Kategori: Kärlek

Hej Jimmy.
Från början måste jag börja med att säga att du låter väldigt bitter. Du använder hårda ord som ”hänsynslöst” och ”lagvidrigt”. Jag undrar om du cyklar själv Jimmy? Eller söker du helt enkelt gehör efter alla de gångerna ditt samspel inte har fungerat med cyklisterna?
Eller vänta, vilka är de gångerna?
Du tar upp fallet med när du fick ”hoppa undan för en mamma på cykel med två barn i en kärra för att inte bli överkörd”. Varför tror du mamman körde på en trottoar (eller var det kombinerad gång- och cykelbana)? Kan det vara så att hon helt enkelt inte hade någon annanstans att cykla eftersom majoriteten av våra gator är byggda i första hand för bilister och i andra hand för ”alla andra” vilket gör att det blir väldigt otryggt och rentav farligt, både för cyklisterna och för fotgängare?
Du tar upp… vänta Jimmy, var har du de andra exemplen på när cyklisterna ”hänsynslöst” och ”lagvidrigt” körde över dig som fotgängare och bilist som jag antar att du är så som du målar upp de sistnämnda? Jag hittar tyvärr inga fler exempel. Du hänvisar till det luddiga begreppet ”statistiken” men jag som i mitt yrke har tillgång till trafikrelaterad statistik hittar inte några siffror eller grafer som stärker dina hårda ord.
Du berättar att 80 % av alla cykelolyckor är singelolyckor. En singelolycka är per definition en sådan olycka där vare sig annat fordon eller annan människa är inblandade. ”Men fram för allt hur deras trafikbeteende kan övervakas och korrigeras” (citerat, därav särstavat) får du ut av detta påstående. Jag kan för all del inte förstå hur talet 80 % kan ge dig belägg för att skylla olyckorna på de olycksdrabbade cyklisternas ”trafikbeteende”. Däremot så kan Transportstyrelsens STRADA-informationsportal berätta för dig att 27 % av alla singelolyckor har ”drift och underhåll” som orsak. 20 % har ”vägutformning” som orsak. Endast 14 % har ”cyklistens beteende och tillstånd” som orsak vilket ju kan innebära allt men förstås också inkludera ditt påstående om trafikbeteende. Men visst är det mycket lättare att dra alla cyklister över en kam, speciellt om man som du har bestämt dig för att cyklister är en homogen grupp vars säkra kännetecken är att vi är ”självupptagna” och ”hänsynslösa”?
Fast jag är själv både vardags- och sportcyklist och jobbar med bland annat cykelfrågor tänker jag inte sänka alla bilister och cityflanörer genom att påtala vilken trafikantgrupp är den som är minst självupptagen, sett till den globala hållbarheten och samhällsekonomin. Däremot så önskar jag att du förstår att det finns något större än vi mot dem-tänket du bidrar till i din kolumn. Med det något större så menar jag förstås det fantastiska, demokratiska systemet som utgör en modern stad. Systemet där alla oavsett hur de föredrar att ta sig fram ska få plats på sina villkor. Systemet som är så pass komplext att det finns hela forskningsinstitut, och i vissa fall hela statliga organ – se bara på grannlandet Danmark! – som fokuserar på att jobba fram de bästa lösningarna för vänlig citymiljö där ingen ska skadas för att den kör på eller blir påkörd. Och tyvärr för dina åsikter så kommer alla dessa aktörer fram till en och samma slutsats – cyklingen måste öka för att stadsmiljön ska bli säkrare. Du ser, det finns väldigt många faktorer som tyder på att stadsmiljö som anpassas till de mjuka trafikanterna blir snällare än den som anpassas efter de hårda karosserna och hätska beskyllanden.
Men Jimmy, den statistiken får du gärna googla dig till på egen hand. Jag hoppas bara att du förstår en sak som jag som dagligen jobbar för snällare trafikmiljö har som mantra – vi mot dem blir aldrig oss. Och det kan inga hundratals cykelpoliser du åberopar råda bot på. Men däremot, du och jag, ute på vår gemensamma gata.

