Kategori: Annas äventyr

Idag ska Katja cykla 18 mil i Dalsland. Hon är nog som bäst i färd med det just nu. Undrar om det regnar på henne när hon cyklar förbi Åmål.

Själv har jag kört medelgrupp med cykelklubben till Enköping via småvägar. Trafikverket har lagt oljegrusbeläggning (läs dödsgrus) på en del av standardsträckan (Kärsta-Tillberga) så vi fick hitta lite nya alternativ. Faktum är att vi körde en rar liten väg över Björksta kyrka!

Hur som. Det började droppa från himlen när vi lämnade fiket i Enköping. Ett par minuter senare var vi nerduschade och det var lika bra att pricka alla vattenpölar som kom i ens väg.

Jag har inget emot lite regn. Det är mysigt att pyssla om cykeln när man kommer hem så den blir ren och fin. Har man dessutom bra bibs och rätt kläder som jag hade idag så är det rentav helt ok med regn, så länge det är medvind och man inte fryser fötter eller händer av sig. Det kan också bli så att man får lite av en solrand på grund av all smuts som har stänkt upp, det är lite upplyftande! Regn är superfint om man inte har en mobil i fickan som blir blöt och ledsen. Och utan regn skulle vi inte ha den överdådiga grönska med syréner och allt annat vi har just nu som man bara dör av att cykla runt i.

Med regn kommer också en speciell gemenskap. Det tänkte jag på idag. Alla blir blöta. Alla vill hem. Alla gör sitt bästa för att hålla humöret uppe med div. anekdoter och glada tillrop. Det är fritt att spotta och snora när som helst för alla har fullt upp med sitt och allt sköljs bort ändå av regndropparna. Och alla vill dra, för där slipper man hjulstänk.

Jag tror att alla – innerst inne! – njuter av lite äkta badass.

Och det hade ju varit en perfekt dag för att göra DET. Alltså pissa i bibsen under färd. Undrar hur det känns. Nån gång måste ju bli den första.

Och så när man närmar sig hemma, och regnet har öst ner i en timme, och alla är dyngsura och mtb-leriga i fejset och samtidigt så himla lyckorusiga, och gruset har letat sig in i näsan och munnen och öronen, och cyklisten bredvid säger; “vad trevligt vi har det, vad roligt det har varit att cykla idag!!”

Och nån fiskar upp mobilen, lägger sina genomblöta cykelhandskar i en vattenpöl och tar ett foto på hela gruppen, som blir jättesuddigt, och lägger upp det på klubbsidan och skriver en entusiastisk bildtext om regnet och turen.

bild regn Anders normansson

Ja, då är det bara bäst.

(tack Anders Normansson för bra tryck i benen, kamratskap och foto!)

Annas äventyr Landsväg Lida med stil Livsstil

Igår cyklade jag till jobbet i avtagande regn. Trodde jag, som hade studerat väderrapporten. I själva verket regnade det mer och mer, och jag fokuserade på att inte låtsas om att jag blev blötare och blötare och därmed kallare och kallare. Kom till jobbet 1 tim 38 min senare och kunde knäppa upp hjälmen själv. Ett gott tecken!

På hemvägen hade jag lätt motvind och sol. Jag tog den lilla rara Solviksvägen som bjöd på knallgula rapsfält mot blå himmel. Men den är lömsk, Solviksvägen. Det är en väg för den som vill öva på att hålla i styret, väja för hål och laga punka.

Väl hemma kunde jag konstatera att väderrapporten inte hade stämt, den här gången heller. Men orka beklaga sig över väderrapporterna, det får räcka med att vi klagar på vädret.

Cykeln var badass-skitig och jag hade ett klingbyte att se fram emot. Jag hade också gjort misstaget att titta ner i min vattenflaska. Gör inte det! Du kommer aldrig mer vilja använda den.

FullSizeRender(3)
Nom nom

Vattenflaskan skrapade jag så ren jag kunde med en kniv. Sen kom saker emellan och jag gick slutligen och lade mig. Så ikväll gav jag mig på kling- och kassettbyte (med kedjepiska denna gång, tack AK för materielen) samt allmän rengöring.

F-n vad tid det tar att göra saker med cykeln man inte gör så ofta, eller att göra det för första gången. Man borde blanda sportdryck och dricka till middag istället för att koka nässelsoppa som jag gjorde. Då skulle man spara 40 minuter, exkl. ät-tiden.

FullSizeRender(7)

Spänningen i att plocka isär saker för första gången och se om man får dit dem på rätt plats igen! Lite som i stallet när man skulle smörja tränsen till hästarna.

En lite nedslående sak med att plocka isär saker är insikten om hur skitigt allting är. Hur rent allting skulle kunna vara med lite kortare underhållsintervall. Kontrasten mellan rena klingor och visserligen rengjord men smuts-ingrodd kedja. Ack!

FullSizeRender(5)

Det bästa med mekningen är ändå alla kreativa ställen man kan få kedjetatuering på. Och min cykel brukar ju bli flera gram lättare när jag rengör kassetten. Nåt att tänka på nästa gång jag dreglar efter kolfiberramar.

(och btw, hur skitig en cykel kan bli? Oändligt skitig. Och hur ren? Aldrig ren nog)

Annas äventyr Teknikens under

Idag bröt jag mot bägge mina nyårslöften. Jag sov för lite och snorade för mycket. Men vad gör man när klockan ringer 05:25 och morgonluften är sådär vårkylig och man har fått för sig att jaaaaa, morgonspurt med tävlingsgruppen kl. 06:00 är en bra idé!!

Det gjorde jag iallafall, och vi blev till slut två hurtbullar varav min medcyklist Stefan var sommarklädd medan jag körde med både långa ben, skoöverdrag och vinterhandskar.

Benen blev snabbt varma. Inte av nån smekande morgonsol eller mjuk uppvärmning utan av ett bryskt trampande ut mot Anungshög.

Vi vevade på. Vete f-n om jag var lite lat, eller om det var vinden, men det tog en hel del karaktär och sportdryck för att ta i så mycket som krävdes för att man skulle få valuta för den där tidiga uppstigningen och den relativt korta turen (en knapp timme). När vi nått Björnön körde vi egen fart uppför några backar och jag tvingas konstatera att jag behöver göra detta fler gånger för att det ska kännas värt. Det är ju trots allt för min egen skull som jag gör det här.

Om jag kände mig stark? Ja, i nedförsbackarna gick det riktigt bra faktiskt.

Annas äventyr

Kom precis från en sköljis i fågelkvittret och sitter framför bloggen med en kopp chai. Katja är hemma från Mallis med en massa höjdmeter i benen. Jag har lyckats vila idag, och hunnit reflektera över vad det var som gjorde lördagens medelpass till Västerfärnebo så roligt.

Jag tror det var för att vi kommunicerade utan att lägga så mycket värderingar i det vi sa till varandra. Ibland sa vi knappt något heller, det behövdes på nåt vis inte.

Vi var en nätt liten klunga på sex pers som efter 8 mil blev fem då en av oss hade bråttom hem. Det var medvind till Ängelsberg, sidvind till Västerfärnebo och motvind tillbaka. Vi var rätt jämna, en bra förutsättning. Men varje cyklist är unik, med sina toppar och dalar under ett distanspass, och vi skapade någon sorts stämning där vi lärde kanna varandras förmåga och anpassade oss på ett sätt som blev inkluderande.

Vi sa inte: “Orkar du?”

Vi sa: “Dra ner på tempot lite därframme”

Vi sa inte: “Är du trött, vill du ligga sist och vila?”

Vi sa: “jag går in”, och täppte till den lilla luckan genom att svänga in framför, så att den som behövde fick ligga i draget och samla kraft.

Vi sa inte: “Du ser trött ut, jag växlar på en gång”

Vi bara växlade.

medel 25 april roddes

Tack Rodde Vera för fotot, taget vid brandområdet strax efter Ängelsberg

(och när mina ben dog strax innan Skultuna, när motvinden från helvetet hade piskat oss i ansiktet, när det skapades en lucka framför mig. Då ropade jag inte “lucka”. Jag morrade. Sen cyklade jag ikapp).

Annas äventyr Landsväg

Katja är på Mallis. Igen. Ja ha ja! Vad kan vara bättre än att käka styrlinda i den västmanländska snålblåsten, undrar ju en annan.

Det här inlägget ska handla om två saker, ständigt cyklist-aktuella.

 

1. Cykelkakor (bars)

Mina tidigare recept på cykelkakor innehåller ungefär 14 ingredienser. Jag duckar inte för saker som är komplicerade, så jag har glatt mixat, hackat, gräddat och format cykelkakor med alla dessa ingredienser. Men så dök det upp ett recept från cyklistbloggaren Helena Engqvist med blott FEM ingredienser och då var jag ändå tvungen att prova. Det innehöll ju trots allt både citron och kokos och var befriade från allt animaliskt, vetemjölsdoftande och sockrigt, och krävde ingen gräddning i ugn. Allt stämde, yey!!

FullSizeRender[1]
De var värda en fin plåtlåda
Men när jag hade gjort den första satsen var jag tvungen att löpa amok lite. Därav den gröna färgen på den här omgången. Jag har nämligen några påsar med sjukt nyttiga pulver typ vetegräs, chlorella, spirulina och hampaproteinpulver som jag plockar fram när jag har ett akut behov av att känna mig nyttig.

Dessa åkte ned i cykelkakan. Och så lite torkad ingefära för att piffa till det tunga, gröna.

Grundreceptet på Helenas citron- och kokosbars är att mixa ihop 1.5 dl mandlar med 1.5 dl dadlar, 1.25 dl 1 tsk vaniljpulver, en nypa salt och 1 msk pressad citron. Sen drog jag i lite ingefära, nån tsk av samtliga vetegräsaktiga pulver du har i skåpen och så förvaras dessa säkrast i frysen. Nyponskalmjöl funkar säkert också att ha i…

 

2. Klungpsykologi och värdeord

Åh nej. Klockan är jättemycket ju. Om jag ska hinna gå upp i tid för att cykla till jobbet imorgon måste jag sova nu. Men det här inlägget kommer att skrivas, för det är viktigt och intressant.

Annas äventyr Livsstil