Kategori: Cykelgym

Shit alltså. Att man blir så trött av lite gymmande! Helt picklad alltså. Mest dagen efter alltså idag. Men även direkt efter. Säkert för att jag gymmar rätt sällan typ en gång i veckan nu i (teoretiskt) varmare tider, för att jag är en gravid rackare och för att styrketräningen har den effekten på mig överlag. Igår gjorde jag veckans hittills första gympass och det gjorde min rygg och axlarna gott, så gott. I omklädningsrummet upptäckte jag en lös papperstjuga i fickan vilket räcker för det godaste vi har på Kristiansborg där jag bor – räkchips från Gröna Woken. Så en påse räkchips fick det bli. Och ett glas havremjölk min favvodryck nummer ett. En rätt bisarr kombination om man tänker efter men jag gillar knasiga smaker ihop. Ligga på golvet, stirra upp i taket, njuta av chipsknastret i munnen. Så skönt. Sånt man får göra när man är vuxen liksom, utan att någon tvingar en att göra läxor.

Puss.

Cykelgym Min gravidträning Träning

Vet ni, igår överraskade jag mig själv genom att göra nåt som händer typ max fem gånger om året (om ens det) – nämligen styrketränade hemma! Jag är verkligen heldåligast på att anstränga mig på hemmaplan, förutom cyklingen då. Men även det är en liten kamp varje gång – att ställa om från avslappnad hemma till ansträngd men fortfarande hemma. Här har jag har dock lite idéer på hur jag som saknar ett ändamålsenligt cykelrum ändå lurar hjärnan men det får bli ett eget inlägg.

Igår hur som, jag körde igenom mitt klassiska bålprogram nämligen

– bålrotation med vikt, igår min gamla Xbox, tyvärr lite för lätt men gjorde fler reps helt enkelt

omvända crunches med pilatesboll

– ”bålstjärnan” (längs nere på bilden) med pilatesboll

– plankan

och så några ryggövningar och spontandans till Dead Kennedys på det.

Haha, jag är superstolt. Inser ju själv hur löjligt liten ansträngning i det stora hela det är – men för en som hellre cyklar tjugo minuter till ett svettigt gym proppfullt med nyårslöften som lär sig maskinerna än tar mig för att styrketräna hemma – är gårdagens korta stund en vinning.

Idag står dock utecykling på programmet. Lamporna är på laddning – i eftermiddag tar jag bilen till Eskilstuna för att crossa några mil med Anna som huserar där just nu. Blir spännande med nya vägar, och kul med Anna förstås – för länge sedan vi cyklade tillsammans!

Puss.

Btw vet om att länkarna öppnas
i samma fönster, ska fixa asap /mvh lat

Cykelgym Träning

Hej jag har cykelgymmat för andra gången under detta skolår, nästan värt att blogga om ju!

Jag…

tränade på att vifta med gymkortet framför entréns infraröda insläppsgrejs innan nån vänlig själ kom och släppte in mig

tränade på att ställa mig rätt framför glasdörrarna som vägrade öppnas tills nån vänlig själ kom och ställde sig rätt

tränade på att förstå en ny himla jävlig benböjsmaskin och gav till slut upp – palla rigga upp en maskin utan nån manual till?

tränade på att leta efter en skivstångstampong (hette det så? Sån där pryl man lägger runt skivstången för att få det skönare på axlarna) exakt överallt på hela gymmet så alla till slut trodde att jag flörtade med dem

genomförde årets andra Nathan Haas-circuit fast med 10 % lättare vikter (ty krasslig och törs inte riskera) samt corade en sväng. Och så ryggen förstås, det skönaste att träna på gymmet egentligen.

Det gick bra tackar som frågar! Är slapp och loj och skön nu, nyäten också. Nu håller vi tummarna för att jag inte blir sjuk för att färden hem från gymmet var rentav vidrig i blåsten och kylan. Kallt trots påpälsad.

För den lågupplösta stereotypa gymposen – följ mig på Twitter. Puss och sov gott!

Cykelgym Träning

gymkläder

Spetstrosor, campasockor och techhousesvettiga skor –
men är man gymmets enfant terrible så är man!

Hej, smådeppig bloggdag igår, det ska vi ändra på idag. Min mun gör fortfarande ont av alla nålstick och allt borrande, min plånka gapar tom men i övrigt är jag rätt pepp för jag känner att vindarna håller på att vända åt det rätta hållet snart.

En bra sak med mig är att jag är kortsint som tusan. Det har tyvärr utnyttjats också, no shit, men samtidigt så är det störtskönt att somna deppig och vakna glad!

Eller åka ut deppig och komma hem glad!

