Kategori: Cykel

Hej. Jag mår dåligt idag. Det är för varmt för min kropp och mitt psyke helt enkelt. Ska försöka hanka mig fram genom arbetsdagen med hjälp av enorma mängder kallt vatten, sedan vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Åker kanske och testar frysar på Mediamarkt, eller låtsas vara ett stycke argentinsk oxfilé och tupplurar inne på Coops frysavdelning. Det är dock inte ert fel att jag inte är skapt till att klara värmen så ni får en glad fredagsmix med cykliga saker på gång här i närtid. Voilà, skriv upp i era almanackor:

Foto Total Women’s Cycling

★ I helgen den 11-13 är det dags för årets mesta internationella landsvägstävling på svensk mark nämligen Crescent Vårgårda – UCI Women’s World Tour! (läs gärna min guide till UCI World Tour här om du vill bli lite mer insatt). Idag den 11 körs tempot och på söndag är det dags för linjet. I år är det Ida Erngren, Alexandra Nessmar, Sara Olsson, Emmy Thelberg och Julia Karlsson som representerar det svenska landslaget. Förutom dessa är det förra årets vinnare Emilia Fahlin (WIGGLE HIGH5), Hanna Nilsson (BTC CITY LJUBLJANA) och Sara Penton (TEAM VELOCONCEPT WOMEN) de blågula man kan heja på. I övrigt så är det fullspäckat med världens bästa cyklister *rysningar*. Linjeloppet kommer att sändas i SVT och SVT Play på söndag mellan 9.30 och 13.30 men har ni chansen att åka och se – gör det. Det är en fantastisk upplevelse att se proffsen tävla, vare sig man är tävlingscyklist eller bara gillar cykel. Här finns programmet för hela cykelfesten i Vårgårda. P.S. Glöm inte amatörloppet Vårgårda Velofondo på lördag den 12 förresten. Ett av Sveriges roligaste lopp för motionär som tävlingsåkare! 

Foto Jonas Wiking (hela albumet här)

★ Nu är kalendern för årets svenska CX-Pokalen här och yes, ni läste rätt – vi blårange crossgalningar bjuder in till Groopencross även i år nämligen på lördag den 11 november. Kul va? ”Tyvärr” kommer jag nog inte tävla, stå speaker eller vara burgarflippare (bästa funkisgörat när det är kallt ute, lovar er) i år men tänker förstås medverka bakom kulisserna för att göra tävlingen så bra, publikvänlig och crossfrämjande som möjligt. Och självklart har jag tjuvstartat spellistan! Som vanligt gäller att ni som bor och verkar i Västerås med omnejd, grannständerna eller egentligen var som och vill på något sätt bidra till festen och genom den cykelsporten på något sätt – materiellt som ideellt – hör av er till antingen mig eller Johan Lindkvist. Och glöm inte att tagga #cxpokalen, #västeråsck och #groopencross förstås.

Foto Jeppman (Svenska Cycling Plus)

★ För er som vill rasta era stighojar i fädernes spår redan i helgen är förstås Cykelvasan ett givet alternativ nu på lördag den 12 augusti! Hade jag inte varit på smällis så hade jag ställt upp i år. För er som inte kör eller är på plats och hejar så sänds samtliga loppen live i Vasaloppets facebookkanal. Internet <3 Äntligen har tävlingsdamerna en egen start förresten. Jag hejar lite extra på Åsa! P.S. För er som är sugna på en prisvärd begagnad mtb så är tiden strax efter Cykelvasan ett utmärkt tillfälle eftersom en del säljer sina cyklar just då. Host host lite cyniskt tips kanske, men ändå. Fast låt oss hoppas att de som säljer sina cyklar ångrar sig och fixar nya strax därpå – det är nu mtb- och crosstiden börjar bli som finast.

Sist men inte minst så är den vanliga, härliga helgen i förestående. Helgen som kan fyllas med precis vad som helst, speciellt om man har förmånen att vara ledig – men helst av allt cykling, eller hur? För hur häftiga events det än sker så är det ändå till sist och syvende ens egen cykelupplevelse som väger tyngst. Oavsett om det sker med en lapp på ryggfickorna eller ute på en standardrunda genom väna landskap. Jag hoppas att er helg blir cyklig och grym och vi hörs snart för nu är jag plötsligt på bättre humör. Typiskt bloggen att peppa upp mig. Puss!

