Har räkor någon hjärna? och jag är ur form

Hej tisdag!

Jag är så obeskrivligt sömnbristigt trött. Bra, då har vi sagt det för detta inlägget och kan gå vidare.

Vidare:

Så åkte vi (som i Katja och Ivar, Jonas klarade sig mirakulöst) på vår första gemensamma förkylning. Tack och lov så blev enbart jag sådär däckigt förkyld, Ivar blev ”enbart” mycket snuvig. Men det hela har inneburit en ganska så inaktiv förra vecka och helg träningsmässigt sett. Vi har i och för sig varit ute på några Ivar-och-mamma-äventyr med buss tåg och sånt och ägnat oss åt promenader med mammagänget men jag personligen har inte kunnat eller ens försökt mig på att träna aktivt typ kört monark eller sådant. Hade exempelvis hoppats på att kunna cykla nu i helgen men det var lika bra att vila lite till. Det är alltid drygt att vara sjuk men att vara sjuk och ta hand om en liten bebis är fem gånger drygare. Och om det är en sak jag har lärt mig av alla mina otaliga förkylningar som allväderscyklist så är det att inte hetsa med träningen efter sjukdomen utan bli frisk först.

Herre så ur form jag är. Är faktiskt inte riktigt glad i min kropp just nu. Att få höra förtjusta Vad kvinnlig du är just nu!-kommentarer från välmenande nära gör det inte lättare direkt även om jag vet att de är äkta förtjusta <3. Men jag vill inte se ”kvinnlig” ut buhu. Vill vara fit och spänstig och stark och cyklistsenig liksom.

Nåväl. Det är en tidsfråga förstås och det är faktiskt hälsosamt att bjuda sin självbild på lite frågeställningar då och då. Fast ska jag vara ärlig så är det mycket sällan jag har tid att fundera över sådant… de gångerna jag har tid att fundera överhuvudtaget är under de nattliga amningarna fast då är det mer tankar som Har räkor någon hjärna? eller tyvärr sådant som inte räknas som pep talk.

Den här veckan i alla fall, då ska jag försöka smyga igång cykelträningen inomhus igen. ”Tyvärr” vill Hoppetuss sällan sova i annat än vagn eller min famn på dagtid och men han är å andra sidan rätt glad i sina leksaker som vaken – så länge vi ser varandra och han får svar på sina Agu, Eyyy och Ghii. Så det ska nog gå bra, bara jag skärper mig och tar inte så förbaskat långa promenader att jag är helt slut när jag kommer hem. Och låter bli att gosa honom så mycket att han blir än mindre självständig haha…

Vi avslutar detta lilla inlägget med lite linklove. Kommer ni ihåg det jag skrev på Insta om att på nätet (och IRL, men det är inte lika simpelt förstås) rensa i det negativa och enbart vila ögonen på det som ger en glädje och energi? Fast obs obs menar förstås inte rensa bort sådant som är viktigt men ”jobbigt” att se på. Att längta efter glädje är inte samma som att sätta sig i någon världsfrånvänd filterbubbla för ”jobbigt se lidande”.

Jo, det är ju förstås lika viktigt att fylla på med det positiva så här kommer lite tisdagssenergi straight outta Instagram:

📱 @specialbooksbyspecialkids är ett fantastiskt konto precis alla borde – ja, borde – följa. Konceptet är enkelt och brutalt viktigt. Chris reser runt i världen och intervjuar barn och vuxna med olika funktionsvariationer i syfte att ge dem en röst. Syftet är att öka förståelsen för att alla oavsett hur de ser ut eller mår förtjänar att bli behandlade som värdiga människor. Följ, bli kär i intervjupersonerna och så kanske vi minskar det där hemska normalitetsvurmandet lite till.

📱 #basemilesnowdown och #basemilesnowdown2018-taggarna på Insta – njut och fomoa för fulla muggar. BS är alltså ett event då ett gäng likasinnade cykelälskande människor ses, bor på ett slott, cyklar långt och snyggt i mimusgrader och mår sig i dagarna tre. Eventet må vara förbi för i år – men vintern är inte över än. Så ut och vinterhoja med er innan vintern är slut. Skit i att köpa någon speciell cykel. Kräng på ett par dubbdäck på din befintliga och off you go! Glöm inte kameran. Det är kanske som finast när det är vitt ute.

📱 Jag är som bloggtiteln förtäljer en sucker för cykelromantik i alla dess former. Tipsar därför om Ebbe och Eva – två stiliga cyklister som cyklar och är ihop och tar mängder med läckra och gulliga kort på varandra, sina kits, cyklar och fantastiska vyer under sina cykelturer. Följ för estetiken och kärleken.

Nu ska vi ut och promenixa med mammorna och rasta min nya Stelton-termosmugg jag är bra uppspelt över.

Puss och p.s. räkor har tydligen hjärna. Nattens fråga är därmed uppklarad.

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge