J Wiking, ladies and gents

Hej cyklist!

Hej. 

Va görru?

Halvligger i soffan och är en liten säl med lunch, Twix och te i magen som mår så bra så bra utan tightbibsen på!

Hur mår du?

Fint tack! Är bara un peu tomat i ansiktet av all solen men alltså jag klagar inte? Kolla på bilderna uppe – hur vackra var inte kulisserna idag? Allting glänste i vårsolen. Asfalten, sjöarna, åarna, kanalen, ja till och med de små gruskornen gjorde det. 

Så du har cyklat idag?

Mm. Cyklat åtta mil i det finaste vårvädret man kan hoppas på, ätit en översaltad men ändå välkommen lunch på ett värdshus i Sura, surat över att Suras golfklubb aka bästa surafiket hade stängt fortfarande :'(

Hände nåt speciellt under turen?

Njae. Förutom att jag nästan qom på vägen hem från Hallsta? Var dock ”tvungen” att vinka hej till ett mötande cyklistpar så torskade med hela tio sekunder till slut :'(

Hur kändes det att cykla?

Det kändes bra. Min graviditet lever sitt eget liv. Ena dagen är jag nästintill däckad, andra dagen är jag pigg som en lärka. Idag var ju tydligen en lärkdag så. Sedan har vi ju den där med att kissa ofta, och att magen ogillar den dropade sittställningen men det är små detaljer. För varje dag jag får vara ett med min passion är jag djupt tacksam.

Ok, har du sett Flandern runt då?

Tyvärr hann jag inte se någon av direktsändningarna, varken damernas eller grabbarnas. Har förstås fått det hela spoilat för mig men tänker inte deppa ihop för det utan se repriserna.

Vem vann?

Din mamma vann! Hörru, att spoila cykel är aldrig ok, ens i en cykelblogg, got it?

Flåt. Hur känns det att det är måndag imorgon?

Helt ok faktiskt. Det kommer att bli en tuff arbetsvecka med många möten, både online och i Stockholm, men jag tröstar mig åt att kvällarna är ljusare och per automatik längre just nu så jag kan vara ute och andas. Cykla, gå, glo ut över Mälarn. Bort med oron, in med ljuset, in med syret.

Vad blir det för nyttigt till middag ikväll?

Ingen aning. Jag mår fortfarande lite illa om kvällarna och ikväll känns det lite extra så bäst Jonas lagar maten och äter jag upp den. Och så kvällste och en chokladbit på det!

Och till sist, dagens låt?

En hel skiva faktiskt, precis som i alla livets viktiga skeden så är det hudguden Freddie som får jobba lite extra hårt just nu. Så – Sheer Heart Attack-skivan har spelats hela dagen, från pålycrandet till och med nu. 

Puss!

Cykel I väntan på kattungen

Alltså ibland undrar jag om allt står rätt till inne i blondhuvvet mitt. Eller så är det helt enkelt så att jag har för mycket att tänka på när jag jobbar och då missas vissa självklara saker på fritiden? Som att imorse faktiskt ta och titta ut genom fönstret innan jag begav mig till Berget för att spana in vilka som skulle dyka upp på klubbcyklingpremiären. Jag hade ju läst att det skulle bli blåsigt, kallt på morgonen men upp till +9 på em och klädde mig därefter. För vårig svalka och vind, alltså.

Ute regnade det och hade regnat länge så det var blött på vägarna. Redan på väg till samlingen blev jag blöt om rumpan. Men trots vätan var det inte särskilt kallt så jag tänkte att äsch, det löser sig. Uppe på Berget hade en stadig klunga om 14-16 (räknade aldrig) stronga cykelpers samlats för att köra premiärturen – kul! Det bestämdes att alla oavsett nivå skulle köra ihop. Och inte var det några nybörjare med i klungan heller så det gick bra.

Men när jag väl börjat frysa hade jag svårt att få upp värmen igen och blev orolig. Hade jag inte varit gravid så hade jag kanske ”räddat” träningen med att sticka och köra några rage-intervaller och sedan spurta hem, men nu måste sparlåga och försiktighet råda.

Så när jag skorna hade blivit till små sjöar med iskallt vatten och när både jag och cykeln blev täckta med en blöt lergrusblandning så gjorde jag något jag inte kan komma på att kaxiga allväderscyklisten Katja någonsin gjort tidigare – jag släppte och vände hem. Nog att cykeltvätten och den heta duschen tog en nära inpå lika lång tid som själva turen – men det kändes skönt att ha gjort det rätta.

Nu ligger jag här i soffan med fossingarna tryckta mot Jonas och dricker hallonte och äter chokladbitar till.

Är ändå glad som tog mig ut idag. För oavsett platsen man är på i livet så är det inget som lugnar en cyklistsjäl mer än att få rulla ut benen, om än en kortis.

Puss!

English: Today’s ride came out to be a short one. Normally, I couldn’t care less about the rainy cold weather, but in these pregnant times I’ve not only myself to think about. Still glad I was out and did some miles today!

