Mors folksis! Jag har en underbar ledighet. Med fika, cykel, hästocross (!), hemröjning och annat skoj. Bloggen kommer men nu är det söndag och i och med den en ny graviditetsvecka vilket innebär fira med att cykla förstås. Det blir Norberg och mtb på delar Engelbrektsturens bana så jag har bråttom dit fysiskt och mentalt så ni får vänta lite på berättelser. Tills vidare får ni

ett par härligt ådriga, av värmen svullna och inte särskilt välrakade (för orka raka benen de dagarna man inte cyklar?) gravidben på ett spång

ett skogsrå som doppar de där benen i en iskall tjärn i Malingsbo

och två älgar som bor nånstans vid länsgränsen mellan Dalarna och Västmanland.

Puss och ha det gott så hörs vi snart!

Cykel

Om ni undrar varför jag har hjälm inomhus så
är det för att jag är rädd att glömma den hemma annars.
Därför tar jag på mig före ytterjackan…
Helmärkligt när jag tänker efter. Men men.
Mvh, fortfarande ovan vid att stadscykla med hjälm

Efter att bästa Grön Cyklist-Anna lagt upp ett gäng Dalsland Runt-peppa inlägg och efter att jag på jobbet fått syn på lika delar stressad som pepp Coach Tony som också ska dit ikväll så stacks jag av ett tydligt sting av längtan. Vilket inte är så märkligt. Dalsland Runt – ni vet det där 3 dagars-grusglädjeloppet med start och slut i Vänersborg jag har kört i två år – är speciellt.

Varför det var just DR som jag fick en sådan längtan efter? Det kan bero på att det är två av mina nära kompisar – som jag själv en gång i tiden ”fått in i DR-träsket” – som jag ser avresa och då blir det påtagligt. Det kan också bero på att ett event som DR handlar lika mycket om att hänga och må bra med likasinnade, cykelkulturintresserade personer som att faktiskt trampa fram i det vackra landskapet. Events som DR är på gott och ont få och utgör en frizon för entusiasterna med cykelhjärtat på rätt ställe. Det är nog därför jag längtar dit – och jag skäms inte för denna min längtan.

Jag vet dock att det är just längtan det handlar om, inte saknad. Det glädjer mig att det är gulliga Ena och Lea som tagit över min och Jonas biljetter. Jag kommer att med glädje ta del av allas foton, rapporter och jag kommer att storögd lyssna på mina kompisars äventyrsberättelser. Jag vet att events som DR kommer att fortsätta ske. Vi själva (jag, Tony, Anna och några till) har ett liknande event på gång om ett par år. Jag får planera och dagdrömma lite.

Men jag vet också att jag inte känner något större behov av att åka och köra ett cykelevent just nu. Även om cykling är mitt största intresse (och även om ni säkert tror att jag lever cykel 24/7 eftersom min blogg handlar om just det) så känner jag idag ett starkt behov av att göra och prata annat också. Min fritid är extra värdefull just nu. Jag vill passa på att göra det jag medvetet och omedvetet försummade som tävlingsaktiv cyklist. Jag vill prata graviditet och barn och tänka på det också. Jag vill vara mycket med min man. Jag vill åka och titta på barnmöbler, bara för det är skoj (även om googla springracers är lite roligare). Jag vill läsa ikapp lite böcker. Jag vill skriva lite. Jag vill ta en cykeltur fast jag inte måste.

Jag kommer alltid att vara en cyklist och jag ser fram emot att fortsätta leva cyklistlivet like Katjas do men cykling är till skillnad från de senaste tävlingsåren idag inte min enda källa till syre. Den är en av dem och jag kan inte andas nog. Just därför känner jag i detta mitt livsskede ingen fomo när det kommer till komplexare äventyren, även sådana fantastiska som DR.

Däremot gör det mig inget om ni känner lite fomo – eller snarare peppas till att cykla mer äventyrligt, både på egen hand och ihop med andra! Det enda som krävs är en cykel – vilken som helst faktiskt, speciellt i början! – och en inställning att det går att cykla överallt, bara man har kul. Låt er teasas genom att instagramma på DalslandRunt, scandorando, läsa min gamla goa DR-story på Velonode eller sök på Dalsland Runt i bloggens sökruta. Och att fortsätta läsa den här glad äventyrsidiot-bloggen, förstås.

Nu ska jag ta på mig min stadscykelhjälm och dra och handla till kvällens middag – får ikväll gäster som är mer inne på hästocross än cyclocross. Puss.

Cykel Livsstil

Jag frågade Jonas igår, kan älska någon så mycket, som inte är född än, visst kan man det?

Ja det kan man, sa Jonas, och jag känner precis så också. 

