Kategori: Kärlek

“Jag lovar att sätta trafiksäkerheten före allt annat

att respektera mina medbilister

att bära fullständigt ansvar för mina passagerare

Jag lovar att alltid vara medmänsklig och vänligt inställd mot fotgängare

att aldrig glömma att barn och äldre inte alltid ser och uppfattar faror

Jag lovar att till fullo erkänna cyklisternas rätt att dela vägen med mig

och jag är alltid nykter bakom ratten.

Om Ni inte är säker på en eller fler utav ovanstående principer så kan Ni lägga ifrån er körkortsboken med en gång och ägna er åt något annat Ni har fallenhet för. Det är bäst att Ni låter bli att utbilda er till bilförare eftersom ert körkort kan resultera i olycka både för er och för de andra människorna”

Första sidan i en sovjetisk
körkortslärobok anno 1989.
Tänkvärt.

Infra Kärlek

Cykel, bil, båt eller luftballong? Alla får plats (bild härifrån)

I samband med inlägget om trafikkärlek i veckan så fick jag massvis med fantastiska reaktioner och däribland ett gäng mail. Tänkte ta och publicera ett av mailen här, mest för jag tycker Mikael, som skribenten heter, skriver så sakligt och smart och bra. Han skickade förresten mailet till Jimmy Fredriksson också. Med Mickes tillstånd, här kommer mailet:

“Hej Jimmy,

har precis läst din krönika och kan inte låta bli att replikera några av dina påståenden. Visst, det finns cyklister som beter sig mycket illa i trafiken, likväl som både bilister och gångtrafikanter inte är speciellt framstående i den bemärkelsen heller. Extra illa är det naturligtvis i kärnan av våra storstäder där många måste trängas på en begränsad yta.

Jag tycker att du helt felaktigt skjuter in dig på en trafikantkategori när det istället är det totala trafiksystemet som inte är korrekt konstruerat och dimensionerat för en växande skara cyklister. Samhället har helt enkelt inte hängt med i utvecklingen och nu blir problemen mer och mer akuta. Grunden till problemet är trafikplaneringen och speciellt på vintern även underhållet av cykel- och gångvägar, eller snarare bristen på desamma.

Jag kör både bil, cyklar och går i Stockholm med omnejd och tycker mig därför ha en hyfsat bra bild av problemet från alla tre perspektiven. Som bilist så upplever jag sällan direkta och påtagliga faror i trafikmiljön medan jag som flitig cykelpendlare påfallande ofta hamnar i svåra situationer orsakade av obefintligt vägunderhåll av cykelbanor, dåligt planerade och skyltade vägarbeten, obetänksamma gångtrafikanter och medcyklister samt hänsynslösa eller ouppmärksamma bilförare. Listan kan göras mycket längre.

Just blandningen av gång- och cykeltrafikanter är olycklig och det bästa vore naturligtvis separerade fält för respektive kategori, åtminstone där trafiktätheten är som störst.

Det är väldigt trist att du skriver med en direkt fientlig attityd mot en specifik kategori av trafikanter. Tycker du att man skall införa speciella gångtrafikantpoliser också?

Nej, sätt dig på cykeln (om du äger någon vill säga vill säga, annars ställer jag gärna upp med lånecykel och guidar dig) och kör runt i en storstad under en dag. Jag är säker på att du fortfarande kommer att reta dig på en del cyklister, det gör även jag, men du kommer också att förstå cyklistens trafikmiljö bättre och därmed också ha bättre belägg för det du uttrycker i dina krönikor i framtiden. Det är väl en allmänt god anda och respekt för andra som utgör grunden för ett bra trafikklimat? Där tycker inte jag att du har bidragit speciellt väl med din krönika, snarare har du spätt på ytterligare med fördomar och grundlöst tyckande.

MVH

Mikael”

Tack Mikael för dina tankar!

Inlägget är tidsinställt ty Katja tävlar

Infra Kärlek

Först och främst – ni anar inte hur rörd jag blir över att så många berörts av mitt inlägg om trafikkärlek! Jag har läst alla era kommentarer, både på bloggen och på Twitter och på Facebook och era mail och spart dem i mitt hjärta <3 Varje röst hörs. Det värsta som kan hända är tystnaden – den leder bara till att det elaka segrar över det goda.

I början hade jag faktiskt skickat in inlägget som artikel till GT men fick tyvärr inget svar ens. Började rota lite och såg att Jimmy Fredriksson, författaren till krönikan som snarare stjälpt än hjälpt, är GT:s fastanställde nyhetskrönikör. Snap tänkte jag, vilken Regina George-move av GT, synd men inte  förvånande om det inte blir vare sig svar eller publikation. Så jag bloggade mina åsikter istället. Hoppas Jimmy har läst inlägget – och era kommentarer – ändå. Ibland kan det vara skönt att inse att man har fel. Jag hade älskat ha fel om GT om de valt att publicera artikeln, fatta självdistans och mediedemokrati?

Och på tal om Göteborg så vill jag verkligen, verkligen crossa i helgen! Eller Göteborg och Göteborg, är i Rödene, Alingsås ju men jag har googlat mig till att det ligger nära Göteborg och nära vatten och nära Vårgårda – kanske tangerat Alingsås under Vårgårda-velofondot, nån som minns?

Men i alla fall. Vaknade med bökande hals imorse, hade känt mig nästan febrig inatt. Halsen är läskig, indikator på att nåt virus är kvar och härjar lite. Var ju sjuk förra veckan och vaknade alltså livrädd att eländet hade kommit tillbaka. Livrädd alltså. Dricker otäckt mintigt te och bälgar i mig sån där echinaceagrejs mellan tekopparna. Får boka av kvällens mtb-onsdag. Skitskurt, älskar mtb-onsdagar och saknar hänga med Grannen :( Men verkligheten är bister. Tävling i helgen innebär ingen ansträngning ikväll. Får typ gå och klippa mig eller gå på bio, sånt som folks gör när de inte cyklar.

