Kategori: I väntan på kattungen

Inte ens den snällaste mtb-sittställningen är snäll nog när man börjar bli höggravid.

Vitlöksbröd och apelsinläsk, det kan man inte få för mycket av.

Kunskap är makt – men ignorance is också a bliss. Aldrig någonsin har det varit så viktigt att vara selektiv med var man hämtar sin information som under graviditeten. Sammanhang där gravida tipsar om gulligast babybodysar med kaninöron och ger varandra fysiska och cyberklappar på axeln? Ja tack! Sammanhang där gravida triggas till att äventyra sin och sitt barns hälsa för att uppnå osunda utseende- och träningsideal? Nej tack block tack.

Vila är också träning. Ibland svettig sådan. Försök själv att hitta ett bra sittläge i soffan med den hårda kulan precis överallt!

Folk bryr sig överlag för mycket om sådant som inte angår dem.

Man själv slutar bry sig om att bry sig om de som bryr sig för lite om vad man själv bryr sig om.

Gåstavar är ändå inte så himla dumt.

Väntan är både snabb och långsam, som ett slags ändlig oändlighet ungefär.

Namn är svårt. Flicknamn är svårast!

Cykellusten försvinner inte för att man är gravid. Tvärtom – man blir världsbäst på att meka med inställningarna för att få sig de där fjuttiga kilometrarna som stillar ens törst och ger en lyckotårar.

Racelusten försvinner inte heller för att man är gravid. Den går bara i ide.

Twin Peaks är läskigt om man har sovit för lite natten innan.

Insikten om hur lite man kommer ihåg från skolan kommer slående. Ska jag hjälpa till med läxläsningen? Hjälp! Jag som har miniräknarappen som lättast tillgängliga app på mobilen…

Sköna skor är den nya religionen och jo, jag äter hellre linssoppa i en månad än går runt i ett par tunnsulade platta saker igen.

Världen är ett ruggigt farligt ställe och modersoron blir ens mellannamn för… resten av livet verkar det som.

Gravidhjärnan består av åttio procent substans, resten av bomullsvadd. Okej, en procent choklad också.

Klänning + gravidbälte alt. gravidgördel (sexiga plaggnamn va?) är the kombot.

Att människor är genuint snälla och bryr sig är plötsligt viktigare än att man delar intressen.

Barnkläder är en djungel och storlekstabellerna är krångligare än när man beställer kinafälgar till racern.

Jag är tydligen inte bara en invandrare, jag är en sjujäkla vandrare också. Undrar om intresset kvarstår när jag är kapabel till att cykla överallt (även uppe på fjället) igen?

Tror man att arbetslivet är fullt av förkortningar så är det ingenting mot vad gravid- och småbarnslivet är… Från SM via VUL till BF någon?

Är man född utan luktsinne så är man, men de flesta andra förnimmelserna blir starkare. Färgerna, smakerna, musiken.

Förlossningen kommer nog att bli mitt livs hittills tuffaste race. Kuperat blir det också, med smärttoppar och -dalar. Bäst att inte glömma att packa ner de krispigaste vita sockorna i perfekt ankellängd i BB-väskan ✮

I väntan på kattungen

Hej. Idag har jag varit till Arlanda och jobbat en sväng. Älskar att mitt jobb är både teoretiskt och praktiskt – alla borde testa på att vara ingenjör! – men det var lite av en chock för kroppen att försöka somna när jag visste att jag skulle upp klockan sex. Det slutade med att jag inte lyckades somna alls. Är alltså rätt mosig i huvudet men vad gör det när det är soligt men svalt ute, och sängen hemma är nybäddad och väntar på mig ikväll! Trots att jag har ett par till semesterdagar kvar (tänkte softstarta denna veckan) så är ledigheten inte riktigt över än men firar ändå med att den lider mot sitt slut med att bjuda på ett gäng hittills opublicerade bilder från vår underbara, dråpliga, brokiga semester. Varsågoda:

Gör den där snygga koncentrationsminen under skogshojningen i (graviditets)vecka tjugofem – då vi tjuvstartade semestern i Hedesunda!

