Notera de uppknäppta vintertightsen.
Ett hett gravidcykelklädtips helt klart.
Fler kommer snart!

(bilden är gårdagens så klart, idag gäller morgonrocken)

Hej och välkommen till lya ciclista sjukstugan. Jag är hemma med halsont och har mycket tråkigt. Att vara hemma dagtid utan att ha gjort något före eller ska göra något efter är typ det tråkigaste som finns även i friskt tillstånd (jo, jag har varit arbetslös) men att inte ens kunna trösta sig med en promenad suger. Så jag plågas. Försöker läsa böcker men de jag har påbörjat nu verkar tråkiga trots hypade. Kan bero på halsontet förstås, allting känns tråkigt.

Har i och för sig åstadkommit en bra sak idag. Nämligen slörensat i skåpen och lådorna och fått ihop hela sex stora kassar kläder, skor och andra mjuka paket att köra iväg till Myrorna. Äntligen går det att komma in i den lilla garderoben jag har i sovrummet och det känns lite gladare i själen. Jag har aldrig varit någon storshoppare eller gillat samla saker som inte har något för mig historiskt värde utan det mesta är sådant jag har fått i fel storlek, eller inte kunnat ha av någon annan anledning. När vi kom till Sverige dröjde det kanske ett år innan vi fick råd att köpa en andra (förutom den jag hade på mig) stickade tröja till mig och så småningom handla fler men jag kan inte komma ihåg att min ”tröjbrist” störde mig då. Så varför äga tio om man har två som sitter fint och värmer? tänker jag än idag och sliter glatt ut de plaggen som väl sitter bra tills de ibland får hål (↑ som understället däruppe) och lite till. Inte för att jag är snål eller så utan för att… orka?

Jag kommer ihåg den där tröjan förresten. Rosa, hög fluffig krage, hundrafyrtionio kronor på lyxigaste H&M. Sådana var på modet då. Den flottaste jag sett och ägt, om än något svettig ty syntetisk men äsch, petitesser när man är femton år.

På tal om varma tröjor så har jag faktiskt spart två varmare tröjor med cykelmotiv som jag kommer att lägga ut i den grymma facebookgruppen Cykelkläder för tjejer. Ska även lägga ut lite andra cykelplagg där, så håll utkik!

Nu tryter energin igen, ska fortsätta vila blä tråk suck. Orkar kanske höja styret på Ridleyn ikväll, gravvisanpassningen ni vet. Eller titta på när Jonas gör det…

Puss och hoppas att ni är friska och glada!

Lida med stil

Hej.

Oavsett hur fåfäng man är som person så är man en levande människa som blir torr, narig, svettig, skitig och på andra sätt påverkad av att vistas och särskilt träna utomhus. Det sliter på huden och om vi bortser helt från det kosmetiska så blir det helt enkelt obehagligt när huden är torr, spänner och fnasar. Förutom det torrluftade kontorsjobbet så är jag mycket ute och utsätter huden och håret (ett eget kapitel) för sol, vind, svett och vatten. Överlag är jag en aktiv person som kanske till vardags inte riktigt prioriterar den tiden som noggrant smörjande och målande och diverse flerstegsprocedurer tar. Därför uppskattar jag dryga, snabbverkande och fräscha produkter som helt enkelt gör sitt jobb. Hittar jag någon produkt som jag gillar – oavsett märke eller ”könstillhörighet” så fortsätter jag köpa den.

Nedan berättar jag hur jag skyddar jag min torra till kombinerade hy under utomhusträningen. Obs obs, produktexemplen är med helt enkelt för att jag har testat dem och gillar dem.

I kylan och blåsten:

Om jag ska cykla ute i kyla eller rusk så smörjer jag in ansiktet med en rikligt fuktgivande, fet kräm.

Det finns många feta kroppskrämer men jag rekommenderar inte att använda dem i ansiktet – förutom kanske på nästippen och runt näsborrarna som tenderar att bli som mest utsatta! Den feta fuktkrämen måste ge mycket fukt och utgöra en skyddande hinna utan att täppa igen porerna.

Body Shops Heavy-duty Face Protector (2) funkar bra så här på våren. Weledas Cold Cream (5) gör ett grymt skyddjobb eller om man har en riktigt torr hy.

⭐ På språng

I fickan ligger ett klassiskt Apotekets Försvarets-stift (6). Jag föredrar originalet men det en uppsjö liknande salvor. Kruxet är att inte missbruka utan smörja in enbart vid behovet.

 I solen:

Cyklar jag en solig dag måste jag skydda både kroppen och ansiktet från solens skadliga strålar.

Jag är inte alltför intresserad av att bli mycket solbränd, men även om man är det så bör man inte skippa solskyddet för att ”det tar bättre då”. Vistas man mycket ute i solen så blir man solbränd trots allt solskydd i världen och solkrämen gör att man inte bränner sig och flagnar bort brännan istället för att bygga upp den.

Innan cykelturen smörjer jag in så gott som hela kroppen med en solkräm med minst faktor 30. Precis som med andra krämer så är det bäst att smörja ansiktet med en särskild ansiktssolkräm och där tycker jag antingen Apotekets Solcreme Ansikte eller Cliniques SPF 50 Sunscreen Face Cream (3) är bra.

