Författare: <span class="vcard">Katja</span>

Herre vad jag älskar vädret just nu! Varmt men ändå svala vindar, soligt men inte för utplånande! Firade igår med att kitta upp mig (eh…) på två Jumperfabriken-klänningar med rejäl kjolvidd och Monroe-fall. Jumperfabriken är lite som klänningarnas Rapha. Lite dyrare men håller hur länge som helst, kläderna har smickrande passform en mammakropp mår bra av och snitten är tidlösa.

Nu sitter jag och Ivar på bussen till Uppsala. Vi ska hänga där ett par timmar tills Jonas som hämtar min lillebror på Lidingö kommer och hämtar oss. Därefter åker hela gänget till Gästrikland där vi ska spendera helgen.

Med mig har jag ingen cykel denna gången. Jag träffar brorsan lite för sällan för att vara borta från honom så pass länge som ett cykelpass (med allt pickel före och efter) kräver. Istället har jag packat ner löparkläderna. Två pass – ett längre och lättare imorgon och ett kortare och tuffare på söndag – är målet. Får se vad benen gillar det. Är nöjd med veckans träning. Trots att Tuss gått och blivit natthungrig igen (!) så har jag ändå fått till tre kvalitetspass på Monarken sedan i måndags. Och nog räknas två dagars flyttstädning som träning också?

Nåväl. Jag ser fram emot helgen. Solen. Skogen. Äventyren och att umgås med mina tre favvograbbar – varav en som fyller hela sex månader imorgon.

Puss och hoppas solen ler mot er i helgen 🌞

Hoppetuss Om cykel

Hej.

Ibland kan jag känna mig smått löjlig.

En fullvuxen, trettiotvåårig kvinna som dag efter dag byter om till ett par nötta cykelbyxor, en sportbehå och två vita (för det mesta) strumpor, sätter sig på en ful vit ergometercykel märkt “GIH Sweden” och svettas så att parketten riskerar lyfta. Med solskenet bolmandes rakt in fönstren. Med termometern visandes +11 grader. I en trång liten tvåa. Tittar på andra lycrasvetton på TV. Stämningen är på topp!

Tycker ni det låter helt i sin ordning?

Det är för att ni är mina läsare och förmodligen ungefär lika funtade i skallen, duh!

Jag erkänner att jag inte alltid erkänner hur ofta och intensivt jag faktiskt tränar för mina “normala” bekantingar (de är inte många, normala bekantingar alltså, men de finns). Hur noga jag är med intervallerna, hur röd och blöt och flåsig jag blir när pulsen stiger. Hur icke-bildskönt det faktiskt är, så långt ifrån de episka naturkulisserna och outsideisfree-hashtaggarna.

Det är ett slitjobb. En vardaglig, praktisk och ganska monoton form av cykling. Pass efter pass vars minne kvarstår enbart i benen. Lite som de riktigt pragmatiska uteintervallerna med klubbens snabba gäng. Man kanske startar och avslutar i finvädret med finkulisserna till men under de tvåochenhalvtimmarna som passet är så tänker man bara åh gud, låt mig överleva detta eller åh gud, fan vad jag älskar fart – beroende när och var i passet man befinner sig.

Fast inomhusköret är snäppet värre. Och extra värst är det nu när det är vår och nästan sommar och det känns som att prick ingen annan än en själv sitter och trampar skiten ur benen inomhus.

Vart vill jag komma? Var är vändpunkten, sensmoralen och peppen?

Det finns ingen vändpunkt, ingen sensmoral, och peppen är…

pepp och pepp. Jag är ingen träningstjej. Jag är en cyklist. Tro mig det är inget koketterande. Tänk om jag var lika pepp

P E P P

på att skita i att just cykla så gott som varenda eviga jävla dag på min ergometercykel?

Men det var i cyklingen som jag en gång i tiden fanns min träningsgrej, min medicin. Och det är väl därför det för mig inte känns det minsta konstigt att passa på att cykla när tillfället ges småbarnsföräldralivets alla hundratals små moment emellan. Och ges de när solen skiner och man borde vara ute så är det bara att gilla läget. Jag får mina utetimmar i alla fall.

Nycyklad.

Efter att ha torkat parketten med en babywipe.