I väntan på kattungen Landsväg

Hej läsarfolksis. Tack ni för alla fina ord och grattis igår. Nog är det en rejäl bit tid kvar till nedkomsten någon gång i oktober och fortsätter jag må som jag mått hittills – strålande ena dagen, noll ork och illamående andra dagen – så är det liksom inte en dans på lupiner jag ser framför mig. Men jag är som bekant en kortsynt naiv rackare och vaknar varje dag men inställningen men nu blir det bättre! så det artar sig ska vi se.

En intressant sak som hänt mitt psyke sedan jag blivit gravid är att jag är bra lugnare nu. För det mesta i alla fall. Ett par-tre gånger i månaden kommer det riktiga känslostormar då jag tror att precis hela världen är emot mig, och mest Jonas förstås, som inte alls fattar hur mycket jag faktiskt lider. Det är ett naturligt men ändå rätt löjligt tillstånd inser jag morgonen efter när jag märker att Jonas inte alls är emot mig, och inte någon större del av världen heller. Men förutom dessa domedagar så är jag rätt soft just nu vilket säkert också beror på att jag har jämnare blodsocker och färre roliga kickgivande ämnen som slutar på -in i kroppen.

På tal om kickar, vilken fet vårkick jag fick på vägen till jobbet imorse. Det var mitt favvoväder – solen höll på och rulla ut och det hade nyligen blötsnöat och regnat så hela världen var sådär härligt frisk. Helst hade jag tagit med mig crossen men har lite ärenden idag på stan så det får bli inomhusträning på kvällen istället.

Imorgon och på söndag ämnar jag dock cykla! Tiden går fort och imorgon är det premiär för den ledarstyrda cyklingen i min hemmaklubbs VCK:s regi. Samlingen sker som vanligt uppe på Berget, tiden är satt till 10.00 under alla helgerna i april och här kan du som är ny eller bara glömsk läsa om hur det funkar att cykla i grupp i vår klubb. Jag har fortfarande inte dragit på några slicks på crossen men funderar på att ändå dyka upp och känna mig fram. Jag har längtat efter att cykla i grupp, och jag ska försöka att även hinna med att leda några pass innan jag är för otymplig och flåsig för uppgiften. Självklart blir det inom det lugnare segmentet – det handlar både om ansträngningen och säkerheten – och jag är rätt pepp på att för en gångs skull vara med och introducera de helt nya till landsvägskörningens fantastiska värld.

Men inte gå händelserna i förväg. Vem vet, jag kanske inte klarar mer än att ligga bak i klungan, se långt fram i gravidsittställningen och prassla med cykelgodispappret. Inget dumt scenario det heller i och för sig när jag tänker efter. Inte alls.

Ska ni ut och vädra spirorna i helgen? Blir det kortkort eller sitter värmetightsen fortfarande på? Puss ≧◠ᴥ◠≦✊

English: Thanx for your kind words about my pregnancy! I’m doing my best do enjoy it even though it’s not always easy being pregnant. Today though, I’m longing for the weekend and also looking forward to the group cycling premiere arranged by our cycling club VCK.

Cykel I väntan på kattungen

Hej. Vill ni veta vad som hände på regionaltåget mellan Stockholm och Västerås kvällen den sjätte februari tvåtusensjutton?

Precis detta – från början darrigt skrivet för hand med tuschpenna i en anteckningsbok:

”Det är inte sant.

ÄR DET SANT?

Det är som en tusenstjärnorsexplosion!

Alltså, som att det liksom samlas in massa stjärnstoft på marken och sedan stiger upp mot himlen och sen ba boom!

På Centralen, lilla hålet-i-väggen-apoteket. Får ett plötsligt infall att köpa ett sista test.

Går in i tåget, kommer ihåg just ja toaletten till vänster. Sliter av plasten river ut testet ur förpackningen, slänger allt i papperskorgen och kissar rakt på stickan.

Linjerna ritar sig fram på den vita bakgrunden och på mindre en minut har det gått och blivit ett

KRYSS.”

(och sedan en massa andra mer eller mindre osammanhängande meningar illustrerade med kladdiga teckningar på kattungar)

Det var på ett tåg genom den klara, så underbart frostiga vinternatten som jag fick veta att jag och min älskade Jonas, ditt ansikte kan jag kyssa tills mina läppar svider så gott det är, vi blir mamma och pappa i höst. Om inte tåget är det är det mest romantiska stället för att bli golvad av graviditetsbeskedet så vet jag inte!

Åh herre nu är det ju offentligt, mina fingrar darrar nu också. Håll nu tummarna för oss kära läsare, håll nu tummarna för vår lilla familj. Och om ni undrar om bloggen så var inte oroliga för dess framtid – nu kan jag äntligen sluta vara hämmad och ägna mig åt massa mellan raderna-jox utan blogga öppet och ärligt igen. Jag ser fram emot att berika materialet.

Välkommen till Cykelkatten + 1 och låt äventyret fortsätta. Allt kommer att bli bra <333

English: Let’s finally get to it – I’m pregnant. Welcome to Cykelkatten + 1!

I väntan på kattungen