Kategori: I väntan på kattungen

Ja hej från det lugna hemmamyset på Bomansgatan. Visst är det fint och trivsamt hemma hos oss just nu? Nästan så man vill ringa hit en heminredningstidning för ett lyxigt reportage som garanterat väcker habegär hos läsarna…

japp, hemma i den lilla lya ciclistan råder det ett fullständigt kaos. Värre än när båda har cyklat cross och mtb och kommit hem och är leriga och blöta samtidigt! På något sätt känns det typiskt den glada tidsoptimistfamiljen F/W att dra igång den “lilla” ombyggnationen och möbelihopskruvningen just nu, när vi gått in i gravidvecka fyrtio och bäbisen kan komma ut precis när som helst. Samtidigt är det väl kanske nu, när vi har fått upp de flesta bäbisnödvändiga grejerna som sängen och börjat bygga ihop dem som vi har insett hur lite nyttig förvaringsyta vi har. Och med tanke på att en av oss jobbar heltid+ och den andra är höggravid och fortfarande slut i huvvet och i kroppen efter att ha jobbat heltid+ i många, många år så har jag inget som helst dåligt samvete för att vi är så “sena” med att fixa det fint hemma innan vi får barn. Dessutom så kostar allting och vår budget är blygsam.

Men vi är påhittiga, köper ingenting i onödan, fixar saker allt eftersom, lånar om det behövs och trivs båda i den något slitna, romantiskt-funkiga miljön där känslan prioriteras framför trenden. Till slut är båda rörande överens – så länge det finns plats för cyklarna i rummet, för chokladkakorna i kylen och för kärleken i hjärtan så klarar vi oss.

Häng med i förvandlingen:

🛠 spjälsängen har fått plats i sovrummet och kräver att…

🛠 vitrinskåpet som agerat klädskåp får åka ut på marknaden (nu står den i hallen, min högra fot pekar på den) vilket gör att…

🛠 det plötsligt inte längre finns plats för kläder vilket kräver att…

🛠 det måste till en riktig garderob i sovrummet eftersom det inte finns en endaste garderob i denna lägenheten! Garderoben som ska stå mittemot sängen (där man ser Jonas arm nu) kräver dock att…

🛠 den i mina ögon något mindre smakfulla extra tillbyggnaden med spots som har funnits i lyan från början och som förstör den fina takhöjden (260 cm ändå) måste dän – den syns inte på bilderna men det är den Jonas river av just nu. När den är väck så kommer…

🛠 den fina garderoben med skjutsdörrar i pärlspontsutförande byggas in. Det är de kartongerna som ligger lite här och var i lägenheten.

Pust och stånk eller hur? En byrå åker ut – en äldre, fin men otymplig garderob magasineras för framtida bruk – ett vitrinskåp åker ut till salu – en knippe spots åker ut till salu – en fantastisk grå babysäng är uppe… denna helgen är en fixarhelg men så får det bli helt enkelt. Tyvärr är jag inte mycket till fysisk hjälp nu så håller mest ur vägen och brygger på lite kaffe då och då.

Ute regnar det. Det är mysigt. Rävet har däckat i maxicosin, förlossningsväskan bidar sin tid hängandes från monarken och ingen granne har klagat ännu. Nu är det upp till bäbisen att välja att komma mitt i detta något kaotiska helgmys eller avvakta ett gäng dagar till.

Puss och ja, klart ni kommer att få se efter-bilderna sedan också. Om inte annat så för att återupprätta lya ciclistans heder som en liten men någorlunda städad lägenhet…

I väntan på kattungen Lida med stil

Hej folksis! *ställer in skärpan*

Vi tar en liten paus från den allmänna gravidledighetsdagboken. Det är bara att inse – jag är obra på att vara både med mina mått inaktivt ledig och otålig. Det må se ut som att det enda jag gör är glider runt och mår fint fysiskt men det är mest det att jag inte orkar lägga någon energi på att beskriva alla smärtor som sticker mig än hit än dit under de relativt korta stunderna som jag faktiskt är ute och rör på mig.

Nåväl! Idag företog jag och magdjuret oss en liten fotopromenad genom höstsköna Västerås. Fast först Konserthuset-lunch med Tony och Gustaf och så lite cykelhäng på det.

