Författare: <span class="vcard">Katja</span>

Hoppetuss är mjuk överallt. Mjuka fötter, mjuka lår, mjuka fingrar triangelformade som kattungesvansar, mjuka ljusa bomullskläder och rödlätt silkeslent hår lite ojämnt fördelat på det barnsligt stora huvudet. Hoppetuss är så mjuk, så varm, så härlig att mamma har svårt att låta bli honom ens när han somnar till på dagen och mamma borde vila själv. Nä, då tar mamma tag i Hoppetuss, lyfter upp den avslappnade småtunga kroppen och lägger babyn tätt tätt intill sig i sängen och så ligger de där, under filten, Hoppetuss värmefuktig i håret och så mamma, vaken och med näsan i drömmen bakom örat på Hoppetuss. Så liten Hoppetuss är i dessa stunder, så oerhört kär. Mamma kan inte, vill inte somna in ordentligt – så värdefullt det är att bara ligga, småblunda och småpussa på sin ljuva klimp. Tänka är han på riktigt, är han min, tänka på allt i världen man vill ge honom, och allt i världen man vill honom bespara, tänka på hur det blir och hur det kanske inte blir, tänka och pussa och bli inte än mindre klok men än mer kär i den lille Hoppetuss.

Mamma är ingen stark person, det har hon inte varit på länge. Lika obeskrivligt lycklig som hon är för Hoppetuss, lika ledsen är hon för det där andra som Hoppetuss är för liten för för att förstå sig på. Men för Hoppetuss är mamma starkast i världen. Så stark att han vill åka runt i mammas famn med halsen utsträckt och uppsynen nyfiken mest hela dagarna. För så stor och full av intryck är Hoppetuss lägenhetsvärld, så full av gnistrande lampor, surrande fläktar, plingande elektronik, babblande människor, prasslande papper! Spännande men ändå tryggt är det hemma med kända syner, dofter och ljud. Desto mer är det utanför hemvärlden. Prompt ska mamma ut och dra runt Hoppetuss i vagnen och peka och visa och förklara på flera språk. Alldeles rund om de gråa ögonen blir lille Tuss, skelar lite och blundar snart om. För åh så härligt är det att sova i vagnens åkpåse, timme efter timme, medan mammas långa ben bär henne och Hoppetuss på släta asfaltsbanor och gungiga grussvägar och hon sjunger på låtar som Hoppetuss kommer själv att upptäcka och bli golvad av om några år. Mamma är lite avis på Hoppetuss på det sättet. För hon minns första gången hon hörde Bohemian Rhapsody. Och första gången hon läste En världsomsegling under havet. Och första gången hon hoppade från bastuns tak ner i snöhögen under för så mycket snö var det den vintern! Tänk så mycket som mamma redan gjort som Hoppetuss kommer att få testa för första gången. Smaken av kiwi. Doften av solvarmt trä. Synen av ett mäktigt valskelett på ett naturhistoriskt museum. Känslan av att bli kär för första gången. Och tänk så mycket som mamma inte har en aning om men som hon kommer att prova och uppleva tack vare sin Hoppetuss.

Men den här tiden måste upplevelserna och äventyren portioneras ut försiktigt. Trött är mamma, så trött att hon en gång somnade till på bussen efter bara en hållplats. Mamma ammar och vyssjar, matar och smeker, pratar och leker… dygnet runt är det fullt liv i den lilla lägenheten. På kvällen kommer pappa hem. Så festligt det känns, aldrig är han så efterlängtad som då! På kvällen är också Hopetuss mage i obalans sedan så länge mamma och pappa minns. Festligt är det förvisso – men även bra skrikfestligt. Livet är så annorlunda nu, tänker mamma och försöker hinna växla några ord med pappa mellan vyssje- och matningsvarven. Kommer det att bli lugnare? Jadå, säger han. Kommer vi att klara detta, klara oss? Jadå, säger han och mamma vet att han talar sanning. Sedan minns mamma sällan mycket… oftast somnar hon samtidigt som Hoppetuss, utmattad, uttorkad, med den eleganta amningsklänningen på, så tjusigt med kräks på axeln.

Nattetid är Hoppetuss ett säreget platskrävande nappdjur. Egentligen borde han alltid sova i sin egen säng – hundrafyrtio centimeter är ändå i det trängsta laget för två vuxna och en snabbt växande spädis. Men så gott Hoppetuss somnar inkilad mellan mamma och pappa som snällt får balansera på var sin sida sängen för att deras tuss ska få ha sin trygga zon. Så fint han ligger på sidan och för ihop sina korta böjda babyarmar mot bröstet. Tyst sover Hoppetuss, knappt hörs hans andetag. Börjar det puffas så vet mamma – då är det dags för mat och blöjbyte. Upp i sittläge, fram med bröstet, upp med hungrig bebis. Många tankar snurrar i huvudet på mamma. Nattetankar, märkliga tankar. Mamma sörjer, mamma älskar, mamma längtar, mamma genomlever, försöker hålla den värkande ryggen rak, analyserar om och om igen. Tryggt håller hon i sin Hoppetuss som grymtar på. Väx du Ivar min, väx dig stark och fri och god!

Snart gryr dagen, snart är det ljust och dags för nya påhitt för lille Hoppetuss och hans mamma. Men först – lite sömn… liiite till sömn… snälla söta Hoppetuss…

Hoppetuss

Hej.

Idag var ingen vanlig cykeldag och inte ens en vanlig dagdag heller. För idag spelade vi in första avsnittet av världens värsta bästa cykelpodd wii!

Jag och min baby Beastie Boy började dagen med att klä oss varma och gå en solig vinterpromenad förbi Netonnet för att införskaffa mic nummer två ty jag hade enbart en mic till min gamla podcaststudioutrustning från Behringer anno 2008 (eller 2007? Minns inte) samt choklad till kaffet. Väl hemma skulle jag lira ihop ljudsystemet ihop med min bärbara Mac Pro men självklart fattades det ju en sladd så det sket sig… hade ju glömt att jag 2008 hade en stationär historia med fler ingångar.

Det blev en inspelning ändå, med lite sämre teknik. Det gäller att passa på när den andra halvan bor på andra sidan Mälaren närmare uttryckt fem landsvägsmil ifrån mig.

Japp – det var ingen mindre än Grön Cyklist aka Anna Lindén även känd som min bättre cykelhälft (och gästbloggare under kategorin Annas äventyr) som är min ordinarie medpoddie.

Och Ivar. Som gärna småskrattade lite med oss (eller åt oss? Lutar åt det senare) då och då. Jag tror jag låter de ljuden vara kvar efter mixningen.

Hur blev det? Precis som ett första avsnitt kan bli. Tänk första plätten. Inte helt perfa tekniskt och formmässigt, men ruggigt efterlängtad och mycket smarrens för det. Vi hade roligt och det känns som att vi förmedlade bra det vi hade att säga.

Nu återstår handpåläggningen. Blir så spännande att skicka ut resultatet till er läsarfolks.

Jag ser redan fram nästa inspelningsdagen. Det blir ett helt annat tema – och en annan, cykelkunnig och folkkär medpoddie.

Puss.

Cyklistpodden Hoppetuss

Hej *skakar hand med 🖖🏿 på*

Idag körde jag årets första uterepa. Häng med!

Det blev åter den gamla goda Vinnersjövägen som stod arena för dagens tur. Se så fin den var smekt av det subtila snöfallet och det gyllene solskenet:

De hårda vindarna, lager-på-lager-isarna och motorfordonens däck hade satt sina spår – det kändes som att cykla på månen, med hennes kratrar. Särskilt om man tittade rakt framför sig och inte på sidorna.

Det var nog kanske enbart de outgrundligt gröna granarna och de fyrhjulsdrivna åken som då och då svischade förbi som avslöjade att det inte var månen jag cyklade på utan en mindre nedrenorrländsk landsväg.