Cykel Pro

På lördag den 19 augusti – om cirkus två veckor då – är det dags för årets backigaste social ride – Rapha 12 Hills i Jönköping. För er som inte har kört det än så utgår det på att inom en bestämd tidsram, i lag om två utrustade med ett varsitt stämpelkort, ta sig an 12 mer eller mindre tuffa backar. Rutten till/från/mellan backarna bestämmer lagen helt själva (även om många kör i ett större gäng) och det är förstås helt upp till respektive lag att bestämma hur många backar man vill eller orkar köra. Väl framme väntar lite mat, dryck och det obligatoriska post-race-hänget. För dig som ska ta dig an Rapha 12 Hills eller någon annan backig utmaning – här kommer 12 välbeprövade tips från en som har gått från att vara en backbroms till en helt okay climber.

1. Var inte rädd för backarna. Försök att mentalt vända på kakan – det är för backarna du är där. Le stort och ladda med en rejäl portion jävlaranamma inför varje backe. Tänk Kom an! snarare än Åh nej… Låt inte neggotankarna energitjuva.

2. Studera ban- och backprofilen innan. Ta Google Maps och/eller Strava-segmentverktyget till hjälp. Och nej, det tar inte bort tjusningen från körningen, den kommer du att uppleva ändå. Men du slipper överraskas och kan på så sätt fördela dina krafter bättre fysiskt och mentalt.

3. Kom redan på förhand överens med din lagkompis om er strategi i och mellan backarna. Även om ni alltid kan avvika från den under körningen så är det skönt att veta vilken nivå din ”respektive” vill lägga sig på. Så slipper man bli irriterad över hur segt det går, eller tvärtom känna sig i underläge när den andra vill dra på och ”hetsar” hela tiden. Vill din kompis racea medan du vill lugnt mysa genom banan? Då kanske ni inte ska köra ihop utan försöker hitta några andra. Eller så hittar ni ett gyllene mellanläge, t ex att ni tar det lugnt mellan backarna så får var och en ta backarna i sitt eget tempo (eller tvärtom). Oavsett – prata med varandra innan. Det är inte osportsligt att ha olika ambitioner fast man är kompisar. Man kan alltid hänga efteråt och ha kul ändå.

4.  Är du rätt ny på detta med att köra backar? Var i så fall inte ledsen om 12 stycken blir för många på en gång. Det går fint att köra precis hur många eller hur få som helst. Det viktigaste är att du har roligt på vägen och får ut någonting för dig själv ur körningen. Hellre en glass för mycket än bara dumma minnen efteråt eller hur? Ta dig an varje backe med en ny glädje, och tänk inte på vad som händer sedan. Är man ny så ska man inte hålla på och planera och noja sig så värst mycket. Nybörjartiden är den rena njutningens tid :*)

5. Glöm inte västen och träna på att lätt ta på/ta av den. Uppför blir man varm – nedför och mellan backarna blir man kall. Vindtätheten fixar biffen och du slipper riskera förkylas.

6. Ta tillfället i akt och träna på att hitta din backmetod – eller kanske dina backmetoder? Av någon himla anledning tipsas många nybörjare om att växla ner rejält före backen. Nej, nej! Farten, kraften och drevet är din bästa backkompis. Självklart ska du inte ligga på värsta supertunga växeln uppför en trettonprocentare, men ladda hellre med kraften och riktigt trampa dig igenom backen och växla ner när det väl behövs, istället för att redan från början bromsa ner farten. Testa stå upp, sitta ner eller kanske både och. Var inte rädd att byta mitt i.

7. Och när vi ändå är inne på farten – glöm den där vätternrundepåhittet ”kör hårt mellan backarna – kör lugnt i dem”. Det funkar kanske bra för stora, linjerade lopp där alla ska i mål samtidigt, men är ni bara två (eller om du är själv för den delen) – gör helt tvärtom! Softa, ät, kissa, mys mellan mackarna och uppe på dem. Men spar krafterna till backarna så du får ut det mesta av körningen just i dem. Mycket mer givande inför framtiden, tro mig.

8. Glöm inte att äta. Är du nöjig över att vara för tung för backarna så är det ändå försent liksom, att banta ner samma dag man ska köra. Ät och må bra och framför allt – orka! – så har du roligare än om du är en till känslan lätt men till kraften klen vålnad, under dagen. En pizza strax före Klevaliden är kanske ingen bra idé men att mumsa på lite bars och kanske kosta på sig en lättare smörgåslunch är rätt smart. Tänk svensk terräng och inte Vueltas fyramilastigningar, oki?