Letar efter midjan i skogen under en crossrunda med Jonas, Anna och Erik

Är plötsligt bredaxlad under en alltför varm promis i skogen på Ön

Är mitt blötaste, tröttaste och tyvärr dystraste jag under försöket uppe på Storulvån

Sakteligen upptinad på den härliga campingen i Tällberg

En av vägkompisarna uppe i Idre

Har snott lillebrors hatt och är skygg på Björnö

Är småtrind i gravidfejset och orimligt nöjd med att ha en varm och torr tröja på mig… sommaren alltså <333

Pekar med hela handen uppe på Storvätteshågna!

Minivandrar med lillebror och baby i de natursköna Svanå-hoodsen

Gosar med de små sockerliven hemma hos Jossan i Lumsheden

och petar ut en mygga ur näsan, som sig på semestern bör :*)

Puss!

Cykel I väntan på kattungen Kärlek

Hej folksis, det började egentligen imorse som trettioett frågor-inlägg men sedan kom solen, och bilkörningen hem från Hedesunda, och regnet, och promenixen i Gånsta i Enköping, och fikat med svärisarna emellan… och nu är jag för trött för trettioett (tanten är ju redan trettioett vintrar) så det får bli tjugoett frågor istället. Ändå ett lyckotal väl? Voilà, direkt ur Katjas huvud:

1. Vad vill varelsen heta, som bor i magen min? Jag gillar namn som börjar på J men alla kan ju inte heta något med J. Huvudbry!

2. Kommer musiken vara lika bra i Westworld säsong två – årets näst största händelse förutom vår bäbis entré haha – som den var i Westworld säsong ett?

3. Undrar vem hen kommer att likna först, och sedan sen, och sedan sen sen?

4. Var ligger mitt gamla bibliotekskort, det som jag pinsamt nog inte använt på säkert fem år? Måste redan nu till bibblan och börja skanna miljön och barnboksutbudet. Lidingöbibblan där brorsan är ”uppvuxen” är grym på barngrejer, hoppas Västerås bibbla håller samma mått.

5. Kommer min rygg återgå till sitt konstant småpaja läge när graviditeten är över? Den positiva tanken: shit tänk om gravvisen har fixat den! Den negativa tanken: shit tänk om den är bra för den vilar från de alltför utsträckta raceställningarna…

6. Måste jag byta till ett nytt skrivbord på jobbet, nu när magen är gigo och tar i precis allt?

7. Varför heter det ”hitta tillbaka till sin gamla kropp”, när man är inte gammal förrän man är typ, sextiofem ungefär? Jag tänker då inte gamla till mig förrän då, och om ens det.

8. Var ska vi bo, sedan när vi måste bo större?

9. Hur läskigt på skalan är det att gå på föräldraträffar och vara med i en social mammagrupp? Kommer de låter mig vara… jag? Kommer de att vara snälla mot mig?

10. Hur ont på skalan kommer det att göra de första gångerna tillbaka i (monark)sadeln på vintern?

11. Varför får man som gravid kvinna cirka hundra råd om hur man ska ”hantera” några ointressanta bristningar, ”undvika att äta för två”, vara ”fit” – och därmed reduceras till blott ett tomt kroppsskal till för andras ögon, hur mycket de som säljer på oss dieterna, prylarna och annat hälsohetsjox än intalar oss att det är för ”vår egen skull” (och eftersom vi kvinnor har lärt oss att hellre snygg än smart så köper vi skiten och springer djävulens ärende genom att bekräfta, bekräfta, bekräfta utseendenormen) – istället för att få ett endaste råd om hur man växer som människa, nu när man faktiskt har tid till sådant eftersom man är mindre fysiskt aktiv? Är fan ni som har bristningar och det i ert omdöme om kvinnornas välbefinnande, kära självutnämnda förståsigpåare 😡

12. Kommer Rabbids till Nintendo Switch vara så bra som det verkar?

13. När kommer min beställda Moleskine Baby Journal så jag kan fylla i den med massa ögonblick, urklipp ur bloggen och annat mys som värsta scrapbookern?

