Kategori: Gravidträning

Hej.

Hah, varför blir det alltid så att det är på onsdagar som jag postar mina träningskollen-inlägg? Eller så känns det i alla fall, att det blir på onsdagar.

Jag är mitt i semestern. Även innan jag blev gravid försökte jag att dra ner på träningsmåsten just under semestern. För en cyklist innebär det att man förstås cyklar ändå, fast helst utan något hårdare program och med en ugnsvarm baguette under armen istället för någon som skriker håll linjen! bakom en. Om det inte är race mitt i semestern förstås.

Nu nu är jag i bäbisväntans vecka tjugonio och passar på att unna mig precis så mycket träning och vila jag har lust och ork med. Jag kallar det jag pysslar med om dagarna inte ens träning, tränar ju faktiskt inget specifikt. Men eftersom jag är aktiv – kalla det rastlös om ni vill! – av naturen och det har inte direkt ändrat sig av graviditeten så blir det förstås mycket rörelse och motion ändå. Märker att min kropp mår bra av naturlig varannan dag-periodisering. Typ en aktiv dag med säg, mycket vandring och äventyr som följs åt av en riktigt slö dag då jag mest mumsar i mig mat och går på min höjd till mataffären för att handla lite lösviktsgodis till Jonas.

Vi tittar väl snabbt på vad jag har ”tränat” under semestern, med insta som draghjälp:

Cyklat grus på hemmaplan, faktiskt åter på crossen.

Gått fin kompispromenad längs med Vättern.

Tränat stämbanden (och benen, oj så trött man blir av en hel cykeltittardag!) hejandes på de jag känner och några andra grymmingar under kortbane-SM i Borås

Ett inlägg delat av Katja (@cykelkatten)

Myst runt på Upplands kusten och njutit mäktiga skyddsobjekt till exempel Älvkarlebyns vattenkraftverk (ja, jag är smått besatt av industrihistoria)

Ett inlägg delat av Katja (@cykelkatten)

och vandrat stockholmsgatorna upp och ner för att hitta den perfekta barnvagnen för magvarelsen som knuffas järnet nu när jag bloggar <333

Ett inlägg delat av Katja (@cykelkatten)

flyttat och kånkat och plockat och donat pust och idag har vi äntligen lämnat in nycklarna till Jonas nu före detta hyresbolag efter en godkänd städbesiktning wii!

Ett inlägg delat av Katja (@cykelkatten)

genomfört ett mindre lyckat (men ändå minnesvärt så klart) fjällvandringsförsök uppe i Jämtland

Ett inlägg delat av Katja (@cykelkatten)

glidit runt i nationalromantiska miljöer via glada Siljan

Ett inlägg delat av Katja (@cykelkatten)

och tagit vandringsrevanschen uppe vid Grövelsjön!

Och idag har vi gjort detta, på hemmaplan:

exakt vad kommer i ett eget inlägg, mystiskt eller hur?

Med andra ord så är det mest mina fossingar som har jobbat de senaste veckorna. Inte mig emot. Jag mår bra av att gå. Kroppen mår bra av att gå. När cyklingen blir allt krångligare på grund av magen kvarstår gåendet som en trogen gammal vän. Hur länge till har jag ingen aning om men jag är tacksam för varje gått kilometer. Ryggen hatar till exempel när jag står still, och faktiskt när jag går i affärer. Sjukt eller? Går jag däremot i terräng så är den tyst. Jag tror det är underlagets svikt och variationen som gör susen.

Men längtan efter renodlad cykling är rätt stor, det ska jag inte sticka under stolen med. Nu återstår prick två semesterveckor, ska försöka klämma in ett par-några dedikerade cykelpass.

Det blir förresten riktigt cykligt i helgen! Då ska jag, Jonas och coach Tony (och ett gäng glada cykelsjälar till fast de åker inte i vår bil) ner till Malmö och cykla RAAS – Race Across Skåne. Eller de icke-gravida ska cykla RAAS – jag tänker om dagsformen och vädret tillåter sno ett av hotellets utlovade gratiscyklar och utforska staden på hjul så jag inte förgås av att också vilja vara med liksom. Nu jäklar, äntligen ska Malmö ges en rättvis chans. Bara jag inte glömmer hjälmen hemma. Har bokat in oss på Ohboy – känt som Sveriges första cykelhus/cykelhotell. Ballt va?

Fast nu måste jag klä på mig, vi ska hem till den gröna favvocyklisten och äta middag. Puss på er!

Gravidträning

OBS OBS det blå är inte en sopsäck utan en no logo-regnponcho för sjuttio riksdaler. Sop… ponchon inhandlades för att skydda de icke-vattentäta byxorna men det gick väl inte så bra ändå tyvärr. Nåväl! En kuperad mil i piskande regn är ändå en kuperad mil. 

…eller fan ta utbudet av fulldugliga friluftskläder till personer med gravidmagen som ju till skillnad från rondörmagen inte går att dra in liksom.

