Kategori: Cross is boss

Alltså är det aprilväder eller aprilväder ute? Kolla på bilderna – nog skulle det kunna föreställa höst om man bortsåg från det lilla gröna här och var?

Men självklart var det vår!

Och självklart var jag cykelsugen, åh så cykelsugen. Tur att Anna var det också. Gårdagens runda blev belöningen för en tuff period – och en perfekt kickoff för ledigheten. Svinkallt var det, och blåsigt. Men vad gjorde det när vi gjorde det vi älskar i ett alldeles lagomt tempo, och på de oavsett årstid fina vägarna – välbekanta som för mig nya – till tonerna av snack och däckmönster mot gruset och asfalten?

Efter ett par timmars stabilt cyklande med rimligt mycket gravvis- och motvindsflås och en perfekt kisspaus på Frösåker golfklubbens flotta toaletter (merci) så drog vi hemåt och degade med kaffe och snacks. Snart kom bäbisfar hem med massa gott käk och vi lagade en finfin middag och så mer snack och dega på det.

Vilken underbar helgstart, nu drar vi mot gästrikekogarna. Puss! Strava här och jo, det är självklart fortfarande kul med QOM, speciellt oväntade sådana.

Cross is boss

Idag är den med mig till jobbet – min fina kära Ridley. Det var så förbaskat soligt imorse att det vore ett brott mot cykellagen att inte sticka ut och köra en sväng! Tyvärr så hade natten varit kall så jag cyklade över frysta pölar imorse på vägen till jobbet. Det blir dock snabbt varmt under dagen så jag hoppas på att inte behöva frysa alltför mycket när jag cyklar på kvällen.

Det med att frysa under cykling är det rätt nytt för mig. Det beror förstås på att min fart och pulshöjningen är typ hälften mot vad den brukar vara. Jag cyklar lågintensivt, svettas mindre, är mindre hungrig av mig men fryser desto mer. Både gillar’t och ogillar’t men är väl bara att gilla’t liksom. Glad att jag kan cykla och må mig under tiden.

Ikväll blir det dock ingen lång tur utan mest för att vädra skallen. Veckan är intensiv. Hela dagarna består av möten så jag längtar verkligen till min hjulmeditation. Och ska om jag inte kommer in till stan för sent svänga in på en affär och köpa en sak som både jag och bloggen saknat ett tag.

Lite kul förresten men n+1 stämmer inte riktigt på mitt cykelbestånd just nu. Ridleyn är ju idag min enda (förutom Monarken men den är lite för stationär för att riktigt räknas med) sportcykel. Jag längtar förstås redan nu till min nästa racer och min nästa mtb men jag har inte den blekaste om vilka det blir vilket är lite kul faktiskt.

Det kan te sig lite sårbart att äga bara en sportcykel men jag har i alla fall ett par hjulpar att byta emellan ifall att och så tävlar jag ju ingenting i år. Tanken är ändå att jag ska bli med ett träningshjulpar extra så jag slipper byta mellan cross- och landsvägsdäck hela tiden. Funderar på ett par klassiska Shimano Ultegra WH6800 – vad tror ni om dessa?

Cross is boss Landsväg

Morgon från tåget, mobilbloggaren här. Btw, inget filter på de här tre korten.

Igår torsdag blev det en rad kväll, fuck da vardag. Jag lycrade upp mig, packade ner crossen och ombytet i gammpassaten och styrde kosan mot Eskilstuna, grannstaden som ändå är helt olik Västerås. Anna jobbar alltså i Eskilstuna och bor just nu där hos en kompis. Nå, bilen tog mig fram i skinande motljussol – hade hellre cyklat dit förstås – men det vi skulle göra var något helt annat än att mysrulla i skenet.

Väl framme i skymningen. Så åkte lamporna på. En på hjälmen och en på styret.

Vi rullade ut. Jag hade egentligen aldrig cyklat i Eskilstuna förr. Bara stannat till och dragit en espresso på nåt närliggande café. Så helt nya vägar för mig.

Först smal, grusig cykelbana ut ur staden, backe upp, pulsen upp. Förbi något villakvarter.

Där stadens gränser upplöstes, öppnades också himlen – granatäpplecerise, blodröd, lila, djupaste blå, lager på lager av färgnyanser. Himlen är samma för alla men för oss var den vackrast just då.

Vi spanade in en sandig “badgrop” som Anna nyligen upptäckt under en av sina turer. Vi svettades uppför gömda grusbackar, kom ut på en väg som först bjöd på ett vattensjukt tjälelände men som plötsligt där den gick nära  en sjö, stelnade till, blev snötäckt och gnistrade som hade det aldrig blivit några plusgrader.

Hem blåste vi på i motvind och lätta stänk. Var det snö eller småregn? En längre intervall.

I mörkret suddas gränserna ut. Går det fort? Går det sakta? Fartkänslan är helt annorlunda än på dagen. Den logiska perspektivläran sätts ur spel. Magin träder in.

Duschen efteråt var kort med magnifik och maten på stan likaså. Trötta och dana firade vi ändå att Anna ska med på nästa helgs stora äventyr (som jag förstås ska berätta mer om men inte sno uppmärksamheten från denna turen).

Tack Anna och tack Sörmland för denna underbara lilla balansrubbning.

Puss och rutten hittas på Strava så klart!

Cross is boss Vintercykling

Hej folks, en kortis från en lite stressad än. Dagens cykelvideo är svartvit. Voilà från Johan Axelsson – good job! Synd det är bara dag två fast å andra sidan slipper ni ser mig stumna på film, hehe. Puss!

Cross is boss

malmocrossen-insta

Pust å pust mina damer och herrar. Är slut bakfylle-style (fast utan att vara det då) efter den fantastiska Malmöcrossen i dagarna två. Vilken jäkla tillställning vi gjorde alltså! Sån cred till CK Barriär, stödfunktionerna och alla som tog sig dit – cyklister som publik som fotografer som buskids från närgårdarna.

Kommer att blogga lite mer detaljerat om helgen. Men här kommer lite rådata så länge:

antal våningar i höjd – 29 (ni som fotade och hejade hade typ, 70 per dag?)

antal steg – 30 000 (man står och trampar rätt mycket på samma ställe som kommentator)

antal meter per sekund – typ ziljoner. Som det blåste i Malmö – dock märkligt nog inte avsevärt mycket just på banan.

max antal slag per minut – 179 dvs. för lågt lika med ouppvärmd

antal falafelrullar – en (för 35 riksdaler och lätt godaste någonsin?)

antal cykelmil – 2,7 (5 varv på banan på lördag )

antal bilkilometer Malmö tur och retur – 1250 

antal indiebryggda fatöl på lokal – 2 på Söder om Småland

antal stämband som blev hesa – ≥ 30 – Barriär bäst på att heja i hela Cykelsverige?

antal cyklister som cyklade (crossparadoxen!) uppför springbacken – 4, varav danskar – 2, varav världsmästare – 1.

antal crosskällor som gick åt – rätt många, alltså. Fråga klubben!

antal bokstäver i vinnarnas namn – alla resultat finns på CK Barriärs facebooksida/Skåne cykel

antal beats – här är den kompletta spellistan från helgens race:

Idag kommer jag med andra ord inte träna ett smack och tala så lite som möjligt. Vila hjärnan, vila hjärtat, vila rösten. Och precis som er ödmjuka kommentator ropade ut under tävlingarna – det är #malmöcrossen som gäller. In på insta och Facebook med er och spana in de fantastiska bilderna och filmsnuttarna från årets mest kontinentala (bokstavligen) crossrace. Puss!

Cross is boss Västerås CK