Skills & chills på grus, stig och kraftledningsgata

Hej torsdag! Ska vi se tebax på den gångna helgens andra grymma november(!)pass?

Let’s go

Körde passet med den här. Fadern till mitt barn.

Ge mig finvägar, sa jag

Och då vart det så för om det är något Jonas är bäst på så är det ruttplanering och stigfinneri.

Varken deppig eller wannabe-mystisk,
glor säkert bara på något litet spännande i riset

Tja, även om inte alla stigarna riktigt gick att cykla på

ens om man är är en enduroperson på en Ibis (fast obs obs han kom förstås längre fram på den dära stigen än jag gjorde, om än med en liten ettrig krasch som inslag).

Men de som gick att cykla på var förstås wow. Helst hade jag hållit mig enbart till skogsstigarna. För trots att vädret var lika fint till utseendet som i lördags så var det mycket fuktigare, blåsigare och därmed obehagligare i luften – överallt utom just i skogen.

Men det var ändå distans och inte enkom stigpickel som stod på schemat så vi adjökade brötet och rullade ut på grusvägarna istället.

Så cyklade vi några partier på kraftledningsgatan i närheten av Ölbo.

Älskar kraftledningsgator sedan tidig barndom. Det är något med det öppna, torra, nyttotekniska, knastrigt elektrifierade som gör mig glad i själen. Som luftens järnvägar är de genom skog, och ingen annan är den andra lik. Vilken bra uppfinning egentligen! (och på tal om, kommer ni ihåg Sound Of Noise-filmen där de lirar på kraftledningar?)

Omg överexponerad bild deluxe sorry sorry. Hur som! På kraftledningsgatan fanns det en hel del coola stenhällar med massa naturliga drop och hopp att träna på. Det var soligt och härligt och inte särskilt halt heller. Fast okej, tillräckligt halt för att jag skulle fega i de brantaste partierna. Men äsch. Tränar man teknik för sällan så blir det så. Är väl bara att fortsätta nöta

Kul hade vi i alla fall, och var inte särskilt sugna på att lämna denna naturens spontana lekpark!

Men det var till slut så dags att göra det. Mer grusväg, stig och motionsspår hem till Plutten <3

Inser nu att inte ett enda av korten däruppe visar mitt fejs. Så här får ni mig i makro. Nycyklad. Mör. Vacker som man blir efter en dag i naturen. Saligt skelögd.

Vilket bra söndagspass att se tillbaka på. Har precis klarat mig undan en fet förkylning (enormt med sömn och energisparläge i dagarna två är receptet denna gången) och hoppas att hinna sno åt mig ett gäng distanstimmar även i helgen.

Puss och hoppas ni är kry och cykelsalig ni å!