Jag menar hur svårt kan det vara att prodda en frilufts-/regnbralla med en klassisk gravidresår som alla andra gravidbrallor har? Craft? Haglöfs? Didriksons? Folkkära rekomärken? Vi gravida vill faktiskt också vara torra och varma när vi är ute och andas in frisk luft så som vi ju rekommenderas.

Nä nu trött.

Den som någonsin lidit av kombot ikappkommen utmattning, graviditetshormoner och långvarig sömnbrist vet hur det har känts för mig nu de senaste dagarna… nätterna… vad var vad?

för jävligt! Hemskt!

Gråtigt.

Härligt och kul i stunderna så klart – och gåbenen verkar starkare än på länge, bäckensmärtan är dessutom puts väck, tack! – men det jävliga vann över mig i detta fallet.

Nu ska jag sova länge, länge och sedan får ni berättelsen om den olycksaliga gravidvandraren.

Tack för Jonas. Han är mitt mörka, goda ljus. Puss och vi hörs!

Gravidträning I väntan på kattungen Lida med stil

Zorn-bilden är från imorse, när vi småvandra
i skogen längs med Dalälven och jag hittade en
glowstick (!) hängandes på en gren. Untz untz!

Att vara gravid sommartid har sina för- och nackdelar. Vilka ska vi börja med? Äsch, vi kör fördelarna först då.

Fördelarna med att vara gravid sommartid är…

⚡ att bäbisen kommer under Katjas årstid nummer ett – på hösten! just när jag historiskt sett lever och frodas som bäst. Åh vackra färgglada oktober, som jag längtar till oss.

⚡ att jag slipper lägga ut jättemycket penningar på en gravidmagevänlig vinterjacka som jag bara använder under en kort period

⚡ och att jag inte behöver täcka armarna och benen hela tiden så att min urläckra cykelbränna syns och ömsom retar ömsom glädjer de som möter mig! (Bonus: eftersom jag kan enbart använda max ett-två klädkit så riskerar jag inte sabba Linjerna till skillnad från annars när jag växlar mellan 3-5 klädkit)

⚡ att jag trots på grund av graviditeten nedsatta smidighet kan cykla, vandra, dansa till och göra annat utomhus som ju förstås vore vanskligare att göra om det var isigt, halt och mörkt ute.

⚡ att det säljs jordgubbar och att det finns gratisbär på buskarna och snart även gratissvamp i skogen.

⚡ att jag som jobbar i en industrisemestrig bransch kan gott unna mig ett gäng veckor semester med gott samvete

⚡ att risken för att bli förkyld, få UVI eller annat för min del köldrelaterat är mycket mindre på sommaren.

Nackdelarna med att vara gravid sommartid är…

⚡ att det är förbenat varmt och soligt, förstås. Eftersom jag inte tål värme särskilt bra varken psykiskt eller fysiskt så är sommaren tyvärr en årstid jag inte riktigt klarar av att utnyttja till fullo. Men jag kämpar på och försöker sova länge på morgnarna så jag kan leva under de svala kvällarna i alla fall.

⚡ att mina sedan barndomen sjukliga, ådriga WED/RLS-ben blir sjukare än någonsin vilket innebär varannan natt sömn och varannan natt vaket spankulerande, i snitt

⚡ att man inte kan unna sig en iskall ipis eller annat smakrikt procenthaltigt till middag, eller när man hänger med kompisar. Det vore en lögn att påstå att festa är lika kul nu som i icke-gravitt tillstånd och nej, man blir inte festosugen bara för man väntar barn. Sommaren är dessutom alla de underbara sömnlösa technofestarnas tid… äsch fasiken snart så (◑.◑)

⚡ att cykla i värmen är aldrig särskilt kul om man heter Katja (förutom när man klättrar berg förstås, för då blir det svalare för varje höjdmeter upp ungefär). Fatta cykla i värmen när man är ett tungt svullet bolldjur! Ojoj.

⚡ att usla peppiga sommarhits spelas från alla bilar och caféer och nu när bäbisen kan höra allt så måste en gå i långa cirklar och överkompensera med bra musik på egen hand liksom, vilket jobb!

Hah. Finns säkert fler för- och nackdelar. Är faktiskt inte så påtagligt lidande som jag brukar vara sommartid, kanske för att lyckan över att bära på en ny bästis räddar mig från de värsta sommardepressionerna. Jag har liksom varit lycklig hela våren – kan väl lika gärna fortsätta vara en glad idiot sommaren igenom! Säkert bäst för alla. Fast nu ska jag gå och duscha iskallt. Och sen gömma mig i skuggan med en tung bok en sväng. Tur nog är Jonas en precis lika höstlig/vintrig typ som Katj0 så vi lever i ett totalt samförstånd gällande detta med sommarkänslan.

Puss och hoppas att ni diggar årets sommar var i livet ni än befinner er!

Gravidträning

Hej från sängen, igen. Post-cykling-sängen dock. Den bästa sortens säng, ni som cyklar vet vad jag menar. Mätt och trött och mör och skön är jag, som har fått mig en minst sagt välbehövlig dos (nästan 1:50 i rulltid) mtb. På en måndag förmiddag också – när hände det sist liksom? Åh jag kanske blir kompis med den här hemestern i alla fall tror jag!

Bilderna däruppe tog Jonas strax före min avfärd och jag behöll leendet hela vägen. Som jag hade saknat att bara få cykla. Förra veckan var cykellös. Visst, söndagens crosstur var mäktig. Men resten av veckan fick det bli inklämda promenaderier och annat ocykligt jox när jag inte jobbade, flängde omkring i andra ärenden eller bara var. Och jo, det är väl skönt det också, så klart. Att röra på sig lite lagom. Att chilla och känna efter… Ett tag ja. Sedan pallar jag inte mer! Orkar inte! Kryper ur skinnet! Kliar liksom. Blir nedstämd. Är ju cyklist för fanken. Är ingen hobby om någon skulle tro det, är mitt väsen. Måste få cykla ibland. Om så än på en ligghoj. Eller sittandes på en gammaldags gjutjärnstraktorsits på Monarken.

Cyklingen ger tillbaka. Hade ju rejäla bäckensmärtkänningar för några veckor sedan. Märkte dock fort att cyklingen, om än i korta portioner, gjorde underverk för ryggen. Visst känner jag fortfarande av smärtan när jag står länge, eller när jag sitter i en obekväm position länge. Ännu är det tre månader kvar av graviditeten, ännu kan besvären bli starkare. Men än så länge hålls smärtan i schack tack vare cyklingen.

Många sådana tankar under dagens tur. Cyklar man gravidsakta så får man tiden med sig och inte mot sig, är kanske det största privilegiet. Lugnt går det, med några pauser, några pulshöjare i backarna, eller när man måste hoppa av och jogga uppför med cykeln dansandes bredvid en istället för under en. Tänkte också på hur bra Västerås är för oss gravida mountainbikers och andra allehanda lugncyklinghjältar. Normalt sett missar jag sällan ett tillfälle att gnälla till över hur platt och höjdmeterlös Västerås terräng är. Nu är jag riktigt tacksam för att det är så gott om snällare stigar. Hade varit tråkigt att enbart förpassas till grusvägarna – nu finns det många stigar med kanske max tio-tjugo procent bröt att träna på.

Enda neggodetaljen är det återkommande hållproblemet som förpestar mina cykelturer sedan cirka tre veckor tillbaka. Första gången jag kände av det var när vi körde i Hedesunda. Sedan ännu mer när vi körde cross. Idag fick jag också dras med ett gäng rejäla mjälthugg. Testade att sätta mig ännu mer upprätt (alltså, aphäng nästa?) och då blev det lättare. Häpp, blir till att leta en uppåtvänd styrstam till mtb:n.

Åh va jag snackar. Blir väl så, när man sitter och väntar på att tvätten ska bli klar i torkskåpet. Nu ska jag resa mig och skopa upp lite glass åt mig och Jonas som jobbar hemma idag. Sedan ska vi åka och titta på bäbissaker. Får se om vi kommer hem med något gulligt.

Puss.

Cykel Gravidträning I väntan på kattungen MTB

Gravidcyklingens ansikte är ett svettigt sådant! ett hjälmrandigt sådant! ett ojämnt solbränt sådant! ett (först plågat men sedan) lättat och cykellyckligt sådant! ett lite bredare än före-graviditeten sådant (sjukt smidigt ty favvobrillorna ramlar äntligen inte av längre)! ett flapjack-smuligt sådant! ett skelögt sådant!

Idag blev det ett gäng nämligen strax under sex mil mest grus men lite stig och asfalt ihop med Jonas, Anna och mtb-Erik. På röda Ridleyn alltså, mtb är ju i cykelmekarnas händer på grund av chainsuckproblematiken. Det var hett, torrt, dammigt, gruset var förrädiskt och jag plågades av mjälthugg. Och en insikt om att även crossens dagar som min gravidcyklingmaskin är räknade :'( Men med knäna utåt – crossens sittställning börjar bli lite väl rejsig även för min rätt nätta bäbismage – och en stor skopa tålamod gick det an och vi hade jättetrevligt. Mer om turen kommer med Jonas kort han tog under körningen.

Nu har jag äntligen tvättat cykeln glänsande ren och den doftar crankalicious värre – hur gott som helst.

Har nu förresten fått ett sms om att min stigkompis är klar hos cykelmeken. Yey, imorgon blir det mtb! Puss och stravarutten är här – så fint vid Vad-groparna med det azurblå kalkvattnet.

Cross is boss Cykel Gravidträning I väntan på kattungen