• #lidamedstil,  Mellan rundorna

    Just nu mår jag bara bra – en livsupdate från er blogueur terrible

    Hej här kommer en klassiskt bloggig livsuppdatering. Januari har som sagt tidigare varit en rätt körig månad och jag har med flit struntat i att lägga tid på bloggen öht för bloggen får aldrig bli ett måste precis som cyklingen för skriva och cykla = passion och det måste en vårda som inte gör det på beställning utan av kärlek <3

    Yada, nu kör vi:

    Jag har…

    – haft cirkus fyra bokade plus ett gäng obokade fysiska och onlinemöten varje dag. Och så allt jobb däremellan. Pust! Men nu börjar jag komma in i min nya roll och saker och ting are rolling forward som min kollega från USA brukar säga.

    – börjat hjärntvätta min Plutt inför förisstarten. Och mig själv. Att min lilla fina pojksis ska börja i kommunal barnomsorg va? Tas hand om främmande va? Hänga med massa nya kids va? Mycket spännande och skrämmande i ett.

    – …så jag har varit en störtklängig elefantmamma (Jonas kallar mig och Ivar elefantmamma och elefantbebis när vi kryper runt på alla fyra där hemma, jag iklädd min gråa morgonrock och Ivar i sina bebismässiga pastellfärger) och hemma, hemma, hemma så mycket som möjligt. Trygghetsknarkar trygghetstankar.

    – lagt in ett automatiskt meddelande om att “hej jag är föräldraledig varje fredag våren ut” i Outlook <3

    Hörde jag fikadistans med Plutten-i-Thule?

    Att du gjorde! :D

    – dansat skiten ur mig på en _hemlig location_ technofest. Lever fortfarande lite på den natten. Samma helg vart jag vinterkräksjuk och har inte riktigt fått upp min levnadsmojo sedan dess men det kommer väl.

    – värkat i mammahjärtat över Pluttens matvägran den senaste veckan. Lillen hade förstått fått en släng av min magsjuka. Inte tillräckligt för att vara sängliggande men nog så illa att ingenting har smakat gott – förutom vällingen i sömnen (!) och lite vatten dagtid fram till idag.

    – slötittat på Andra Åket men bara för bög-Tommys skull

    – haft en skrivprioriteringsångest (!). Det kommer att bli ett eget inlägg på det men alltså, det handlar om att jag i år verkligen vill ta och förverkliga min surdeg till skrividé och bloggen kommer emellan tidsmässigt. Jag har begränsat med skrivtid och måste välja. Eller måste jag? Ahhh!

    Jag har inte…

    – kunnat hitta mina (icke-vintriga) cykelskor så har tränat i jympadojs (!) inomhus. Alltså det har känts som att gå tillbaka till 2007 typ. Hur klarade man av att cykla inomhus utan cykelskor på den tiden? Hur dog man inte kraftlöshetsdöden? Har nu hittat skorna. De stod och vädrades ute på balkongen. Joråsåatt.

    – gillat dina instagram- eller facebookinlägg. Sorry. Är allmänt analog av mig just nu. Är lite som en bananaphonen Nokia 8110. Men din cykelpose/katt/lägga är förstås superfin som vanligt 😚

    – bestämt mig för om jag (som i vi) vill bo i stan eller mer på landet. Blotta tanken på att öka bilberoendet och det tidsmässiga avståndet till det roliga (läs: vännerna, Stockholms kulturutbud osv.) ger mig smärre panik men jag är inte tillräckligt tät för att skaffa oss ett vettigt hus mitt i stan så då måste det bli utanför. Eller?

    – bestämt mig för om jag ska bli med racer eller inte. Som redan i vår alltså. En alu-stighoj kan jag väl leva med, men ska jag bli med racer så måste det vara feta race ready grejer annars får det vara.

    – kunnat tänka på annan nyhet än Julen i brunnen :'( Fixar fan inte den nyheten. Fixar inte tanken på hur han måste ha mått… mår. För Julen måste leva. Han bara måste leva. Snälla.

    – kört andra intervaller än ettor. Har dille på just ettor just nu. Det är egentligen o-bra för det är lååånga seeega intervaller mina ben skriker efter. Men självdisciplinen och tiden är som den är och

    JUST NU VILL JAG BA VA MAMMA CYKLA TJÄNA CASH OCH MÅ BRA. det sistnämnda är min nya hobby jag inte tänker släppa.

    resten kan fa och flyga.

    Hörs snart puss.

  • #lidamedstil,  Between the rides

    So what we gotta lose? What we gotta move? I move mountains.

    God morgon folksis! Eller förmiddag? Vet inte vad man säger numer när en annan är uppe sen ottan varje morgon.