En aloe vera-gel (kolla efter så hög aloe verahalt som möjligt) som till exempel Urtekrams Aloe Vera Gel (1) är en skön lättnad för huden irriterad av solen eller annat.

⭐ På språng

Med mig i jerseyfickan har jag ett litet solstift typ Vichys Idéal Soleil (4) att bättra på skyddet med på de särskilt känsliga ställen som nacken. Sådana säljs på ungefär samtliga apotek utomlands så ingen fara om man glömt sticket hemma.

Inte så värst avancerad rutin eller hur? Lite mascara på franstopparna, fram med skrattrynkorna så är jag redo för vilket äventyr som helst.

Hur tar ni hand om er hud under träningen? Har ni några produkter ni vill tipsa om? Är det något ni inte rekommenderar?

Puss.

(och rubriken kommer förstås från vår cyklisternas bästis chamois crème som appliceras på inget annat än just mellan skinkorna)

Lida med stil

 1. Sköna breda cykelbrillor som skyddar ögonen från vägarnas vårdamm, Adidas 2. Ny frän styrlinda att lera ner innan det är dags att byta till vit på sommaren, Fizik 3. Hyllningsbidon för att visa vilket stall som äger, Rapha 4. Gängets spacigaste cykeltröja, Je Suis Cool 5. Skoskydd som tål regn, Grip Grab 6. Huvudet uppe bland molnen-hjälm, Giro 7. Lätta handskar för de fortfarande kyliga vårturerna, Café du Cycliste 8. Babyblå armvärmare, VOID 9. Silkessjal  à la Cykelkatten när man tröttnat på buffen, Cartier.

Hej ciclistas fashionistas! Våren är här och i och med det de varmare vindarna men också lite annat tänk när det kommer till hur jag klär mig på cykeln.

Jag tänker lager på lager – benvärmare, armvärmare, underställ, vindtät tröja – eftersom vädret skiftar så lätt.

Jag tänker regnberedskap och glömmer inte skoskydd, en lätt regnjacka i tröjfickan och kanske ett par extra handskar att byta mot för att slippa frysa om händerna.

Och jag tänker självklart fira den kommande säsongens ljuvlighet! I vår är jag lika klar som den blåaste himmelen, lika blå som det djupa havet nedanför serpentinerna jag klättrar uppför och så klart lika cool som stjärnorna jag betraktar under kvällsturerna med månens sken som enda sällskap. Jag skippar de varma murriga höstfärgerna och klär mig blått, kallt, klart.

Puss!

Lida med stil Livsstil

You get ready, you get all dressed up
To go nowhere in particular
Back to work or the coffee shop
Doesn’t matter cause it’s enough
To be young and in love
To be young and in love

Hej! Kommer ni ihåg mitt kravlöshetsinlägg för någon vecka sedan? För er som inte pallar läsa hela svamlet så handlar det liksom om att jag plötsligt känner mig smått hemlös som inte får träna prestationsbaserat på ett bra tag här. När jag istället för att driva ut bekvämlighetsdemonerna ur kroppen och sträva uppåt måste tvärtom hålla på och göra det bekvämt för kroppen och typ, se inåt?

Efter att ha tänkt till en sväng så förstod jag att denna min farhåga eller vad man ska kalla det är en naturlig reaktion på en plötslig förändring. Man kör i ett visserligen brokigt, men ändå uttänkt, spår och så är man plötsligt off-track och terrängen är ny och hur ödmjuk man än är inför förändringen så känner man sig ändå vilsen.

Vänta, vilsen…

jag älskar ju att vara vilsen!

Det är ju precis det jag ägnar mig åt när jag är ute och hojar off-tävlingsträning – ser till att cykla vilse med flit!

Det är ju då man upptäcker nytt och lär sig.

Eftersom jag aldrig varit någon hurtbulle med träning hängandes över mig som något slags måste utan alltid tränat enbart det jag finner kul och när jag finner det kul (det är ju då man kommer långt med sina intressen tycker jag) så är det ju egentligen inga konstigheter.

När jag förstod detta så blev det genast både lättare och åter lite spännande. Säg vad man vill om mig men jag är typ världsbäst på att ta mig an förändringar med glimten i ögat och storögd naivitet och i de svartaste av stunden så triggar de ändå min inre hopplös äventyrsromantiker. De mången historiska orsakerna till detta är inte alltid så kul men palla se bakåt.

Så det min förändring gör är förstås inte att ta ifrån mig mitt sätt att träna på. Utan precis tvärtom – den ger mig chansen att under en period träna på sättet som jag mår bäst av  det nyfikna sättet. Att genom min denna inställning utforska naturen, kroppen, omgivningen, hitta nya vägar, stigar, sätt och äventyrskamrater att ha roligt ihop med under resans gång.

Nu har jag äntligen chansen att ägna mig åt det fullt ut och det känns härligt :*)

Puss och lovar, inget mer träningsflum på ett tag. Idag ska vi istället fira – men om det senare idag.

English: Some words about me learning about how my adventurous mindset helps me to face the new challenges of my new physical state. 

Lida med stil