Lika härligt och lika självklart varje gång.

Inte konstigt alls.

Kanske inte ens löjligt, om man skulle ta sig själv på lite mer allvar men det, det om något vore störtlöjligt.

Puss

er Katja med sura ben, skyll på dumma ge-ce-en

Katjas Monark Träna med barn

Kan inte få nog av dagar som idag, kan inte få nog av dagar med min honungstuss till pojke.

Snart sex månader, herre min, vart tar dagarna vägen? Gör vi mycket? Gör vi lite? Ju fortare tiden går desto större växer lusten att få vila i det här, just det här

vakna någon gång på morgonen, orka kolla klockan

ta upp dig ur sängen, en sömnig varmfuktig kanelbulle till kropp

massera din runda mage och ge dig kyssar överallt och snacka lite strunt

aghoo mama ghee phliphffs!

men också diskutera viktiga planer för dagen

oj har en halvtimme gått!

göra lite mat, räkna ett-två-tre… om skedar

äta. Lite lek på det och plötsligt är det sovadags igen

Jag tränar. Eller kanske läser lite, sitter i köket med en bok eller en tidning och en kopp presso. Eller kollar på Mad Men eller något annat. Eller gör rent hemma.

Eller sitter och är.

så hörs från sovrummet

puff 

a-puff

puff puff puff AAAHH!

skynda sig in. Ta upp kanelbullen. Kyssa överallt, tuff tuff

hej Hoppetuss! Ska vi gå till parken? Eller ner på stan? Eller åker buss någonstans? Träffa mammorna?

Aghee poo!

och rätt som det är så är det kväll. Har vi gjort mycket? Har vi gjort lite?

Nattning, pussa dig gonatt, du nattas av pappa.

Skriva lite, kanske detta inlägg. Titta på något. Dricka kvällste. Gå in, plocka av kaninisfilten från ansiktet och lägga handen på din mage,

fjäderlätt beröring, så mysigt

lätt puff

ojoj! Bäst att inte störa dig i sömnen.

Kan inte få nog, kan inte få nog av denna honungstiden.

Hoppetuss

Hej! En måndagslista i klassisk bloggarstil här, fem saker jag ser fram emot denna veckan. Voilà:

un. att faktiskt se slutet på gårdagens Paris-Roubaix. Självklart bestämde sig förstagångshejaren Ivar för att bli trött och gnällsig just två mil före the epic win så det var bara att hejdåa Johan & Co, stuva in miraklet i vagnen och bege sig ut i våren igen.

Fast Paris-Roubaix känns lite sisådär just idag ♥

deux. att dra ut på minst två joggingturer med mountainvagnen vår, nu är dessutom så gott som alla GC-banor sopade, wii så vi kommer lätt till Rocklunda-terrängen.

Har ni förresten märkt att en ny kategori har dykt upp på bloggen? Under Träna med barn samlas inläggen som handlar om team Katja & Ivar (och så småningom Jonas också) – ett värdefullt erfarenhetsarkiv är meningen i likhet med Min gravidträning-arkivet.

trois. att äntligen få lya ciclistan färdigplåtad inför visningen. Herre som jag har skrubbat nu. Och stylat. Och kommer att fortsätta styla imorgon fram till fotografens ankomst på eftermiddagen. Fan så tråkigt att styla Hemnet-style. Sterilisera hemmet liksom. Kanske köper en Ögon Cacao-tavla och hänger upp lite ironiskt. Nä skojar. Håll i alla fall tummarna för att mitt hem inte ska bli sönderdissad av fotografen i eftermiddag

quatre. att fira mammas lilla bäbis som fyller hela sex månader nästa vecka! Omg! Bommade femmånadersbrevet så får kompensera med ett längre sexmånadersbrev istället. Nya urgulliga 6 mån+ nappar med djurmotiv är i alla fall inköpta. Ett BVC-besök står också på schemat och det är alltid spännande.

cinq. att köra några längre monarkpass eftersom tuss nu sover längre på eftermiddagar så jag har lagt om ordningen något.

