Saker jag gör när jag mår piss.

Hej pepparn från Bomansgatan här. Ibland mår jag dåligt eller rentav piss och här är några saker som jag brukar göra för att det ska kännas lite bättre:

– tar ett bad om det finns annars duschar länge. Att bli omsluten av det varma och blöta helar lite

– håller i min Hoppetuss, pussar honom på ögonen, tittar och går mentalt igenom bäbiskroppsbit för kroppsbit för att förvissa mig om att han är här på riktigt och inte bara en dröm jag drömmer

– städar. Aldrig känner jag ett så starkt behov av renlighet och ordning runt omkring mig som när jag mår dåligt

– lyssnar på musik, ibland utan att sätta på låtarna fysiskt

– handlar och lagar mat

– blundar och tänker mig tillbaka till när jag var liten och sjuk hemma och mamma gav mig varm kakaodryck och jag läste underbara bilderböcker om världsomseglingar, cirkusartister och sådant

– tillåter mig att sväva fritt i så här blir det om jag dör av brustet hjärta-tanken. Det slutar oftast med att jag inte kommer överens med mig själv om vilka låtar som spelas på mitt afterparty och jag inser det ego och tragikomiska i det hela och lägger av happy phantom-tankarna

– sover om jag kan

– skriver Berätta något bra till mina vänner i chatten

– ser, lyssnar på eller läser något vackert och det behöver inte vara något djupt. Någon sa om konst att dess syfte är att comfort the disturbed and disturb the comfortable och jag kan bara hålla med

– skypar mormor eller farmor

– sätter mig på ett tåg och åker någonstans och driver omkring och tittar på människor och byggnader

– dricker te med chokladbit till

– frågar Jonas om allting kommer att bli bra

– är med John alltså min lillebror, han är bäst

– cyklar eller går eller springer eller simmar eller skidar eller vad som-vädrar ut mig – inte pang på-lycklig förstås, så fungerar inte det riktigt – men i alla fall fysiskt trött, mer klartänkt och oftast mer kreativ vilket tar bort fokusen från omåendet

– hoppas på att det kommer att gå över och blir bra någon gång.

Vad gör ni när ni mår dåligt? Om ni orkar berätta förstås.