Kategori: Hoppetuss

Hej kväll.

Vår skära, snälla tuff tuff-tåget Hoppetuss är inne i en svår period just nu. Fram till nyligen var han en mild och lugn bäbis på förmiddagar för att sedan gnällaccelerera lagom till Jonas hemkomst vid sexsnåret och bjuda på lite stånk och neverending snuttande under kvällen. Men sedan ett gäng dagar tillbaka lider stackaren av magknip som tyvärr besvärar honom även dagtid. Alltså är det gnäll och stånk och neverending snuttande hela dagen lång som gäller just nu. Med hjärtskärande gallskrik på kvällarna. Man skulle kunna tro att jag borde fixa det bra för jag gillar opera och metal. Och har hört på mycket barnaskrik förr, med en sladdisbror jag följt ända sedan förlossningen och allt. Och älskar att bära runt på Ivar för han är ju så förbaskat otroligt dunig och mjuk att pussa på och det gör man enklast när han är i famnen. Men riktigt så lättlugnat är inte mammahjärtat. Det finns de som säger att man ba ska ta det piano och med en axelryckning men jag fixar inte axelryckningar. Jag hatar när han har ont eller ser ut att ha ont. Jag vill inte att han någonsin har ont. Ont är till för vuxna tåliga ena. Inte för små barn.

Så jag gråter en sväng ihop med Ivar, turas om att trösta med Jonas, ammar ammar ammar, letar mig galen efter lösningar, stöter på goddag yxskaft-”det är bara normaaalt”-förklaringar och… till slut händer saker i magen som gör att Ivar mår bättre lagom till natten. Och om nätterna sover vi för det mesta gott. Utmattade hela gänget.

Undrar om det är övergående eller om det är det som i folkmun kallas kolik och kommer att hålla på länge. Oavsett så är det förbaskat synd om vår lilla älskade människa.

Snälla håll tummarna!

På den glada sidan så har vi haft en fin, aktiv och romantisk helg och jag och Ivar myste hemma hos en gullig fd pluggkompis halva dagen idag. Tiden går så fort när man hänger med Agneta! Snacka om energipåtankning. Imorgon ska vi på vår andra mammadejt. Och så har jag tre saffransgifflar i magen.

Gnatt.

Puss.

 

Hoppetuss

Hej lördag!

Hah jag är ju hopplös. Helt omedvetet lånar jag friskt från cykelvärlden för att underlätta vardagen. Här är två exempel:

För lägenhetsfamiljen: Cykelflaskan, den är ju alltid med på barnvagnspromenaderna för dricka måste man mycket både som ammande och som aktiv. Ute i kylan dricker jag dock enbart ur halva flarren. Resten av vattnet spolar jag barnvagnsdäcken med – flarren är ju perfa som en minihögtryckstvätt. För grövre besmutsning får dock kära Kärcher åka fram.

För gasiga babymagar: Varenda offroadcyklist vet – är trycket i däcken för högt så blir komforten och i många fall även fästet sämre. Är inte däcktrycket det vanligaste samtalsämnet före och efter varje cykelcross- och MTB-race? Nästan lika vanligt är det bland oss babyföräldrar att diskutera våra små barnens magar och dess gasighet och medföljande ont och gnäll. Gissa om jag blev glad över att det fanns pysventiler (!) att köpa. För att få ut gaserna ur lillmagen. Har inte testat än men tror stenhårt på metoden. Trots allt är den mekaniskt verkande. Bra tryggare än luddiga matuteslutningsmetoder utan något stöd i vetenskapen.

Nu ska vi ner på stan och promenixa och kirra lite sportigare kläder för lite sportigare barnvagnspromenader och joggingturer. Puss och har ni några egna knep lånade från cykel-/sportvärlden? Shoot!

Cykel Hoppetuss

Glad fredag! Eftersom det är fredag och min pöjsch fyller fem veckor imorgon så är det kanske på sin plats med en liten tillbakablick på vad jag och Ivar har hunnit med för äventyrligt under hans första veckor. Vi är ju inga hemmagluttare någon av oss – finns liksom för mycket spännande i den lilla stora världen runtomkring oss både hemmavid och utomsocknes för att inte utforskas (och för att jag är sämst på att sitta hemma, GÄSP)

Här är ett urval av utesaker vi har gjort:

🦔 åkt buss både här i Västerås och i Gästrikland. Kollektivtrafik ftw! Så mysigt att spänna fast vagnen och sedan låta sig färdas till platser man ser med nya ögon, ihop med sitt barn. Kommer att tänka på hur jag och lillebror (först i vagn sedan utan) utforskade hela Storstockholm och dess gömslen på samma sätt. Snart får det bli tåg för mig och Ivar

🦔 gått längs med Dalälven och tittat på när den är som bredast. Dalälven – bäst och vackrast älv alltså.

🦔 gått och småjoggat i backar i Rocklunda, ett par-tre gånger. Till våren när bebben är riktigt stadig och vädret varmare igen får det bli i en jogging-/cykelvagn. Hur svårt det än är för en som inte kan gå och springa sakta måste jag göra det nu i vinter för att slippa svettas och kylas ner om vartannat. Om jag orkar vänta till våren dvs.

🦔 gått i skogen här i Västerås och i Hedesunda – jag ser till att minst ett parti under varje barnvagnspromenad löper genom skog för skogen ftw

🦔 tittat på djuren på Vallby friluftsmuseum. Eller okay, mor ville mest ha kaffe och de har Björklunds goda kaffe så… men djuren var som vanligt gulliga de med, speciellt grisarna.