Kärlek Punk

Djup koncentration. Först – hämta “avskruvningsverktyget” ur storasysterns magiska Cykellåda – Pandoras ask! – och vattenslangen ur den lilla skrubben i källarförrådet. Lite smygande sådär, så Den Stora Läskiga Bostadsrättsföreningsordföranden inte ser oss. Sedan, tyst som en mus, hålla dörren medan storasystern bär ut de snabba maskinerna, en lite känsligare – föreläsning innan! – i kolfiber och en lite grövre men med skojsigare vevparti – mtbn.

Pust. Äntligen bakom husknuten.

Nu börjar det roliga!

Skruva spruta smeta kladda spruta smeta lite extra oj

det råkade visst komma massa vatten och klet på byxorna!

men äsch, det gör inget, för solen skiner och det är en fantastisk söndag och våra cyklar blir rena till glada låtar vi kommer på under tiden vi tvättar och donar och så vankas det god mellis när mekanikernna är klara med insatsen.

Tänk om det vore lika roligt med såna sysslor när man är en som när man är två!

Kärlek

Idag är glädjens dag!

Det största som hänt mig sen lillebror kom till världen för snart nio år sedan.

Min allra bästaste bästis babybarn har kommit till världen.

Det är större än livet, det är livet när det är som störst,  det är kärlek och stjärnor och blommor och tårar och drömmar i ett. Jag har varit extremt svag det senaste dygnet – som om att all energi hade lämnat min kropp. Ingen mat fick jag i mig heller. Jag hoppas och tror att det på nåt häftigt sätt skickades energi ända in till Göteborg så att den blivande mamman inte hade för ont. Larvigt, kanske, men så kändes det lite.

Hursom – bäbisen är här och jag är överlycklig.

Han kommer att få höra det om och om igen men redan nu kan jag säga – du kommer bli mitt alldeles speciella gullegull och jag kommer att älska dig så.

En ny stjärna lyser upp Göteborg.

FETT <333

Kärlek

Vi cyklar alla under samma himmel.

Det finns en utbredd fördom om att vi sportcyklister är något av småkufiska känsliga divor med självförhärligandelustan intatuerad i svanskotan, ett slags tramp stamp (från svenskans “trampa” och “stämpel”).

Precis som med många andra fördomar så stämmer denna… till en viss del. Ska man komma nånvart inom den individuella lagsporten nr ett så måste man vara smått bipolär – en kombinerad lagspelare/frontfigur. Det gäller främst tävling men också vardagen i en valfri större cykelklubb med 1+n (n>0) medlemmar.

Men det finns ett ställe där cyklister kan andas ut och slippa döma varandra och inte behöva köpa bredare styren för att inte tappa sin plats i klungan.

Och det är här, på nätet. På träningsbloggar, på Twitter, på våra facebooksidor.

Visst har vi träningsfreaks ett visst antal klassiska haters. Folks som provoceras av blotta synen på lycra och spända muskler. Men nog är de inte av samma skrot och korn som vi som outtröttligt bidrar till den stora, fina, stolta träningsgemenskapen som främjar medmänsklighet och inkluderande.

Som stöttar varann i ur och skur.

Som peppar, tävling efter tävling, lopp efter lopp, pass efter pass, motgång som framgång.

Och gläds åt både små och stora händelser som sker hos våra virtuella medcyklister.

Och bidrar med all kunskap vi har och äger – varsågoda!

Som brinner med samma eld oavsett om vi bor i Rättvik, i Säter, på Söder i Stockholm eller befinner oss på träningsläger i Belgien.

Som tillåter varandras svagheter – och dömer ingen efter vare sig kropp kön nationalitet eller meriter.

Som driver med varandra men sårar aldrig varandra.

Stor eloge till oss – den bästa klubben för inbördes beundran <3

Nu får vi fanken fortsätta i samma veva – både on- och offline. Lova mig.

Puss!

Kärlek

Grattis Grannen!
Granna mannen
med två långa starka
ben.
Nu går du och fyller år
som brev på posten
nu igen!

Sluta leka blyg och gnälla
“Men jag fyller inte jämt”
Fyrtitvå delat på två
Blir ju faktiskt tjugoett!

Ha den nuffran i åtanke
Varje gång du hör
“omogen”
Livet är ju till för
skratt
och att kastas ut från krogen!

Puss

din vän
Katten

Förra årets Grattis-dikt till Grannen finns att läsa här.

Kärlek