9. Öva på att snabbt svänga även när det är brant och kanske även grusigt, uppför. Lita på cykeln – du behöver inte hoppa av den bara för att personen framför dig har stannat till, har vurpat eller måste hoppa av. Sväng undan och fortsätt mata. Full fokus framåt. I första branta grusbacken fick jag förra året kryssa mellan tiotals hjältar som stod stilla – men jag såg till att aldrig ligga för nära framförvarande och utnyttjade diken och andra ”offroad”-partier som man kanske inte tänker på som ”väg” men som ju faktiskt finns där. På så sätt var jag en av de första uppför och knep till och med ett QOM – trots att jag hade legat längre bak i början av backen och tog det lugnt på grund av förkylningen veckan innan.

10. För att inte ”kasta in handduken” för tidigt i backen – ställ in dig på att backen inte är slut uppe på högsta punkten, utan cirkus 20-30 meter efter toppen. På så sätt blir det mentalt lättare att orka tempot hela vägen upp.

11. Det är sedan gammalt men glöm inte att sträcka på dig och slappna av. Skit i vindmotståndet, gör inte så mycket när man kör uppför, speciellt inte uppför några kortare backar. Upprätt andas du djupare. Lossa på hjälmspännen något, ta kanske av dig handskarna så känns det bättre speciellt i värmen.

12. Sist men inte minst är mitt (fast det är egentligen universellt) bästa backtips är att träna dem och träna på att älska dem (hänger ihop med punkt ett). Inget gör min cykelcoachiga sida mer uppgiven är alla ”jag hatar backar!” ”och jag med! vi kan hata dem tillsammans!”-trådar i diverse facebookgrupper. Att hata backar är som att hata cykling. För backar, de finns, även här i Sverige. Och ska man bli bra på dem så är det hög tid att leta upp dem och träna dem. Belöningen är att man en dag inte hatar dem för att man till slut fixar dem bra. 12 Hills är ett bra träningstillfälle men även du som inte är anmäld –

– backarna finns kvar och väntar på dig.

Puss och här är minnet från förra årets 12 Hills jag körde med grymma Anna

Cykel Mina tips

Hej riders!

Vet ni vad, jag är kluven. Positivt kluven. Även om det ligger långt i tiden och det vore mot livets gång respektlöst att sitta och hårdplanera för någonting jag enbart kan gissa om hur det kommer att bli så drömmer jag lite cykeldrömmar ändå. Särskilt efter barnmorskans ”och så har du en rejäl bräda också..!” under magundersökningen idag (flåt men lite egomallig får man som träningsnörd vara ibland mitt bland allt bäbisinriktat).

Varför är jag kluven då?

Jo!

Det spännande är att mina drömmar är inte längre jämt på landsvägssidan. Nu har jag aldrig varit en renodlad landsvägscyklist utan trivs lika bra offroad – om än med den bockstyrade cykelns elegans och lätthet som föredraget sällskap – men MTB-”återfallet” under graviditeten har påmint mig om hur jäkla kul det är med dämpning och den typen av tekniska utmaningar som finns enbart i skogen.

Jag har länge, ända sedan jag köpte Cliffis läckra Canyon vetat att jag någon gång kommer att göra en satsning på MTB. Det har mest handlat om när snarare än om. MTB är egentligen en smartare sport för päron i tidsnöd. De flesta passen är korta och intensiva, man kan med fördel träna med samma cykel i alla väder. Egentligen som CX, fast ännu mer ”koncentrerat”. Precis som CX passar den typen av träning min kroppstyp som presterar bäst i varierad terräng under en mer begränsad tid. Jag gör mig till exempel bättre på kortare linjelopp i varierad terräng än på längre linjelopp i flackare terräng. Vilket förvånar mig gång på gång men jag ser till resultaten.

Jag är en lång, kurvig och även i min allra smalaste och ”långdistansigaste” form explosiv cyklist och bör jobba därefter.

Jag har testat och studerat – inte minst nu under graviditeten då man har gott om tid att testa och lalla runt – några av långloppsbandelar och jag tror det kan vara något för mig att köra den säsongen jag kan tävla igen. Drömmen vore ju förstås att kombinera långloppstävlandet med crossäsongen – och pressa in lite klungspel emellan…

men ni hör ju själva hur rimligt det låter för en småbarnsförälder som dessutom vill hinna umgås med sitt barn (som inte lärt sig cykla eller ens langa ännu)

Inte rimligt alls hehe!

