Kategori: Cykel

Glad måndag. Eller jag är egentligen rätt deppig, har åter lyckats med konststycket att sova prick noll timmar/kvartar/minuter och har fyra möten och massa annat jobbjox idag som måste betas av… men det är väl en del av livet antar jag, bara att bita ihop och uthärda. Jag hade i alla fall kul inatt med att försöka gissa vilket ställe mellan brösten och ”därnere” som mitt nattaktiva magdjur skulle sparka på näst. Det är på natten det händer! Synd bara att man måste prestera på dagen sedan…

Förra veckan gjorde jag i alla fall en Mäktig Träningsplan där i måndags. Ska vi kolla hur det gick med den planen?

På måndagen skulle jag ju gå. Och det gick bra! Gick lite överallt och rätt länge även om det var plågsamt varmt och skavigt ute.

På tisdagen skulle jag trallecykla och simma. Och nog trallecyklade jag – både till jobbet och sedan till lasarettet där jag hälsade på en sjuk vän. Sedan blev jag dock mött av Jonas och det blev en långpromenad igen.

I onsdags skulle jag crossa. Istället blev jag mycket ledsen och mådde jättedåligt hela dagen. Orkade dock ta mig ner till Gropen för att hjälpa en punkad vän i nödan (fast vem hjälpte vem egentligen? Bästa sättet ju att få ut någon apatisk kompis som bara ligger ner och plågas hemma – ring och be om hjälp! Då måste ju hen upp och göra något och plötsligt känns det lättare <3) och kolla på när mina cykelkompisar crossade. Sedan åt vi gott hemma. Alltid något!

I torsdags skulle jag åter gå – jag vet att det är mycket gång nu men det är typ det enda som min kropp gillar och klarar rätt mycket av fortfarande – och gick gjorde jag! Ett gäng terrängkilometer med min kära Gröna Cyklisten ute på Frösåker.

Om fredagen skrev jag ”ingen aning” – men det blev ett sjujäkla damtrallerace! Jag skulle möta upp Jonas för långpromenad (igen) hem från hans jobb men eftersom det åter var varmt, svettigt och kvalmigt så pallade jag inte gå dit utan damtrallade och lyckades till och med förnedra några medcyklister i de få backarna som bjöds på vägen. Flåsigt men ack så tillfredsställande! (de såg ju ändå inte hur jag stod och frustade efteråt) Det blev än varmare så vi sket i promenaden och cyklade en fin omväg hem istället. Jonas fick dessutom extra träning genom att hjälpa till och dra upp mig i de backarna jag annars hade behövt ställa mig upp och ha lite ont i bäcken.

Och i helgen blev det mer naturhäng och vandring. Och om det hunnits med Mario Kart? Jodå. Torskar dock fortfarande lite för ofta för att ha något att skryta om.

Så vad säger vi, har planen lyckats? Jag satt inte hemma och glodde precis, inte varje dag i alla fall. En riktigt energisk vecka blev det. Jag hade förstås velat (sport)cykla mer men kroppen kände tyvärr inte riktigt för det och då fick det vara. Det blev i alla fall en del damtrallelallande och det är bra det också när man är så pass långt gången som jag är. Hela poängen med planen var inte att ställa några krav på min träning utan att helt enkelt ha något att se fram emot i rörelsefrågan. Och då anser jag planen lyckad. Och vad gäller crossandet… tja, har man snyggt droppade hojar så blir de smått ocykelbara i sena gravidveckor, så är det bara.

Den här veckan blir dock precis tvärtom – planlös värre. Eftersom vi har så många andra ärenden inplanerade så hade det känts för stressigt att planera träningen också. Idag är i alla fall planen att sova ut ordentligt. Håll tummarna för mig folksis.

Har ni några skoj planer för veckan? Puss!

Cykel

I vecka 33 vid Skördaren – inte någon vanlig skogsmaskin!
Inlägget kommer snart.
Ser inte mitt hår lite OINTB-Nichols ut här förresten? Hah.

