Författare: <span class="vcard">Katja</span>

Hoppetuss Hoppetuss! Titta, det snöar nu! För första gången i år – för första gången i ditt liv snöar det min bebis. Med snön kommer ljuset och glädjen. Borta för stunden är de grådassiga novembertonerna. Världen kläs i vitt och allting blir lite festligare, lite renare och lite… nyare?

Du snusar sött i barnvagnen. Det är nästan bara den ännu småplatta nosen och en liten bit av den stickade jordgubbsmössan som syns i det ombonade dunklet. De stora mjuka snöflingorna yr runt om vagnen och landar på suffletten men inne i din liggdel är det varmt och mysigt. Får jag krypa in hos dig? Senare när vi kommit hem efter vår långa promenad genom skogen i förvandling och jag tar upp dig för att rapa efter amningen så tittar du storögt genom fönstret bakom min axel.

Du är för ung, för ny precis som vintern. Du kommer inte att minnas denna första snön, på din enmånadsdag den fjortonde oktober. Men jag kommer att minnas den åt dig, precis som jag minns att jag plötsligt reagerade på att det regnade ute, efter att inte ens noterat omgivningarna eller tittat ut genom fönstret i vårt BB-rum.

Idag är du en månad vår Ivar. En kort tid i en vuxen människas tillvaro – en viktig och stor tidsintervall i en liten bebis liv! Du växer så det knakar. Mest på längden i och för sig, men då får det vara så. En tjockkindad sardin är du utsträckt i min famn, både lång i din vita ärmlösa body och oändligt minimal i ett. Ibland är du precis som en komplett liten pojke och ser nästan äldre ut än din månad. Då är ögonen outgrundliga och kloka. Ibland är du hur ömkligt späd som helst. Ögonen i kors och en skvätt mjölkkräk i mungipan. Jag blir inte alltid klok på dig. Ändå är du självklar ända sedan första tuff tuff AAHHH!-skriket den där fredagsnatten.

Grattis Ivar. Vi älskar dig så. Och förlåt att du har fått en chokladkakefläck på din kind ser jag nu. Det ingår när man är Katjas barn förstår du… 

så låt mig pussa bort den. Win-win!

Puss.

Hoppetuss Kärlek

👋😬😁

Hej!

Jag är ju en lagom konstig typ. Jag älskar att umgås med människor men jag är samtidigt livrädd för människomöten. Och ju mer privat ett möte är desto harigare och nervösare är jag. Inför. Att dra en föreläsning om byggteknik på Uppsala Universitet – inga problem! Att vara speaker på en cykeltävling i en ny stad – no big deal! Att racea på Avenyn i Göteborg inför fullsatta uteserveringar – ger extra watt förstås! Att fråga om någon ny bekant som verkar gilla umgås med mig vill hänga med mig en kväll… ehm… åhm… jag har förresten tvättid och en bok att läsa ut.

Och så sitter jag där med min bok och ångrar att jag fegat ut igen. Och plågas samtidigt av tanken på att den vänliga nya bekanta kanske går och hittar en ny Katja att hänga med. För vem kan gilla mig? (en sjuk och otacksam tanke av någon välsignad med fantastiska vänner, jag vet. Förlåt)

Fröken skruvad självkänsla, det är jag det.

Men nu jävlar, nu är jag inne i en ny, modigare epok av mitt liv. Hoppetuss förtjänar den bästa versionen av Katja och den bästa versionen av Katja låter inte sina sociala tillkortakommanden stå i vägen för nya möten med människor utanför mina vana umgängeskretsar.

Det braiga med stan är att det kryllar av många och framför allt olika individer. Gamla, unga, lytta, fattiga, rika, sinnessvaga, dumma-i-huvvet, kloka, moderater, centerpartister, invandrare, cyklister, före detta lantisar, feminister, äventyrare, hundägare… och förstås – föräldralediga morsor!

Ett eget släkte. Mytomspunnet. Med åsikter, latteskummiga läppar och en varsin skatt (minst en!) i barnvagnen.

Eftersom det inte finns nå många bland mina vänner och bekantingar i Västerås som är päronlediga så har jag anmält mitt intresse att träffa nya äventyrliga friluftsmorsor på rullavagn.nu – en sida jag såg reklam för på BVC (Internet ♥️). Hade ärligt talat inte väntat mig någon respons men se där – gurkstan verkar ju vara full av unika, coola kvinns som också gillar promenader, bälga i sig kaffe och inte känner alltför många mammalediga.

Så nu är jag här. Med ett… antal mammadejter på gång. Något nervös. Okej, ganska nervös. Kommer vi att komma överens? Tänk om jag som vanligt klämmer ur mig något konstigt och lite väl nördigt? *inte bara prata cykel inte svära inte dra galgskämt nu Katja*

Nåväl. Det känns roligt i alla fall. Vem vet, kanske blir vi en liten klunga till slut.

Min första mammadejt är nu på fredag – håll tummarna för oss!

Puss.

Hoppetuss

Påpälsad under gårdagens Groopencross – satans ruggigt och satans skoj!

Hej från morgonbloggaren amningsbloggaren mobilbloggaren.  Har precis tryckt i mig ännu en av nattens mellisar – som ammande är man typ konstant hungrig och måste äta för att kunna ge mat förstås – och tänker rimligt på min vikt eller snarare min övervikt.

Det vore från min sida en hyckleri att påstå att vikten inte spelar någon roll fast jag är cyklist.

Som jag berättat tidigare så hänger varken min estetiska självbild eller mitt psykiska mående på hur mycket jag väger off-bike. Men som cyklist och dessutom som tävlande cyklist så vill jag vara så lätt (och så stark) som möjligt. Förutom de självklara anledningarna som har med farten att göra så är det helt enkelt roligare att inte vara för tung, ens när man ”enbart” nöjescyklar. Jag vet det för jag har vägt både (för min kropp) mycket och lite och mittemellan och presterat/trivts i sadeln därefter.

Just nu efter graviditeten väger jag cirka femton kilo över min okej vintercykelvikt. Huruvida siffran är ”normal” eller inte har jag inte den blekaste aning om men den är min i alla fall. Ingen värdering i den – bara torra fakta.

Att gå ner femton kilo är inget en icke-panikbantande person gör på en månad eller två. Och speciellt inte om motionensmängden inte riktigt är upp till en själv på ett tag. Prioriteringen är den fjuniga pöjschen – för stunden inlindad i mjuk grå filtis – slaggandes i min famn.

Tack och lov har jag inte så där superbråttom. Att banta är som sagt uteslutet, dumt mot barnet och rentav tråkigt så nedgången får ske med hjälp av amningen och den gång-/styrke-/cykelmotionen jag mäktar med. Fast okej. Att dra ner på läsk och pastellfiskar är kanske också en god idé…

Det ska bli så skönt att känna sig lätt, stark, teknisk och snabb den dagen jag står (ruskigt bakseedad men inte ledsnare för det) på startlinjen igen.

Nu blir det en kopp kaffe och en chokladbit till. Är ju morgon liksom. Måste firas!

Puss.

Cykel

Mitt ljus är trasigt. Det har slagits sönder, slukats bit för bit. Vi håller hårt i vår bebis, hans underbara ljus får inte skymmas. Det blir bra min ängel, mamma är här med dig. Men jag orkar inte blogga på ett tag. Förlåt.

Kärlek

⇒ det är EM i cykelcross imorgon 5/11. I år hålls det i tjeckiska Tábor och i år är ett redigt gäng svenskar med. Inte minst den grymmaste Ida Erngren! Här finns startlistorna, banan mm.

⇒ föranmälningstiden för Sveriges sandigaste cykelcrossfest – jajamen vårt kära Groopencross som är på lördag 11/11 – löper ut idag lördag 👋 Så vill du som ska tävla slippa bli seedad någonstans bak anmäl dig nu. Här finns mer info och du glömmer väl inte att gilla Groopencross på Facebook?

⇒ det börjar bli frostigt och isigt lite varstans i landet. Vissa har redan fått snö medan andra får dras med en lätt och desto mer förförisk halka på morgnarna och kvällarna. Det är med andra ord hög tid att sko om cykeln till vinterdäck. Jag gillar att sejfa med så många dubbar som möjligt, kör på Schwalbes Marathon Winter sedan några år tillbaka.

⇒ även slasket kommer ihop med kylan. De dagarna det är slaskigt är skärmar och en kompislapp – den där sista pricken över iet som gör att hen bakom dig slipper bli nedstänkt – ett mycket mycket välkommet inslag. Här har jag med hjälp av er läsare listat ett gäng bra sätt att tillverka egna kompislappar. Om man inte vill köpa en färdig förstås – googla ”buddy flap”.

⇒ det är hög tid att glida med i vintercyklingens cybervärme – facebookgruppen Vintercyklisterna.Tips och tricks, rundinspo och annat kul.

Själv längtar jag till min första uterunda efter graviditeten. Den dagen jag kommer ut kommer jag inte att bry mig om det ens är -17 och slask (ett typ omöjligt kombo men ni fattar). 

Nu är klockan snart sju på morgonen, jag sitter uppe i sängen med en varm Ivar mot bröstet och har lyckats mobilblogga med 3/4 högerhand och 1/4 vänsterhand och Ivar verkar mätt och stinn. It’s a win win! Vi är uppe i Hedesunda förresten. Hörs mer sedan. Puss. 

Cross is boss Cykel Vintercykling