• Katjas bloggskola,  Katjas tips,  Power to the readers

    Cykelkattens bloggskola lektion 1: Så börjar du cykelblogga

    Hej cykelvänner! Under alla år som bloggosfärens mesta cykelkatt så har jag coachat ett antal kompisar som har gått i tankar att starta en egen cykelblogg eller velat ha lite bloggtips. Cykelbloggande är fortfarande en smal nisch i bloggosfären. Det vill jag ändra på. Vi ska bli fler! Dagligen läser jag så många inlägg i olika kanaler och tänker åh, vilket bloggmaterial och blir sugen på att tipsa varenda en som gillar att cykla och skriva att börja cykelblogga. Idag kan vem som helst börja blogga – men att driva en nischad blogg är lite speciellt. Här kommer den därför, min bloggskola för nya cykelbloggare uppdelad i ett gäng lektioner där vi på ett enkelt sätt lär oss att starta och driva en alldeles egen cykelblogg. Skolan är nästan gratis – det enda jag ber om är att ni testar att cykelblogga och berättar om det för mig. Deal? Då kör vi:

    Lektion 1 – Så startar du en cykelblogg

    1. Hitta på ett unikt bloggnamn så din blogg kan heta något – både om du tänker blogga genom en gratis bloggtjänst t ex wordpress.com eller om du ska regga en egen domän t ex cykelkatten.cc. 

    Dålig fantasi? Kör “förnamnefternamn”. Vill vara doldis? Hitta på ett smeknamn – kanske med något med “cykel” eller “cykla” i? Många nybörjare lägger onödigt med tid på den frågan. Men det går alltid att flytta bloggen och/eller byta namnet efteråt. Det viktigaste är att du har en kanal där du får skriva av dig. Kört fast ändå? Ah men maila mig på cykelkatten@gmail.com så bollar vi!

    2. Registrera bloggen – på en egen domän som du fixar på ett webbhotell eller gratis “med en ändelse” t ex katjacyklar.blogg.se. Är du osäker på om du kommer att satsa så mycket på bloggen i början eller är smått oteknisk av dig så duger en gratistjänst bra. De flesta av oss storbloggare började en gång med en gratistjänst. Innehållet är alltid viktigast speciellt i början.

    WordPress.com, blogger.com och blogg.se är tre exempel på braiga gratisbloggtjänster för svenska cykelbloggar. Det finns förstås fler gratistjänster och portaler också – se bara till att tjänsten är öppen (dvs. att alla och inte bara de inloggade kan läsa och kommentera din blogg). Vill du ha hjälp med att regga en egen domän? Googla ”skaffa egen domän” så kommer du till ett valfritt webbhotell som guidar dig vidare (det gör de alla gratis).

    3. Välj ett enkelt och läsvänligt tema – det är samma sak här, sådant går att ändra i efterhand – och skriv ditt första inlägg. Det är faktiskt det allra viktigaste steget. Börja skriv. Om vad som helst. En bild med en kort text typ hej idag cyklade jag hem och det var fint ute är tusen gånger bättre än inget alls.

    Fem tips på bra ämnen för de första inläggen:

    ✏ Om gårdagens eller någon annan cykeltur

    ✏ En racerapport

    ✏ Om min cykel/mina cyklar

    ✏ Varför cyklar jag?

    ✏ Vad vill jag skriva om? (Obs behöver inte vara hugget i sten men kan vara kul att dra igång bloggen med att berätta lite om vad man vill skriva om. Strunt i prestationen och likesjakten! Utgå från dig själv ok?

    4. Aktivera kommentarsfunktionen för alla – hur har jag bloggat om här. Dels för att det förstås blir roligare då, och dels för att det är ett av sätten att sprida sin blogg på – och läsare vill man ju ha eller hur?

    Idag är det vanligt att många kommenterar via Facebook, Instagram, Snapchat och de andra sociala medierna snarare än direkt på bloggen. Bli därför inte ledsen om du inte får så många kommentarer på din sida – länka till bloggen i dina sociala kanaler så ska du se att du får massa hejarop!

    5. Sjösätt din cykelblogg genom att sprida den med hjälp av länkkraften. Det är en fortsättning på förra tipset. I början kan man vara blyg och osäker på om man skriver ”bra”, roligt, intressant osv. Tänk inte så! Dels är ingen speciellt proffsig i början och dels så är det ingen som riktigt bryr sig heller. Det är ju din genuina berättelse man vill åt – det är den som är värdefull för läsarna. Så bjud på dig själv och var snäll mot dig så här i början.

    På Facebook finns det ett antal grymma cykelgrupper för alla smaker och grenar. Länka till din blogg i t ex Vi som älskar mountainbike, Vi som älskar landsvägscykling, Vintercyklisterna, Cyklande tjejer eller varför inte i din cykelklubbs facebookgrupp? De flesta grupper accepterar blogglänkar så länge inlägget är relevant för gruppens målgrupp. Var beredd på en och en annan ”dessa bloggare”-kommentar. Strunt i dem. De är ba omoderna fast snälla ändå. Du gör en god sak genom att bidra till cykligare Internet! (fler tips om ”marknadsföring” kommer i en egen lektion)

    👩‍💻 Hemläxa: Starta en cykelblogg, skriv ett första inlägg och berätta för mig. Antingen genom att länka till det här inlägget så blir jag pingad (meddelad) om ditt inlägg – eller genom att skriva till mig antingen här eller via e-post till cykelkatten@gmail.com.

    👨‍💻 Nästa lektion: När du väl startat och skrivit ett första inlägg i din alldeles egna cykelblogg är det dags att börja trimma den så att den blir snyggare, proffsigare och personligare. Det är just det vi kommer att göra i nästa lektion.

    Puss och glöm inte att cykla så mycket ni kan oki? Det är där inspirationen bor vilket vi förstås kommer att prata om under inspirationslektionen.

  • Katjas cykelkök,  Katjas tips,  Prylar och teknik

    Cykelapptips: Pro Bike Garage

    Glad lördag folks! Ska ut i snön på en stunds konditionsmagi strax – men här får ni ett litet fyndigt apptips från en som älskar smart teknik.

    Pro Bike Garage är en ny stravakompatibel app för dig som vill ha stenkoll på när det är dags att serva din älskling eller byta dess delar. Eller för dig som kanske är ny som cyklist och inte ännu har fått någon ”känsla” för när det är dags.

    Så här funkar appen:

    du bankar in din cykel/dina cyklar och komponenterna – till exempel gafflarna, däcken, kedjan osv.

    Sedan anger du hur du använder dina respektive cyklar – förslagsvis inomhus på trainer, på race eller på vanliga träningar.

    När appen blir kopplad till Strava så läser den av data om tiden cyklarna och delarna används. Sedan får du påminnelser om när det är dags att serva cykeln eller någon särskild cykeldel.

    Fiffigt eller hur?

    Tänk bara på att appen inte riktigt tar hänsyn till de under respektive tur rådande förhållanden. Är du med andra ord en Katja och gärna plågar dina cyklar i #werideitall-förhållanden så bör du kanske se över din cykel liiite oftare än vad appen föreslår. Sunt förnuft råder med andra ord precis som överallt annars i livet.

    Appen är hur som gratis och finns änsålänge för Android. iOS-versionen är på g. Här finns mer info och nedladdningslänken. Puss.

  • Allmänt om träning,  Cykel,  Katjas tips

    Simning – kanoners komplementträning för cyklister

    Hej.

    Jag har ett speciellt förhållande med simning. Det har alltid varit en av mina gladaste sysslor i hela världen – från barndomssomrarnas plaskande i grannbyns näckrosesjö och seriös träning i storbassängen i stan till vuxenlivets alla sköna badstunder i diverse spännande vatten. Jag längtar så till att dela min simglädje med lilletuss när jag anser att han är redo att få ut någonting av större vatten än den trygga hemmabadet (eller diskhon där han tvättas för det mesta hehe).

    Under tiden har jag återupptagit mina solosimningar på mitt kära funkisbad Kristiansborg – stället där min tvillingfisk lillebror knipit ett gäng stolta simborgarmärken btw. Dessa solosimningar är av stort värde både för mitt psyke (avslappning), för min småbarnsmammarygg (stretchning) och för cyklisten i mig.

    Simning i lagom (!) mängder är ju nämligen en superbra komplementträning för cyklister:

    🌊 det är svalt och skönt för kroppen att anstränga sig i det blöta

    🌊 den bjuder på en stunds koncentration på tekniken och muskelkontrollen

    🌊 den låter hela kroppen att sträckas ut, ett slags aktiv stretching under vattenytan

    🌊 den går att lägga upp både som ett lugnt stretchpass och som det jag körde igår – ett hårdare intervallpass där man får riktigt flåsa av sig. Det är ett effektivt sätt för ökning av ens syreupptagningsförmåga.

    Och för att helt enkelt svettas av sig – kör man tillräckligt hårt så känner man på hur det är att svettas under vattnet.