    Har inte sovit många timmar inatt. Tankarna går som myrorna i benen (och inatt även armarna, jäkla WED/RLS-elände). Den här januarin har bjudit på en livskompott så intensiv, o-ego och solfattig att jag ibland undrar hur jag – vi – har orkat utan att bryta ihop och börja tjuvsupa boxvin och spela nätpoker för smslånade $ typ.

    🤔

    😌 nädå.

    Om februari kommer att bli lugnare? Skulle inte tro det va. Då ska vi ju skola in Plutten på föris också. Och så har det ju självklart blivit något strul med platstjosan så inskolningen som skulle börja i början på månaden börjar inte förrän i mitten. Det ska bli mycket intressant att försöka få ihop kalaset med tanke på hur min jobb- och livsagenda ser ut. Men vadå, jag har fått ihop kalaset ett gäng gånger förr. Och Jonas – Jonas är en född klippa. Däremot hade det förstås varit skönt med lite lugn och ro. Även klippor behöver vindstilla perioder för att inte söndras ner av havsvågorna.

    Men det är väl det som är ödet, och priset man får betala för att inte ha lärt sig att välja den lätta vägen i livet.

    Well well. Jag har det hur bra som helst. Jag är välsignat med ett barn så självklart, vackert och gott inifrån och ut. Jag har skitkul i livet och är omringad av kärlek och folks som gör allt för att få mig att må bra, även om jag min vana trogen gör allt för att slå det ifrån mig i stunden. Och jag har lärt mig att finna ro i stormarna genom att vägra slå knut på mig själv för onödigheter.

    Det är väl det där med cyklingen. Är det för lite av den varan så är mitt liv inte riktigt komplett ändå. Kan leva utan tur. Kan leva utan choklad. Kan leva utan sol. Och utan berg. Men utan berg och cyklingen, svårt alltså.

    Jag körde ett fint kort inomhuspass i fredags. Postkräksjuka ben, usch, men sjungande själ. Må slutet av januari och resten av den kalla årstiden bjuda på många fina cykelpass, oavsett form och innehåll.

    Slut på självterapin. Om en timme är det dags att slå på lite extra rött Chanel på läpparna, packa ner gåvorna jag njutshoppade i Stockholm igår och bege mig ner mot Mälarens strand för lite förbubbel och brudhäng.

    Som Anna ba: ”Ingela får en sjuhelvetes vackert och sprudlande vinterdag!”

    Bröllop och dop för en kär cykel+ kompis och hennes fina lillfamilj.

    Nu kör vi. Ut i solen. Puss!

  • #lidamedstil,  Mellan rundorna

    Cykelabstinensanalysen (min empiriska studie)

    Först

    – drabbas av lätt panik, såhär ett par dagar in i eländet

    – googla träningsabstinens men bli idiotförklarad av alla hurtiga tipsare som tror att “lär dig knyppling” kan bota avsaknaden av sysslan med stort C

    (förlåt alla knypplare, ni känner säkert samma under de perioderna

    ni inte får knyppla)

    – känna dig misslyckad som artist. Oavsett hur bra och fint och nice allting annat i livet är för tillfället.

    – möta missförstånd från de som ser träning som något som är kul men som man kan klara sig utan liksom

    – känna dig ensam. Mycket ensam.

    – självömka lite… och så lite till. Såja.

    moll.

    – nätfönstershoppa cykelkit och prylar (och kanske råka klicka hem något ändå)

    – skrapa bort rost från cykeldatorn

    – gå dina närmaste på nerver

    – ha lite lätt huvudvärk utan bestämt ursprung. Koncentrationssvårigheter. Minnesförluster.

    – känna dig lite småful. Småslapp. Småglåmig.

    – plåga dina närmaste lite till

    – nicka när andra säger att det inte är någon fara, att du är strax tillbaka på banan igen men tänka innerst inne att nä, det är kört. Jag kommer aldrig att få cykla igen. Jag. Är. Körd.

    – äventyra relationen med dina närmaste

    – bita dig i naglarna. Peta dig i näsan. Studera snoret.

    – bli religiös för om inga sablars ingefära- och nosspraykurer funkar, borde inte någon av gudarna kunna göra det då?

    – pausa Strava Premium 😭

    – avfölja 80% av cykelkonton de lyllosostarna ska inte ha mig som följare! CYKLAPÅNIGÖRDET UTAN MIG HAH! 

    *bröl*

    – byta efternamn till Fomo

    – söka patent på hashtaggen #nobikesnolikes

    för ingen, ingen lider av cykelbrist lika mycket som jag,

    hörde ni det?

    – och förnamn till Pita. Som i Pain In The Ass alltså.

    – få plötsligt gott om egentid då dina närmaste åker på spontansemester utan att meddela dig för de pallar inte ditt gnäll längre

    – sedan plötsligt äntligen må bättre

    – träna

    TRÄNA

    TRÄ Ä Ä NA

    la la la

    – känna hur djup kärleken är för allt levande, ner till den minsta lilla snigeln, har ni sett färgerna? Åh shit så fiiint allting är

    all smiles :)))

    – gömma undan inlägg som detta för att ta fram först när abstinensen är framme nästa gång

    (→ kategorin Guider och tips folks)

    We’re all unique folks. Förutom när det kommer till träningsabstinensen.

