Vecka 36 – sot och skratt med bandet i Hälleskogsbrännan

Åh hej säg hej till mitt band!

Jonas och Frida alltså.

De grymma två jag hade äran att fira vecka trettiosex med idag. Fast jag kom inte på att det var veckobyte förrän vi satt i bandlimon på vägen hem.

och Tåg i Bergslagen-tåget swishade förbi… men låt oss backa bandet.

Efter att ha morgonslöat i soffan bestämde vi oss för att skrapa ihop söndagskrafterna till ett äventyr, vår kära helgtradition. Skulle vi gå på den söndagsdöa stan eller härja – varsamt förstås – ute i naturen?

Det fick bli ett äventyr i den redan härjade naturen.

Det är först när man ger upp som det blir nått nytt
När man släpper taget tar man steget
Jag vet hur ont det gör när hoppet dör,
Men askan är den bästa jorden
Och även fast du inte tror det
Askan är den bästa jorden.

Vi tog Frida ut till Hälleskogsbrännan – naturreservatet som utgör den största delen av det avbrända området vid Den Stora Skogsbranden i Västmanland. Ett något bisarrt men ändå lärorikt turistmål i ständig förändring. Och kanske även förädling?

Vi beundrade rotvältor, formade som makabra djurformationer, komplexa som urtida symboler, utan någon bärande styrka kvar i de sotiga ormarna till rötterna.

Och klättrade upp på klipphällarna. Noga med att sätta fötterna rätt, inte lätt för en höggravid person i fysisk obalans –

men med ett sådant band, I got by with a little help from my friends

Vi försökte ändå vara sansade och gå där det i alla fall såg mjukt och tryggt ut.

Men marken var lurig och rätt som det var så sjönk man ner, både bokstavligt och i det fotogeniska avseendet.

Vi kom dock helskinnade ut ur det hela.

Om än något sotiga på nosen, fast sotigast var ändå tallen :'(

Foton Jonas & jag

Turnén fortsatte sedan vidare genom skog och åker och avslutades med en varsin kopp västeråsmalet bryggkaffe, svart som sotet.

En helg full med familje- och kompishäng hemma och i naturen, jag är sannerligen en förbaskat lycklig lottad jävel… tack vare er så försvinner alla kroppsliga krämpor, alla hemska tankar, all jävla oro. Ni är sannerligen ett stort mäktigt larger-than-life band omkring mig, folks.

Nu ska jag laga pumpasoppa till Jonas, mig och lillpumpisen vår. Puss!

basisten

P.S. Cyklaomkring-Ingemar var tydligen och crossade i Öjesjöbrännan-området idag. In och läs vettja.

Lägg gärna in en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge