Kategori: Kärlek

Jag tänker inte dra den gamla visan om att en minsann får nya perspektiv på sina svårigheter när en ser mot alla odds-folks som Zanardi göra mirakel utav sin vardag. Det är väl upp till var och en att rubba på sina perspektiv. Jag tycker mest att det är en sjukt stilig video på en sjukt stilig man – med eller utan ben. Och ja, jag har kollat upp. Han har vunnit världsmästartröjan så han får cykla i regnbågsfärgat. Det vore hemskt opassande annars! Voilà – den otrolige mr Alex Zanardi.

Kärlek Mina tips

If you don’t like the road you’re walking –
start paving another one.

(Dolly Parton)

Som ni kanske vet så sticker jag till Amsterdam ikväll. Kommer inte hem förrän på söndag kväll. Har tyvärr haft för stressigt för att hinna tidsinställa några inlägg. Bad, bad blogger.
Men jag tänkte en sak. Jag älskar vägar – ni älskar vägar (eller stigar, eller ovägar, ja lite olika beroende på vilken cykel man tar eller hur). För ett tag sedan fick jag en läsarfråga: Vilken är din favoritväg Katja? Jag tänker berätta om den i ett separat inlägg.
Men under tiden jag är borta – kan ni berätta om era favvovägar? Varför älskar ni just den vägen eller stigen? Vad gör den så speciell? Berätta om nåt minne som ni har ihop med just den för er så kära cykelbara biten på jorden. Så gör jag en fin sammanställning när jag kommer tillbaka. Tipsa gärna era kompisar så de också kommer med sina idéer – tillsammans kartlägger vi våra favvovägar!
Puss. Kommer att vinka till er från flygplanet ikväll.

Kärlek

ett. Vårklassiker. Helt sinnes att längta efter dem nu egentligen men likt förbannat så gör jag det. Älskar vårklassiker mest av alla cykellopp på TV. Om inte annat för att det kommer att bli riktigt spännande (tänk Sagan m fl!) och för att Cancellara4ever – mannen vars bibklädda front en gång i tiden fick mig att falla för cykling – är med. Så klart.

två. Mallis med Grannen & Co! Längtar efter min Petra-tant, Carrie (som jag måste skåla med denna gången), längtar efter kasta mig i havet med bibsen på direkt efter cyklingen, längtar efter honungspizza och Cola med citronbit i.

tre. Vintersnödistans, då hela världen gnistrar och jag får se domherrar om jag har tur.

fyra. Nyårsafton för då fyller jag år och får se vackra stockholmsfyrverkerier och får presenter och i år tänker jag önska mig lite vardagsting för sånt har man inte råd med som dedikerad cyklist.

fem. Berg. Stående punkt.

sex. Tisdagar, för då Skype-datear jag min älskade mormor som jag brås på så mycket att det inte är sant. Mormor är förresten bättre på Skype än jag. På tal om Skype så hade jag gärna Skype-dateat Stefan Määttä också men han pratar bara om brasserumpor på gymmet. Längtar inte alls :P

sju. Nästa års cyclocrossäsong. Årets kändes lite väl kort. Avis på dem som kör CXDM på söndag. Ha så kul folks.

åtta. Att accelerera otäckt snabbt med mina nya helsvarta högprofilisar under landsvägssäsongen tvåtusenfemton.

nio. Den dagen jag inte längre vaknar ledsen och försöker förstå men misslyckas varje gång.

tio. Amsterdam. Tur vi åker redan imorgon!

Vad längtar ni till?

Kärlek

När man är fruktansvärt trött och nedstämd och sitter på tåget på väg hem och så får man ett sånt meddelande. Precis som när Grannen tröstköpte mig en tralla när min vackra gula DBS hade stulits ifrån mig! En begagnad, finfin glidar-Maraton som förhoppningsvis inte skickar mig över styret på samma grymma sätt som min omtyckta men något bråkiga gamm-Crescent. Nu ska jag fixa till den lite och sen kommer jag att vara snyggast i stan. Så sjukt tacksam för alla fantastiska människor i min närhet. Vi hjälps åt.

 

Kärlek

Det är svinkallt och fullt med snö ute när vi sätter oss i tiguanen, du jag Anna. Det kommer att ta ett tag att få upp värmen. Mina tår fryser. Framme i Säfsen kommer vi att få sällskap av Sari och några till men än så länge har vi resan framför oss. Jag sitter bak i bilen. Jag är intryckt mellan alla träningsväskor och skidor. Jag får en öl i handen. Du kör och Anna sitter bredvid. Hon har med sig några Kent-skivor. Jag har aldrig lyssnat på Kent förut. Kent är ett märkligt melankoliskt band som jag mest associerar med hångelvideon till Kärleken väntar, hon på Vasa Real med rött hår som också gillar Ark och ville vara kompis med mig och texter jag inte förstår. Jag känner inte er så väl. Jag har inte jobbat på ert kontor längre än någon månad. Jag förstår bara att Anna är väldigt snäll men dig är jag lite rädd för. Anna är runt fyrtio, din ålder har jag inte tänkt på; jag har inte tänkt på dig alls. Det enda jag vet om oss är att vi har nästan lika musik- och klädsmak även om du drar åt lite punkigare håll än jag. Jag vågar inte säga så mycket. Jag har aldrig hört Röd förut men alla låtar väcker nåt slags odefinierbar smärtkänning samtidigt som de är otroligt fina. Jag är överraskad, jag gillar att Kent verkar ha en elektronisk sida. Det är ändå så långt ifrån den eskapistiska musiken jag lyssnar på själv. Jag är inte född i Sverige. Jag är inte uppvuxen med svensk realistisk pop. Röd ger mig rysningar. Jag klunkar i mig ölen ni gav mig. Annas röst är mjuk och behaglig och ni verkar goda vänner. Ni skrattar mycket. Jag börjar slappna av. Kanske är det den söta ölen.


Det är söndag, det är tyst i tiguanen. Vi har lämnat Säfsen. Jag sitter bredvid dig i framsätet och följer vindrutetorkarna med blicken. Anna sitter bak. Hon är trött och somnar till ibland. Fjortisstinkande bakisångesten sipprar in ikapp med ventilationsflödet. Du är fyrtioåtta. Det berättade du imorse. Vi säger inte så mycket. Bäst att vara på den säkra sidan tron. Att gardera sig, att inte bränna broar.

Kärlek