Som igår. Trorni fan inte jag kom på att jag hade glömt cykelskorna hemma när jag kom till klubbspinninglokalen igår kväll? Jorå! Katja var på plats men skorna låg kvar hemma. Blev sketaförbannad först men åkte ändå hem, hämtade skorna, drog till gymmet och rev av ett gäng fyror på en av gymmets nya Stages-cyklarna. Stages var kul och simpelt! Nästan enklare än att köra Monark faktiskt. Dels så finns det ett smart tvålägesreglage man kan ställa in för att så fort man startar intervallen pang på börja på rätt wattstånd (nytt ord men ni fattar), dels är intervallförfarandet aslätt – bara att trycka fram en ny stage och dels så är det nice pulsavkänning överallt på styret, även ”i bocken” (trots att även bocken är lite väl högt uppe för att riktigt räknas som en bock…). Jag körde med mitt eget pulsband och garminet också och pulstalen stämde överens.

Tyvärr gick det rätt så klent eftersom jag var fortfarande öm och smärtande efter tandbedövningen, låg på 250-300 swatt* runt 80 i kadens under fyrorna och pulsen gick väl inte upp särskilt mycket heller, för kall motor helt enkelt, men hellre ett tröttare pass än inget pass alls eller hur?

För övrigt så känner jag att det är alltid lite svårare att få till ett bra intervallpass på en cykel inne på det allmänna gymmet än ”privat” med andra intervallande cyklister (dvs. under ett spinningpass och helst under ett cyklistspinningpass). Jag är inte den blyga typen men ändå så är det svårt att tagga till och svettas in och ut när man är omringad av lufttrampande fitnessmotionärer – inget ont om de sötton men kontrasten drar ner ens beastmode något.

Idag blir det gym och coachen har en idé om att avsluta styrkepasset med ett gäng korta stagesintervaller, 20-30-sekundare. Får se om benen pallar det!

Puss.

* swatt = Stages-watt, siffrorna kan ju variera lite beroende på vad man mäter med för maskin

Cykelgym Träning

vckspinning1. Lugnet efter intervallstormen – hur gullig är inte Johan här?
2. Strömnes wattar upp
3. Står och glor tomt, en klassiker efter varje hårt pass
4. Tony hejar på Strömnes under wattförsöket

Tjena! Mör och skön och så hemma i spirorna mina idag. Har genomfört två reko intervallpass den här veckan och de blev faktiskt bättre än vad jag hade hoppats på med tanke på hur länge jag var svag som en harkrank av förkylningsviruset. Nu har min Garmin tyvärr fuckat upp sig igen, just när jag är som mest intresserad av siffrorna. Garmin ba tog och raderade alla de senaste passen och de finns verkligen ingenstans inte ens som korrupta filer. Eftersom jag har haft problem med min dator tidigare så känns det som att jag kan allt om Garmin-problemlösning och filåterställning, en kunskap jag hellre hade klarat mig utan. Gårdagens pass såg ut att sitta kvar i maskinen men med fel tid och datum (!) trots upprepade uppdateringar och återställningar. Tyvärr glömde jag datorn i klubblokalen så det blir inget stravaförsök förrän kanske ikväll.

Skitsamma, det viktigaste är egentligen att passen gick fint och jag fick en känsla av att det ändå finns tryck i benen någonstans under vinterfjunet. Det är inte siffrorna utan handlingen som är redskapet.

I tisdags körde vi fyror och jag gjorde allt för att hålla igen pulsen under de fyra stycken som vi körde. Normalt hade jag kanske velat pressa in en till men det är sådana tankar man får slå bort när man har varit sjuk i nästan tre veckor. Ändå så var pulsutvecklingen jämn och fin och jag kände precis som Anna – äntligen lite cykelsvett och inte febersvett! Efter fyrorna roade vi oss med att se på när Anders Strömnes roade sig med ett litet 500 watt-försök. Läs om hur det gick på Anders blogg. Jag är förstås ruggigt nyfiken på hur länge jag klarar av att köra 500 watt men det försöket måste man vara i form form för. Så en annan gång.

Igår genomled vi en serie femtonminutare. Femtonminutare känns ungefär som tiominutare, men den dära sista femman adderar en extra psykande dimension. Jag är dock en jävel på att meditera in mig själv i något slags förhärligat tramplidande så jag har inga problem med långa intervaller – så länge musiken tillåter det vilket det gjorde igår. Utan passande musik hade jag nog dött tråkmadöden tror jag. Hade inte sadlarna på klubbens spinningscyklar varit så genitaliefientliga så hade det gått ännu bättre. Eller är det min rumpa som är så sadelfientlig? Hur som helst så var jag nöjd med pulsutvecklingen här med och hade nog kunnat tryckt på lite till redan från början men var ändå fortfarande lite ängslig och försiktig. Avslutade dock med att driva upp pulsfan till vansinne i slutet av den sista intervaller. Då hade jag gärna suttit på en Monark alltså!

Så roligt det är att köra tillsammans med andra tävlingscyklister. Vi är olika och våra mål likaså, men det vi har ihop är just målmedvetenheten och seriositeten. Vi har roligt men vi flummar inte bort vår träning. Det uppskattar jag.

Ikväll blir det lite core och överkropp på gymmet och sedan vila benen inför helgens distansäventyr.

Ska ni hitta på något roligt i helgen? Puss!

Update: Nu är passen fixade. Fyrorna här och tolvorna här för den som är intresserad! 

Cykelgym Träning