Kategori: Kärlek

Hej från mobilen i bilen!

Vissa saker i livet är ju lite av ena tråkmåsten. Hur mycket man vrider och vänder på steken så är det liksom inge kul att lägga en halvdag på att handla trista hembeslag i stora hangaraffärer i stans utkanter, att fixa med fakturor på jobbet, att lämna in skor på omsulning, att tvätta cykeln för tusende gången, att gå till tandläkaren, att tvätta kläder (nr ett tristaste sysslan i världen), att behöva cykla just den där platta, blåsiga cykelbanan på väg ut till de riktigt fina vägarna…

Men hallå, i-lands där, tänker någon säkert. Och jupp, klart finns det värre saker att behöva göra. Men när tråkigheterna händer är man oftast så mitt i dem att man inte går runt och tänker på hur tråkigt och måste-igt det är – man bara agerar, står ut, fixar, löser.

Men herre detta söndagsinlägg skulle verkligen inte vara så pass allvarsamt som det vart, förlåt.

Jag skulle ju egentligen skrävla lite med att jag kanske är värlsbäst (av de jag känner i alla fall, förutom kanske min Nadja i Göteborg då, hon är nog likadan) på att vägra ha det tråkigt även när det är så gott som oundvikligt att ha det. Det är dock inget att vara stolt över utan ett medfött karaktärsdrag kanske?

Varför jag överhuvudtaget drar upp det är dagens tråkmåste aka bilfix. Vaknade med en känsla av en ledig söndag. Wii! Idag ska vi mysa, hänga ute i naturen och kanske råka svänga förbi någon gullig barnklädesaffär för lite mer bäbisekipering. Men så slår ett gäng måsten till som kräver en längre biltrip och kanske sen hemkomst och kanske inte så långt naturhäng jag hade hoppats på :'(

Typiskt tråkmåste. Men direkt sätter hjärnan min igång och tänker att okay, då passar vi på att…

– dricka extragott svart kaffe på just den macken

– köra den där fina grusvägen som tar längre tid men som är mycket mysigare än att köra den stora vägen

– stanna till vid den där sjön vi alltid velat stanna till vid och doppa fossingarna?

– lyssna på någon bra musik eller någon intressant dokumentär 

– planera lite hushållsekonomi och sånt byråkratisch man aldrig orkar prata hemma när man vill vila skallen, men som går alltid bättre när man antingen kör eller går?

– testa den där vardagscykeln som jag velat testa längre men som bara finns dit vi ska

– hänga lite med dem vi tycker om att hänga som vi träffar idag

– …och så lite mer gott kaffe på det på hemvägen.

Ja ni ser. Jag tror tricket är att dela upp måstet i ett gäng gladare stop och små vardags-ahaisar. Det kräver att det kanske tar lite längre tid istället för att bara ”beta av”och kanske kostar lite mer än att ”ta med sig en flarre vatten” men det får det vara värt faktiskt. Jag hoppas verkligen kunna lära ut det till mitt framtida barn. Att beta av dagarna, det pysslar vi inte med i vår familj sörru.

Det är inte att tvinga sig själv att vara en ständigt pepp, glad idiot.

Det är snarare att träna på att komma ihåg att det alltid, alltid finns nåt roligt att göra mitt i det tråkiga.

Puss från en i gravidvecka trettiofyra, med för lite sömn, lite ork men desto fler frukostkanelgifflar i kroppen <3

Kärlek

Igår drog jag och Anna till med en stadsnära vandring. Det var ett tag sedan vi hade hängt ordentligt så när jag valde mellan att antingen cykla ihop eller vandra ihop så kändes vandringen som ett rimligare alternativ då ena sällskapshalvan är gravid och inte sådär jättetalför när hon väl flåscyklar sina små mil. Jag ville överraska Anna men ta ändå något stadsnära så det blev Frösåker dit hon bara cyklat förut.

Frösåker som är ett friluftsområde på Mälarhavets strand, cirkus två mil från stan är känt för främst tre saker, att man kan

sak ett: Frösåkers Vikingaby där man kan dricka mjöd, hugga runor och annat man gör när man hänger med vikingalajvare anställda av den glada kockfamiljen Kockum

sak två: dricka mjöd och lära sig att laga käk från ovan hos den ovannämnda familjen som också driver en restaurang

sak tre: afterbikebada!

Men vi gjorde ingetdera för vi vandrade i naturreservatet istället. Längsta slingan – strax över sex kilometer, perfa längd för en torsdagskväll.

Det hade ryktats om bivråk och mindre hackspett, men vi såg enbart ett djur och det kantarellen nedan:

Kantarelldjuret – stort i tratten litet i världen!

Vi gick rätt fort eller så kändes det i alla fall för tiden går fort när man går och slänger käft samtidigt. Högt och lågt avverkades i ungefär samma tempo som det steniga kustlandskapet skiftade terräng. Tur man hade braiga skor!

Till slut landade vi vid en av de mången omsorgsfullt placerade viloplatserna och knäppte ett livsstilsfoto. Ett livsstilsfoto får man till med hjälp av ett smart trick kallat skärpedjup – man får välja om personen eller prylarna ska vara i förgrunden och antingen personen eller prylarna ska vara suddiga för bästa effekt. Prylarna kan vara allt från ryggsäckar, aktier, blommor, stenar, frukt, smådjur eller som i vårt fall – förstklassiga märkestermosar som tydligt visar vilken livsstil det handlar om i detta fallet.

Termoste ftw 4ever-livsstilen.

Det åts smörgåsar med hummus, morötter och persikor och sågs ut över Mälaren – en utsikt nästan lika mäktig och orörd som under försommarvandringen i Sura då man kunde se långt ut över Riksväg 66.

