Kategori: Cross is boss

”Du ser lite prickig ut Tony!”

Hej. Vad är det bästa med hösten? Jo – cykelcrossäsongen förstås. Med CX-säsongen kommer alla crosslopp. För säg vad man man vill så är CX roligast just på tävling – med syran bubblandes i låren, munnen sådär fotogeniskt öppen och målet i sikte, varv efter varv. Trots att jag är höggravid och cykelinvalid så följer jag ändå tävlandet med spänning och smider mina egna små raceplaner för att komma så nära mitt bästa det bara går.

Under tiden jag vilar mig i form fortsätter Cykelsveriges intresse för cross att växa. Så roligt med alla nybörjare på landets officiella och inofficiella crossbanor! För att hylla och peppa er har jag bett bästisen Tony Carlsson som också råkar vara en crossåkare i den absoluta sverigetoppen, att svara på de vanligaste frågorna nybörjarna brukar ställa kring detta med att tävla i CX. Här är de, varsågoda:

Alla blir nervösa ibland.
Ta god tid att förbereda dig så slipper du stressen.

✍ Jag har just anmält mig till min första crosstävling någonsin. Och jag är mycket nervös vilket hämmar mig. Hur blir jag bäst av med nervositeten?

👌 För det första är nervositet paradoxalt nog bra för att bli taggad och få upp fokusen. Bli därför inte rädd för nervositeten utan acceptera den. Men blir nervositeten ett problem som hämmar dig så kan du prova att inte ha för mycket tid att bli nervös på. Ett enkelt trick är att exempelvis vänta med att klä på sig tävlingsdressen! Samtidigt bör du se till att hålla den destruktiva stressnivån nere – så var klar med alla förberedelserna i god tid så du hinner provcykla banan och få in stämningen i din takt.

Allt kan hända i ett crosslopp – inte bara i starten.
Bered dig på fokus under hela loppets gång
och att kunna resa dig gång på gång.

✍ Jag har hört att en bra start är avgörande i en crosstävling. Stämmer det? Hur får jag till en bra start, och går det att rädda en dålig start?

👌 Det som gör störst skillnad, träna starter! Helst tränas starterna i tävlingsliknande form så att det blir ”som på riktigt”. Få in en start inför varje intervall på träning eller träna rent specifikt starter om och om igen – solo eller tillsammans med andra. Tänk igenom metodiskt vilken växel du vill ha och hur du får ett frånskjut i första tramptaget,  innan du klickar i. Ha koll på första delen på banan, titta långt fram och tänk igenom hur du vill köra eller behöver vara uppmärksam på.

Blir inte starten som du tänkt, behåll lugnet så att inte onödiga missar kommer. Arbeta dig metodiskt upp. Alla kan få en dålig start då och då. Racet är inte över för det – allting kan hända på banan så ge inte upp utan jobba på!

Gott med käk före loppet – extra gott efteråt.

✍ Matfrågan. Vad ska jag äta före ett CX-race, och hur nära inpå? Jag tycker eftermiddagsstarterna är jobbigast för då vet jag inte riktigt hur jag ska äta under dagen.

👌 Generellt är det bra att inte ha för mycket mat i magen strax innan starten. Se dock till att ha en bra energinivå. Klurigast är när man har en eftermiddagsstart. Ät då en riktigt stabil frukost och inta sedan ett lättare mellanmål närmare inpå starten. Drick sportdryck redan vid uppvärmning och strax inför starten för att ha rätt vätskebalans. Undvik mat som kan skapa problem i magen, minska till exempel på fibrerna. Jag tycker om att nära start få i mig koffein för att piggna till, tycker det hjälper mig med fokusen under loppet.

Även f d löpare som Johan tränar på ”löp med cykel”.

✍ Löphindren, exempelvis genom ett sandparti är ett stående inslag i så gott som varje crosstävling. Hur tränar jag på de momenten utan att för den delen bli en bättre löpare än cyklist och ”paja cykelbenen”?

👌 Lägg in löpning på banan eller som korta avsnitt när du tränar. Ren löpträning är annars ett bra komplement att slänga in i veckan. Jag brukar utnyttja lunchen till lite backträning. Då får man lite tidseffektiv uteträning i veckan i dagsljus vilket är bra mycket roligare. Tänk kort men ganska ofta.

Träna på att se potential i terrängen.
Groopencross-arenan var inte heller given från början.

