns även i friskt tillstånd (jo, jag har varit arbetslös) men att inte ens kunna trösta sig med en promenad suger. Så jag plågas. Försöker läsa böcker men de jag har påbörjat nu verkar tråkiga trots hypade. Kan bero på halsontet förstås, allting känns tråkigt.

Har i och för sig åstadkommit en bra sak idag. Nämligen slörensat i skåpen och lådorna och fått ihop hela sex stora kassar kläder, skor och andra mjuka paket att köra iväg till Myrorna. Äntligen går det att komma in i den lilla garderoben jag har i sovrummet och det känns lite gladare i själen. Jag har aldrig varit någon storshoppare eller gillat samla saker som inte har något för mig historiskt värde utan det mesta är sådant jag har fått i fel storlek, eller inte kunnat ha av någon annan anledning. När vi kom till Sverige dröjde det kanske ett år innan vi fick råd att köpa en andra (förutom den jag hade på mig) stickade tröja till mig och så småningom handla fler men jag kan inte komma ihåg att min ”tröjbrist” störde mig då. Så varför äga tio om man har två som sitter fint och värmer? tänker jag än idag och sliter glatt ut de plaggen som väl sitter bra tills de ibland får hål (↑ som understället däruppe) och lite till. Inte för att jag är snål eller så utan för att… orka?

Jag kommer ihåg den där tröjan förresten. Rosa, hög fluffig krage, hundrafyrtionio kronor på lyxigaste H&M. Sådana var på modet då. Den flottaste jag sett och ägt, om än något svettig ty syntetisk men äsch, petitesser när man är femton år.

På tal om varma tröjor så har jag faktiskt spart två varmare tröjor med cykelmotiv som jag kommer att lägga ut i den grymma facebookgruppen Cykelkläder för tjejer. Ska även lägga ut lite andra cykelplagg där, så håll utkik!

Nu tryter energin igen, ska fortsätta vila blä tråk suck. Orkar kanske höja styret på Ridleyn ikväll, gravvisanpassningen ni vet. Eller titta på när Jonas gör det…

Puss och hoppas att ni är friska och glada!

Lida med stil

Hej.

Oavsett hur fåfäng man är som person så är man en levande människa som blir torr, narig, svettig, skitig och på andra sätt påverkad av att vistas och särskilt träna utomhus. Det sliter på huden och om vi bortser helt från det kosmetiska så blir det helt enkelt obehagligt när huden är torr, spänner och fnasar. Förutom det torrluftade kontorsjobbet så är jag mycket ute och utsätter huden och håret (ett eget kapitel) för sol, vind, svett och vatten. Överlag är jag en aktiv person som kanske till vardags inte riktigt prioriterar den tiden som noggrant smörjande och målande och diverse flerstegsprocedurer tar. Därför uppskattar jag dryga, snabbverkande och fräscha produkter som helt enkelt gör sitt jobb. Hittar jag någon produkt som jag gillar – oavsett märke eller ”könstillhörighet” så fortsätter jag köpa den.

Nedan berättar jag hur jag skyddar jag min torra till kombinerade hy under utomhusträningen. Obs obs, produktexemplen är med helt enkelt för att jag har testat dem och gillar dem.

I kylan och blåsten:

Om jag ska cykla ute i kyla eller rusk så smörjer jag in ansiktet med en rikligt fuktgivande, fet kräm.

Det finns många feta kroppskrämer men jag rekommenderar inte att använda dem i ansiktet – förutom kanske på nästippen och runt näsborrarna som tenderar att bli som mest utsatta! Den feta fuktkrämen måste ge mycket fukt och utgöra en skyddande hinna utan att täppa igen porerna.

Body Shops Heavy-duty Face Protector (2) funkar bra så här på våren. Weledas Cold Cream (5) gör ett grymt skyddjobb eller om man har en riktigt torr hy.

⭐ På språng

I fickan ligger ett klassiskt Apotekets Försvarets-stift (6). Jag föredrar originalet men det en uppsjö liknande salvor. Kruxet är att inte missbruka utan smörja in enbart vid behovet.

 I solen:

Cyklar jag en solig dag måste jag skydda både kroppen och ansiktet från solens skadliga strålar.

Jag är inte alltför intresserad av att bli mycket solbränd, men även om man är det så bör man inte skippa solskyddet för att ”det tar bättre då”. Vistas man mycket ute i solen så blir man solbränd trots allt solskydd i världen och solkrämen gör att man inte bränner sig och flagnar bort brännan istället för att bygga upp den.

Innan cykelturen smörjer jag in så gott som hela kroppen med en solkräm med minst faktor 30. Precis som med andra krämer så är det bäst att smörja ansiktet med en särskild ansiktssolkräm och där tycker jag antingen Apotekets Solcreme Ansikte eller Cliniques SPF 50 Sunscreen Face Cream (3) är bra.

En aloe vera-gel (kolla efter så hög aloe verahalt som möjligt) som till exempel Urtekrams Aloe Vera Gel (1) är en skön lättnad för huden irriterad av solen eller annat.

⭐ På språng

Med mig i jerseyfickan har jag ett litet solstift typ Vichys Idéal Soleil (4) att bättra på skyddet med på de särskilt känsliga ställen som nacken. Sådana säljs på ungefär samtliga apotek utomlands så ingen fara om man glömt sticket hemma.

Inte så värst avancerad rutin eller hur? Lite mascara på franstopparna, fram med skrattrynkorna så är jag redo för vilket äventyr som helst.

Hur tar ni hand om er hud under träningen? Har ni några produkter ni vill tipsa om? Är det något ni inte rekommenderar?

Puss.

(och rubriken kommer förstås från vår cyklisternas bästis chamois crème som appliceras på inget annat än just mellan skinkorna)

Lida med stil