Det var rätt kallt ute eller ”-6 men kändes som -9” som man skulle säga om man vore en meteorolog. När det blåste ute på åkarna kändes det banne mig som -12 med. Brr!

Inte alltför kaffe glass mm-sugen med andra ord.

Här vid div. handel vände jag hemåt. Fort, fort – har inte råd att bli kall och jävlig med ett litet hjärta hemma att ta hand om.

Den dryga sidmotisen ut förvandlades rimligt nog till mysig sidmedis på vägen hem. Dock hade det snöat ännu mer vilket gjorde föret än lurigare. Tur en gillar härja på isen.

Hemma! Lillkakan i efter den sista viktiga avrullningen på lätta växlar *pekpinne intended*

Och efter den mycket snabba – längtig! – och mycket heta duschen så blev det äntligen dags för belöningen. Min älskade son, min gudomliga Hoppetuss Hoppetuss som bor i min famn och värmer mig resten av kvällen då Jonas är och kör sin solotur på nedrenorrländska landsvägar.

Puss och snöboll på er!

Vintercykling

Glad fredag folksis!

Som vanligt är ni latast att kommentera på bloggen men ivrigast i andra kanaler – har fått in hur många grymma ämnen som helst. Noterar dem allihop och det blir ett inlägg på det. Extra glad är jag att så många kommentarer inkom i gruppen Cyklande tjejer. Tänk så många grymma cykelgrupper det finns där ute – tack för mångfalden Internet <3

Tänk dock rara ni på att denna första omgången kanske inte blir alltför bombastisk – det är ju faktiskt en småbarnsmamma & Co. som kommer att prodda den. Fast å andra sidan är det lite meningen heller. Det ska vara och kännas mer som ett temainriktat cykelsnack över en kopp kaffe passionerade cyklister emellan snarare än ett välinoljat intervjuprogram. Nåväl. Vi får helt enkelt se allteftersom det flyter på och podda oss i form. Jag är övertygad att oavsett hur så det blir roligt, snyggt och alldeles lagom nördigt. Bonusen blir förstås ivarjollret (eller gallskriket beroende på när det aktuella avsnittet spelas in?) i bakgrunden.

Nästa vecka spelas de första två avsnitten in. Sedan hoppas jag att sonen låter mig redigera dem snygga för ert nöje och cyklig tillfredsställelse. Hoppas Tuss är på gott humör nästa vecka haha!

På tal om Tuss så är vi och åker buss just nu. Ute är det slask och bröt men jag tänker prompt cykla minst två – om än korta och ruggiga – gånger i helgen. Med start kanske redan ikväll då det ska frysa på lite. Japp, precis sådan är planen. Gosa med Ivar, cykla och bara vara. Min medicin.

Vi hörs snart igen – fortsätt skicka in era förslag på ämnen. Puss.

Förresten – fick igår av bloggkollegorna Hasse och Helena Enqvist veta om att en till cykelpodd är på gång – den av Helena ihop med Elna Dahlstrand. Spännande tycker jag och ser fram emot resultatet. Läs om podden på tjejernas respektive bloggar här och här.

Cykel Kärlek Power to the readers

Hej.

En kort fråga då jag har häcken full idag –

– om ni får önska ämnen i en svensk cykelpodd

vad önskar ni då?

Spåna fritt. Träning, landsväg, MTB, CX, post-cykling-depression, kaffe, cykelkändisar, fails, material, rövsmörj, DH, tävlingssnack, depåer, mat, #cykelporr, äventyr, para, vägval etc…

Vad vill ni höra om? Inget ämne är för heligt eller för tråkigt.

Kommentera, maila till cykelkatten@gmail.com eller skriv på Facebook där jag ställt frågan eller på Instagram.

Jag tror ni förstår varför jag undrar. För det är äntligen dags att förverkliga idén jag har burit på länge men inte hunnit förverkliga pga. livet/latheten/+ ANNAT.

Tack och puss från mig och mina än så länge hemliga medpoddies 🤫

Power to the readers