    Oavsett din simstil och -teknik kan du lägga upp passet som vilket intervallpass som helst egentligen. Tänk bara på att pulsen inte blir lika hög som på torra land pga. vattentrycket så deppa inte ihop om du inte kommer upp i dina vanliga värden.

    Proffsvärldens inofficiella simmande cyklister-ambassadör Richie Porte har förresten ett gäng bra upplägg om någon är sugen på att testa lite nya vattenbanor.

    Puss och simma lugnt denna marsmåndag! Och berätta om era upplägg, om ni också simmar. Splosh!

  • Cykel,  Katja kör landsväg,  Katja kör MTB,  Katjas tips

    Mod, nyfikenhet och planering – min praktiska guide till att finna nya vägar/stigar.

    Glad söndag riders!

    Vägfinnarglädje, stigfinnarglädje, cykla vilse-glädje! Oavsett vad man väljer att kalla den känslan som uppstår när man lämnar den bekanta rutten och ger sig ut på nya (villo)vägar så är en sak säker – det är både uppfriskande och befriande att inte köra på i gamla spår. Både i livet och på cykel.

    Men hur gör man då, rent praktiskt? Så att det faktiskt blir givande, och inte bara tidsslöseri och något som orsakar frustration snarare än magpirr?

    Såvitt man inte har obegränsat med tid, mat och energi eller är väldigt duktig på att läsa av omgivningarna och orientera sig så stavas nycklarna mod, nyfikenhet och planering.

    För den med ett större kontrollbehov

    Är man en person som gillar planering och inte riktigt går igång på det där med spontant vilsecyklande utan mår bäst av att ha kul inom kontrollens ramar så har man förstår stor glädje av att i förväg leta upp och bereda rutten med hjälp av exempelvis Strava, Garmin Connect eller dylikt verktyg. Med hjälp av Stravas segmentletarfunktion går det dessutom att planera med hjälp av närliggande segment. Fördelen är att de nya segmenten man testar är beprövade av andra (annars hade de inte varit med i segmentkatalogen) och man kan slappna av under cyklingen. Nackdelen är att det ju kanske inte riktigt känns spontant, att redan i förväg veta precis vart den “nya” vägen kommer att leda och vilka kvalitéer (längd, lutning osv.) den kommer att ha.

    Vill man vara riktigt förutseende så tar man med sig en stabil papperskarta över området man ska utforska (Kartbutiken exempelvis har ett bra utbud) eller laddar ner en offlinekarta (t ex Galileo eller en orienteringskarta) i mobilen. Än finns det ställen med dålig eller obefintlig mottagning.

    Nya vägar leder till nya vänskaper.

    För den spontana men förutseende

    Vill man slippa hålla på och prassla med pappers- och digitala kartor i förväg så beger man sig helt enkelt till den platsen varifrån de nya vägarna eller stigarna går. Oftast har man varit och nosat där lite förr men inte riktigt vågar prova. Men nu är det dags och man vågar ta trampet ut i det okända. Med ett fulladdad mobilbatteri (och kanske en extra powerbank i fickan?) För när man väl är ute, i skogen eller på de mindre landsvägarna utanför sin vanliga rutt så är det förstås härligt att bara “blåsa på” utan att se sig om. Oavsett vilken cykel man sitter på så är det lätt hänt att man koncentrerar sig på de nya omgivningarna och/eller det tekniska och tiden flyger förbi. Rätt som det är hamnar man vid någon mindre känd korsning, ofta mitt ute i skogen. Samtidigt börjar det skymma…

    Glöm inte att du alltid, alltid kan vända och cykla samma väg tillbaka som du kom. Ta därför för vana att memorera svängarna (Stora stenen till höger? Torpet med blå knutar till vänster?) så du slipper köra vilse på vägen tillbaka. 

    Var inte orolig. Ta fram mobilen. Dels har du Google Maps eller din mobils kartapp. Dels har du det oumbärliga Kartsök och ortnamn (KSO-kartan) från Lantmäteriet. Alldeles gratis, kräver knappt någon mottagning och visar så gott som det mesta inklusive vägbommar och sådana saker som kan hjälpa en att orientera sig.

    Ett stycke gravid stigfinnarindivid.

    För den smarta daredeviln

    Är man en riktigt spontan daredevil som inte orkar hålla på med kartor, appar “och tjafs” så finns det förstås flera sätt. Antingen så kör man tills man når den nya “vägens ände” och vänder sedan tillbaka, eller så kör man tills man når något samhälle, en större sjö eller liknande orienteringspunkt för att sedan ta sig hem därifrån på lite större vägar. Fördelen med metoden är att man slipper känna den (digitala) stressen av att det är någonting som piper, någonting som måste kollas upp etc. Nackdelen är att det förstås är farligare, speciellt om man är ensam och cyklar i ett mindre befolkat område.