Nä men jag spånar mest. Jag känner nog mer att jag har fått en sådan mersmak på just MTB (precis som många andra av mina cykelkompisar här i stan) att jag inte riktigt vill släppa det när det är dags att växla upp igen. Vill ju utvecklas och race är den bästa och mest givande utvecklingen, det är sedan gammalt.

Fast vi får väl se. Inget slår klungspelet och skönheten i ett landsvägsrace…

och det är ju förbaskat kul att tillhöra och köra med/för ett lag, speciellt så grymma ena som CK Valhall Damelit-gänget som jag hoppas kör som en samlad trupp när jag är tillbaka…

ah ni hör ju själva.

Jag är kluven.

Tiden får helt enkelt utvisa. En sak är säkert – imorgon ska jag ut och cykla. Om än en gravidkortis. Och drömma vidare!

Puss!

Cykel Katja happens to race

Hej. Idag har jag varit till Arlanda och jobbat en sväng. Älskar att mitt jobb är både teoretiskt och praktiskt – alla borde testa på att vara ingenjör! – men det var lite av en chock för kroppen att försöka somna när jag visste att jag skulle upp klockan sex. Det slutade med att jag inte lyckades somna alls. Är alltså rätt mosig i huvudet men vad gör det när det är soligt men svalt ute, och sängen hemma är nybäddad och väntar på mig ikväll! Trots att jag har ett par till semesterdagar kvar (tänkte softstarta denna veckan) så är ledigheten inte riktigt över än men firar ändå med att den lider mot sitt slut med att bjuda på ett gäng hittills opublicerade bilder från vår underbara, dråpliga, brokiga semester. Varsågoda:

Gör den där snygga koncentrationsminen under skogshojningen i (graviditets)vecka tjugofem – då vi tjuvstartade semestern i Hedesunda!

Letar efter midjan i skogen under en crossrunda med Jonas, Anna och Erik

Är plötsligt bredaxlad under en alltför varm promis i skogen på Ön

Är mitt blötaste, tröttaste och tyvärr dystraste jag under försöket uppe på Storulvån

Sakteligen upptinad på den härliga campingen i Tällberg

En av vägkompisarna uppe i Idre

Har snott lillebrors hatt och är skygg på Björnö

Är småtrind i gravidfejset och orimligt nöjd med att ha en varm och torr tröja på mig… sommaren alltså <333

Pekar med hela handen uppe på Storvätteshågna!

Minivandrar med lillebror och baby i de natursköna Svanå-hoodsen

Gosar med de små sockerliven hemma hos Jossan i Lumsheden

och petar ut en mygga ur näsan, som sig på semestern bör :*)

Puss!

Cykel I väntan på kattungen Kärlek

Hej hej från Sveriges första cykelhotell Ohboy, lägenhet 128! Här sitter jag i sängen, nyduschad och med värkande stadsflanörfossingar och mobilbloggar ett par rader innan jag beger mig till FBRKN för lite afterbikehäng med mina kära (och säkerligen dyngsura, har regnat järnet i skånelandet idag) Race Across Skåne-hjältar.

Er ödmjuka cykelbloggare har inte heller legat på latsidan idag. Eller jo, någon timme efter att mina vänner lämnat hotellet så unnade jag mig faktiskt lite sänghäng… men är man gravid så är chillet ett måste, det säger de där i vita rockar som kan något.

Men sedan klädde jag på mig vindtätt och regntätt och hoppade upp på hotellets vikbara cykel! Måste erkänna att det var lite scary i början – saken är ju både smal och hög – men vande mig sedan efter några tramptag genom glada Västra Hamnen.

Så hamnade jag mitt i centrala gammel-Malmö, ställde av hojen på ett tryggt ställe och bestämde mig för att fortsätta strosa till fots. Målet var den lediga planlösheten med små, icke-betungande inslag av kultur och jag tror jag lyckades rätt bra.

Jag gick till exempel varenda liten gata upp och ner i hela centrala stan.

Besökte ett gäng gallerier och tillhörande butiker, googlade lite historia om husen jag såg, köpte världens snyggaste jeanspaj i grön sammet-ish tyg (!) och några presentplagg till mitt hetto till man, njöt av att det regnade! så milt! så ljummet! så lent! så härligt mot mitt ansikte, sköljde bort sminket och vardagsbekymren och festade till med en vietnamesisk brunch med en mumma efterrättstallrik eller två.

Nam Do – rekommenderas starkt.

Mys va? Tack Malmö! Nu ska jag göra mig presentabel igen. Puss och hoppas er lördag är fin!

Cykel Livsstil