Aerovagnsuccén och bröstfailet

God morgon cyklister och andra! Läget? Fy fan så underbart – solen skiner för andra dagen i rad. Så nöjd. Så innerligt trött på grådasket.

Igår firade jag och min lilletuss hans femmånadersdag genom att företa oss vår första gemensamma joggingtur just i den nu värmande marssolen.

Häng med genom mobilkameran:

Här är min fina smaragdgröna aerovagn Thule Chariot Lite ledigt posandes utanför en random stadsport. Är inte färgen sjukt fin? Är överlag inne på karamellfärg i år som ni kanske märkt.

Och tack tack bästa allvetande #cykeltwitter, kollegan Björn P och förstås Nadja som en gång i tiden fått upp mina ögon för cykelkärrorna! Om jag ser fram emot första cykelturen med vagnen när han är mogen för det?

Fett fin och dessutom av en freudiansk slump matchande med mina gamla gravidtrailgodingar från Haglöfs. Obs ej reklam, tycker bara om skorna så mycket. Hur många mil gick de inte under de tyngsta och fotjävligaste månaderna? Nu får de tjäna ett tag till, med dubbla tunnyllesockor i ty fortfarande svinkallt ute.

Tuss – nu tillräckligt mogen i sin världsuppfattning för att låtas åka framåtvänd. Sjukt smidigt med solskyddet förresten – det tjänar bra som vindskydd med. Om han brydde sig om hur han satt? Njäe. Var däckad som vanligt. Missade hela turen, får skylla sig själv 😜

Och Katja – klädd i en salig blandning av skid-, cykel- och löparkläder och nästan lite in your face hurtiglooking om jag får säga det själv. Nåväl man kan väl inte alltid vara stans hottest (Förlåt för att svengelska på bloggen just nu. Jag kollar ju fortfarande på Mad Men och är väl som det heter inspirerad. Snart är serien slut och då pratar jag normal svenska igen.)

Nu till själva träningen.

Jag hade ju inte sprungit mer än till bussen med standardvagnen på ett tag. Tanken med detta pass var därför att helt enkelt testa vagnen och kroppen ett par-tre km. Och tre km blev det – i gång-/joggintervaller. Mycket brokiga intervaller i en mycket konstig position med ena handen hållandes i brösten. Jag hade ju förstås min gamla goda cykelbehå utan en tanke på att jag nu hade en bra redigare hylla att handskas med. Gammbehån höll helt enkelt inte längre måttet. Skumpande bröst gör ont. Men vad är väl en nybörjartur utan att faila lite?

Det var bara att bita i det sura äpplet och låta turen bli som den blev – en halvgående, halvjoggande lekstuga med aerovagnen. Vilket kanske var lika bra och vi tre fick bonda ordentligt. Måste dock snarast in till stan och köpa en ny behå. Gärna av titan med flossad insida, tack!

Puss.

P.S. Det finns btw ett nyöppnat museum vigt åt just misslyckanden. Kanske borde vi livesända CYKLISTPODDEN därifrån Anna? 

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge