• Äventyra med barn,  Katja om kärlek

    Söndagsrundan med familjen.

    För er nyfikna:
    Jonas drar Ivar med sin vardags-AWOL
    jag drar honom med min vardags-stål-GB från Vitus
    Kärran är Thule Chariot Lite

    Efter lite “slöande” (läs: svaga försök att vila upp sig efter ottan med våran morgonpigga son) hemma så kittade vi äntligen upp oss för söndagsutflykt à la familjen FW. Jag drog på mig min ledigaste yllejersey, familjens överhuvud sportade som vanligt kritvita converse och sonen körde den klassiska looken med randigt och en kermitgrön Abus-hjälm.

    Ute var det just sådär soligt och friskt som det hade varit den senaste tiden, sedan den hemska hettan släppt taget om den sårade naturen och våra slitna själar.

    Och som vi njöt.

    Jag var nog till och med lite bäng, sådär som jag blir när det är tidig höst och det blåser förändringens vindar och löven börjar virvla och falläpplen studsar runt på vägarna ojoj vad det är fint. Yr blir jag, och mycket lätt förälskad.

    Dagens (ny)förälskelse stavades bockstyre.

    Fy fasiken vad jag hade saknat att sitta på en bockstyrig slick individ. Hur fri och samtidigt komplett kände jag mig inte? Det var ju som att komma hem. Till en bästis som lagat mitt favvokäk (gårdagens pasta, knaperstekt i enorma mängder olja, och så riven ost på vid serveringen). Alltså missförstå mig rätt – jag gillar, till och med älskar mtb. Det är sjukt kul och helt klart något jag kommer att fortsätta med och utvecklas inom. Men alltså mtb måste cyklas på teknisk stig. Allt lättare än teknisk stig är skönast och vackrast med bockstyre. Tycker jag. Håll med mig eller inte, upp till er.

    Hur som – där satt jag på min tunga gravelstålis med bockis och hade det fint.

    Bakom

    eller framför!

    (på de större/mer trafikerade vägarna gör vi så att den för tillfället kärrfria kusken ligger bakom kärran och driftar och täcker upp)

    Det var så otroligt rogivande, det där lätta fram-å-tebaxgunget, kärrans resonans. Sonen sov, solen sken, medvinden gav en illusion av att jag var stark, jag kände mig

    just så, som du är min starkaste lilla sol –

    lycklig!

    Vår fricyklistvana trogna mellanlandade vi för lite snacks & shake på bensinmacken (idag på den i Irsta)

    Kombinera som du vill ja tack

    styrde kosan mot västeråspärlan Gäddeholms herrgård

    där vi ställde till med ett våffelkalas för hela slanten. Ni måste besöka Gäddeholms café. Gott, supertrevligt, fint och kulturellt med musikkvällar och sånt.

    Men vi behövde ingen finkultur. Vi hade det fint ändå. Vi satt i gräset. Gräset var tjockt och grönt. Ivar hade också placerats i gräset. Det fläktade, allting var så skönt. Ivar vinkade med med den knubbiga handen till några damer som satt längre bort. Jag satt och log, jag kände lycka, en glädje över oss, nästan på distans såg jag oss, som i ett filmintro då musiken spelas, jag kunde inte riktigt beskriva den i ord för mig själv, inget av mina språk räckte till.

    Det var just ett av dessa ögonblick som bygger upp ens liv.

    Ens lilla liv man försöker göra till något så stort som möjligt, för att man tror att det är så det blir bäst, att man åstadkommer någonting.

    Där i gräset kände jag precis ingen som helst lust att åstadkomma någonting mer. Annat än bara få vara. Jag var nöjd och jag älskade och jag hade ont för jag var rädd om känslan. Jag ville skrika stanna, stanna tiden, det är nu jag njuter, ta inte det ifrån mig, släng inte in mig i ett hav av måsten känslor och tankar som tar bort fokusen från nuet

    snälla, låt mig få känna denna största lycka lite till

    konservera känslan

    äsch, det blir bra ska ni se. Strava här, vi körde en del mysiga asfalts- och grusvägar.

    Puss.

  • #lidamedstil,  Katja om kärlek

    Rosa, svärta och hopp – vill du hjälpa min kläddesign att hjälpa cancerforskningen?

    Hej läsare, hej första augusti, en månad kvar till min bästa årstid.

    Det här har nog varit min sämsta bloggsommar någonsin. Det kommer att komma lite förklaringar, ett Q&A (även om den mystiskt försvunna podden) och förstås en semesterberättelse. Jag måste bara samla mig lite och ladda om här hemma. Men först vill jag berätta om en rolig grej!