En hel del av snacket handlade om Anna flytt till sin andra cykelstad Eskilstuna… bitterljuvt. Men mest roligt för vi tror båda på förändringarnas helande och utvecklande kraft! Och på att pendling är pest och bör slutas upp med när det blir ohållbart för nerverna.

Jag skulle prompt plocka upp pinnar. Observera den smidiga posen. Har jag förrsten berättat att jag knappt klarar av att knyta mina egna skosnören nuförtiden? Och värre lär det bli. Kardborreband here I come!

Det slutade med att vi nästan gick vilse. Anna skjutsades till stationen och hoppade på tåget som skulle ta henne till sitt vana men ändå nya liv. Tur att Eskilstuna ligger trettio tågminuter bort. (och tänk om SJ skulle börja tillåta på sina tåg host host)

Och jag åkte hem till den hoppande personen på kortet ovan som var varm och sugen på både godis och tevespel och vem är jag att banga det så det blev en sen och härlig kväll.

Puss och tack du minnesvärda torsdag!

P.S. Man kan även cykla mtb på Frösåker. Läs mer här om hur du tar dig dit och vad som gäller i naturområdet.

Kärlek Min gravidträning

Hej kära försummade bloggis.

Nu är den här – sista semesterkvällen. Jag har förvällt nyplockade kantareller, slängt ihop en ost- och grönsakspaj, borstat ut den förhoppningsvis sista skogsmyran ur håret och bestämt mig för vilken klänning (klänning! äntligen klänning!) jag ska ha på mig imorgon.

För imorgon kör jag igång ordentligt.

Med mitt dagsarbete och med bloggen – som ska få sig lite designkärlek till hösten, inget bombastiskt men mest för att fira det nya skedet i bloggarens liv och för att hösten är den bästa tiden och ska firas på alla sätt och vis

med att hitta någonstans större och mer praktiskt att bo för vår lilla familj, med att börja basekipera vår efterlängtade lillvarelse och med lite annat praktiskt som känns hopplöst trist på våren men roligt och orkigt nu så här års.

Med mig tar jag minnet av en underbar, kärleksfull och rolig semester full av cykling, vandring, skog, vänskap, resande, fjällvyer, nattliga djur… så annorlunda alla andra semestrar jag någonsin haft.

och ni får ett matnyttigt inlägg imorgon. Puss!

Kärlek

Hej. Idag har jag varit till Arlanda och jobbat en sväng. Älskar att mitt jobb är både teoretiskt och praktiskt – alla borde testa på att vara ingenjör! – men det var lite av en chock för kroppen att försöka somna när jag visste att jag skulle upp klockan sex. Det slutade med att jag inte lyckades somna alls. Är alltså rätt mosig i huvudet men vad gör det när det är soligt men svalt ute, och sängen hemma är nybäddad och väntar på mig ikväll! Trots att jag har ett par till semesterdagar kvar (tänkte softstarta denna veckan) så är ledigheten inte riktigt över än men firar ändå med att den lider mot sitt slut med att bjuda på ett gäng hittills opublicerade bilder från vår underbara, dråpliga, brokiga semester. Varsågoda:

Gör den där snygga koncentrationsminen under skogshojningen i (graviditets)vecka tjugofem – då vi tjuvstartade semestern i Hedesunda!

Letar efter midjan i skogen under en crossrunda med Jonas, Anna och Erik

Är plötsligt bredaxlad under en alltför varm promis i skogen på Ön

Är mitt blötaste, tröttaste och tyvärr dystraste jag under försöket uppe på Storulvån

Sakteligen upptinad på den härliga campingen i Tällberg

En av vägkompisarna uppe i Idre

Har snott lillebrors hatt och är skygg på Björnö

Är småtrind i gravidfejset och orimligt nöjd med att ha en varm och torr tröja på mig… sommaren alltså <333

Pekar med hela handen uppe på Storvätteshågna!

Minivandrar med lillebror och baby i de natursköna Svanå-hoodsen

Gosar med de små sockerliven hemma hos Jossan i Lumsheden

och petar ut en mygga ur näsan, som sig på semestern bör :*)

Puss!

Cykel I väntan på kattungen Kärlek

Hej ni goda läsarfolksis!

Vilken lyckoträff, att åka upp hit till Dalarna och Gästrikland igen. Det är svalt här. Det regnade inatt, jag kunde sova, åh vilken gåva!

Så finns Frida här. Sommarsnyggaste personen jag känner. Som trots sitt livs kanske tuffaste tid ändå stöttar, frågar, skämtar och glädjs med mig, med oss. Och Fridas nya lägenhet. I gamla byn. Mycket är nytt och skört i sommar. Men mycket är gammalt och robust också, och det ger hopp. Titta inte tillbaka, dra åt helvete med tillbaka, precis som det står på lillasysterns t-shirt. Lillasysterns kattungar är nya. Små tunna bondisbitar med pälsen av vitt, och rött silkesfluff, två bröder som vägrar en stilla sekund!

Tillbaka gör ont, men vi ska inte dit, vi ska fram.

Vi har ätit glass. Gått runt sjön med älgtiken, grillat gott, hunden i knäet, hunden otympligare än Katja eller tvärtom?, badat badkar, varit till Ikea i Valbo, läst ut en bok och påbörjat en ny

och av Frida fått en uppsättning världens banne mig gulligaste pyttissockisar med favvodjursmotiv nummer ett – kaninmotivet!

Jag säger då det,

de tre K:nas helg –

Kompisar

Kattungar

Kaniner

och kofötter

(det sistnämnda för att bända bort sådant gammalt som gör ont för att ge plats åt det nya och det ljusa)

Puss!

er Katja, från kökssoffan

Kärlek