Och inne i bröstet svällde tanken så överväldigade så att jag
somnade med fötterna på huvudkudden och huvudet i sängens fotända.

Nya vägar. Jag älskar att det alltid, i alla lägen, även de mest hopplösa lägen, även när man inte tror det själv, även då finns det alltid nya vägar att ta i livet. Vilken nåd egentligen, vilket påhitt, även rent fysiskt! – att även den kortaste promenaden hemifrån till mataffären går att göra om till ett äventyr. Och vill man inte slå på stort med ett äventyr så går det att välja den lugnaste vägen. På så sätt vet jag att jag aldrig kan bo på ett ställe som låser in mig i ett slags fordon – ofta motordrivet sådant – för att ta mig hem. Vad hemskt det vore. Tänk att inte få välja vägen. Tänk att binda sig själv till bara en väg, oavsett hur vacker den ter sig i början.

Farten och vägens praktiska bekvämlighet är mindre viktiga nu under graviditeten. Jag låter henne varsamt lirka mig förbi de farligaste och de tråkigaste vägarna – och låter henne visa mig nya vägar. Jag vet att jag alltid kan gå av om jag inte kan hoppa över ett hinder. Jag vet att om jag får ont i bäcken så kan jag alltid sätta mig ner och titta omkring, och tittar jag mig omkring så ser jag plötsligt fler vägar och stigar än den som ledde mig till platsen. Och då är det bara att göra om rutten inne i sitt sinnes gps.

Om jag hinner så tar jag en tur på lite nya, eller nygamla skogsvägar ikväll. Kanske kör jag med låne-mtbn istället för crossen, för att vänja kroppen vid rakstyresittställningen som kanske får ersätta bockstyreställningen på skogsvägarna i sommar.

Puss.

Cykel I väntan på kattungen

Hej jag är trött och gnällig och gör bäst i att hålla tyst och ta en lång promenad men eftersom ni är så gulliga så får ni tre rätt intressanta länkar här istället. Länkar om herrarnas Grand Tour Giro’d Italia som precis vunnits av en glad holländare med dålig kista och stenhårda ben. Loppet som jag vet många inte kan få nog av – som efter en härlig film.

Voilà här är de:

Kort från Rouleur

länk ett. En Rouleur-artikel om 1949-Girots härlige looser Luigi Malabrocca, snubben som hellre gömde sig i en vattentank eller bakom disken på en espressobar än ansträngde sig

Kort härifrån

länk två. En Forbes-intervju med Giros direktör Mauro Vegni (på ryska men ni får en googleöversatt länk) om hur det rosa kalaset faktiskt finansieras. Kan vara intressant – inte minst med tanke på att det skiljer sig från exempelvis Touren och ditt lokala motionslopp

Tom på Touren, kort härifrån

länk tre. Fem fakta om årets vinnare Tom Dumoulin – mer känd som Fjärilen från Maastricht (hehe)! Kanske inga revolutionerande grejer men lär känn din rosa vinnare, liksom.

Puss och vi hörs när jag är på bättre humör! (läs: sovit ut)

Cykel Pro

Måndag folks! Vi kickar igång veckan med denna peppa listan. Voilà här kommer de – ett gäng-tio irriterande cyklistbesvikelser:

ett. När du har glömt att slå på cykeldatorn efter fikapausen och upptäcker det först när du är halvvägs hem

två. När du varit osolidarisk mot klungan och ryckt i ett segment för att äntligen få till det där QOM/KOMmet men upptäcker hemma att de som legat kvar i klungan ändå fått en bättre tid än du

tre. När du har gjort värsta lyckade uppdraget för ditt lag och därför DNF:at  men det enda dina icke-tävlande cykelkompisar hemma frågar är om du vann

fem. När fiket vars varma mackor är det enda som hållit dig levande de sista vidriga milen i regnet och motvinden har ”stängt pga. vattenläcka”

sex. När du får växelstrul i starten eller spurten av ett lopp eller ett träningspass

sju. När du full på endorfiner berättar för din mamma att du cyklat hur långt och hur snabbt som helst och hon kramar om dig och förklarar att även du har råd med en bil någon gång så du slipper ta cykeln överallt

åtta. När kaffet är slut i depån. Alltså… bara nej.

nio. När du har peppat för cykelsemestern i bergen sen typ, förra cykelsemestern i bergen och så åskar hela veckan bort

tio. När du har beställt ett nytt läckert kit som skulle komma exakt lagom till helgens cykling men paketet har fastnat i Düsseldorf

Listan kan säkert göras mycket längre. Kommer ni på några vanliga och/eller irriterande cyklistbesvikelser? Kommentera så kan vi vara besvikna tillsammans (>‿◠)✌

Puss.

Cykel