Tony hade precis fått sin nya Merida fixat av Västerås mest celeste mekaniker Thomas på Bianchi Café & Cycles. Det är faktiskt lustigt hur många av oss i cykelgänget som har börjat komplettera med eller övergått till mtb. Mig inklusive. Vad hände liksom? Äsch. Kul är det i alla fall. Blir fler att träna ihop med när det väl är dags.

Efter lunchen fick jag plötsligt mycket långa modell-/giraffben.

Även om de svullna gravidfötterna inte kändes särskilt modell-ish…

Men nog dög de små fyrtioettorna till att sparka lite löv

– rakt ner från bron mot de konstant övergödda svartåänderna. Jag fattar inte hur mycket plats det finns i magarna på dessa ändå rätt blygsamma fåglar. Att de inte spricker?

Jag gick alltså längs med ån och tog sedan SM-backen upp till Blåsbo. Överallt kryllade det av snart övermogna ploppbär (vad heter de egentligen?). Passa på och ploppa nu gott folk, snart är de för mjuka och då blir inte ljudet detsamma.

Falkenbergska kvarnen där jag en gång studentknegade som något slags telefonundersökare lockade med en lunch till vattenfallets brus men mätt och ljudkänslig som jag var blev det ett nej tack.

Färgkontrasterna bjöd på nästan barnslig variation. Här, värsta gröna klorofyllfesten.

Här däremot var höstlövpartyt i full gång.

Fast uppe på soliga Blåsbo påminde de vissna solrosorna och fallfrukten som såg ut som misslyckade kanelbullar om att sommaren inte riktigt gått och lagt sig än.

Nä sommaren den lurade kvar även under de oavsett årstid skumma och smått hotfulla brofästen.

Till slut blev jag omspurtad av två glada hjälmjäntor i min Eftersvettbacke. Anledningen till det fräscha namnet är för att den ettriga lilljäkeln (som är förstås längre och brantare än vad den ser ut på kortet) ligger på hemvägen från Friskis Rocklunda där jag kör både gym och wattintervaller… Även idag bjöd Eftersvettbacken på lite fotgängarsvett. Tur jag var så gott som hemma!

Väl så gott som så gott som hemma var jag tvungen att kika ner genom rutan i vår lilla saabis. Ett märkligt fäste hade blivit installerat sent igår kväll. Ett fäste till det lilla Maxi-Cosi babyskyddet…

åh herregud det kan ju hända när som helst nu..!

🙊

Höstpuss på er!

I väntan på kattungen Livsstil

Hej från hon den blivande hönsmamman här, en osminkad trött en i morgonrock sörplandes på halvljummet kaffe.

Natten var svår och avslutades med en mardröm som innefattade en sax och min mjukiskanin. Det kan bero på det rätt blodiga Twin Peaks-avsnittet vi såg strax innan läggdags. Det kan också bero på att jag känner mig stressad pga. vissa familjegrejer, eller på att jag handlade bäbissax (till naglarna) häromdagen.

Eller nä just fan.

Det måste bero på att jag ju åtgärdades hos frisören igår. Med hjärtat i stressgropen gjorde jag en sådan där teknisk cykelgrej och liksom vågade hoppet – dvs. vågade bestämt säga att jag var missnöjd med mitt kycklinglika utseende.

(jag är alltså normalt personen som knappt vågar använda rabattkuponger på Ica ”för att inte vara besvärlig” så ni fattar vilken grej det var för mig)

Efter två timmars gnuggande och hårhärjande till så blev det till slut skitbra. Jag känner mig jättefin. Ovanligt ljus men sådär sval – kommer vara så fint till mitt senaste paxplagg Classic Jersey II i färgen mörkblå (äntligen är de tillbaka!). Nu gäller det bara att hålla uppe vanan med att kamma håret och kanske inte vänta två år till med nästa besök. Och följa cykelfrisör-Elins grymma hårvårdstips så klart!

Saken behövde firas. Egentligen hade jag och coach Tony tänkt sticka till Specialized Concept Store i Stockholm för att hämta hans nya Tarmac-ram men ramhämtningen löste sig på ett annat sätt. Så vi bestämde oss för glass istället. Det blev att dela på en rejäl bunke Ben & Jerry’s (den med kakbitar) på fyra glada galningar. Glad att se kompisarna/kollegorna, glad att få skratta så vi nästan kissade på oss. Gott med glass i magen! Gott att få slappna av och förtränga dagens orostankar och sorgeämnen.

Sedan kom Jonas och var magnifik fin som nycyklad. Nycyklade män alltså, det bästa.

Och sedan blev det promenix hem till hemlagade hamburgare, googla babyskydd till bilen, kolla på Twin Peaks, få ett nytt anfall förvärkar (?) och gonatt på det.

Idag ska jag ut i det fina vädret och gå med eller utan stavar har jag tänkt. Får jag ihop några kilometer så är jag glad. Jäklars vad kroppen gör ont nu… men gå, det måste jag, det är för vackert ute för att inte gå.

Puss!

P. S. Jag hoppas att ni står ut med mina många rätt cykellösa inlägg i dessa höggravida tider. Fast jag litar på er, ni har ändå varit med alla mina ziljoner förkylningar, halsflussar, depperioder, krascher och diverse andra livets bonkningar. Den här gången finns det i alla fall en riktigt rolig anledning eller hur? <3

I väntan på kattungen Livsstil

Morgon läsare!

Hade som tanke att ledighetsblogga igår men det sket sig då dagen blev knasig och slutade i en tårindränkt däckning.

Men vi backar skivan.

Igår var alltså min första dag av mammaledigheten! Jag hade vetat med mig att det skulle bli en psykologisk utmaning för mig sällan klarar av att vara ångestbefriad under ledighet ”arbetstid” på grund av ovana (arbetsnarkomani), skuldkänslor inför de som jobbar (uppväxtgrej) och lathetsångest (rastlöshets-/cyklistgrej?)

Igår vaknade jag dock fullt bestämt att inte låta ledighetsångesten ta makt över min dag! Planen var följande: att äta lugn frulle – ta det lugnt (luddigt begrepp men vad gör normala lugna människor, typ tittar på teve?) – bege mig till stan för att handla ett par smågrejer och ljusa upp/klippa upp håret hos frisören – sedan sätta mig ner på bibblan med datorn och skriva lite på bokidén jag har just nu.

Det där med friseringen skulle bli min lilla före-mammaskap-present till mig. På något sätt kändes det okey att lägga den dyra penningen på lite fåfänga, särskilt ned tanke på att det gått minst två år sedan det senaste besöket (gick och klippte mig när jag och Jonas började träffas). Vem vet när jag får sköta om mitt yttre nästa gång liksom?

Promenaden ner på stan tog lite tid. Jag hade börjat få något som liknade förvärkar (tror jag? Aldrig fött barn så dunno) i söndags, igår stack det också rejält i nedre delen av magen och så ischias-ish lårsmärtor på det… nåväl – vädret var barnsligt kul, ljummet regn, superblåst, höstlövvirvlar, härj! så humöret var på topp och jag gick och småsjöng för mig själv mellan småvärkarna.

På något sätt kändes det så rätt att min kropps förberedelser skulle starta just nu, i det vilda och kyliga liksom!

Sedan gick det utför. Då ”min” salong inte hade någon drop in-tid tog jag in på en annan, förvisso rätt ansenlig salong och bad om en klassisk lugn blondering typ ”naturligt blond”. Något gick dock snett så efter en timmes förvisso mysig färgning, nyansering och schamponering så hade personen i spegeln brunt hår med dassigt grå slingnuanser i. Hej Katja tjugo år äldre och tio år deppigare liksom! Fasan var enorm. Jag ville gråta men kved ändå fram att nej nej, gör mig blond! med kalla nyanser ja men blond!

Frisören medgav att det kanske blivit en liten miss och jag fick behandlas en timme till. Personen i spegeln hade nu äntligen blont hår. Men inte ”naturligt blont” som jag brukar ha och hade önskat mig, utan typ…

vitt med lite gult och lite rött-blont?

:’(

Jag var dock så hemskt trött på att sitta därinne så jag betalde för mig och gick. Försökte roa mig med lite häng i bokaffären och sen i sminkaffären men varje gång jag såg mig själv i spegeln så kom tårarna och känslan av orättvisan. Trots att både Jonas och mina kompisar jag hade skickat selfies med färgen till försäkrade mig om att jo, jag såg bra ut med denna… nyans så var självkänslan krossad för dagen.

