På tåget hem från Göteborg.

Hej! Tåginläggen, visst har ni saknat dem? Hehe, innan jag fick barn och mitt bloggande förpassades till bussarna skrev jag kanske 60 % av bloggens inlägg på regionaltågen mellan Västerås och Stockholm. Kommer det att bli mer av den varan när jag börjar jobba igen i september? Vi får väl se!

Just nu sitter/ligger jag och Ivar på regionaltåget Göteborg-Stockholm. Fast vi kommer att hoppa av i Västerås förstås. Tänk att regionaltågens andra klass är mer barnvagnsanpassad än X2000:s första dito. Så b att det inte går att köpa kaffe eller dricka dock.

Hör på förresten. Resan till Göteborg var pärsens pärs. Fyra timmar blev till nio! Nästan lite coolt att allt som kunde gått fel gick fel: force majeure typ tre bränder runt om Hallsberg så tågstopp i Flen (en timme), sedan tågstopp i Katrineholm (tre timmar) pga felvänt X2000-tåg i Stockholm, tågfel på X2000, bistrofel på X2000, banarbeten i Vårgårda (ca en timme)… Vi anlände elva – helt slutkörda men lite stolta som ändå hållit ihop och varit vid så gott humör, jag och min Ivar 🕶

Vi har ju gjort Göteborg! Första gången för Ivar, wow. Att göra nya platser är alltid kul. Att göra vissa platser är lite extra kul. Göteborg är just en sådan plats. Dels så är det en sjujäkla fin stad, speciellt för en annan sjö- och industriromantiker (och cykelbackälskare). En stad som dessutom besitter den fina egenskapen att gärna bjuda på omväxlande väder vilket är toppen. Och dels så bor ju min äldsta väninnan här… där med sin familj – lite större än min för de har hela två söner.

Så roligt det var att komma dit som mamma! Jag hade oroat mig lite om Ivar skulle finna sig bland de äldre (1,5 och 3,5 år) pojkarna men det var förstås inga problem. Det gosades, kittlades, klappades (mest på bäbisen men även av den snabblärda bäbisen) och pratades. Barn är coola. De interagerat intuitivt och hänsynsfullt. Ivar hölls glad och sysselsatt mest hela den vakna tiden och mammahjärtat skrattade ikapp barnen.

Vad gjorde vi då?

Åkte Älvsnabben. Njöt av grönskan. Hängde i byggda och spontana lekparker. Upptäckte lite nya kvarter. Strosade längs med havet. Charmade lokalsen (mest Ivar då). Åt grillad mat. Badade badkar yey. Åt frulle på klämkäck indiebar. Glodde på båtar. Pratade och sov. Och annat semestrigt.

Om jag tänkte på cykel? Nä inte värst! Eller jo, tänkte att jag måste omedelbums fixa en längre axel till trekken så jag kan börja cykla med Ivar. Fett inspirerad av min kompis och deras Thule Lite (sådan som jag har fast för två kids) som de cyklar med överallt. Nu är han banne mig mogen och mina mammaguts med. Och så spanade jag lite efter eleganta sportcyklister men såg ändå mer typ citycykelfolks, kanske höll sig de eleganta sportcyklisterna utanför stan?

Om jag fotade? Skitlite och mest internt (badande barn och sådant). Kameran bodde för det mesta i väskan. Ibland är det skönt att skita i att dokumentera – även om jag la upp lite på instahändelser.

Om jag levde livet? Ja. Det blåste, härlig sval havsvind. Den lyfte upp kjolen. Den smekte nacken. Den skickade på oss lite moln. Den ingav hopp. Att vara med Nadja, Roman, Levi och Noel var kärlek. Jag saknar dem redan.

Om jag sov? (en viktig fråga för en med kronisk sömnlöshet) Japp – hela två nätter av tre vilket är wow.

Resan gjorde oss gott. Både jag och Ivar växte lite, blev trötta och utvilade i ett.

Nu längtar vi till våran Jonas, hem till vår mysiga lägenhet (tydligen har de glasat in balkongen så nu kan jag skapa min oas/paincave där ute wii!), hem till de bästa cykelstigarna och till planerna om att så småningom flytta närmare en av de bästa lisorna för själen min

havet 🌊

Pusss från Skövde genom rutan.

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge