Kategori: Kärlek

Igår drog jag och Anna till med en stadsnära vandring. Det var ett tag sedan vi hade hängt ordentligt så när jag valde mellan att antingen cykla ihop eller vandra ihop så kändes vandringen som ett rimligare alternativ då ena sällskapshalvan är gravid och inte sådär jättetalför när hon väl flåscyklar sina små mil. Jag ville överraska Anna men ta ändå något stadsnära så det blev Frösåker dit hon bara cyklat förut.

Frösåker som är ett friluftsområde på Mälarhavets strand, cirkus två mil från stan är känt för främst tre saker, att man kan

sak ett: Frösåkers Vikingaby där man kan dricka mjöd, hugga runor och annat man gör när man hänger med vikingalajvare anställda av den glada kockfamiljen Kockum

sak två: dricka mjöd och lära sig att laga käk från ovan hos den ovannämnda familjen som också driver en restaurang

sak tre: afterbikebada!

Men vi gjorde ingetdera för vi vandrade i naturreservatet istället. Längsta slingan – strax över sex kilometer, perfa längd för en torsdagskväll.

Det hade ryktats om bivråk och mindre hackspett, men vi såg enbart ett djur och det kantarellen nedan:

Kantarelldjuret – stort i tratten litet i världen!

Vi gick rätt fort eller så kändes det i alla fall för tiden går fort när man går och slänger käft samtidigt. Högt och lågt avverkades i ungefär samma tempo som det steniga kustlandskapet skiftade terräng. Tur man hade braiga skor!

Till slut landade vi vid en av de mången omsorgsfullt placerade viloplatserna och knäppte ett livsstilsfoto. Ett livsstilsfoto får man till med hjälp av ett smart trick kallat skärpedjup – man får välja om personen eller prylarna ska vara i förgrunden och antingen personen eller prylarna ska vara suddiga för bästa effekt. Prylarna kan vara allt från ryggsäckar, aktier, blommor, stenar, frukt, smådjur eller som i vårt fall – förstklassiga märkestermosar som tydligt visar vilken livsstil det handlar om i detta fallet.

Termoste ftw 4ever-livsstilen.

Det åts smörgåsar med hummus, morötter och persikor och sågs ut över Mälaren – en utsikt nästan lika mäktig och orörd som under försommarvandringen i Sura då man kunde se långt ut över Riksväg 66.

En hel del av snacket handlade om Anna flytt till sin andra cykelstad Eskilstuna… bitterljuvt. Men mest roligt för vi tror båda på förändringarnas helande och utvecklande kraft! Och på att pendling är pest och bör slutas upp med när det blir ohållbart för nerverna.

Jag skulle prompt plocka upp pinnar. Observera den smidiga posen. Har jag förrsten berättat att jag knappt klarar av att knyta mina egna skosnören nuförtiden? Och värre lär det bli. Kardborreband here I come!

Det slutade med att vi nästan gick vilse. Anna skjutsades till stationen och hoppade på tåget som skulle ta henne till sitt vana men ändå nya liv. Tur att Eskilstuna ligger trettio tågminuter bort. (och tänk om SJ skulle börja tillåta på sina tåg host host)

Och jag åkte hem till den hoppande personen på kortet ovan som var varm och sugen på både godis och tevespel och vem är jag att banga det så det blev en sen och härlig kväll.

Puss och tack du minnesvärda torsdag!

P.S. Man kan även cykla mtb på Frösåker. Läs mer här om hur du tar dig dit och vad som gäller i naturområdet.

Gravidträning Kärlek

Hej kära försummade bloggis.

Nu är den här – sista semesterkvällen. Jag har förvällt nyplockade kantareller, slängt ihop en ost- och grönsakspaj, borstat ut den förhoppningsvis sista skogsmyran ur håret och bestämt mig för vilken klänning (klänning! äntligen klänning!) jag ska ha på mig imorgon.

För imorgon kör jag igång ordentligt.

Med mitt dagsarbete och med bloggen – som ska få sig lite designkärlek till hösten, inget bombastiskt men mest för att fira det nya skedet i bloggarens liv och för att hösten är den bästa tiden och ska firas på alla sätt och vis

med att hitta någonstans större och mer praktiskt att bo för vår lilla familj, med att börja basekipera vår efterlängtade lillvarelse och med lite annat praktiskt som känns hopplöst trist på våren men roligt och orkigt nu så här års.

Med mig tar jag minnet av en underbar, kärleksfull och rolig semester full av cykling, vandring, skog, vänskap, resande, fjällvyer, nattliga djur… så annorlunda alla andra semestrar jag någonsin haft.

och ni får ett matnyttigt inlägg imorgon. Puss!

Kärlek

Hej. Idag har jag varit till Arlanda och jobbat en sväng. Älskar att mitt jobb är både teoretiskt och praktiskt – alla borde testa på att vara ingenjör! – men det var lite av en chock för kroppen att försöka somna när jag visste att jag skulle upp klockan sex. Det slutade med att jag inte lyckades somna alls. Är alltså rätt mosig i huvudet men vad gör det när det är soligt men svalt ute, och sängen hemma är nybäddad och väntar på mig ikväll! Trots att jag har ett par till semesterdagar kvar (tänkte softstarta denna veckan) så är ledigheten inte riktigt över än men firar ändå med att den lider mot sitt slut med att bjuda på ett gäng hittills opublicerade bilder från vår underbara, dråpliga, brokiga semester. Varsågoda:

Gör den där snygga koncentrationsminen under skogshojningen i (graviditets)vecka tjugofem – då vi tjuvstartade semestern i Hedesunda!

Letar efter midjan i skogen under en crossrunda med Jonas, Anna och Erik

Är plötsligt bredaxlad under en alltför varm promis i skogen på Ön

Är mitt blötaste, tröttaste och tyvärr dystraste jag under försöket uppe på Storulvån

Sakteligen upptinad på den härliga campingen i Tällberg

En av vägkompisarna uppe i Idre

Har snott lillebrors hatt och är skygg på Björnö

Är småtrind i gravidfejset och orimligt nöjd med att ha en varm och torr tröja på mig… sommaren alltså <333

Pekar med hela handen uppe på Storvätteshågna!

Minivandrar med lillebror och baby i de natursköna Svanå-hoodsen

Gosar med de små sockerliven hemma hos Jossan i Lumsheden

och petar ut en mygga ur näsan, som sig på semestern bör :*)

Puss!

Cykel I väntan på kattungen Kärlek

Hej ni goda läsarfolksis!

Vilken lyckoträff, att åka upp hit till Dalarna och Gästrikland igen. Det är svalt här. Det regnade inatt, jag kunde sova, åh vilken gåva!

Så finns Frida här. Sommarsnyggaste personen jag känner. Som trots sitt livs kanske tuffaste tid ändå stöttar, frågar, skämtar och glädjs med mig, med oss. Och Fridas nya lägenhet. I gamla byn. Mycket är nytt och skört i sommar. Men mycket är gammalt och robust också, och det ger hopp. Titta inte tillbaka, dra åt helvete med tillbaka, precis som det står på lillasysterns t-shirt. Lillasysterns kattungar är nya. Små tunna bondisbitar med pälsen av vitt, och rött silkesfluff, två bröder som vägrar en stilla sekund!

Tillbaka gör ont, men vi ska inte dit, vi ska fram.

Vi har ätit glass. Gått runt sjön med älgtiken, grillat gott, hunden i knäet, hunden otympligare än Katja eller tvärtom?, badat badkar, varit till Ikea i Valbo, läst ut en bok och påbörjat en ny

och av Frida fått en uppsättning världens banne mig gulligaste pyttissockisar med favvodjursmotiv nummer ett – kaninmotivet!

Jag säger då det,

de tre K:nas helg –

Kompisar

Kattungar

Kaniner

och kofötter

(det sistnämnda för att bända bort sådant gammalt som gör ont för att ge plats åt det nya och det ljusa)

Puss!

er Katja, från kökssoffan

Kärlek

Pust. Äntligen och åter hemma, hemma i Västerås. Det ser ut som fan själv varit och haft ett kalas härinne. Saker överallt. Sovsäckar som hänger på tork. Ett gäng cyklar som står lutade mot varann i vardagsrummet. Möbler, kartonger, plastpåsar, växter huller om buller. Men det är okay. För i soffan slackar älskade brorsan med sin 3DS, i köket sitter Jonas och googlar brädor att sätta upp hojarna i på väggen, och här sitter jag mör och skön och äntligen redo att berätta om fjället.

För självfallet åkte vi upp igen! Hur kunde vi sitta hemma och glo och uppgivet säga någon annan gång efter att ha smakat på det närmaste oändligheten man kommer i naturen?

För mig har livet aldrig handlat om en annan gång. Sådant har man väl inte råd med! Så jag snöt mig, tvättade kläderna, bad Jonas att leta upp ett drägligt fjäll, drog i mig en kaffe eller tre och satte mig bakom ratten. Efter att ha insett att vi omedvetet satt lite för höga krav (bära mycket packning, övernatta uppe på fjället i närmare minus grader och regn, åka syrefattiga flermannakupéer etc.) på oss med tanke på min långt gångna graviditet under förra försöket och skrattat åt det så sänkte vi kraven. Nu skulle det njutas. Ta sin tid. Skippas tung packning. Typ eh… semestras!

Eftersom chauffören skyr allt som tvåplusettvägar och sånt genvägsjox heter så tog resan upp sin lilla tid. Första dagen kom vi upp till Siljan och ”blev tvungna” att mellanlanda i favoriten Tällberg, nämligen på Tällbergs Camping. Åh så härligt det var att tälta rakt på stranden, se ut på Siljan i all sin gyllenhet, dricka varm choklad, dåsa inne i tältet.

Tyvärr sov jag sämre än sämst även denna natten – den där gravidgrejen med att sova för dåligt alltså… – så det blev till att slagga i bilen någonstans i skogen ett gäng mil upp på riksväg sjuttio. Varmt och skönt var det, och gosigt i solen.

Kortistuppisen gjorde sitt och jag var redo att ta mig an den härliga bilkörningen upp till vårt mål, samt alla de mäktiga sevärdheterna på vägen – som det herrejössesballa Trängslets kraftstation (här delen Åsens, nedströms)

och som den här turbringande vita kompisen som mötte oss på den slingriga vägen. Så goa de var, renarna! Så härliga! Nästan tecknade, med mjuka konturer, fluffiga ben som dansade åt alla håll.

Efter en varsin dubbelkula Rättviks Glass i Idre så var det inte många mil kvar uppe till vårt fina mål – Grövelsjöns fjällstation och Långfjället.

Och mina axlar sjönk ner, och jag log, och luften var så hög, så sval, att mina ben slutade myra sig för resten av resan.

Desto fler myggor och knott anföll min stackars kropp, och därför ser jag än idag helknottig och blemmig ut i ansiktet. Är väl ba att skylla på gravidacne eller att man både har elallergi och är tevespelsberoende ifall någon undrar.

Nevertheless spenderades natten i tältet uppriggat i en korsning mellan ett gäng vandringsleder på det stället jag funnit minst myggtätt och efter en stunds hobo-tupplur nere i fjällstationens uppehållsrum (gravidsömnen, som sagt) så var jag redo att följa Jonas till världens ände! Det är jag i och för sig alltid men ni fattar.

Vi var utrustrade med ett varsitt par klockers kängor, Jonas svarta, mina rödbruna. Vilket bra jobb de gjorde, Hanwag gör mig sällan besviken (obs obs absolut ingen spons, men jag har ett vinterpar sedan tidigare och gillar dem seriöst)

och jag gav mig på att bekämpa min fågelfobi genom att stalka varenda liten fjällpippi i bästa Wes Anderson-stil, som den fan man är.

Skratta inte Svensson din ljungpipare kan vara i mitt sikte!

Jonas hade en turidé och jag lallade med! Att gå långt utan att tänka sig för är min specialité, det är sedan gammalt.

Bäckensmärtorna var ett minne blott men graviditeten gjorde sig förstås påmind i form av känningar i magens nedre del som gjorde att det blev många, många pauser den dagen. Men det var ingen fara med det, bara bra ju!

För då kunde jag sitta ner, preggospreada och mumsa i mig det gottiga vi hade med oss!

Blå Bands turkäk kommer kanske aldrig att ta några gastronomiska priser men uh så gott det smakade därute, efter ett gäng timmars vandring.

Uppe på Fosksjökläpparna såg vi ner på sjön nere vid Storvätteshågnas fot. Flaskans storlek är fin för cykeltröjans bakfickor.

Bortskämd är man uppe på fjället, färskt gudomligt vatten överallt.

Stökigt och brant och dant uppför Storvätteshågna. Sitta ner ofta tack.

Många bäckar små, många kilometer långa. Dags att vända hem, då hade vi gått fem… sex timmar?

Spången i sumpen, svårt att hålla balansen och koncentrationen efter åtta timmars vandring.

Åtta timmars vandring, cirka två mil, i gravidvecka tjugonio, jag är fan stolt. Fjällrevanschen är ett faktum. Min mojo är återställd. Min livsglädje är tillbaka.

Reskassan gapar tom… allt är tillbaka till det vanliga :*)

alla kort Jonas Wiking

Och inget smakade godare än maten inomhus, i sängen på det eländiga, murriga Sporthotellet (jepp så hette det) nere i Idre vi sedan på natten delade med ett glatt överförfriskat motorcykelgäng från finaste Finland.

Skelögd – storögd – åh fjället, nu älskar jag dig igen! Ser fram emot att ses igen, denna gång med en lika storögd bebbe i bärselen <3

Katja, nu stolt medlem i STF 

I väntan på kattungen Kärlek