Jag gick hem, duschade, fick ingen mer ro, hade ont, hjärtat var idel gnäll, allt var skit. Det är något med håret alltså. Jag bryr mig sällan om en trasig strumpbyxa, eller om mina avbitna naglar. Men när håret blir hemskt..! Speciellt när man halvt skämmandes lagt ut en rejäl penning. Och när man redan lider taskig hårkvalité av all hjälmanvändning.

Som ett plåster på såret lyckades jag dock sova inatt, om än med små gnäll varje gång jag skulle upp och gravidkissa och såg mig själv i spegeln.

Idag är min ledighetsdag två och dagens utmaning är om än värre än gårdagens ”finna mig i att vara ledig på arbetstid”-challenge. Jag ska gå tillbaka till salongen och kräva (läs: be snällt med en mumlande röst för det är så sjukt läskigt att reklamera saker IRL) att de åtgärdar min nyans.

Jag må vara skör som en liten kyckling och orolig som en panelhöna nu under dessa sista dagar som höggravid – men jag tänker inte se ur som något av dessa små fjärderfän!

Ledighetsutmaningen fortsätter. Bäbis – ta och kom, allt roligare att vara lediga ihop.

Puss!

I väntan på kattungen Livsstil

Och så kom den – årets oktober-månad!

Fem år efter sitt svartaste jag är oktober åter här och jag räds inte längre.

Morgonen är fin. Nu yl den fortfarande snälla vinden, härjar upp de röda löven från marken, får dem att dansa. Milt är det ute, skirt grått och inga skarpa skuggor.

En perfekt morgon för tidningsläsning, för kaffepåtår, för att lugnt bestämma sig för hur denna söndagen ska spenderas.

Jag försöker att lära mig detta nya lugna tempot. Egentligen måste jag inte, men då min graviditet har handlat om precis allt utom vila så måste jag lägga band på mig och lära mig att vila så jag får i alla fall lite av den varan innan bebisen gör entré och det blir åter härj tjugofyrasju.

Fortfarande måste jag anstränga mig för att sitta still och bara vara istället för att vakna med ett ryck, slänga i mig lite gröt och kaffe och en liten bit choklad, klä på mig långtights, stå och stampa otåligt medan Jonas yrvaket klär på sig sina kläder för kom igen, vi måste sticka nu! Nu!

Men vi har ju hela dagen på oss, kan han undra då, varför sticka ut precis just nu?

Men förstår du inte, det är nu jag är pigg! Det är nu det vill sig, det är nu benen dansar!

Idag dansar inte riktigt benen. Eller benen inne i mig gör det nog men inte de yttre benen. De är tröttis. Hela jag är tröttis. På ett bra sätt antar jag – eftersom jag har fått sova drägligt i nästan enochenhalv natt vilket är nästan lurigt mycket.

Jag planerar ingenting rörande förlossningen eller första tiden med barnet, allt jag kan göra är att ana och ladda med all den lilla energin som finns kvar i mig. Men en sak vet jag med mig – det blir inte mycket hemmahäng för mig och lilla livet om fysiken så vill förstås. Det är inte för inte som vagnen vi har skaffat kan utrustas med tre slags olika hjul med eller utan slang och däck (recension kommer). Det är mycket jag längtar till att hitta på med bebisen men barnvagnsutflykter tar nog priset!

(hehe får se hur kaxig jag är en svinkall novembermorgon med snöblandat regn och total mörker att mötas av utanför hemmet… fast jag hoppas ändå inte att det stoppar mig och bebisen, är ju inte för inte som cykelcross är min favvosport hehe)

Oktober. Gravidvecka trettionio, en mage och ett inre som ändrar form var och varannan timme.

Och nu kom solen fram. Ut med oss och andas in hösten, kylan, kärleken, ut, nu, nu. Det är nu det händer, det är nu vi måste ut. Vänta inte för länge. Ut nu!

Vad ska ni hitta på idag? Cykla? Gå? Lova mig att komma ut på ett eller annat och njuta av oktober. Tagga #oktober, tagga #höstlöv, tagga #älskahösten 🍁♥️

Puss.

I väntan på kattungen Kärlek