Kategori: Gravidträning

Spenderade en timma i Västerås i mitt tycke finaste offentliga byggnad. Vårt gulliga, ljusa, lugna simhall Kristiansborgsbadet. Jag kände att min kropp behövde svalkan, viktlösheten, lugnet efter de senaste två dagarnas stimmiga klibbhetta.

Nu har jag bosatt mig i soffan med en kudde under den eländiga ryggen som på bara ett par dagar förvandlats från en snäll en till en elak än. Morgondagen kommer att (förhoppningsvis) spenderas i sadeln och inatt vill jag drömma vågor.

Puss.

Gravidträning

Oh noes kära folksis.

Gissa vad jag åkt på? Bäck. Foglossning i folkmun trots att det tack och lov inte är något som lossnar får man ju hoppas. Ett rätt vanligt graviditetsfenomen som går ut på att man får ont i ryggen, i bäcken eller på andra närliggande ställen för att lederna lever om därinne och gör sig beredda för förlossningen. Jag har hört talas om bäckensmärta och jag har känt på mig att det är någonting för mig som har taskigast ländrygg i världen men likt förbannat kom det plötsligt och tyvärr under min favvosyssla nummer två (eller nummer ett om man räknar från när jag var liten?) – promenaderna.

Jag är inte förvånad, har väl anat att något eländigt av den här sorten skulle komma förr eller senare i graviditeten. Tänker dock med alla medel bekämpa smärtan, investera i mycket skönare skor för alla tillfällen och inte bara för fritidspromenaderna, ringa MVC (och kanske sjukgymnasten och fixa ett träningsprogram?) asap etc. Har man kämpat för en fungerande ländrygg i snart sex år så är man liksom van!

Men ändå tråkigt så klart. Smärtan är strålande och klart begränsande och till skillnad från den diskbråck-ish ländryggssmärtan jag dragits med innan jag stärkt bålen så går det inte riktigt att massera bort heller. Fanken att inte kunna promenixa eller vandra alltså.

Ska inte måla fan på väggen. Idag är det otäckt varmt så det blir till att gömma sig i en sval bassäng och simma järnet ikväll, imorgon och på söndag blir det cykling. Tack och lov verkar dessa sysslor funka fint för bäckansatta gravidfolks om man ska tro ryktet!

Glad fredag förresten. Igår var jag en (dock inte på grund av livets världsligheter som ont i ryggen) slagen energilös fläck. Idag har jag både krympt och vuxit lite. Och jag glädjes åt saker, jag glädjes åt mitt liv, vårt liv, och jag glädjes åt följande ord av hon som jag har äran att vara vän till

Han, som ger backtips utan att vara översittare

Hon, som genom one liners vägleder mig genom cyklistlivets alla komponentsmässiga betänkligheter

Han, som tackar för backpasset med ren glädje i blicken och artigt meddelar när han tyvärr måste avvika från passet

Hon, som står upp för sina åsikter

Han, med integriteten från andra världar

Hon, som alltid ser varje cyklist och aldrig låter någon någonsin komma efter

Han, som tar ut rutter och visar vägar ut ur stan

Hon, som gärna vill med på mina inställda gruspass

Han, som säger ”du är ju stark” och menar det

Hon, som säger nåt vasst som först gör lite ont men sedan värmer

Han, som ler med mig framför sopsorteringen första gången vi hade det på Västeråscykeln

Hon, som driver nätverk för kvinnliga ordföranden i idrottsföreningar

Han, som sticker till mig en flaska sportdryck när jag nästan väggar på Dalsland runt

Hon, som lånar ut sitt hus på Gotland när jag är på cyklig genomresa

Han, som bjuder på nåt kallt och kolsyrat efter passet för att jag vägrade låta honom släppa klungan

Hon, som spurtar förbi mig på backpasset

Han, som hakar på morgonpass över Eskilstunas isigaste cykelbana och inte ser när jag vurpar med crossdäcken

Hon, som gärna blir massagekund

Han, som jag skärper mig med

Hon, som jag garvar med

Han, som drar rubbade, asroliga skämt och bär hatt på ledarfesten

Hon, som alltid reser sig.

Hon

han

den

det

han

hon

alla.

Alla!

Alla ni med era egenheter och egenskaper som är min cykelvardag.

Fortsätt finnas.

Fortsätt bara.

Glad fredag hörni ♥

Cykel Gravidträning I väntan på kattungen

God morgon folksis! Har ni sovit gott?

Jag sov gott men drömde desto fler tårstinna varför får jag inte tävla buhu?-drömmar. I drömmarna följde jag med när kompisarna tävlade men nådde inte riktigt fram med kameraobjektivet. Jag vinkade av andra kompisar som skulle cykelpendla till jobbet, långa sträckor, fullkittade och pigga. Själv stod jag vid sidan av och visste att min cykeltur skulle bli annorlunda. Stod bredvid mitt höga styre, saknig, tyst. Långsam och lugn och med den mållösa stämpeln motion skriven över hela min uppenbarelse. Seg, seg, seg, för lite luft i lungorna.

Men nattens katastrofer är morgonens svaga ekon så när jag väl vaknat till så insåg jag att syrebristen hade berott på att jag låg med näsan djupt inne i Jonas magnifika skäggfluff. Efter ett kortare tankearbete kom jag på att motion inte alls är särskilt mållöst om det går ut på att hålla den blivande modern stark dels för barnets och dels för de framtida racens skull. Jag vet att vissa tycker det är konstigt att jag liksom aldrig tar upp hälsan som den största anledningen till varför jag rör på mig men det är helt enkelt så att jag är totalintresserad av begreppet hälsa som ett självändamål. För mig är god hälsa något man önskar sina nära och kära, mest äldre släktingar typ, och inte mer med det.