14. När ska min man fatta grejen med svamp så vi kan börja laga det hemma?

15. Nu är vi händelserna i förväg… men kommer jag att hinna/orka att titta på alla roliga crossrace på TV/datorn/IRL i höst mellan blöjbyten, amningar och klädtvättar?

16. Kommer min WED/Restless legs-sjukdom att bli bättre efter graviditeten eller är jag körd nu? Vill inte gå på tunga mediciner för att kunna sova :*(

17. Varför punkade Anna? Slangfan! (läs för övrigt hela berättelsen, är man inte avis? Jo fett bra avis och än mer pepp att köra den där Båven runt nästa gång det ges, om sig vill förstås!)

18. Vilken färg på Kånken Mini ska man ha till bebben? (känns som det är mest en föräldragrej, barnen kunde nog inte bry sig mindre men ni övriga medlemmar i CK Kommers fattar nog grejen)

19. När kommer jag att kunna cykla med en nummerlapp på bakfickorna igen? Kommer det att vara på en racer, en cykelcross eller kanske en mtb?

20.  Mother should I run for president? Mother should I trust the government? Mother should I build a wall?

21. Vilka äventyr, vilka utmaningar väntar?

Korten är från dagspromisen vid havet (Bönan)
och i den hemliga svampskogen i Hedesunda-hoodsen.
Pallar man inte fira vecka 31 med att cykla
så kan man alltid palla lite skogsguld istället eller hur?

I väntan på kattungen

Vad gör den gravida cyklisten?

Läser Jakobs stege med benen i ett högt läge!

Cykliststatus?

Nycyklad. Äntligen och pustligen. Illustrerat inlägg imorgon! (bilden uppe är en sneakpeakis)

Fysisk status?

Trött? Cyklistkroppen har väl två stadier – cykelabstinent eller post-cykeltrött.

Psykisk status?

Glad så klart. Som ändå fått fira vecka trettio på min älskade MTB – om än en dag senare än brukligt. Jobbigt är det att cykla i vecka trettio, och tungt, men de stunderna det känns lätt så känns det som att man lyfter från den dammiga marken och leendet är ett faktum!

Blir det fler turer snart?

Vi får se. ”Tyvärr”… äsch tyvärr är det då inte, det är fett naturligt för fanken, så är det lite väl jobbigt att cykla just nu för att jag ska hålla motivationen uppe för några tätare turer. Jag har liksom ingenting att bevisa eller någon himla långsiktigare träningsplan för denna graviditet (man är väl ingen maskin?) så tänker inte slå knut på mig själv med att prompt cykla ”så länge det går”. Utan att tråka ut er med kroppsliga detaljer så mår nog min kropp bättre av antingen kortisturer på max en halv-en timme eller av att jag helt enkelt motionerar den med gång, simning och sänghäng istället. Det är ju så förbaskat kort tid kvar dessutom – svindlande tio veckor! Sedan är vi där, den nya människor och jag med ännu en ny kropp – version 3.0, den post-gravida, och då jäklar.

Men Monarken då?

Tack, tänkte precis nämna den. Monarken är till för intervaller, samt korta HIIT-ish pass när tiden är knapp – jag är inget naturligt fan av inomhusträning om jag inte måste. Just nu när jag är gravid utan några träningsmåsten så skulle det för mig kännas knäppt att sitta och nöta cykel inomhus när man kan cykla lugnt eller gå eller i värsta fall, sitta ute istället. Så Monarken vilar sig tills det är dags att växla över till det seriösa tävlingscyklistläget igen!

Vilken cykel är bäst?

Valles fd – min nuvarande – MTB så klart. Enda cykeln som min mage fortfarande (fast med nöd och näppe) klarar av. Tvingar även Jonas att köra sin MTB istället för crossen även när vi kör snälla grusturer, vill fan inte vara ”den coola bockkillens tjej med rakt styre” liksom. Nä, någon matchning och fåfänga måste det ändå finnas kvar.

Du har fortfarande inte mognat alls, eller hur?

Nope, bevare!

Sista och viktigaste frågan – vad har du i vattenflaskan? 

Franskt vin. Så varmt är det nämligen i Västmanland att vätskeersättningen man häller i flaskan i början av turen hinner bli till vin under turen…

Puss och nu ska jag resa mig och äta pizza. Klart slut gnatt!

Gravidträning I väntan på kattungen

Bilresan hem från Malmö igår, söndag. Vi hade lämnat av Tony i Motala, nu tog jag över saabratten. Klockan var nio på kvällen, det började skymma. Solen som hade glatt våra sinnen och irriterat våra ögon någon gång före Skänninge efter åskvädren i Skåne och en bra bit in i Småland hade gått ner, alla skuggorna hade lösts upp. Där Östergötland så övergick i Närke blev det om än ljusfattigare. De djupa lövskogarnas och de gamla munkstigarnas landskap avskärmade oss från det sista klena himlaljuset. Än skulle det dröja en stund innan de högupplösta stjärnorna kom fram och vi skulle förundras över dem under en av luft- och kisspauserna med rumpan ner mot den svala marken, blicken upp mot den dunkla skyn.

De nattaktiva djurens och dunkelmystikens tid var kommen. Vi hade valt bort den kvicka men själlösa europaväg arton och körde en mindre, slingrig väg. Få bilar, tusentals ljusreflekterande ögonpar i skogen. Hur många stod de stilla, lekte med sina byten längs med vägdikena, hur många av dem slickade rent sina ungar, berättade sina urgamla djursagor för de stora runda bruna ögonen?

Var det inte kusligt att cykla här på natten under sextiomilaren? frågade jag Jonas. Jo, mellan Norrköping och Borensberg, vid Grensholmsslott, när det var dimma och man såg inte många meter framför sig och så sprang det plötsligt upp djur på vägen strax framför en, ja då var det kusligt. Ååå, fick jag fram och både myste och ryste till, drog upp bilvärmen en snäpp.

Någonstans i utkanten av Örebro höll en bensinmack nattöppet. Vi köpte oss en varsin kopp te, fortsatte på en mindre väg. Stannade åter till vid en vägren, gravidblåsan krävde en paus, de trötta linstorra ögonen krävde sitt syre. Nu var de äntligen upphängda och klara, stjärnorna. Tänk, någonstans däruppe flyger det runt en astronautkosmonaut, hur många som helst mil ner till jorden!

En långtradare, pigg med alla sina färgglada lysen, svepte förbi. Jag stod vid vägrenen, lyssnade på rådjurens avlägsna skall, tittade upp. Hoppas stjärnan lyser lycklig, som lyser på vårt barn när det föds, tänkte jag och sedan sa jag det. Höll om magen, dess inre är alltets centrum, den duniga planeten, de klaraste ögonen, den äldsta sagan på jorden.

Vi fortsatte köra, lugnt, inne i våra tankar, få ord, tänk hur oändligt kort den här tiden är, hur vi kommer att komma ihåg den, hur överför vi bäst livslusten, glädjen till vårt barn, tänk, tänk så okunnigt och avundsvärt det är som ännu inte hört rådjurens skall, sett den lilla rävungen vara så inne i sin lek längs med vägkanten att den inte ens brydde sig om strålkastarljuset, känt nattdimmans kyla mot de sandalskodda fötterna, druckit hett te, känt godbitens sötma, kanske bränt sig lite på tungan, frågat någon fråga ingen encyklopedi i världen kan ge svar på utom just oss, dess föräldrar, som tror oss veta fast inget vet vi men vi lär oss.

Och så fortsatte vi fira graviditetsveckan trettio, med varsin knippe tankar och ord, med varsitt par ögon på vägen, varsitt ljus och varsitt hopp. Och sedan somnade vi hemma, och om någon liten var uppe och härjade vet jag inget om för jag vaknade inte förrän halv elva idag.

I väntan på kattungen