✍ Jag bor långt ifrån en riktig, iordninggjord crossbana. Hur får jag bäst in cykelcrossträningen ändå?

👌 Skanna av terrängen i närheten av där du bor. Du kan säkert hitta någon yta med gräs eller annan terräng där greppet utmanas lite? Träna till exempel på olika skarpa svängar och vändningar. Utnyttja fasta föremål på platsen – till exempel stenar eller stubbar – eller köp ett gäng plastkoner och ha med i ryggan till varje träning. På mjukt gräs kan man med fördel testa hur länge man har grepp vid skarpa svängar. Lär dig hitta känslan i att träna upprepade moment varv efter varv. Tänk på att ”banan” behöver inte vara lång – det viktigaste är att du betar av de momenten som ingår i ett CX-lopp.

Tilde sportar lite fetare däck under Malmöcrossen –
det får man i hennes åldersklass.

✍ Vilket är det bästa nybörjartipset du kan ge till en som vill prova på att tävla i cykelcross?

👌 För att ha roligt på hemmaplan – kolla om det finns något gäng lokalt som tränar. Ofta kan man få bra tips via den lokala cykelklubben. Träna med fördel med ortens mtb-gäng! Och känn dig inte ensam även om din träning inte håller den nivån du önskar så här i början. Cykelcross kan man köra på alla nivåer. De nationella tävlingarna har motionsklasser och på många stället anordnas träningstävlingar som man kan testa på. Genom att åka på många lopp lär du känna andra crossälskare, hittar folk att träna ihop med och har roligt på vägen. En varning utfärdas dock – du kommer att fastna för livet.

Tack Tony för dina matiga tips, tack Jonas för dina wow-shots och tack alla ni som genom att tävla, publika och funka på landets träningar och tävlingar gör cykelsporten till en landsomfattande fest. Puss och lova nu att anmäla er till minst ett crosslopp i höst 😊

Cross is boss Cykel Power to the readers

Gravidcyklingens ansikte är ett svettigt sådant! ett hjälmrandigt sådant! ett ojämnt solbränt sådant! ett (först plågat men sedan) lättat och cykellyckligt sådant! ett lite bredare än före-graviditeten sådant (sjukt smidigt ty favvobrillorna ramlar äntligen inte av längre)! ett flapjack-smuligt sådant! ett skelögt sådant!

Idag blev det ett gäng nämligen strax under sex mil mest grus men lite stig och asfalt ihop med Jonas, Anna och mtb-Erik. På röda Ridleyn alltså, mtb är ju i cykelmekarnas händer på grund av chainsuckproblematiken. Det var hett, torrt, dammigt, gruset var förrädiskt och jag plågades av mjälthugg. Och en insikt om att även crossens dagar som min gravidcyklingmaskin är räknade :'( Men med knäna utåt – crossens sittställning börjar bli lite väl rejsig även för min rätt nätta bäbismage – och en stor skopa tålamod gick det an och vi hade jättetrevligt. Mer om turen kommer med Jonas kort han tog under körningen.

Nu har jag äntligen tvättat cykeln glänsande ren och den doftar crankalicious värre – hur gott som helst.

Har nu förresten fått ett sms om att min stigkompis är klar hos cykelmeken. Yey, imorgon blir det mtb! Puss och stravarutten är här – så fint vid Vad-groparna med det azurblå kalkvattnet.

Cross is boss Cykel Gravidträning I väntan på kattungen

Alltså är det aprilväder eller aprilväder ute? Kolla på bilderna – nog skulle det kunna föreställa höst om man bortsåg från det lilla gröna här och var?

Men självklart var det vår!

Och självklart var jag cykelsugen, åh så cykelsugen. Tur att Anna var det också. Gårdagens runda blev belöningen för en tuff period – och en perfekt kickoff för ledigheten. Svinkallt var det, och blåsigt. Men vad gjorde det när vi gjorde det vi älskar i ett alldeles lagomt tempo, och på de oavsett årstid fina vägarna – välbekanta som för mig nya – till tonerna av snack och däckmönster mot gruset och asfalten?

Efter ett par timmars stabilt cyklande med rimligt mycket gravvis- och motvindsflås och en perfekt kisspaus på Frösåker golfklubbens flotta toaletter (merci) så drog vi hemåt och degade med kaffe och snacks. Snart kom bäbisfar hem med massa gott käk och vi lagade en finfin middag och så mer snack och dega på det.

