#lidamedstil,  Between the rides

So what we gotta lose? What we gotta move? I move mountains.

God morgon folksis! Eller förmiddag? Vet inte vad man säger numer när en annan är uppe sen ottan varje morgon.

Har inte sovit många timmar inatt. Tankarna går som myrorna i benen (och inatt även armarna, jäkla WED/RLS-elände). Den här januarin har bjudit på en livskompott så intensiv, o-ego och solfattig att jag ibland undrar hur jag – vi – har orkat utan att bryta ihop och börja tjuvsupa boxvin och spela nätpoker för smslånade $ typ.

🤔

😌 nädå.

Om februari kommer att bli lugnare? Skulle inte tro det va. Då ska vi ju skola in Plutten på föris också. Och så har det ju självklart blivit något strul med platstjosan så inskolningen som skulle börja i början på månaden börjar inte förrän i mitten. Det ska bli mycket intressant att försöka få ihop kalaset med tanke på hur min jobb- och livsagenda ser ut. Men vadå, jag har fått ihop kalaset ett gäng gånger förr. Och Jonas – Jonas är en född klippa. Däremot hade det förstås varit skönt med lite lugn och ro. Även klippor behöver vindstilla perioder för att inte söndras ner av havsvågorna.

Men det är väl det som är ödet, och priset man får betala för att inte ha lärt sig att välja den lätta vägen i livet.

Well well. Jag har det hur bra som helst. Jag är välsignat med ett barn så självklart, vackert och gott inifrån och ut. Jag har skitkul i livet och är omringad av kärlek och folks som gör allt för att få mig att må bra, även om jag min vana trogen gör allt för att slå det ifrån mig i stunden. Och jag har lärt mig att finna ro i stormarna genom att vägra slå knut på mig själv för onödigheter.

Det är väl det där med cyklingen. Är det för lite av den varan så är mitt liv inte riktigt komplett ändå. Kan leva utan tur. Kan leva utan choklad. Kan leva utan sol. Och utan berg. Men utan berg och cyklingen, svårt alltså.

Jag körde ett fint kort inomhuspass i fredags. Postkräksjuka ben, usch, men sjungande själ. Må slutet av januari och resten av den kalla årstiden bjuda på många fina cykelpass, oavsett form och innehåll.

Slut på självterapin. Om en timme är det dags att slå på lite extra rött Chanel på läpparna, packa ner gåvorna jag njutshoppade i Stockholm igår och bege mig ner mot Mälarens strand för lite förbubbel och brudhäng.

Som Anna ba: ”Ingela får en sjuhelvetes vackert och sprudlande vinterdag!”

Bröllop och dop för en kär cykel+ kompis och hennes fina lillfamilj.

Nu kör vi. Ut i solen. Puss!

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.