    Hur säker du än är på att klara dig själv ute på vägarna, i skogen eller uppe på fjället – meddela alltid någon närstående eller någon du känner vart du tänker cykla innan du ger dig iväg. Shit happens och gärna när man minst anar det.

    Stentuff eller inte, det är alltid skönare att ta sig an Hinder och fara™ om man har lite sjysst backup i form av punkagrejer, extra energi och extra kläder (särskilt nu i höstatider). Var inte lat – packa ner regnjackan, kanske ett par extra sockor. Stoppa ner lite första hjälpen-prylar i fickan. Ta med dubbelt så många bars och energidrycktabs. Glöm inte extra lampor, även om det är mitt i sommaren. Det värsta (eller bästa?) som händer är att man får med sig grejerna hem igen. Krisar det sig och vägen hem blir mycket längre än vad du har räknat med så har du i alla fall gott och torrt under tiden du navigerar i det okända.

    Att våga ihop med andra <3

    Och sist men inte minst. Ensam är fri och gudarna ska veta vilka solitärer vi cyklisterna kan vara men det är ändå en god idé att vara minst två när man ska leta nya vägar och stigar. Särskilt om man cyklar offroad och känner på sig att det nya kan bli tekniskt eller om väderförhållanden är taskiga. Dels av säkerhetsskäl och dels för att det är roligare att dela upplevelsen. Känner du ingen som är sugen på att leta lite ny stig – fråga i en cykelgrupp på nätet. Jag lovar – det finns alltid någon annan därute som vill leta äventyr. Och ju mer jag cyklar desto fler nya vägar hittar jag. Det gäller bara att våga! Puss.

    Hur gör ni när ni ska hitta nya vägar och stigar? Vilka hjälpmedel använder ni?

    P.S. Diskussionen och tipsen fortsätter i de grymma facebookgrupperna Vi som älskar landsvägscykling och Vi som älskar mountainbike. Gå med och ta del av den samlade cykelkunskapen vettja.

  • Cykel,  Katjas tips

    12 tips inför Rapha 12 Hills (eller någon annan backig utmaning)

    På lördag den 19 augusti – om cirkus två veckor då – är det dags för årets backigaste social ride – Rapha 12 Hills i Jönköping. För er som inte har kört det än så utgår det på att inom en bestämd tidsram, i lag om två utrustade med ett varsitt stämpelkort, ta sig an 12 mer eller mindre tuffa backar. Rutten till/från/mellan backarna bestämmer lagen helt själva (även om många kör i ett större gäng) och det är förstås helt upp till respektive lag att bestämma hur många backar man vill eller orkar köra. Väl framme väntar lite mat, dryck och det obligatoriska post-race-hänget. För dig som ska ta dig an Rapha 12 Hills eller någon annan backig utmaning – här kommer 12 välbeprövade tips från en som har gått från att vara en backbroms till en helt okay climber.

    1. Var inte rädd för backarna. Försök att mentalt vända på kakan – det är för backarna du är där. Le stort och ladda med en rejäl portion jävlaranamma inför varje backe. Tänk Kom an! snarare än Åh nej… Låt inte neggotankarna energitjuva.

    2. Studera ban- och backprofilen innan. Ta Google Maps och/eller Strava-segmentverktyget till hjälp. Och nej, det tar inte bort tjusningen från körningen, den kommer du att uppleva ändå. Men du slipper överraskas och kan på så sätt fördela dina krafter bättre fysiskt och mentalt.

    3. Kom redan på förhand överens med din lagkompis om er strategi i och mellan backarna. Även om ni alltid kan avvika från den under körningen så är det skönt att veta vilken nivå din “respektive” vill lägga sig på. Så slipper man bli irriterad över hur segt det går, eller tvärtom känna sig i underläge när den andra vill dra på och “hetsar” hela tiden. Vill din kompis racea medan du vill lugnt mysa genom banan? Då kanske ni inte ska köra ihop utan försöker hitta några andra. Eller så hittar ni ett gyllene mellanläge, t ex att ni tar det lugnt mellan backarna så får var och en ta backarna i sitt eget tempo (eller tvärtom). Oavsett – prata med varandra innan. Det är inte osportsligt att ha olika ambitioner fast man är kompisar. Man kan alltid hänga efteråt och ha kul ändå.