Nåväl! Tänk att det sitter så djupt, racelusten. Man kan ta ut farten ur en gravid cyklist – men det är banne mig svårt att ta ut den gravida cyklisten ur farttänket.

På tal om saker som sitter djupt inne. Jag skulle ju gymma igår men kom halvnäck i omklädningsrummet på att jag hade glömt tröjan hemma. Ute var det dessutom fantastiskt – grått, nyregnat, ljummet och underbart syremättat i luften. Det kändes plötsligt gäsp att cykla hem, hämta tröjan och återvända till det svettiga gymmet. Med ett sting av cyklistens ständigt dåliga styrkesamvete beslöt jag mig för att skita i’t – som så många gånger förr. Messade istället Jonas och frågade om han ville dra med mig ut till skogs trots den sena timmen. Och ut till skogs drog vi, gick (och småklättrade) nämligen den norra Rocklundas mtb-bana. I motsatt riktning förstås, palla bli påkörd bakifrån. Det var blött, rotigt, stenigt och halt så det blev en pedagogisk (studerade varje tufft parti inför framtiden) och rätt utmanande hiking-timme för en annan som börjar känna av något som liknar bäck 😨 Jag gick för det mesta och sjöng för mig själv bakom Jonas men så fort vi närmade oss minsta lilla backen så såg jag undermedvetet till att vara först in i backen. Självklart – precis som på CX eller under ett landsvägs-GP gäller det att positionera sig rätt in i kurvorna!

Racedrömmarna. Gymmotståndet. Teknikstudier. Positioneringen.

Jag visar i alla fall inga klungtecken genom bilens sidorutor. Alltid något. Pust.

Och puss!

Cykel Gravidträning I väntan på kattungen Livsstil

Hej folksis, er nr. 1 hjälmskalle här, bilden är från i söndags då jag var överpepp på att få cykla lite.

Jag vet att bloggen har varit rätt dagbok-ish och inte så bombastisk den sista tiden. Men jag har alltid låtit Cykelkatten vara min ärligaste bloggvän och återspegla mitt mående och just nu räcker inte energin till större skriverier än dessa enkla läget med mig-inlägg. Och då får det vara så ett tag.

Läget med mig då? Jodå! Jag har sedan igår tagit två viktiga steg mot en braig förändring. Ringt ett samtal som förhoppningsvis leder till något jäkligt spännande och roligt, och så konsulterat min läkare angående mina stressrelaterade panikångestattacker som sätter käppar i mina hjul sedan ett tag tillbaka. Fler samtal kommer att ringas, och fler sakkunniga individer kommer att konsulteras, och allting löser sig bara jag är metodisk och inte ger upp.

Gårdagen – ett enda stressigt, sömnlöst och logistiskt helvete – hörde till den typen dagarna som är bäst att glömma så vi gör det här på bloggen i alla fall. Eftersom den riktiga måndagen plågades och sedan sovs bort så känns idag som en måndag. Det är dock en tisdag – en solig och än så länge sval sådan. En underbar ut och lek med dig Katja-tisdag! Tyvärr finns det ingen lektid inlagd i schemat men jag tänker använda lunchen till en rejäl promenad i mina nya skor för vilka jag just nu känner en djup materiell förälskelse. Det kommer nog att bli en promenad till ikväll, men först ska jag och bäbisfar beta av en handledarkurs på tre stillasittande timmar (håller tummarna för minst en fikarast) på körskolan.

Imorgon är det onsdag och jag tänker gymma och kanske cykla (men styrketräningen som prio ett ändå, ryggen ni vet).

torsdag blir det prompt cykling – antingen solo eller med käraste klubben. Beror på hur social jag känner mig. På tal om klubben, kul att även blårange fick ett praktiskt besök och en föreläsning med cykelsuperstar Emma Johansson igår!  Extra glädjande att Emmas föreläsning faktiskt riktade sig in på tävlingsförberedande träning för vuxna amatörtävlande. Något som verkligen behövs idag då glappet mellan motion och tävling är onödigt stort.

fredag räknar jag stenhårt med bengym alternativt stavgång i kuperad terräng.

Helgen orkar jag inte planera än men känner jag mig själv rätt så kommer det bli lika delar hjulmeditation som chill men det tar vi då.

Gravidträning Livsstil

Shit alltså. Att man blir så trött av lite gymmande! Helt picklad alltså. Mest dagen efter alltså idag. Men även direkt efter. Säkert för att jag gymmar rätt sällan typ en gång i veckan nu i (teoretiskt) varmare tider, för att jag är en gravid rackare och för att styrketräningen har den effekten på mig överlag. Igår gjorde jag veckans hittills första gympass och det gjorde min rygg och axlarna gott, så gott. I omklädningsrummet upptäckte jag en lös papperstjuga i fickan vilket räcker för det godaste vi har på Kristiansborg där jag bor – räkchips från Gröna Woken. Så en påse räkchips fick det bli. Och ett glas havremjölk min favvodryck nummer ett. En rätt bisarr kombination om man tänker efter men jag gillar knasiga smaker ihop. Ligga på golvet, stirra upp i taket, njuta av chipsknastret i munnen. Så skönt. Sånt man får göra när man är vuxen liksom, utan att någon tvingar en att göra läxor.

Puss.

Cykelgym Gravidträning Träning