Går upp före Jonas, gör i ordning en glaskanna svartast pressokaffe. Bläddrar i någon katalog, tuggar i mig en nektarin. Öppnar köksfönstret, släpper in morgonens svalka och stadsljuden, vi är idag inne i gravidvecka trettiotre. Två kilos fyrtio plus-centimeters bäbis som drömmer sina flummiga små drömmar om viktiga bäbissaker som hon inte säkert kommer att minnas sedan, hon håller på att bli klok så hon kan bli en smart och snäll individ väl ute. Jag funderar på vilken ny bok jag ska ta mig an ikväll. Mitt system är varannan lättsam varannan lite ”tyngre”, bildande bok så nu är det dags för den tyngre sorten igen. Går och kissar, tur de har bytt huvudledningarna ute på gatan här utanför oss så mycket pink som en annan producerar dagligen! Överför korten från gårdagens vandring till Flickr, de ska redigeras för bloggen senare. Kommer på att jag nog behöver jobba ett par timmar idag. Kroppen orkar helt enkelt inte sitta, stå upprätt och producera tekniska tankar intensivt under så långa perioder på vardagar, då är det skönt att få undan lite på helgtid. Mumsar i mig en nektarin till, tar fram chokladkakorna, häller upp kaffet i två koppar och landar bredvid Jonas i sängen. Han är en långsmal ångande remsa gömd mellan lakanen och vill inte riktigt vakna. Vi läser om gravidveckan trettio tre i mobilen, surfar lite barnsaker och planerar lite. Närmast väntar ett gäng roliga men tuffa veckor med många måsten, en hel del pendling och mycket bestyr för oss båda. Söndagstiden kryper långsamt fram men rätt som det är så är det måndag och nästa söndag igen. Inte ha dåligt samvete för lite lathet! Jag försöker, jag försöker… För inte är det många veckor kvar tills de lugna söndagsmorgnarna är ett minne blott. Helt klart något att längta till – men också helt klart något att inte skynda på. Den bästa tiden är nu, så måste det få vara ibland. Bäst att ta en chokladbit till, för det sker ju faktiskt bara en morgon i vår denna vecka trettiotre. Vilken svindlande tanke!

Puss och hoppas ni får en underbar söndag folksis. Och glöm inte BB-marschen idag, tack <3

Cykel

Igår, när vi hade åkt ner till Groopencross-Gropen för att hjälpa en tubpunkad kompis i nöd så blev det så att vi fick köra ett antal vägar som brukade tråka ut mig innan jag blev gravid och övergick till att cykla stig och grus. Nä inte denna väg igen, man har ju cyklat den så många gånger! brukade jag tänka.

Men igår tänkte jag istället att wow, vilka fina vägar vi har här! för jag hade fått vila ifrån dem.

Och det slog mig ännu en gång hur finurligt funtat livet är –

som nyckfullt rycker upp oss från det slentriana och det vanliga och sliter vår blick från det vi är vana vid, så att vi kan komma tillbaka dagen efter, månaden efter, åren efter… och åter bli nykära. Så som skaparen som har fått vila ifrån tavlan hon håller med återupptäcker färgens styrka och justerar strecken med ny energi, så återkommer cyklisten till sina gamla vägar hon har fått vila ifrån och återupptäcker deras nyanser, och hittar nya detaljer att vila ögonen på under turen.

Rå magi. Känner ni igen den känslan?

Cykel

Hej. Det är inge bra med mig just nu… psykiskt, fysiskt är allt okay tror jag. Men jag kämpar på och grubblar på hur minimera antal svarta hål som detta. För mitt framtida barns skull. Ikväll har jag lovat en kompis lite stadsnära vandring. Det ska bli mysigt. Puss och vi hörs snart.

Cykel

Cykel – Biltema damtralla (nr 3 i ordningen, bor man i Västerås så)
hjälm – Brooks/Carrera, jacka – Weekday

Ibland är den förbenat trevlig, min gamla trotjänare få tjuvar med självaktning ens tittar åt – min glada växellösa biltematralla. Särskilt om det går nerför (vilket det gör när man ska ner på stan, hem är en det en hel annan femma men det struntar vi i nu) och när man är gravidglömsk och kanske glömmer att låsa fast hojen ibland (vilket en i och för sig gjorde även innan en blev gravid men säg inte till någon oki?).

Av någon himla anledning är just damtrallorna den mest bespottade cykeltypen :'( Ingen annan cykeltyp – inte ens elcyklarna, som förvisso är ett trevligt och i mången fall användbart påhitt men som helt klart borde hållbarhets- och trafiksäkerhetsgranskas mer än vad de gör av den entusiastiska branschen som gärna sätter eko- framför allt som inte är en tysk dieselbil – får lika mycket kritik som de till ytan menlösa, men utan tvekan fortfarande mest prisvärda och miljövänliga hojarna som passar såväl som festfina prinsessor som ryggstela kostymnissar. Damtrallor är cykelvärldens små åsnor. Gråa, oansenliga, inte alls lika eleganta som travhästarna racerar eller lika mastiga som kamelerna pendlarhybrider, men fortfarande världens bästa transportdjur för de med ont om tid och för de kortare avstånden.

Så det så. Idag ska trallisen ta mig till sjukhuset för att hälsa på en kär bekant som tyvärr måste bo där ett tag, och sedan rullar vi och baddar mig i simhallen.

Puss!

Cykel