    4.  Är du rätt ny på detta med att köra backar? Var i så fall inte ledsen om 12 stycken blir för många på en gång. Det går fint att köra precis hur många eller hur få som helst. Det viktigaste är att du har roligt på vägen och får ut någonting för dig själv ur körningen. Hellre en glass för mycket än bara dumma minnen efteråt eller hur? Ta dig an varje backe med en ny glädje, och tänk inte på vad som händer sedan. Är man ny så ska man inte hålla på och planera och noja sig så värst mycket. Nybörjartiden är den rena njutningens tid :*)

    5. Glöm inte västen och träna på att lätt ta på/ta av den. Uppför blir man varm – nedför och mellan backarna blir man kall. Vindtätheten fixar biffen och du slipper riskera förkylas.

    6. Ta tillfället i akt och träna på att hitta din backmetod – eller kanske dina backmetoder? Av någon himla anledning tipsas många nybörjare om att växla ner rejält före backen. Nej, nej! Farten, kraften och drevet är din bästa backkompis. Självklart ska du inte ligga på värsta supertunga växeln uppför en trettonprocentare, men ladda hellre med kraften och riktigt trampa dig igenom backen och växla ner när det väl behövs, istället för att redan från början bromsa ner farten. Testa stå upp, sitta ner eller kanske både och. Var inte rädd att byta mitt i.

    7. Och när vi ändå är inne på farten – glöm den där vätternrundepåhittet “kör hårt mellan backarna – kör lugnt i dem”. Det funkar kanske bra för stora, linjerade lopp där alla ska i mål samtidigt, men är ni bara två (eller om du är själv för den delen) – gör helt tvärtom! Softa, ät, kissa, mys mellan mackarna och uppe på dem. Men spar krafterna till backarna så du får ut det mesta av körningen just i dem. Mycket mer givande inför framtiden, tro mig.

    8. Glöm inte att äta. Är du nöjig över att vara för tung för backarna så är det ändå försent liksom, att banta ner samma dag man ska köra. Ät och må bra och framför allt – orka! – så har du roligare än om du är en till känslan lätt men till kraften klen vålnad, under dagen. En pizza strax före Klevaliden är kanske ingen bra idé men att mumsa på lite bars och kanske kosta på sig en lättare smörgåslunch är rätt smart. Tänk svensk terräng och inte Vueltas fyramilastigningar, oki?

    9. Öva på att snabbt svänga även när det är brant och kanske även grusigt, uppför. Lita på cykeln – du behöver inte hoppa av den bara för att personen framför dig har stannat till, har vurpat eller måste hoppa av. Sväng undan och fortsätt mata. Full fokus framåt. I första branta grusbacken fick jag förra året kryssa mellan tiotals hjältar som stod stilla – men jag såg till att aldrig ligga för nära framförvarande och utnyttjade diken och andra “offroad”-partier som man kanske inte tänker på som “väg” men som ju faktiskt finns där. På så sätt var jag en av de första uppför och knep till och med ett QOM – trots att jag hade legat längre bak i början av backen och tog det lugnt på grund av förkylningen veckan innan.

    10. För att inte “kasta in handduken” för tidigt i backen – ställ in dig på att backen inte är slut uppe på högsta punkten, utan cirkus 20-30 meter efter toppen. På så sätt blir det mentalt lättare att orka tempot hela vägen upp.

    11. Det är sedan gammalt men glöm inte att sträcka på dig och slappna av. Skit i vindmotståndet, gör inte så mycket när man kör uppför, speciellt inte uppför några kortare backar. Upprätt andas du djupare. Lossa på hjälmspännen något, ta kanske av dig handskarna så känns det bättre speciellt i värmen.

    12. Sist men inte minst är mitt (fast det är egentligen universellt) bästa backtips är att träna dem och träna på att älska dem (hänger ihop med punkt ett). Inget gör min cykelcoachiga sida mer uppgiven är alla “jag hatar backar!” “och jag med! vi kan hata dem tillsammans!”-trådar i diverse facebookgrupper. Att hata backar är som att hata cykling. För backar, de finns, även här i Sverige. Och ska man bli bra på dem så är det hög tid att leta upp dem och träna dem. Belöningen är att man en dag inte hatar dem för att man till slut fixar dem bra. 12 Hills är ett bra träningstillfälle men även du som inte är anmäld –

    – backarna finns kvar och väntar på dig.

    Puss och här är minnet från förra årets 12 Hills jag körde med grymma Anna