    Det finns en bra sida. Den heter Cykeltjejer.se. Det är en bloggportal för ett gäng kvinnliga cyklister som bloggar om cykeldittan och cykeldattan. Jag gillar dessa bloggar. Det tränas, körs lopp, cykelreses, tävlas och mekas. Det är högt och lågt och bäst av allt – personligt, for reals jordnära och därför mycket sympatiskt.

    För ett par veckor sedan utlyste Original Teamwear och Cykeltjejer.se en kläddesigntävling. Självklart såg jag tävlingen sent. Just lagom tills jag blev åter höll på att bli sjuk i samma skit som hade snott sex veckors (!) träning och smaksinne. Det var som vanligt hemskt varmt, jag låg i soffan och slöklottrade med min Faber-Castell och tänkte att det vore väl fint att göra en design. Cykelstil är ändå det nästroligaste med cykel eller hur? Tävlingen är dessutom för en god sak. En #levförfan-sak. Vinsten från kollektionsförsäljningen går till Cancerfonden.

    och jag kom att tänka på tankarna i väntrummet på operationen
     på operationen där läkarteamet tog bort en del av min livmoderhals

    Plötsligt fick jag upp den annars sovande skaparlusten och tände till och började tänka till. Men så blev det natt, och sedan följde flera nätter och dagar och tiden fanns inte och orken, den hade ju tagit slut…

    Tills jag satt och väntade på min tur på Hälsocentralen i Åre. Kul va, att göra det på något som hade varit tänkt som en nice cykelresa? Men jag var störtsjuk och ville en gång för alla ta reda på vad som hade däckat mig två tredjedelar av sommaren. Uppgiven hade jag ändå en viss ro i kroppen. Plattan åkte fram och jag gjorde klart designen som hade ritats upp i mitt huvud.

    Och så här blev skissarna:

    tröjan framifrån

    tröjan bakifrån

    och byssorna bakifrån because #foreverbuttphotos ni vet.

    Idén är följande:

    Ett mycket synligt (både budskaps- och trafiksäkerhetsmässigt, alla vet ju att det är kontrasterna som gör att vi cyklister är synliga i trafiken)

    och cyklistformvänligt (kläderna måste sitta bra både på en rak XXL, en bredaxlad M och en timglasformad XS) kit

    där bröstcancerfondens fina symbol Rosa Bandet omfamnar cyklistkroppen och gifter sig snyggt med Cykeltjejer.se:s runda symbol. Och vore det inte snyggt med blixtlåszippern utformat som ett rosa band i metall, om det går?

    Det är alltså klassiskt cykelrosa och svart och lite vitt. Det är både passion, mörker och ljus. Och det är jäkligt mycket statement och hopp.

    Det var min idé det och se där – den råkade gillas och nomineras yey!

    Om även du gillar och vill ge just min design chansen att bidra till att ge hopp åt fler och kanske på sikt minska eller vågar vi ens hoppas, utrota? den dödligaste cancerformen bland kvinnorna så gör du så här. Gå in på den här länken, sök upp Cykeltjejer på Facebook eller tryck här och rösta på bidrag nr 1 i en kommentar.

    Tusen tack för alla era fina designförslag till Cykeltjejer.se goes Rosabandet! Här har ni de fem finalisterna. Rösta på…

    Publicerat av Cykeltjejer Tisdag 31 juli 2018

    Tävlingen pågår till och med fredag den 3/8. Tusen tack.

    Och förresten. Jag blir inte direkt kränkt om vinnaren inte blir mitt utan något av de andras bidrag. De är ju hur snygga som helst hela bunten. Vinningen blir ju densamma.

    Så välj med hjärtat. Och tusen tack om du väljer just min design. Fan vad glad jag skulle bli om den vann. Lovar sönderdela kort på er i “mina” kläder.

    Puss och ta hand om er.

  • Katja om kärlek

    Sommarens finaste minne i ett litet avtryck i ljungen

    Din pappa tog upp dig ur vagnen, gick några steg bort från den utmärkta vandringsleden och satte ner dig mitt i ljungen.

    Där satt du plötsligt ner i riset och fann dig. Uppifrån, ett litet vitt moln. En rund fjäril.

    Ivar min, du klimpen min, du hjärta mitt, i ljungens mitt, din mammas favoritväxt. Bland cerise, grönt och lila – nordens lavendel – mossa och kråkbär hittas du. Så lugnt. Så tryggt. Så lyckligt. Och så ynkligt i din litenhet. Vem kommer och tar upp dig? tänker jag. Här sitter du enkom för vi har satt dig där. Pillar på något pyttigt, något det ska till ett barns sinne att finna intresse i. Litar på hela världen gör du, och inte vet du något annat. Gråta vill jag göra, och skratta i ett.

    Klimpen sitter fint.

    Jag minns plötsligt hur när jag litet äldre än du, sattes på samma vis ner i det karelska blåbärsriset eller på någon solvarm sten och pysslade med mitt medan mamma plockade bär eller drog upp en abborre ur sjön. Jag hade gummistövlar och hätta, det var varmt och torrt och skönt.

    Vi plockar upp dig ur ljungen, du gör inget motstånd. Du är tung i famnen. Den runda fjärilen landar i vagnen och försöker dra av sig slokhatten.

    Här, uppe på det blygsamt vackra Östfjället, har sommarens finaste minne uppstått ur ett knappt synligt avtryck i ljungen.

  • Between the rides,  Ivar min Ivar,  Katja om cykel,  Katja om kärlek,  Livsstil

    Första familjesemestern – cykel, äventyr och kärlek på schemat

    OMG idag är det sista dagen som Jonas jobbar. Sedan har vi äntligen vår efterlängtade semester ihop. Vår första långperiod ihop som en familj alltså. Hela juli plus ett par veckor till. Vilken grej va. Kommer att ta ett tag att landa i det känner jag.

    Alla tre har längtat så efter att få vara tillsammans ordentligt. Igår fick jag trösta Plutten som hade borrat in ansiktet i Jonas kudde och gnällde papapapa när Jonas hade gått till jobbet. Plutten lilla då.

    På tal om Plutten, vet ni vad jag längtar till? När sonen är så pass stor att jag kan storstadstrippa med honom. Tanken på hur mycket kultur, historia och peoplespotting det finns att utforska tillsammans ger mig sådana lyckokickar. Fast storstäder är inte för sommartider de.

    Nä, sommartid gäller förstås naturen. Och så även i år.

    Vi har inte gjort någon fast tidsplan. Båda har varit sjuka (jag börjar äntligen se ljuset efter tre+ veckor) och har haft fullt upp med annat – lägenhetsförsäljningen, släktbesöken, jobbet och päronlivet.

    Men vi har i alla fall definierat vad vi är sugna på och det är

    Njuta 

    Ivars första sommar utanför min mage. Vår första sommar som tre. Nya mirakel sker varje dag. Vi har en liten babyson att uppfostra och njuta av i sommar. Bästa sommarplanen hittills.

    Cykla 

    Så klart. Det blir mountainbike och planen är att försöka hinna med cykling både här hemma och Bergslagen och en sväng uppe i de närliggande fjällen. Hela mitt väsen längtar efter att helhjärtat ägna mig åt det jag älskar och det med en frisk kropp.

    Men sedan tänker vi också äntligen “skola in” Ivar i cykelkärran – något jag hade tänkt göra för ett tag sedan men som tyvärr inte blivit av än. Jag ser extra fram emot den biten eftersom det är då vi får cykla tillsammans. Igår var vi och tittade på lite barnhjälmar men hittade ingen fitting och snygg nog där vi var.

    Turista hajka och sånt 

    Se saker, hajka, hälsa på vänner, bada. Var exakt vet vi inte. Sin vana trogen är Jonas sugen på norr – som i Norrland och Norge. Jag är sugen på både och. En sak vet jag i alla fall och det är att jag måste få i mig minst ett par-tre dagar hav. Riktigt hav. Saltigt hav. Kanske västkustenhav? Känner jag oss rätt så hinner vi med både och.

    Vila och egentida

    Om det är någonting båda vi vuxna behöver som mest så är det vila. På vårt sätt förstås. Varvandes aktiviteter med lata dagar i solen. Nu har jag i och för sig haft lite för många lata dagar i solen i och med den förbaskade sjukan så jag är inte speciellt pepp på att fortsätta “lata mig” fysiskt men jag behöver vila ut huvudet. Få göra lite o-mammiga saker. Få äta en måltid ifred. Få cykla utan mammastressen som rubbar fokusen. Det är sådan vila jag behöver, har behövt länge. Därför har vi bestämt att jag ska få minst ett par dagars solosemester och min plan är enkel – packa apiduran, distansa iväg till något ställe där det finns mjuka sängar och hotellfrukost, övernatta och sedan cykla hem först när jag känner för det. Det kommer att kännas märkligt och underbart i ett tror jag.

    Låter det som att vi ändå har ett gäng planer? Visst har vi det. Vad som sedan blir av och hur är en annan femma. Känner jag oss tre rätt vilket jag tror att jag börjar göra vid det här laget så kommer det att bli en skön semester full av wow, lol och en dos av självförvållat #htfu.

