Trots den retliga fartsänkningen…

är leendet lika stort som cykelglädjen och tacksamheten.

(från ramnästuren för ett par veckor sedan)

Hej! Nu när jag har varit gravid i snart fyra månader och tränat lika mycket börjar det bli ganska tydligt hur graviditeten har förändrat och håller på och förändrar min träning. Och så här är det nu i vecka sexton:

✰ periodiseringen är grejen numer. Och då menar jag inte fem stenhårda cykelpass ena veckan och fem lugna distanspass andra veckan. Utan mer cykling eller gym ena dagen – nöja sig med en lugnare promenad dagen efter. Självklart orkar jag om jag måste träna hårdare två dagar i rad, det är inte det. Men kroppen verkar föredra den här varannan dag-träningsrutinen och jag lyder. Det viktigaste för mig är att få röra på mig varje dag oavsett nivån på ansträngningen – inte minst för mina RLS/WED-symtom är värre nu än vanligt.

✰ är helt klart mer flåsig nu. Det är inget unikt för mig – nästan alla gravida är ena flåsmonster – men det är lite märkligt och lustigt varje gång. Av alla moment här hemma är jobbets tre trappor upp värst. Trappan upp till päronens hus på Lidingö tar i och för sig ändå priset. Fyrtio fem trappsteg of hell.

✰ blir mycket fortare trött nu. Trots att jag cyklar, går eller tränar något annat i ett lugnt tempo så blir jag trött. Kanske inte muskulärt men desto mer allmänt på något sätt. Blir sömnig, och slö.

✰ Jag fryser mer nu. Det beror säkert på ett antal faktorer men en av dem är nog att jag helt enkelt cyklar lugnare. Det är en ovan känsla. Jag är normalt tjejen som cyklar utan handskar i minusgrader för ”orka handsvett” liksom. Nu är jag ett påbylsat knyte bakom styret. Men kanske bra? Kanske kommer jag tåla sommarhettan (min kropps värsta fiende) bättre? *hoppas hoppas*

✰ jag har en sämre eller snarare förändrad, balans. Misstänker att detta är bara början – magen är inte så jättestor nu. Men balansförändringen beror inte bara på magens storlek. Det är kanske den enda förändringen som verkligen stör mig. Men jag biter ihop och anpassar mig.

✰ jag är fegare eller om vi uttrycker det politiskt korrekt, mer försiktig. Det hör nog både ihop med min förändrade balans och att man inte längre har enbart sig själv att ansvara för fysiskt. Jag tänker förstås sakta men säkert jobba bort fegheten när det är serious cycling shit dags någon gång igen men tills vidare är jag en liten darrig skogshare och det får vara okay.

✰ jag är förstås omfångsrikare och tyngre. Förutom omaket med att leta nya träningskläder och att farten i backarna är längre så är det en tydlig och välkommen förändring. Kroppen är så fantastiskt grym på att veta hur äta och se ut för syftet och så känns det fint att bidra till att vi är alla slags olika cyklister där ute på vägarna. Både kropps- och livsskedesmässigt!

Puss och här är en kul berättelse på temat.

English: Four months into my pregnancy, there have been some changes in the way I’m training and experiencing the training. The changes fascinate me although it’s quite a job to get used to this new version of me!

Cykel Gravidträning I väntan på kattungen

Vad ser ni när ni öppnar dörren till städskrubben på jobbet?

En städvagn full med städgrejer, en mopptrasa på tork, en kollegas pendlingshoj, det röda ridleybygget, en blå plasthink och ett gäng hushållspappersrullar, vad annars?

Jag var tvungen att studera städskrubben noga jag för att se alla de där grejerna. För när jag öppnar dörren (minst ett par gånger under dagen erkänner jag, som ett förväntansfullt barn) så ser jag vägen. Ser ni vägen? Ja, även denna smala häststig är en väg – hela två faktiskt! Jag ser kvällssolen. Jag ser den vårsprickiga asfalten, jag ser gruset, jag ser stigarnas barrtäcke, jag ser friheten, jag känner bröstet höja sig högt, andas ut, komma bort från staden, bort från shoppinggatorna. Ibland köra med klubben. Ibland köra med någon kompis. Ibland som så ofta nu när jag är i extra stort behov av tyst hjulmeditation, köra solo. Idag är en av mina många och favorita arbetsdagar sedan ett antal år tillbaka. Idag är en torsdag med cykeln på jobbet.

