Hej.
Vill börja med att säga – grattis Emma Johansson och hennes Martin till halvvägs in i graviditeten! Hur roligt är det inte med en proffscykelbebis på gång? In och gratta Emma på hennes Insta, ni som inte gjort det ännu 😀
På tal om barn (otippat, jag vet) – vad härliga promenaderna är denna veckan då det äntligen snöat till sig ordentligt här i Västerås. Ljust och tyst är det, och rullar lätt. Inne i vagnen ligger min bebis inlindad i sina filtar, puffar lätt med näsan, smackar på sin napp och skänker mig glädje.
Så har vi vår dagsrutin med morgonamning, pussanfall och frulle till Katja innan vi tar oss ut i det fria. Ibland träffar vi någon kompis eller någon mamma (jag har kommit igång ordentligt med dejtandet haha), ibland är det bara vi två. Med mig har jag lite vatten, någon idé om vart vi ska och plånboken förstås för kaffets skull.
Ofta går vi i ett svep – men fikas det på staden så hinns det kanske med en amningsstund med ett tillhörande blöjbyte. Så kan vi gå ännu längre efteråt! Ofta går vi en stund för oss själva efter att vi har sagt hejdå till dagens sällskap. Ensamheten hjälper balansen på traven. Väl hemma är det så skönt att landa i soffan – två nyrastade rosiga ena! Amma läsa skriva titta äta göra några ryggövningar blunda och plötsligt är det kväll och plötsligt är jag trött.
Mot slutet av dagen börjar jag längta till Jonas kommer hem. Allt är det gladare och lättare att vara två föräldrar. Ibland blir det en extra promenad på de knastriga vintergatorna i närheten. Ibland blir det ett gäng timmar tröstande och vyssjande och knappt några ord hinns sägas mellan bebisläten. Men rätt som det är så är det dags för kvällsfikat för te, det är heligt det. Vilken tur att det alltid är någon av de ”vuxna” som har köpt med sig något gott hem till teet.
Och så håller vi på. Jag gillar’t.
Puss!