    Har ni några roliga sommarsemesterplaner? Tell me. Puss.

    English: Our first summer vacation as a family starts tonight. I’m looking forward to spend time with out baby son, to ride, to sleep, to get some me time and to enjoy life.

  • Between the rides,  Katja om kärlek,  Livsstil

    På tåget hem från Göteborg.

    Hej! Tåginläggen, visst har ni saknat dem? Hehe, innan jag fick barn och mitt bloggande förpassades till bussarna skrev jag kanske 60 % av bloggens inlägg på regionaltågen mellan Västerås och Stockholm. Kommer det att bli mer av den varan när jag börjar jobba igen i september? Vi får väl se!

    Just nu sitter/ligger jag och Ivar på regionaltåget Göteborg-Stockholm. Fast vi kommer att hoppa av i Västerås förstås. Tänk att regionaltågens andra klass är mer barnvagnsanpassad än X2000:s första dito. Så b att det inte går att köpa kaffe eller dricka dock.

    Hör på förresten. Resan till Göteborg var pärsens pärs. Fyra timmar blev till nio! Nästan lite coolt att allt som kunde gått fel gick fel: force majeure typ tre bränder runt om Hallsberg så tågstopp i Flen (en timme), sedan tågstopp i Katrineholm (tre timmar) pga felvänt X2000-tåg i Stockholm, tågfel på X2000, bistrofel på X2000, banarbeten i Vårgårda (ca en timme)… Vi anlände elva – helt slutkörda men lite stolta som ändå hållit ihop och varit vid så gott humör, jag och min Ivar 🕶

    Vi har ju gjort Göteborg! Första gången för Ivar, wow. Att göra nya platser är alltid kul. Att göra vissa platser är lite extra kul. Göteborg är just en sådan plats. Dels så är det en sjujäkla fin stad, speciellt för en annan sjö- och industriromantiker (och cykelbackälskare). En stad som dessutom besitter den fina egenskapen att gärna bjuda på omväxlande väder vilket är toppen. Och dels så bor ju min äldsta väninnan här… där med sin familj – lite större än min för de har hela två söner.

    Så roligt det var att komma dit som mamma! Jag hade oroat mig lite om Ivar skulle finna sig bland de äldre (1,5 och 3,5 år) pojkarna men det var förstås inga problem. Det gosades, kittlades, klappades (mest på bäbisen men även av den snabblärda bäbisen) och pratades. Barn är coola. De interagerat intuitivt och hänsynsfullt. Ivar hölls glad och sysselsatt mest hela den vakna tiden och mammahjärtat skrattade ikapp barnen.

    Vad gjorde vi då?

    Åkte Älvsnabben. Njöt av grönskan. Hängde i byggda och spontana lekparker. Upptäckte lite nya kvarter. Strosade längs med havet. Charmade lokalsen (mest Ivar då). Åt grillad mat. Badade badkar yey. Åt frulle på klämkäck indiebar. Glodde på båtar. Pratade och sov. Och annat semestrigt.

    Om jag tänkte på cykel? Nä inte värst! Eller jo, tänkte att jag måste omedelbums fixa en längre axel till trekken så jag kan börja cykla med Ivar. Fett inspirerad av min kompis och deras Thule Lite (sådan som jag har fast för två kids) som de cyklar med överallt. Nu är han banne mig mogen och mina mammaguts med. Och så spanade jag lite efter eleganta sportcyklister men såg ändå mer typ citycykelfolks, kanske höll sig de eleganta sportcyklisterna utanför stan?

    Om jag fotade? Skitlite och mest internt (badande barn och sådant). Kameran bodde för det mesta i väskan. Ibland är det skönt att skita i att dokumentera – även om jag la upp lite på instahändelser.

    Om jag levde livet? Ja. Det blåste, härlig sval havsvind. Den lyfte upp kjolen. Den smekte nacken. Den skickade på oss lite moln. Den ingav hopp. Att vara med Nadja, Roman, Levi och Noel var kärlek. Jag saknar dem redan.

    Om jag sov? (en viktig fråga för en med kronisk sömnlöshet) Japp – hela två nätter av tre vilket är wow.

    Resan gjorde oss gott. Både jag och Ivar växte lite, blev trötta och utvilade i ett.

    Nu längtar vi till våran Jonas, hem till vår mysiga lägenhet (tydligen har de glasat in balkongen så nu kan jag skapa min oas/paincave där ute wii!), hem till de bästa cykelstigarna och till planerna om att så småningom flytta närmare en av de bästa lisorna för själen min

    havet 🌊

    Pusss från Skövde genom rutan.