Cykel

Sjuka pojkvänner är som ena superkändisar. Skygga och omedgörliga. Men någon bild måste jag ju ha till inlägget, som har slarvat och inte tagit någon vettig bild under dagens cykeltur? Så då fick det bli ett just-in-time-photo: mina trötta ben, min skygga kändis och min Ridley.

Idag vaknade jag ganska förstörd efter en av dessa drömmar som hade kunnat varit sanna, eller som upplevs som sanna i alla fall. Vaknade mitt i en flott Broder Daniel-spelning som var mer som om Queen hade satt upp den visuellt men det var BD:s låtar som spelades och Henrik Berggren som sjöng. Och bilen där vi två satt samtidigt som spelningen pågick i sekvenser vägrade bromsa och vi visste att vi skulle vakna igen men vi gjorde inget åt det utan skrattade och fortsatte styra bilen nerför backen, på den tomma knöliga cykelbanan, ner mot havet.

Eftersom Jonas vaknade förkyld vart det ingen cykling för honom utan han fanns kvar där i sängen och jag låg där hur länge som helst, ville inte släppa taget om honom. Det dracks kaffe och åts marsipanbröd och kändes på magen och pussades på älskade, levande, mitt och drömmen började blekna med små minnesskvalpar kvar, och så BD på hjärnan förstås.

Jag åt en snabb frulle och lycrade upp mig för det ombytliga aprilvädret. Tanken var ett par timmars jobb och någon timme cykling men då jag hade glömt helgpasserkortet hemma så blev det bara cykling (buhu liksom) istället. Och en tung tanke på att behöva gå upp riktigt tidigt imorgon bitti för att fixa med det som hade behövt blivit fixat idag. Men cyklingen var härlig, speciellt med tanke på att det var första turen efter förkylningen. Jag hade tydligen klätt mig perfekt för en lugnare tur – långbenta paddade tights, långärmat underställ med varmare sportbh under, tunna yllesockor på fossingar, och så softshelljackan på överkroppen. Tyvärr är kissnödigheten allmänt hög i mitt graviditetsskede så jag måste stanna lite väl ofta för att riktigt trivas hela vägen. Men det var en liten petitess. Fick kanske tjugo procent medvind, resten kant- och motvind men sådant bekymrar mig inte så värst nuförtiden för har inga fartkrav utan ska bara fram ju. Strava här ↓

Puss and we’re alright, we’re alright yeah yeah yeah yeah yeah.

 

English: Last night, I dreamt both strange and beautiful and woke up in vain but also with some good music on my mind. Then I went out riding, and now I’m home taking care of my poor sick boyfriend. Have a nice Sunday!

Cykel I väntan på kattungen Kärlek

Fatta Breaking Bad om det stod
Removes grease, gunk and crime istället?

Hej.

Det är alltid trögt att komma igång men när man väl gör’t då jäklar! Jag verkar vara inne i en riktig rensningsrage-period just nu. Igår kväll bestämde jag mig för att det fick vara nog med att vara sjuk, kavlade upp them Barbour-ärmarna och dammsög den goda passaten. Ikväll kommer nämligen en potentiell köpare och snälla – håll tummarna för att åket blir sålt. Det är en grymt trevlig bil och jag känner mig alltid cool när jag rattar den (och var inte vi lagledarduon Birjer & Katja coolast i följebilsklungan under Scandinavian Race då åket fick leka följebil?) men är man en blivande mor så vill man ha en lite modernare bil. Känns liksom bättre psykiskt då. Hur som! Jag dammsög bilen och tvättade den ren invändigt. Nös fram till midnatt men så värt för bilen skiner nu.

Sedan blev jag av med mina underbara tävlingshjul :'( som bäste AK hade handbyggt åt mig. Hade egentligen tänkt låta dem ligga och vänta på min racecomeback men när en cykelkompis annonserade ut hjulbehovet så slog det mig att herre, hellre hon får dem att träna/tävla på än att de ska ligga och förtorka i min källare. När det väl är dags för comebacken så får AK bygga ett par nya, ännu fränare hjul helt enkelt!

