Hej, vet du vem jag är?
Jag är hon med benen som börjar åter bli stål för jag har fått tillbaka mina lungor
hon med humöret som går att leva med för svalkan har torkat mina tårar
Jag är hon som inte kan få nog av att göra allt med dig, som vi inte förmått göra i sommar då vi mest överlevde, och tack gode g för dig som stod för lyckan
Jag är hon som rullar snubblar springer knappt hinner hämta andan
för jag lever ikapp sommaren
jag är hon som äntligen ler
ler äkta, ler brett
paniken har s
l
ä
p
p
t
🌬
fan kom inte på nåt poetiskt här
men du är ju för söt här i gräset vid Sågdammen
socker socker socker, och så två vinteräpplen till kinder
Jag är hon som är äntligen fri som fåglarna som skitit ner fågeltornet där vi hängde idag, och vinden ven, och vi var varma – varma på ett bra sätt! – ihop
sommaren är över. Länge leve sommaren och tidighösten. Dessa smärtsamt korta veckor innan löven är väck och flyttfåglarna likaså. Min sommar är här.
Beklagar ni som värmen sörjer –
fast sörjy not sörjy.
Min tid är nu.
