Kategori: Fågelskåda

Igår var det söndag och jag vilade kroppen efter lördagens glada mountainbiketävling!

Nåja inte riktigt. Städade den nu tomma gamla lägenheten för tionde gången. Helt jävla slut. Behövde natur. Ville fågelskåda – ett av mina stillsammare intressen vid sidan av cyklingen. Vi packade ner oss i saaben och drog till ett ställe jag hade varit nyfiken på länge –

Gnien – fågelskådarparadiset mellan Surahammar och Ramnäs. Gnien är alltså en sjö men även ett våtmarksområde. Fett översvämmat just nu. Som ett hav. Inte så konstigt att fåglarna gillar att häcka och hänga just där.

Jonas bar på Hoppetuss och jag bar på min påskpresent Nikon Prostaff 7S.

Just bärandet var ett lite kritiskt moment i och med spångest light precis överallt. Ser ni hur mycket vatten det är? Och då går vi fortfarande ute på åkern

In i skogen…

och se så glad äventyrsbäbis med så mycket fint och glatt att titta på i skogen! (plus bli buren och påpussad hela tiden, win win liksom)

Tjena morsan, är du också här och traskar?

Åh så rent, klart, kallt vatten. Spanade efter småfirrar och grodisar men såg inga just då.

Efter ett gäng hundra steg genom den lilla “skogen” började själva Gnien uppenbara sig.

Gnien och jättefågeltornet! Och kvistisarna.

Men först några gäng steg till över den kanske pirrigaste spångesten ty ganska djupt runt om den ändå.

Upp på tornet… ett gäng våningar! Och mycket blåsigt. Knarrar i träet

Mellanlanda i det kanske mysigaste fikarummet ever? Dit måste jag och fika när det är riktigt superstormigt ute. Då ska det huttras och drickas beskt svart termoste med söt kaka till.

Uppe och Tuss börjar bli gnällig men jag måste spana efter fågel. Gnien är känt för sina vita svanar och tärnor (brr, är inte överförtjust i de sistnämnda, elaka fåglar). Jag såg inga ovannämnda men dock ett gäng änder och så en massa tjockisgäss. Så söta!

(rovfågel såg jag längre fram men det när vi passerade andra sidan sjön på vägen hem)

Tillbaka ner efter babybjörnparet

och så de cirka 650 meter spång tillbaka till fastlandet.

Uppe i fågeltornet hade jag blivit sugen på glass och det händer mycket sällan att jag blir (laktosmage etc)

Så glass fick det bli, en ekosandwich från Surahammars Coop. Självklart skulle den intas vid vattnet – känner ni förresten igen stället? Det något dolda cyklistfiket Kuskens Café nere vid bruket.

Min nöjda pojke. Jag älskar när Ivars ögon lyser så. Av vetgirigheten och den sköna tröttheten av all den friska luften och naturupplevelserna. Hela himmelhavet bor i dessa ögon.

Tack för gårdagen Sura och Gnien, hit återkommer vi gärna.

Några andra fågelskådare där ute? Kommer nog blogga lite mer om mitt ornitologiska intresse framöver. Puss!

Fågelskåda Livsstil