Förresten, har ni tips på drägligt+ matställe i Alingsås? Vill äta nåt gott nånstans mysigt på lördag kväll.

Puss och ni är bäst. På riktigt asså jag svär. Puss!

Kärlek Power to the readers

Hej Jimmy.
Från början måste jag börja med att säga att du låter väldigt bitter. Du använder hårda ord som ”hänsynslöst” och ”lagvidrigt”. Jag undrar om du cyklar själv Jimmy? Eller söker du helt enkelt gehör efter alla de gångerna ditt samspel inte har fungerat med cyklisterna?
Eller vänta, vilka är de gångerna?
Du tar upp fallet med när du fick ”hoppa undan för en mamma på cykel med två barn i en kärra för att inte bli överkörd”. Varför tror du mamman körde på en trottoar (eller var det kombinerad gång- och cykelbana)? Kan det vara så att hon helt enkelt inte hade någon annanstans att cykla eftersom majoriteten av våra gator är byggda i första hand för bilister och i andra hand för ”alla andra” vilket gör att det blir väldigt otryggt och rentav farligt, både för cyklisterna och för fotgängare?
Du tar upp… vänta Jimmy, var har du de andra exemplen på när cyklisterna ”hänsynslöst” och ”lagvidrigt” körde över dig som fotgängare och bilist som jag antar att du är så som du målar upp de sistnämnda? Jag hittar tyvärr inga fler exempel. Du hänvisar till det luddiga begreppet ”statistiken” men jag som i mitt yrke har tillgång till trafikrelaterad statistik hittar inte några siffror eller grafer som stärker dina hårda ord.
Du berättar att 80 % av alla cykelolyckor är singelolyckor. En singelolycka är per definition en sådan olycka där vare sig annat fordon eller annan människa är inblandade. ”Men fram för allt hur deras trafikbeteende kan övervakas och korrigeras” (citerat, därav särstavat) får du ut av detta påstående. Jag kan för all del inte förstå hur talet 80 % kan ge dig belägg för att skylla olyckorna på de olycksdrabbade cyklisternas ”trafikbeteende”. Däremot så kan Transportstyrelsens STRADA-informationsportal berätta för dig att 27 % av alla singelolyckor har ”drift och underhåll” som orsak. 20 % har ”vägutformning” som orsak. Endast 14 % har ”cyklistens beteende och tillstånd” som orsak vilket ju kan innebära allt men förstås också inkludera ditt påstående om trafikbeteende. Men visst är det mycket lättare att dra alla cyklister över en kam, speciellt om man som du har bestämt dig för att cyklister är en homogen grupp vars säkra kännetecken är att vi är ”självupptagna” och ”hänsynslösa”?
Fast jag är själv både vardags- och sportcyklist och jobbar med bland annat cykelfrågor tänker jag inte sänka alla bilister och cityflanörer genom att påtala vilken trafikantgrupp är den som är minst självupptagen, sett till den globala hållbarheten och samhällsekonomin. Däremot så önskar jag att du förstår att det finns något större än vi mot dem-tänket du bidrar till i din kolumn. Med det något större så menar jag förstås det fantastiska, demokratiska systemet som utgör en modern stad. Systemet där alla oavsett hur de föredrar att ta sig fram ska få plats på sina villkor. Systemet som är så pass komplext att det finns hela forskningsinstitut, och i vissa fall hela statliga organ – se bara på grannlandet Danmark! – som fokuserar på att jobba fram de bästa lösningarna för vänlig citymiljö där ingen ska skadas för att den kör på eller blir påkörd. Och tyvärr för dina åsikter så kommer alla dessa aktörer fram till en och samma slutsats – cyklingen måste öka för att stadsmiljön ska bli säkrare. Du ser, det finns väldigt många faktorer som tyder på att stadsmiljö som anpassas till de mjuka trafikanterna blir snällare än den som anpassas efter de hårda karosserna och hätska beskyllanden.
Men Jimmy, den statistiken får du gärna googla dig till på egen hand. Jag hoppas bara att du förstår en sak som jag som dagligen jobbar för snällare trafikmiljö har som mantra – vi mot dem blir aldrig oss. Och det kan inga hundratals cykelpoliser du åberopar råda bot på. Men däremot, du och jag, ute på vår gemensamma gata.

Kärlek Punk

Djup koncentration. Först – hämta “avskruvningsverktyget” ur storasysterns magiska Cykellåda – Pandoras ask! – och vattenslangen ur den lilla skrubben i källarförrådet. Lite smygande sådär, så Den Stora Läskiga Bostadsrättsföreningsordföranden inte ser oss. Sedan, tyst som en mus, hålla dörren medan storasystern bär ut de snabba maskinerna, en lite känsligare – föreläsning innan! – i kolfiber och en lite grövre men med skojsigare vevparti – mtbn.

Pust. Äntligen bakom husknuten.

Nu börjar det roliga!

Skruva spruta smeta kladda spruta smeta lite extra oj

det råkade visst komma massa vatten och klet på byxorna!

men äsch, det gör inget, för solen skiner och det är en fantastisk söndag och våra cyklar blir rena till glada låtar vi kommer på under tiden vi tvättar och donar och så vankas det god mellis när mekanikernna är klara med insatsen.

Tänk om det vore lika roligt med såna sysslor när man är en som när man är två!

Kärlek