🦔 flanerat runt i snyggparken Boulogneskogen i Gävle. Just precis den dagen löven var som färgstarkast!

🦔 sett Ivars första snö – på hans enmånadsdag också

🦔 ammat, lunchat, fikat och charmat studenterna (Hoppetuss, inte jag alltså) på två olika högskolor (tips tips). Lugnast och trevligast bebismiljö.

🦔 gått Groopencross-banan (okej, förutom den nya supersandbacken då) och hejat på Ivars första cykelrace. Och vilket race också.

Nu fortsätter äventyret – dags för blöjbytet och in i vår grymma lilltraktor aka barnvagn. Puss!

Hoppetuss

Hoppetuss Hoppetuss! Titta, det snöar nu! För första gången i år – för första gången i ditt liv snöar det min bebis. Med snön kommer ljuset och glädjen. Borta för stunden är de grådassiga novembertonerna. Världen kläs i vitt och allting blir lite festligare, lite renare och lite… nyare?

Du snusar sött i barnvagnen. Det är nästan bara den ännu småplatta nosen och en liten bit av den stickade jordgubbsmössan som syns i det ombonade dunklet. De stora mjuka snöflingorna yr runt om vagnen och landar på suffletten men inne i din liggdel är det varmt och mysigt. Får jag krypa in hos dig? Senare när vi kommit hem efter vår långa promenad genom skogen i förvandling och jag tar upp dig för att rapa efter amningen så tittar du storögt genom fönstret bakom min axel.

Du är för ung, för ny precis som vintern. Du kommer inte att minnas denna första snön, på din enmånadsdag den fjortonde oktober. Men jag kommer att minnas den åt dig, precis som jag minns att jag plötsligt reagerade på att det regnade ute, efter att inte ens noterat omgivningarna eller tittat ut genom fönstret i vårt BB-rum.

Idag är du en månad vår Ivar. En kort tid i en vuxen människas tillvaro – en viktig och stor tidsintervall i en liten bebis liv! Du växer så det knakar. Mest på längden i och för sig, men då får det vara så. En tjockkindad sardin är du utsträckt i min famn, både lång i din vita ärmlösa body och oändligt minimal i ett. Ibland är du precis som en komplett liten pojke och ser nästan äldre ut än din månad. Då är ögonen outgrundliga och kloka. Ibland är du hur ömkligt späd som helst. Ögonen i kors och en skvätt mjölkkräk i mungipan. Jag blir inte alltid klok på dig. Ändå är du självklar ända sedan första tuff tuff AAHHH!-skriket den där fredagsnatten.

Grattis Ivar. Vi älskar dig så. Och förlåt att du har fått en chokladkakefläck på din kind ser jag nu. Det ingår när man är Katjas barn förstår du… 

så låt mig pussa bort den. Win-win!

Puss.

Hoppetuss Kärlek

👋😬😁

Hej!

Jag är ju en lagom konstig typ. Jag älskar att umgås med människor men jag är samtidigt livrädd för människomöten. Och ju mer privat ett möte är desto harigare och nervösare är jag. Inför. Att dra en föreläsning om byggteknik på Uppsala Universitet – inga problem! Att vara speaker på en cykeltävling i en ny stad – no big deal! Att racea på Avenyn i Göteborg inför fullsatta uteserveringar – ger extra watt förstås! Att fråga om någon ny bekant som verkar gilla umgås med mig vill hänga med mig en kväll… ehm… åhm… jag har förresten tvättid och en bok att läsa ut.

Och så sitter jag där med min bok och ångrar att jag fegat ut igen. Och plågas samtidigt av tanken på att den vänliga nya bekanta kanske går och hittar en ny Katja att hänga med. För vem kan gilla mig? (en sjuk och otacksam tanke av någon välsignad med fantastiska vänner, jag vet. Förlåt)

Fröken skruvad självkänsla, det är jag det.

Men nu jävlar, nu är jag inne i en ny, modigare epok av mitt liv. Hoppetuss förtjänar den bästa versionen av Katja och den bästa versionen av Katja låter inte sina sociala tillkortakommanden stå i vägen för nya möten med människor utanför mina vana umgängeskretsar.

Det braiga med stan är att det kryllar av många och framför allt olika individer. Gamla, unga, lytta, fattiga, rika, sinnessvaga, dumma-i-huvvet, kloka, moderater, centerpartister, invandrare, cyklister, före detta lantisar, feminister, äventyrare, hundägare… och förstås – föräldralediga morsor!

Ett eget släkte. Mytomspunnet. Med åsikter, latteskummiga läppar och en varsin skatt (minst en!) i barnvagnen.

Eftersom det inte finns nå många bland mina vänner och bekantingar i Västerås som är päronlediga så har jag anmält mitt intresse att träffa nya äventyrliga friluftsmorsor på rullavagn.nu – en sida jag såg reklam för på BVC (Internet ♥️). Hade ärligt talat inte väntat mig någon respons men se där – gurkstan verkar ju vara full av unika, coola kvinns som också gillar promenader, bälga i sig kaffe och inte känner alltför många mammalediga.

Så nu är jag här. Med ett… antal mammadejter på gång. Något nervös. Okej, ganska nervös. Kommer vi att komma överens? Tänk om jag som vanligt klämmer ur mig något konstigt och lite väl nördigt? *inte bara prata cykel inte svära inte dra galgskämt nu Katja*

Nåväl. Det känns roligt i alla fall. Vem vet, kanske blir vi en liten klunga till slut.

Min första mammadejt är nu på fredag – håll tummarna för oss!

Puss.

Hoppetuss