Vilken underbar helgstart, nu drar vi mot gästrikekogarna. Puss! Strava här och jo, det är självklart fortfarande kul med QOM, speciellt oväntade sådana.

Cross is boss Cykel

Idag är den med mig till jobbet – min fina kära Ridley. Det var så förbaskat soligt imorse att det vore ett brott mot cykellagen att inte sticka ut och köra en sväng! Tyvärr så hade natten varit kall så jag cyklade över frysta pölar imorse på vägen till jobbet. Det blir dock snabbt varmt under dagen så jag hoppas på att inte behöva frysa alltför mycket när jag cyklar på kvällen.

Det med att frysa under cykling är det rätt nytt för mig. Det beror förstås på att min fart och pulshöjningen är typ hälften mot vad den brukar vara. Jag cyklar lågintensivt, svettas mindre, är mindre hungrig av mig men fryser desto mer. Både gillar’t och ogillar’t men är väl bara att gilla’t liksom. Glad att jag kan cykla och må mig under tiden.

Ikväll blir det dock ingen lång tur utan mest för att vädra skallen. Veckan är intensiv. Hela dagarna består av möten så jag längtar verkligen till min hjulmeditation. Och ska om jag inte kommer in till stan för sent svänga in på en affär och köpa en sak som både jag och bloggen saknat ett tag.

Lite kul förresten men n+1 stämmer inte riktigt på mitt cykelbestånd just nu. Ridleyn är ju idag min enda (förutom Monarken men den är lite för stationär för att riktigt räknas med) sportcykel. Jag längtar förstås redan nu till min nästa racer och min nästa mtb men jag har inte den blekaste om vilka det blir vilket är lite kul faktiskt.

Det kan te sig lite sårbart att äga bara en sportcykel men jag har i alla fall ett par hjulpar att byta emellan ifall att och så tävlar jag ju ingenting i år. Tanken är ändå att jag ska bli med ett träningshjulpar extra så jag slipper byta mellan cross- och landsvägsdäck hela tiden. Funderar på ett par klassiska Shimano Ultegra WH6800 – vad tror ni om dessa?

Cross is boss Landsväg

Morgon från tåget, mobilbloggaren här. Btw, inget filter på de här tre korten.

Igår torsdag blev det en rad kväll, fuck da vardag. Jag lycrade upp mig, packade ner crossen och ombytet i gammpassaten och styrde kosan mot Eskilstuna, grannstaden som ändå är helt olik Västerås. Anna jobbar alltså i Eskilstuna och bor just nu där hos en kompis. Nå, bilen tog mig fram i skinande motljussol – hade hellre cyklat dit förstås – men det vi skulle göra var något helt annat än att mysrulla i skenet.

Väl framme i skymningen. Så åkte lamporna på. En på hjälmen och en på styret.

Vi rullade ut. Jag hade egentligen aldrig cyklat i Eskilstuna förr. Bara stannat till och dragit en espresso på nåt närliggande café. Så helt nya vägar för mig.

Först smal, grusig cykelbana ut ur staden, backe upp, pulsen upp. Förbi något villakvarter.

Där stadens gränser upplöstes, öppnades också himlen – granatäpplecerise, blodröd, lila, djupaste blå, lager på lager av färgnyanser. Himlen är samma för alla men för oss var den vackrast just då.

Vi spanade in en sandig ”badgrop” som Anna nyligen upptäckt under en av sina turer. Vi svettades uppför gömda grusbackar, kom ut på en väg som först bjöd på ett vattensjukt tjälelände men som plötsligt där den gick nära  en sjö, stelnade till, blev snötäckt och gnistrade som hade det aldrig blivit några plusgrader.

Hem blåste vi på i motvind och lätta stänk. Var det snö eller småregn? En längre intervall.

I mörkret suddas gränserna ut. Går det fort? Går det sakta? Fartkänslan är helt annorlunda än på dagen. Den logiska perspektivläran sätts ur spel. Magin träder in.

Duschen efteråt var kort med magnifik och maten på stan likaså. Trötta och dana firade vi ändå att Anna ska med på nästa helgs stora äventyr (som jag förstås ska berätta mer om men inte sno uppmärksamheten från denna turen).

Tack Anna och tack Sörmland för denna underbara lilla balansrubbning.

Puss och rutten hittas på Strava så klart!

Annas äventyr Cross is boss Vintercykling