Efter hjulförsäljningen vattnade jag mina martyrer till blommor och såg mig omkring i mitt kombinerade vardagsrum/cykelrum. Nu var det inte många tävlingsprylar kvar hemma. Racern är såld och tränar för Vättern i Stockholm. Hjulen tillhör en femtioåring som kickar de flesta tjugoårings asses på asfalten. Ena hjälmen sitter på en cool stockholmsbrutta. Storlek S-kläderna är returnerade (tack öppet köp!) och inga nya tävlingskläder är beställda. Kvar stod jag med en ultegrakassett i handen. Den hade suttit på bakhjulet. Jag gick in i mitt lilla kök. Omsorgsfullt sänkte jag ner kassetten i en plastback och sprutade med Limon Velo. En underbart god citrusdoft spred sig i det lilla utrymmet. Alla rengöringsmedel borde dofta naturliga paradisfrukter!

Kikade sedan i mina verktygslådor. Så många till synes onödiga men för varje cyklist oumbärliga (även när vi inte använder dem) prylar. Diverse små kopplingar. Omaka styrpluggar. Udda avdragare. Ett trasigt (men går nog att laga) växelreglage. De tingen är inte till salu och inte till bortskänkning. För även om tävlingsbenen vilar så slår tävlingshjärtat. Och de riktiga mekaniska sakerna som blänker och låter är de bästa leksakerna för både stora och små eller hur?

Puss.

Cykel I väntan på kattungen Livsstil

tips ett. MyWindsock. Genialt eller onödigt, avgör själva. Men kul grej hur som. Jag måste själv erkänna att det har hänt att jag har ”råkat” cykla genom ett visst stravasegment när jag vetat att vinden låg bra. QOM på denna skönhet till exempel togs inte i motvinden precis. Laddar jag upp segmentet i vindsockan så får jag en massa info jag kan göra precis vad jag vill med. Offline-tips: Saliva ett valfritt finger och höj det i vädret. Dit det kyler blåser vinden. 

Bild från förra årets podium – härifrån.

tips två. La Flèche Wallonne. Herrarnas pågår just nu och finns på Eurosport, damerna har kört färdigt för idag. Året är 2017 men ASO som står bakom Pilen är världens största och pengastinnaste tävlingsarrangör ”kan” av någon anledning ändå inte greja en officiell livesändning av en av vårens viktigaste cykeltävlingar som har gått sedan 1998. Jag har i alla fall följt tävlingen via @ellacyclingtips på Twitter. Vill ni läsa mer om damernas tävlingar i år så har jag gjort en guide här. Offline-tips: Vill du påverka? Dela – diskutera – skriv till Eurosport/arrangörerna – åk och se på tävlingar – börja tävla själv.

tips tre. Jerseypsykadelika från Twin Six. Är man en liten stilren fegis som en annan så har de en hel del blockfärgade och enfärgade tröjor. Hittade märket av en slump (sökandes efter sockor med kattmotiv… eh…) så har ingen aning om kvalitén eller så men gillar kreativiteten och flummet. Offline-tips: Batik är rätt hett igen. Just sayin…

tips fyra. Vasakronans nya Cykel och service-satsning. Tanken med satsningen är att via abonnemang underlätta cyklingen för Vasakronans hyresgäster och de närboende. Det rör sig om bland annat säker förvaring för cykeln, cykelservice via Cykloteket Service Store, dusch-, tork- och ombytesmöjligheter och lånecyklar till dem utan egen hoj. Än så länge finns det bara en fullskalig anläggning i Stockholm och den ligger på Mäster Samuelsgatan men hoppas det blir succé och ett startskott för fler liknande anläggningar och då inte enbart i Vasakronans regi. Tills vidare – creds!

tips fem. Grand Tour – en pyssel-/målarbok för cyklisterna. Idag är det ju sjukt poppis med sådana sirliga målarböcker för vuxna. Böckerna är oftast väldigt vackra men det är idel natur-, djur- och modebilder. För mycket myspys, för lite cykel helt enkelt. Men nu har illustratören Richard Mitchelson fyllt nischen. Boken kretsar kring de tre klassiska Grand Tours och man kan både pyssla och lära sig lite cykelhistoria på köpet. Jag är förtjust. Finns på bland annat Bokus.

Puss och det var dagens fem, hoppas ni gillade!

Cykel