    Idag ska jag äntligen cykla – om än lugnt om än försiktigt bla bla – efter en ganska så ruffig magsjukeperiod. Skoj för mig! Puss och må väl.

  • #lidamedstil,  Katja om kärlek

    Rosa, svärta och hopp – vill du hjälpa min kläddesign att hjälpa cancerforskningen?

    Hej läsare, hej första augusti, en månad kvar till min bästa årstid.

    Det här har nog varit min sämsta bloggsommar någonsin. Det kommer att komma lite förklaringar, ett Q&A (även om den mystiskt försvunna podden) och förstås en semesterberättelse. Jag måste bara samla mig lite och ladda om här hemma. Men först vill jag berätta om en rolig grej!

    Det finns en bra sida. Den heter Cykeltjejer.se. Det är en bloggportal för ett gäng kvinnliga cyklister som bloggar om cykeldittan och cykeldattan. Jag gillar dessa bloggar. Det tränas, körs lopp, cykelreses, tävlas och mekas. Det är högt och lågt och bäst av allt – personligt, for reals jordnära och därför mycket sympatiskt.

    För ett par veckor sedan utlyste Original Teamwear och Cykeltjejer.se en kläddesigntävling. Självklart såg jag tävlingen sent. Just lagom tills jag blev åter höll på att bli sjuk i samma skit som hade snott sex veckors (!) träning och smaksinne. Det var som vanligt hemskt varmt, jag låg i soffan och slöklottrade med min Faber-Castell och tänkte att det vore väl fint att göra en design. Cykelstil är ändå det nästroligaste med cykel eller hur? Tävlingen är dessutom för en god sak. En #levförfan-sak. Vinsten från kollektionsförsäljningen går till Cancerfonden.

    och jag kom att tänka på tankarna i väntrummet på operationen
     på operationen där läkarteamet tog bort en del av min livmoderhals

    Plötsligt fick jag upp den annars sovande skaparlusten och tände till och började tänka till. Men så blev det natt, och sedan följde flera nätter och dagar och tiden fanns inte och orken, den hade ju tagit slut…

    Tills jag satt och väntade på min tur på Hälsocentralen i Åre. Kul va, att göra det på något som hade varit tänkt som en nice cykelresa? Men jag var störtsjuk och ville en gång för alla ta reda på vad som hade däckat mig två tredjedelar av sommaren. Uppgiven hade jag ändå en viss ro i kroppen. Plattan åkte fram och jag gjorde klart designen som hade ritats upp i mitt huvud.

    Och så här blev skissarna:

    tröjan framifrån

    tröjan bakifrån

    och byssorna bakifrån because #foreverbuttphotos ni vet.

    Idén är följande:

    Ett mycket synligt (både budskaps- och trafiksäkerhetsmässigt, alla vet ju att det är kontrasterna som gör att vi cyklister är synliga i trafiken)

    och cyklistformvänligt (kläderna måste sitta bra både på en rak XXL, en bredaxlad M och en timglasformad XS) kit

    där bröstcancerfondens fina symbol Rosa Bandet omfamnar cyklistkroppen och gifter sig snyggt med Cykeltjejer.se:s runda symbol. Och vore det inte snyggt med blixtlåszippern utformat som ett rosa band i metall, om det går?

    Det är alltså klassiskt cykelrosa och svart och lite vitt. Det är både passion, mörker och ljus. Och det är jäkligt mycket statement och hopp.

    Det var min idé det och se där – den råkade gillas och nomineras yey!

    Om även du gillar och vill ge just min design chansen att bidra till att ge hopp åt fler och kanske på sikt minska eller vågar vi ens hoppas, utrota? den dödligaste cancerformen bland kvinnorna så gör du så här. Gå in på den här länken, sök upp Cykeltjejer på Facebook eller tryck här och rösta på bidrag nr 1 i en kommentar.

    Tusen tack för alla era fina designförslag till Cykeltjejer.se goes Rosabandet! Här har ni de fem finalisterna. Rösta på…

    Publicerat av Cykeltjejer Tisdag 31 juli 2018

    Tävlingen pågår till och med fredag den 3/8. Tusen tack.

    Och förresten. Jag blir inte direkt kränkt om vinnaren inte blir mitt utan något av de andras bidrag. De är ju hur snygga som helst hela bunten. Vinningen blir ju densamma.

    Så välj med hjärtat. Och tusen tack om du väljer just min design. Fan vad glad jag skulle bli om den vann. Lovar sönderdela kort på er i “mina” kläder.

    Puss och ta hand om er.