Fast jag kom på några till: att se klart Mad Men så jag slipper gå runt som en osalig ande och undra vad som händer näst, att jobba på min bokläsarro som är något vacklande efter mitt livs kanske längsta bokläsarlösa period (säkert tre månader om inte mer? Åh som jag läste den första amningstiden, hur hade jag klarat orken utan böckerna?), att köpa de där Adidas Gazelle jag sneglat på hur länge som helst samt att sälja av lite fler gamla cykelprylar jag inte har någon glädje av just nu. Och njuta av min frenemy våren.

Puss och nu kör vi veckan!

Om cykel Träna med barn

God morgon söndag! Vi börjar med en mysig sak så jag får det gjort

Save klart ✔ Att lägga till en ny hoj under My GearStrava är rätt tillfredställande eller hur?

Hittills hade jag ju kört enbart en tur på trekkisen ifråga och den gick mest ut på att vänja sig vid sänkstolpen (läs: leka kontorsstol ute i det fria) samt bikefittas lite till. Klen som jag är i knäna och ryggen kör jag alltid en sådan tur när jag blir med en ny cykel – ofta är det något som behöver småjusteras inför det skarpa läget.

Igår fick dock både cykeln och jag bekänna färg som faktiskt mountainbikers. Tyvärr var det långt till de kaliforniska bergen men ett ganska lagomt avstånd till den tallbeklädda rullstensåsen mellan Alberga och Kungsör aka fina Björnlunken-banan à 18 km stökig cykelglädje så vi styrde saaben dit.

18 km är så perfekt för en trevlig men ändå asajobbig tur tycker jag. Alltså hade dessa 18 km gått i snabb grusvägig Cykelvasan-ish stil hade det känts kort och småtråkigt. Men Björnlunken-banan är inte direkt någon bana man får så mycket gratis på, möjligen någon kilometer precis i slutet. I övrigt fastnar man och självvälter om man inte driver framåt hela tiden.

Igår var min andra gång på Björnlunken-banan och första gången som icke-gravid cyklist (här är btw inlägget om vecka 23-turen full med Jonas vackra kort). Nackdelen var att jag inte hade min grymma fotograf pysandes bakom mig tagandes läckra #foreverbuttphotos. Fördelen var att jag inte behövde noja mig för den lilla tussinvånaren i min mage.

Alltså passade jag på att njuta av följande saker:

njutning ett: Stora hjul. Fy fan vad jag älskar 29. De svalde precis allt – rötterna, rull- och standardstenarna, småstockarna etc. Trodde inte det skulle kännas så annorlunda mot 27,5 men det gjord det visst. Behövde egentligen bryta flowet två gånger och det var i de två superbranta och knixiga uppförsbackarna min nuvarande form inte räckte till (samt när jag kört vilse och behövde ringa Jonas då)

njutning två: Vädret. Det var helt perfekt. Runt 10-11 grader, lagom soligt och inte så blåsigt i och med i skogen. Jag blev till och med för varm haha.

njutning tre: Ansvarsfriheten. Äntligen kunde jag slappna av och köra på ordentligt. Att vid misslyckanden och urfeganden cykla tillbaka, vända och köra igenom partiet en gång till för att sätta det.

Allting var förstås inte smooth rakt igenom. Banan var inte i perfa sommarskick, med många grenar och annat jox från skogsavverkningen och en många skariga ispartier där man fick hålla tungan rätt i mun för att inte sladda av. De sommartid så snabba gruspartierna var tungtrampade på grund av den tjälblandade lersörjan. Rumpan blev blöt direkt och höll sig blöt under hela passet på grund av alla pölarna. Jag triggas dock av sådan åkning och hade kul – förutom de obligatoriska vilseåkningarna som väckte irritation speciellt gången jag körde ut på någon hästskitig åker där hjulen bara sjönk rakt igenom.

Hur kändes kroppen och dess form då? Lite för tung. Lite för flåsig. Lite för ojämn. Med för få färska mil i sig. Precis som jag hade förväntat mig – men med den lilla bonusen att benen kändes starka, och ögat skarpt, och spårvalet säkert. Skitkul hade jag och det bådar gott inför den fortsatta resan.

Puss och ni har väl också cykelhärjat ute i våren i helgen hoppas jag?

English: Yesterday, I did some fab mountainbiking at and around an esker between Alberga and Kungsör in Södermanland. It was just dirty and fun and I loved riding a 29-er.

MTB