• CK Valhall Dam Elit,  Cykel-SM 2016,  Katja kör landsväg,  Katja tävlar

    Dry your eyes mate, there’s plenty more gear in the sea

    DSCF0921

    Med Jonas dator – hade
    glömt att ladda min Garmin!

    (plockar seriösitetspoäng här känner jag)

    Jo vad ska jag säga. Skitförbannad på mig själv, det är vad jag är. En hemsk slarver, där har ni mig. Gearsen var ju liksom aldrig OK efter Hässlö-kraschen. Inga justeringar i hela världen (inte ens av bäste Bianchi-Thomas) kan liksom ta bort problemet med det böjda växelörat och påföljderna. Jag borde stått på mig och fixat ett nytt växelöra, jag borde lagt mer energi på att fixa min cykel, kanske bytt ut hela växeln bak rentav, är ju gammalt och taskigt. Men ibland orkar jag inte rodda med allt. Och jo, det är ingen himla ursäkt. Ska man tävla så får man hålla sin hoj i toppform, så är det bara. Men den hade ju funkat OK och jag är liksom så oldschool av mig att jag tänker att äsch, det är ändå benen det sitter i, nån krånglande växel hit, nån dit, vad gör det? Men grejen är den att det kanske sitter i enbart benen om man heter Sara Mustonen och är en-två minuter snabbare än de övriga elitgirlsen. Hade jag varit snabbare än Sara Mustonen hade min lucka – som jag fått efter att växlingen fastnat, hoppat, frihjulat och fan och hans moster fram ca en tredjedel av banan vilket gjorde att jag i princip trampade luft fram till hårnålen och motvindsrakan därpå – ja, hade jag varit snabbare än Sara Mustonen så jag hade kunnat hållit undan henne och lugnt ätit in mig i bakklungan efter den cirka tjugominuterslånga jakten. Men självklart var jag mycket långsammare än Sara Mustonen. Så efter de där tjugo jaktminuterna så kom Sara Mustonen för nära bakifrån och jag, och så småningom fler, plockades av banan.

    Häpp det var det SM. Men vet ni, banan var sjukt skoj! Min teknik var ändå rätt skaplig – och bättre för varje varv – jag hade inte längre någon postkraschial ångest och det var så fint så fint! Hoppas få tävla mitt i Norrköping någon gång igen. Vilket otroligt välarrat-SM, ja hela SM-veckan verkar ju en kanontillställning.

    Vad tror ni jag gör efter SM då?

    Lägger mig ner och gråter?

    Nä hörni.

    Jag och Jonas drar en kafferepa och en lunchis på stan, sedan drar vi ut på lite grusrage (på samma cykel, hehe, orka bry sig om hur växlarna funkar när man kör grus… fan där är vi igen!) och så punkar jag big time genomslag mitt ute på någon golfbana vid Göta Kanal och så är pitstoppen kvar hemma i Västerås.

    Fail på fail!

    Tävla i SM på en kraschad hoj – punka den kraschade hojens svindyra tubhjul på Göta Kanal-grus samma dag. Vilken jäkla tur att jag inte försöker vara någon förebild.

    Fast om vi nu ska vara seriösa – självklart är det ju så att jag försöker hålla mina cyklar hela och fina hela tiden. Men jag har så himla mycket att fixa hela tiden, och allting kostar, och allting tar tid, och ibland… ibland orkar jag bara inte. Jag vet att jag har underbara vänner som ställer upp och hjälper till, jag vet att jag har råd bara jag spar in på någonting annat (vilket jag i och för sig gör hela tiden redan men får väl spara in ännu mer), ja det finns egentligen inga ursäkter.

    Men jag är bra på att träna, på att racea och på att lära mig av mina misstag. Alltid något. Även om jag kanske ändå ska bemöda mig att byta hjul om jag ämnar cykla grus. Att vara fricyklist är härligt men blir lite väl kostsamt om man inte ser upp.

    På tal om grus – ikväll ska jag (om allt klaffar och de passar etc.) hämta mig ett par finfina Fizik-mtb-skor så jag kan äntligen köra cross på cross igen. Och skicka efter ett nytt växelöra så att landsvägscykeln hinner bli fixad innan vi drar ner till kontinenten. Puss!

    …och ROSE får allt bli snabbare på att svara,
    försökte via mail skicka efter ett nytt växelöra den 13 juni
    och fortfarande inget svar :(

  • Cykel-SM 2016,  Cykelcross

    Distance au soleil och en sneak-peak på SM-banan

    Om något blir en succé, varför inte upprepa det?

    Idag körde vi alltså helgens andra sköna distanstur i den makalöst snälla februarisolen.

    DSC00293

    En salig blandning velocipeder – extremer åt alla håll! – Tony på den senaste Supersix Evon med slix och Eva på en fulldubbad cross och allt mittemellan.

    DSC00268

    Jag i mittemellan-mode – på cross men utan dubb.

    DSC00295

    Det rådde klassisk kalvarna ut på grönbetet-stämning. Det småspurtades och småsnackades fast mest storlogs hela tiden. Förutom under ispartierna. Där rådde koncentrerad åh shit åh shit-stämning. Förutom för Eva med dubbarna då!

    DSC00289

    Och självfallet hölls det ihop alla småskuttar till trots, det var ju ändå söndagsdistans som kördes och alla vet att det är tiden och cykelnjutningen som är målet!

    DSC00312

    I slutet av turen svängde jag, Tony och vår eminenta SM-fotograf Jonas Wiking (aka pappan till bilderna i detta inlägg) förbi ett av SM-banans kritiska kurvbackar. Extra kritisk idag då det kanske inte riktigt rådde något racerföre precis…

    DSC00326

    Avslutade med att cykla uppför backen efter kurvan och så hem och säga adjö till min alu-Cube då en trevlig cykelman kom farandes ända från Stockholm för att köpa den.

    Punkt slut en underbar cykeldag och här är Strava på det.

    Puss!